Sommaren med häst har de senaste åren inneburit att det alltid hänt något. Eller ja, jag menar att det oftast blivit ändrade planer under just sommaren för att de små liven drabbats av det ena eller det andra.
Denna sommar var inget undantag!
Det växte mycket dåligt hela försommaren. Det tog lång tid innan gräset var uppe och det gjorde att vi lät Dísa och Tindur få extra mycket tid på sig att vänja in sig från hö till färskt gräs. Vi "handbetade" de och fick göra små hagar på Ingers tomt där de gick och "plockade" i det gräs som fanns.
När sedan det var tillräckligt mycket gräs uppväxt byggde vi en hage på ett område som var nytt för både oss och hästarna. Jätte fint ställe som inte låg/ligger långt från stallet. Helt perfekt att kunna gå imellan när vi skulle göra iordning hästarna för att rida o s v.
De gick där ungefär en månad. Vi gjorde en ny hage ungefär 500 meter därifrån (kanske inte riktigt men det var inte långt ifrån varandra) och släppte dit våra vänner en söndag kväll. Tisdag kväll var Dísa inte sig själv!
Vi red den tisdagen, på eftermiddagen. Dísa gick jätte fint. Jag upptäckte inget konstigt med henne när vi tog upp de till stallet från betet. Vi red iväg och hon var hur fin som helst att rida. Bjöd framåt, gick i alla gångarter, inte stel eller liknande.
När vi kom tillbaka var både Dísa och Tindur lite flåsiga. Det var varmt ute plus att de ändå fått jobba. De fick vila i sina boxar i nästan en timme innan det var dax att "smöja in de" för promenad ner till hagen.
Dísa flåsade ännu!!! Och dessutom mer nu än när vi kom tillbaka från ridturen! Något var inte bra! Hon stod med uppspärrade ögon och näsborrarna var stora som tennisbollar. Jag funderade om det var något hon hört (hon är ju av den mer "lyhörda" typen) men nää, det stämde inte!
Tittade på henne och hon stod då och växel-vilade fram. Flyttade tyngden mellan höger och vänster framben medans hon samtidigt lyfte lite på det ben/hov hon inte hade tyngden över.... Jag påpekade detta till Birger som också såg hur hon gjorde. Dísa slutade att flåsa efter en stund men såg inte nöjd ut. Ja, inte mycket att göra denna kväll. Hästarna fick sova inne och det blev att åka ner till stallet på morgonen nästa dag.
Onsdag morgon. Dísa flåsade inte när vi kom. Inte heller stod hon och växel-vilade fram. Inte stod hon i någon "fångställning" heller. Hon stod alltså inte med frambenen långt framför sig och vilade/lutade/hängde bakåt. Nää, hon stod mer som en "bergsget". Typ med både frambenen och bakbenen under sig. ?????
Jag smorde in de små liven och gick ner med de till hagen. Dísa gick långsamt på grusvägen. Hon ville mer gå på den mjuka mossan och hon som brukar ha så bråttom. Inte nu! Tindur gick nästan före oss och jag fick tala om för honom att han skulle vänta på oss. Jag hade båda hästarna med mig där jag gick.
Det var bara att ringa "tant"-veterinären! De öppnade först kl åtta och precis då ringde jag.
Jag pratade med "vettis" som nästan direkt kom in på fång. Att jag nu hade tagit ner hästarna till bete igen var inte så himla bra. Så klart! Men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det var det Dísa drabbats av. Vi som dessutom varit så himla noga med att vänja in de vid gröngräs! Nåväl, ner till hästarna och ta upp de från gräset till stallet igen. Veterinären kom ut och tittade på D under eftermiddagen.
Lilla-D hade puls i både frambenen och värme i hovarna. Suck!!! Inte konstigt att hon hade ont. Jag hade inte känt denna värme eller puls innan. Kände mig som världens sämsta matte! Dísa fick smärtlindring i sig, genom en spruta direkt i halsen vilket INTE var poppis hos min häst. Sedan var det boxvila resten av den dagen/kvällen. Jag fick utsrivet Metacam (smärtlindring/antiinflamatoriskt) till henne och skulle ge det 7 dagar. Skönt att det var medicin som kunde ges i maten. Men bete var det slut med! NU!!!!
