Gladur gör Tindur glad och Logi ger Dísa logi!

Det har varit lite mycket under de senaste dagarna så jag har tyvärr inte uppdaterat här som jag lovat. Nåväl...

Tindur och Dísa har numera egna boxar men står givetvis brevid varandra!

Helgen gick bra! Vi släppte ihop Dísa och Tindur med de andra på lördag morgon och det gick fint. Vi lät de allihop gå i foder-hagen hela lördagen för att låta hästarna bekanta sig med varandra under lite lugna former.

Det började med att Dísa och Tindur inte riktigt fick komma fram till hö-bollarna och äta. De blev bortjagade men ändå inte på något elakt sätt. Allt eftersom fick dock D&T närma sig en boll och äta.
Men, så kom Logi, den stora fuxen som jagade Dísa och Tindur under torsdagen, och höll sig framme. Han körde iväg Tindur och höll sig nära Dísa. Logi hade nu upptäckt att Tindur och Dísa fanns i hagen.

Tindur, stackar´n, så fort han såg Logi sprang han iväg. Och Logi... ja han kaxade så klart upp sig. Tindur fick inte gå upp i hagen längre än till hälften förrän Logi kom farandes och körde bort honom. Till slut blev jag less! Jag gick ut i hagen för att köra bort Logi och låta Tindur komma fram till de andra. Hur skulle Tindur annars få en chans att lära känna de andra hästarna? För att inte tala om att han säkert var hungrig.

Logi sket totalt i mig. Att jag vifftade med armarna och hojjtade åt honom var som en "piss i havet" (inte märkbart). Jag gick in i stallet och hämtade Tindurs grimskaft som har en kedja på sig. Nu jäklar!

Jag klev ut i hagen och hade siktet inställt på Logi. Men nu var det som om han fattade vad det handlade om. Logi tog sikte på Tindur men när jag klev i mellan och vifftade med grimskaftet, ja då tog Logi en annan väg. Jag behövde aldrig träffa Logi, vilket inte heller var min avsikt men om det skulle behövts fanns det ju ett hjälpmedel.

Logi gick i en stor cirkel runt Tindur. Tindur stod nu vid en hö-boll och åt, jag gick i en mindre cirkel runt honom och svängde med grimskaftet i luften mot Logi när han klev för nära. Dock höll han sig faktiskt en bra bit i från mig. Det var bra!


Hästarna hade gått från sju till ungefär nio, när jag bestämde mig för att gå ut i hagen och göra något åt saken. Jag gjorde alltså inte en "Tindur-hjälp" det första jag gjorde, nejdå givetvis lät jag Tindur försöka göra det hand kunde först. Men lilla älskade Tindur blev så nöjd när jag sedan hjälpte honom. Han höll sig nära mig hela tiden jag befann mig i hagen och kunde med ett lugn äta när han märkte att jag höll Logi borta.

Alla fuxar är dock inte "jagande". Här står Dísa och Tindur tillsammans med Sprengja som också kom och åt när jag höll Logi borta!

Logi kärade ner sig i Dísa jätte fort. Hon "hönsade" runt med honom men han bara såg ut att älska det. Hon pep och vifftade med framhoven varpå han spetsade öronen och såg ännu mer förälskad ut. När sedan Svalur kom för att köra iväg Dísa, ja då kom Logi och ställde sig i mellan. Och detta hela tiden. Om någon annan häst kom nära Dísa och hon i sin tur pep, ja då kom Logi farandes och ställde sig i mellan. Ungefär som ett sto med föl *ler*. Och Dísa....ja hon var så klart inte sen med att utnyttja situationen.

Nu kunde hon ju kliva omkring i hagen lite som hon ville. Kom någon annan häst farandes mot henne för att köra iväg henne eller liknande, ja då kom Logi, som för övrigt aldrig var längre ifrån henne än en hästlängd.


Allt eftersom förmiddagen gick tappade Logi något av sitt intresse för Tindur. Jag kunde nu gå ut från hagen utan att det skulle bli jakt. Tindur hade dock hela tiden full koll på vart Logi befann sig och tvärt om. Jag såg tydligt hur de båda hela tiden var medvetna om varandra. Dock med Tindur som den undergivna.


Jag var i stallet från kvart i sju på morgonen till strax efter två på dagen. Så jaa, jag hade full koll på allt som hände. Innan jag åkte hem (för att senare återvända) var det rellativt lugnt i hagen. Det var inte någon som jagade den andre och jag kände mig lugn innombords.

