Det går bra nu!

Jag ska väl kanske inte äventyra allt med att skriva som rubriken lyder men det kan ju vara lite roligt att få skriva någon gång hur bra allt är. *ler*

Dísas sår i pannan har praktiskt taget lägt ihop helt och hållet. Det finns fortfarande en liten, liiiiiten sårskorpa kvar. Smörjer med AloeVera salva ibland men vill inte vara där och peta för mycket. Nu får hon också vara utan sin "inbakade" fläta i pannluggen.


Rakat hästarna har jag också hunnit med att göra. Dísa mer än Tindur och detta så klart för att de är så olika. Dísa svettas i massor medans Tindur endast blir lite varm på halsen. Dísa torkar inte från kvällen till morgonen därpå (alltså under natten) medans Tindur inte på något sätt är varm eller blöt i pälsen dagen efter. Så Dísa har fått sin "vanliga" vår-frisyr medans jag gjorde en lite annan variant på Tindur.

Dísa, rakad och här fortfarande med sin flätade lugg!

Tindur, myser i solen! Rakad lätt, endast på halsen.

Båda "frisyrerna" fungerar alldeles jätte bra! Och både "Lille-man" och "Lill-Fia" var så snälla att klippa. In med bomull i öronen och sedan bara att köra på. *ler* En liten morot efteråt hör ju också till förståss.


Nya stoet, Maesa har flyttat ihop med de andra. Allt eftersom har det gått bättre och bättre. Hon hade det lite tufft där i början men nu går det fint för henne. Hon har hittat vänner som är snäll med henne och fortsätter att känna av vem som är vem. Hon i sin tur är verkligen snäll, ingen häst som "söker bråk" eller liknande. Snarare tvärt om men som sagt, hon kommer mer och mer in i flocken.

Maesa!

Maesa, en social tjej som gärna kommer och hälsar!

Och Tindur gillar ju "sina" tjejer, här med tre av de: Dísa, Lipertá, Maesa och Tindur!


Har ju hunnit med att rida en del också. Igår kväll blev det en riktig vända. Jag och Birra var ute ganska länge och det var jätte roligt. Det verkade även hästarna tycka. Jösses, vilka fina och pigga hästar vi hade.

Vi red upp från stallet med Zorro till mina föräldrar. Där lämnade vi honom och fortsatte sedan utan vovve bort mot Kiruna Ridklubb. Vi red aldrig ända fram till stora ridklubben men vi hade inte långt kvar.
Helt underbara gångbanor (ja vi får rida där) med perfekt underlag. Inte mycket folk. Toppen väder. Och så hästar med luft under fötterna. Underbart!

Varken Dísa eller Tindur var trött när vi var tillbaka i eget stall igen. De börjar få bättre kondis de små liven. *ler*
Birger var så nöjd med Tindur och kunde knappt sluta prata om hur fint de hade töltat. Det var roligt att höra. Jag hade ju som vanligt inte sett hur det gått "där bakom". Jag börjar fundera på att installera en kamera baktill på min hjälm för att få lite koll på de. *ler stort* Dísa har verkligen inte en tanke på att låta de vara före oss.

Nåväl, vi ska nu iallafall börja med att Birger och Tindur rider på banan en dag/kväll i veckan för mig. Så får jag kika lite. Jag vill ju också se, för jag vet hur fint Tindur kan gå. Ja alltså även hur fint Birger kan rida honom, men ni förstår hur jag menar.

Dísa gick också fint igår. Ja hon har faktiskt börjat gå bättre och bättre nu. Kan ju bero på att jag är mer konsentrerad på att få henne "i form". Detta i alla gångarter och det tar sig. Galoppen är väl det som är sämst just nu men det kommer det också.

Jag kan väl säga att...det går bra nu!


Och sist men inte minst måste jag ju visa mamma och pappas nya granne, Conrad!
Conrad och Zorro!

Söt vovve, roligt aktivitet och en hel skön Oli!

Vill börja med och visa två bilder på Zorros just nu yngsta lek-kompis, Akko! Han är ju bara för söt!

Ville gärna titta nääääära på kameran!

Akko! Söt som en liten nallebjörn!

Akko ägs av familjen som numera även äger Logi.


Sedan tänkte jag även visa lite bilder på hur bra Tindur har det. Eller ja alltså alla hästar har det ju bra men jag tänkte visa att det inte bara är Tindur som gillar stona, utan att även Lipertá (som är ett sto) tycker om Tindur!

(Ursäkta oborstad Tindur, men han hade som synes legat ner och sovit och jag i min tur borstade inte av honom innan han gick ut. Vet att det förstör bilderna lite men ni får ha överseende!)