Både Tindur och Dísa har väldigt lätt att lägga på hullet under sommaren. En del har ju hästar som det inte ens syns att de varit på bete. Det finns ju till och med de som behöver e x t r a mat under sommaren. Inte D&T!
Nu blev det alltså tvärstopp med gröngräs och bete för Dísas del. Vi kunde inte ha Tindur ensam där på betet utan han åkte på en ofrivillig banting han också. För det var det Dísa också skulle ha, en banting. Hon var aningen rund! Dock inte mer än tidigare sommrar. Och tänk första sommaren vi hade henne...då var hon ju inte ens inriden och hon åt-och-åt, åt-och-åt. Men DÅ fick hon minnsan inte några problem. Hmm...
Tindur fick så klart lite gröngärs ändå. Han fick äta lite runt stallet och närområdet. Plus att han fick mer hö på kvällen än Dísa. Vi såg dock till att han också kom ner i vikt ganska snart. Idag ser både han och Dísa jätte fina ut i kroppen.
Dísa åt sin kur på 7 dagar men redan dag 2 var hon bättre. Efter att de stått inne från onsdag till torsdag var det hur mycket spring i benen som helst. Jag pratade med "tant"-veterinären på torsdag morgon efter att jag släppt ut de och sa just det "Undrar hur bra det där var med allt spring Dísa gjorde???" Men "vettis" lugnade mig och sa att om Dísa haft ont skulle hon inte göra så, hon känner själv vad hon klarar. Plus att det var ju bra om hon såg/verkade pigg!
Birra var själv ute och red med Tindur under dessa dagar. Dísa och jag väntade i stallet. Jätte bra träning för de små hästarna. Dessutom hade vi ju redan anmält Birra och Tindur till Gällivares tävling. Och nu blev det lite stressigt. Endast en månad kvar till tävlingen och Dísa blev dålig. Vi sa det att självklart blir det inte att åka om D är dålig. Hon kan ju inte stå i en transport och ha ont. Likväl kan vi inte lämna henne hemma och åka med bara Tindur.
Vi lät anmälningen ligga kvar och till allas lycka och glädje blev ju Dísa bra mycket snabbt. Vi lyckades ta denna fångkänning i tidigt skede och det i sin tur gjorde att det inte hant bli mer allvarligt av det. Idag är Dísa pigg och frisk. Redan dag 3 var pulsen borta från benen och dag 4 mindre värme. Dag 5 hade hon inte någon värme alls kvar i benen/hovarna. Så efter rådfrågning med vår veterinär slutade vi med Metacam'en efter de 7 dagarna som var sagt. Dock är det även slut på all form av kraftfoder till mitt lilla-hjärta. Mineraler och havre plus hö får hon idag. Tindur "kör vidare" på tidigare giva. Men även där kommer det bli förändring längre fram...
Vi har gett våra hästar Betfor i många år. Den kommer bytas ut. Ja, Dísa äter det ju inte alls nu men Tindur får det fortfarande (tills det snart är slut). Vi ska nu byta ut det mot något som heter Speedi Beat (stavning = ?) och det är en Betfor utan socker och melass. Den ska dessutom vara tillverkad just för hästar som haft/har/fått fång.
Jag menar hur tokigt får det bli när man serverar sina hästar en massa socker???? Eller åtmistonde en hel del av den söta varan. Vill dock ha den effekten Betforn har på tarmar, mage, välmånde och ska nu prova denna "S B". Hoppas den säcken kommer snart. Och givetvis blir det en uppdatering här senare.
Ett litet bildbevis på välmånde djur trotts denna sommars fadäs!
Trött Dísa sover medans Tindur vilar!
Trött Tindur håller mulen uppe medans Dísa sover i bakgrunden!
Dísa skrattar och tränar tölt i sömnen! *ler*
Zorro myser också i solen!
Dísa vilar medands Tindur sover!
"Sov du så vaktar jag!"
"Äh, foket är ju här! Vi sover båda två!"
"Min grimma och grimskaft! Kom ska vi brottas lite!"
"Ah, kära grimskaft...jag fick dig!!!"
"Mmmm min grimma är sååå god!!"
"Oj hoppsan, matte!!! Var du där??!!? Jag har INTE gjort något!"
"Ska vi tungpussas??"
"Bitvänlig mojäng det här! Och nu tittar inte matte, visst??!!?"