Eftermiddagen och kvällen fortsatte lugnt och Tindur hade funnit sig en matplats vid en "boll" tillsammans med Svalur, Pjakkur och Skjoni.


På söndag fortsatte Logis "bossande". Jag kom ner till stallet strax efter nio för att vara med när hästarna skulle flyttas över till lek-hagen. Lika bra att vänja Dísa och Tindur vid de rutiner som ska gälla ganska på en gång.

Givetvis ville inte D&T lämna mat-hagen. Alla andra hästar fattade vad som gällde men D&T...nää de ställde sig vid en hö-boll och åt. De tyckte säkert det var toppen skönt att alla andra försvann, nu hade de ju alla "bollar" för sig själva. *ler*

Jag fick hämta grimmorna och med hjälp av Ullis (hon och Lenita hade stall-helgen) flyttade vi över D&T. Logi kom farandes när Ullis kom med Tindur men hon körde bort honom (Logi alltså) och han valde att gå sin väg.

När Dísa var inne i hagen for Logi iväg med henne och Tindur blev lite ensam. Jag tyckte så synd om honom. Älskade lilla Tindur!

Men så kom Gladur! Precis som under lördagen fanns jag i stallet mestadels av dagen. Men då termometern under söndagen kröp ner mot -23'C valde jag att stå inne i stallet och titta ut genom dörrfönstret. Men jag stod även ute och tittade med jämna mellanrum. Eftersom det är ett kall-stall är temperaturen inte så mycket varmare inne än ute fast lite skilljer det väl.

Hur som helst, Gladur....gjorde Tindur glad! Och mig med *ler*. Gladur sökte kontakt med Tindur och han svarade med att visa hur snäll han är. Gladur och Tindur fann varandra och började leka. De lekte länge, provade vid något tillfälle att flytta varandra osv men fortsatte snabbt att leka igen. De hittade t o m en liten pinne som de drog och lekte med. Så himla sött!

Tindur och Gladur närmast! Längre bort, med huvudena i snön = Dísa och Logi!

"Hej, på dig du!"

"Jomen, hej-hej!"

"Kan vi inte leka lite???!!??"

Efter en stund kom Skjoni och ville leka med Tindur. Tindur hängde på och de började leka. Leken övergick dock till mer allvar och de började sparka mot varandra, trycka sig mot varandra och blottade tänderna. Såg nog mer allvarligt ut än vad det var men samtidigt var det ganska tydligt att leken var mer "hård". Sedan slutade de med det mer aggresiva och lekte mer "lätt" igen.

Jag som hela tiden hade full koll innanför fönstret såg inte att det var någon spark som "tog illa". Det är/har varit det jag mest fasat för, att det ska komma en spark som träffar illa. Och när de nu dessutom går med brodd, ursch!

Nä men jag gick i allafall ut i hagen efter det att all lek lagt sig och Tindur nu befann sig vid vattenhinken. Jag ville inte störa medans han hade sällskap utan väntade till han var själv bara för att inte någon ny kompis skulle se mig som störande.

Jag kollade igenom Tindur, klämde lite på benen osv men han hade då inga sår eller liknande. Jag gick och tittade på Skjoni och där fanns två små märken på ena bakbenet. Då Skjoni är skäck, med vita ben, syns det ju tydligt ifall något blod kommer därifrån. Jag tittade lite närmare och kunde konstatera att det inte var några djupa sår som uppstått. Eftersom Ullis och Lenita skulle komma tillbaka under dagen (då jag själv var kvar) valde jag att bara låta Skjoni vara och låta hans ägare ta hand om det när de kom. Stor fördel är det med vinter, sår fryser och håller sig infektionsfria.

Jag tittade även igenom Gladur där han nu stod med de andra hästarna och jag kunde lugnt se att ingenting hänt honom.


Det finns garanterat de som tycker att jag "hönsar/pjoskar/mjäkar/duttar" för mycket med hästarna. Men jag har fått stå och titta, jag har kunnat gå ut i hagen och kollat av läget, jag har helt enkelt fått vara ifred med mina känslor utan att någon annan kommit och talat om för mig hur de upplevt mig.
Visst kan det ha sett hel-fult ut där jag stått och "vaktat" och kanske finns det någon som rent av tyckt det varit något sjukligt, men vad gör det? Ingen har kommit och sagt det till mig och det är helt underbart!!!

Alla i stallet har respekterat att jag funnits där och tittat. Jag vet inte vad andra har tyckt och det är det som är så bra. Det har inte fällts några som helst komentarer runt omkring mig. Och jag är glad!


I måndags fick Tindur en ny framsko och på kvällen red jag och Birra på banan. Tisdag jobbade Birger kväll och jag tog då med mig Johanna (som ridit Tvifari) och hon red Tindur medans jag markarbetade Dísa på banan. Zorro blev super glad eftersom även Trixen var med.

Igår kväll följde jag på Dísa och Birger på Tindur med Lenita på Skjoni ut i skogen. För oss en helt ny stig som var super rolig att rida. Vi var ute i ungefär en timme och det blev aldrig tråkigt på något sätt. Det gick upp, det gick ner, det svängde hit och det svängde dit. Hur kul som helst! Tror även hästarna gillade det, kände så.


I dags läget är ordningen "åter ställd". Dísa och Tindur äter tillsammans vid en hö-boll och detta utan att någon annan kör iväg de. Och detta utan att Logi kör iväg Tindur från Dísa. Men så visade också Dísa "vart skåpet ska stå" under måndagen. Då var det precis som om hon fått nog av honom. Logi hade gett Dísa den "logi" hon behövt men nu klarade hon sig själv och tyckte att han kan sluta följa efter henne. Jösses vad hon sa ifrån åt honom! Och Tindur....ja honom vet hon ju var hon har... brevid sig, utan att vara stöddig. Och det syns helt klart att det är honom hon ändå gillar bäst.

In-släpp, ut-släpp, ihop-släpp och "sko-släpp"!

En intensiv vecka har detta varit och därav inga inlägg här. Jag har spenderat i stort sett hela dagarna i stallet sedan i tisdags och när jag väl kommit hem, tja då har sängen varit mest lockande.

I tisdags flyttade vi då Dísa och Tindur från Jukkasjärvi till Karhuniemi. Gården i Karhuniemi har det passande namnet Djurgården vilket även kan vara lättare att både skriva och uttala *ler*.
Dísa och Tindur fick gå ut i en egen hage direkt när de kom. De andra hästarna, som gick i hagen brevid, tyckte var ganska intressant men det blev inte så uppståndelse ändå. D&T kunde nosa på de andra mellan trådarna men som sagt, alla liksom tappade intresset efter en stund.

Dísa och Tindur gick runt i sin hage och kollade läget. De brukar ofta göra så, kollar liksom av hur hagen ser ut osv innan de kan inta någon mat osv. Och det gjorde de bra eftersom det ändå var ljust ute. De ljusa timmarna är inte så många så det gäller att passa på innan mörkret faller. Har tidigare sett de göra så när vi varit på andra ställen, typ hos Sylvia, andra stall osv.

Tisdagen flöt på snabbt och inne i stallet såg då både Tindur och Dísa ut att trivas. De har nu var sin box men står ändå brevid varandra. Stallet är från början utformat för 22 hästar. Hälften dubbelboxar och hälften gjord för en häst. Numera har alla hästar en egen box, även de som står i en sk dubbelbox. Totalt, inkl Dísa och Tindur är det 10 hästar på gården, alla islandshästar.

Tindur står i en enkelbox och Dísa har fått en dubbelbox helt för sig själv. Då hon ääääälskar att rulla sig är det helt perfekt. Givetvis är den enkla boxen stor nog att rulla i också men nu kan hon verkligen rulla runt. *ler*
Brevid Tindur, på andra sidan, står Logi. En fux som är lika gammal som Tindur, alltså född -03. De två såg ut att kunna komma bra överrens där de stod brevid varandra. Och varken på onsdag morgon eller på torsdag morgon var det någon "oreda" i deras boxar. Vilket kan visa lite på att de inte "härjat" omkring under natten.

Under onsdagen fick D&T fortsätta vara i egen hage. Och på kvällen tog Birra och jag en ridtur. Pigga hästar och glad Zorro intog intresserade en väg i skogen. Vi red en bit efter den men det var ett skoterspår som hästarna trampade igenom på sina ställen. Det gjorde att det endast blev skritt. Efter att ha ridit en ganska bra bit på den vägen valde vi att vända tillbaka. Zorro var super lycklig över att få springa och hade fullt upp med att nosa på alla nya dofter han hittade.

Tillbaka på gåden valde vi att rida en stund på ridbanan. Japp, vi har numera tillgång till en ridbana! Helt underbart! Upplyst, plogad och till för oss som har häst på gården.
Zorro fick hoppa in i bilen och Birra med Tindur samt jag och Dísa tränade en stund på banan och höll nu ett lite högre tempo.
Både jag och Birger var jätte nöjda med hästarna och det gav mersmak. Tänk vad det kan vara så roligt att rida!


När alla hästar ska in på kvällen släpps de direkt från hagen och kommer lösa in i stallet. De har alla lärt sig vart de har sin box och de är verkligen jätte duktiga på att "hitta hem". Riktigt, riktigt enkelt att ta in de trotts att en del har sin box till vänster och en del till höger om "pelaren" i mitten.
Stallet är byggt åtta-kantigt och har utvändigt ett utseende tänkt som en lapp-kåta. Invändigt är boxarna placerade utmed kanterna och i mitten (som en "pelare") finns sadelkammare och täckes/foderkammare på markplan samt fikarum/toalett en trappa upp. Och däruppe i fikarummet kan man sitta och titta ut genom fönsterna som vätter ut mot boxarna nere i stallet.

Rutinerna är för oss så klart nya. Super lyxigt är det att vi inte behöver mocka under vardagarna. Inte heller behöver vi mocka under helgerna förutom när vi har våran "stall-helg". Varje hästägare har en stall-helg var. De som har två hästar, liksom vi, får då så klart två helger. Men Elin (som jobbar i stallet och gör stall-schema osv) skulle fixa så att jag och Birra inte får två helger direkt efter varandra. Inte för att det hade gjort något men det är ju toppen att kunna få de lite utspridda.

På morgonen släpps hästarna ut i en sk foder-hage. Där står hö-silage bollar utställda och hästarna kan äta som de vill. Klockan åtta på morgonen släpps de dit och får lov att gå där fram till kl tio. Klockan tio släpps de över till en annan hage som kallas lek-hage och där finns inget hö. Från tio till kl två får de vara där för att sedan, kl 14 åter släppas tillbaka till foder-hagen. Från kl två till ungefär 21 går de sedan i foder-hagen och får åter äta som de vill.
Vid 21-tiden på kvällen tas de in och har då kraftfoder färdigt i sina boxar.

Så ser det ut för de hästar som varit i stallet ett tag. Men jag kommer inte låta Dísa och Tindur gå i foder-hagen från kl 14 till 21. Finns inte en chans ett de ska få äta så mycket. Eftersom lek-hagen kommer vara "tom" och inte användas kommer jag släppa dit D&T vid 17-18. Givetvis kan fler hästägare göra det samma om de vill men det ju upp till var och en. Allternativet är att vi ska ut och rida och då tas de ju in i stallet en stund innan. Efteråt blir Dísa och Tindur oftast kvar inne eftersom de brukar bli rätt svettiga.
Sedan kommer jag och Birra lägga in hö åt våra hästar i boxen till natten så de har något att äta då istället. Tror detta kommer bli jätte bra.
Kanske låter som en del mer-jobb men jag tycker inte det. Med tanke på hur mycket vi fått göra i andra stall vi stått är detta ingenting.


Igår torsdag släppte vi ihop Dísa och Tindur med de andra hästarna. Vi släppe ut alla tillsammans på morgonen, eller ja alltså vi släppte först ut Dísa och Tindur i foder-hagen och sedan resten av gänget. Det blev en del pip och skrik men det gick jätte bra! Jag blev glatt överraskad att det gick så bra.
Tindur tog för sig vid hö-bollarna och visade inga tecken på att ha problem med någon. Tja han åkte på liiiiite "däng" när han gick till de andra tre stona och trodde att han bara kunde kliva fram och käka men han gick ganska snabbt därifrån när han insåg att det var tre "tanter" han hade att göra med. *ler*

Jag befann mig hela tiden i närheten för att se hur allt gick. Så klart! Dísa blev bortjagad av ledarhästen, Svalur och det såg lite jobbigt ut ett tag. Så fort han såg henne körde han bort henne. Men det var ingen fara på något sätt. Hagarna är jäääääätte stora så det finns gott om utrymme att röra sig på och ingen kan bli trängd.
Lipertá, ett av de andra stona, sökte upp Dísa där hon gick ensam och liksom visade att de kan vara vänner. Gick fint ända tills Dísa började pipa när de nosade på varandra, då hörde Svalur detta och kom farandes. Ja för han såg ju att någon var hos hans sto, Lipertá, och det var inte acceptabelt.

Jag tror inte att Svalur i det läget visste att Dísa var ett sto. Tindur hade han ju redan "pratat" med vid hö-bollarna och kanske trodde Svalur att även "den andra" nykomligen också var en valack. Och Dísa, som jag helt klart trodde skulle kliva in i hagen och domminera, ja hon vek sig undan hela tiden. Dísa gick iväg och höll sig undan och kom någon efter henne, ja då sprang hon iväg.

Allt gick dock bra ända tills vi sedan släppte ner de allihop till lek-hagen. Där fanns ju inget hö att plocka med utan allt fokus hamnde på Dísa och Tindur. Svalur ville nu titta närmare på Dísa och hon tyckte så klart inte att han var så rolig eftersom han kört bort henne tidigare. Dísa sprang ut i djupsnön och ställde sig vilket bidrog till att flera av de andra inte orkade följa efter. Varför springa ut i massa snö när man kan hålla sig på upptrampade stigar?
Tindur for imellan Dísa och Svalur. Tindur hade full koll på hur det gick för Dísa. Underbara lilla Tindur.
Men efter en stund var det inte längre Svalur som var efter henne, nää han hade nu bättre koll på vem hon var. Nu var det istället Logi som for som en vante efter både Dísa och Tindur. Han lät de inte var ifred. Han gick imellan D&T och det tyckte inte Tindur om. Så klart, Dísa är ju hans. Jag tyckte det såg lite konstigt ut efter en stund för Tindur gav liksom upp. Han ville dit och hjälpa Dísa men valde att istället stå och titta.

Jag som hela tiden stod vid grinden och tittade, gick in i hagen. Tindur kom fram till mig och liksom bad om hjälp. De andra sju hästarna hade gått ner i hagen åt andra hållet, det var bara Logi, Dísa och Tindur som höll sig i den övre delen.
Logi forsatte jaga Dísa och nu blev jag lite less på honom. Jag gick och körde bort honom och mycket motvilligt gick han bort till de andra i andra delen av hagen. Dísa kom till mig och Tindur och ställde sig brevid.
Både D&T stod med uppspärrade nosborrar och flåsade. De lugnade sig ganska snabbt men höll sig på var sin sida om mig. Ingen av de andra hästarna visade nu något intresse av att komma fram utan höll sig borta.
Jag stod kvar i hagen med Dísa och Tindur och de två ställde sig och vilade brevid mig. Jag kliade de på manken och de suckade av välbehag.

Efter att jag stått där ett tag med de båda tittade jag ner mot hovarna på Tindur mer nogrant. Då ser jag att han tappat en sko! Suck! Givetvis ska han gå och tappa en sko nu när de behövs som bäst. Kan det ha varit därför han gett upp mot Logi? Jag tyckte det såg ut så, att han liksom inte orkade hålla imot när han inte fick fäste med hoven... hmm.
Det kändes allt annat än rättvist att låta honom gå i hagen med de andra utan en framsko. Därför valde vi att dela på de igen. Dísa och Tindur fick gå tillbaka till foder-hagen en stund, själva, och sedan fick de lek-hagen för sig själv när de andra gick upp för att äta. Vi bytte bara plats så att säga.

Skon var så klart borta. Hur hittar man den i all snö? Ringde till Stina för att höra om hon kan komma och sätta dit en ny snart. Hon har tyvärr inte tid förrän på måndag morgon. Ny sko måste införskaffas och så även en ny snö-sula. Tur att Mariann finns i stan, som säljer både skor och sulor (och brodd).
Vi hade nu en plan på att låta Dísa och Tindur få gå själva fram till måndag men samtidigt känns det lite tokigt med tanke på att de redan fått träffa de andra. Och det gick ju ändå riktigt bra så länge de gick i foder-hagen.

Och efter att nu idag pratat med Elin har vi kommit fram till att vi ska släppa ihop de igen i morgon lördag. Det är inte halt i hagen så det borde inte vara risk för "Lille-man" att fläka sig eller så. Vi ska släppa ut de direkt på morgonen i foder-hagen men sedan låta de gå där hela dagen. Dvs vi flyttar inte över flocken till lek-hagen utan låter de vara där maten finns. Tror att det kan bidra till mer lugn.

Men jag kommer vara där, med mina hökögon och ser Tindur (och givetvis D) ut att fara illa, ja då finns jag ju där och för deras "talan". *ler*
Dock skulle jag kunna tro att det kommer gå fint. Ska försöka få med mig kameran och fota lite. Rapport kommer så klart.