Lipertá sticker in sitt huvud mellan Tindurs ben och naffsar honom lite kärvänligt!

Tindur tycks inte bry sig nämnvärt över vad Lipertá håller på med utan står kvar och låter henne hållas! Visst ser det lite grann ut som om han står och myser?!?
Sedan gick Lipertá runt Tindur och tillsammans gick de iväg, bort till de andra hästarna!

Dísa är fortfarande Tindurs absoluta favvorit men Lipertá har han fått ett riktigt "gott öga" till, som synes. Blir intressant och se var det nya stoet, Maesa, hamnar på Tindurs "topp lista". *ler*

Dísa!

I går redan jag och Birger upp mot stan. Dísa var pigg. Så där pigg som bara hon kan vara. Hon har ju inte den kondis hon brukar så det blev inga långa rusningarn men roligt hade hon i allafall.

Det var roligt att rida. Det tyckte Tindur också. Han var lätt och fin och Birra sken som en sol när han berättade hur fint det gått att tölta. Birger och Tindur var bakom mig och Dísa mest hela tiden så jag såg ju liksom inte hur det gick. Dísa vägrade låta de komma förbi oss, det humöret var hon på. *ler stort*

I måndags tog hela våran lilla familj en kvälls promenad. Kändes som om vi kunde mjukstarta lite så vi tog oss en "prommis". Birger, Tindur, Dísa, jag och Zorro.

Vi gick från stallet upp på stan till mina föräldrar. Det tog ungefär en halvtimme. Vi lämnade Zorro hos de och gick sedan tillbaka till stallet med hästarna. En riktigt skön promenad och alla djur (inkl sambon *ler*) var nöjda på kvällen efteråt.


Så måste jag ju bara få berätta om Oli! Han är bara för skön!

Idag har en tjej, Malin varit ute och ridit honom tillsammans med en annan tjej på Sida. De red i skogen och där kan man bara följa de upptrampade stigarna. Så fort du hamnar utanför blir det för djupt för hästarna = de sjunker.

Båda tjejerna bestämde sig för att vända vid ett ställe, nästan längst bort på ridslingan. Tror det berodde på för mycket snö på själva stigen.

Oli hade hamnat utanför spåret när de skulle vända så Malin som red honom hade hoppat av. Hon i sin tur hamnar efter/bakom Oli på stigen, varpå Oli helt enkelt går hem!

Ha,ha,ha han går alltså framför henne på stigen och hon kommer inte förbi för att ta fast honom!

Tjejen på Sida försöker rida förbi för att få tag på Olis tyglar men då ökar Oli lite på takten och det finns helt enkelt inte plats att rida två i bredd.
Malin "på" Oli fick gå bakom honom hela vägen tillbaka till stallet!

Oli, en häst som inte behöver någon ryttare! *ler stort*

Ja, vad säger man?!!?

Dísas sår i pannan har läkt fint. Det har skyddats bra med hjälp av en inbakad fläta som jag gjort i pannluggen. Tror även att det har hållit henne ifrån att klia sig just där. *ler* Litet sår är det fortfarande men nu pratar vi i storlek av en 50-öring.

Vinterkräksjukan drabbade oss för en vecka sedan. Först Birger och sedan jag. Bläh! Fy vad jag tycker det är äckligt att spy. Ja alltså jag tror ju inte att någon tycker det är roligt/mysigt men en del har ju mindre problem med det. Inte jag!
Men det gick över ganska snabbt. Dock blir man ju ganska matt och orkeslös av det hela och det höll i sig ganska länge.
Förkyld var vi också, både Birra och jag. Innan magsjukan var det halsen och feber som "spökade". Men, men det har som sagt gått åt rätt håll.


Till stallet har nu den nya hästen Maesa kommit. Det är ett sto som blir 4 år till sommaren. Svart-vit skäck och ägs av Anette Andersson. Maesa kom i tisdags och har rest ända ifrån Island.
Ett litet sto, jösses vad hon ser pluttig ut. Resan har ju säkert tagit mycket på henne men man ser att hon har mycket kvar att växa.
Tindur tycker redan om henne. Som den "sto-tjusare" han är. *ler* Han har redan kliat henne på halsen och hon honom. Logi har också kliat på henne och jag tror grabbarna kommer få en ny favvorit.

"Majsan" går i egen hage. Hon går i lekhagen brevid de andra som får vara i mathagen. Det störde mig enormt här tidigare i veckan. Givetvis ska inte "Majsan" gå med de andra direkt. Och så klart behöver hon få vila efter sin långa resa, samt få nödvändig vaccinering innan hon sätts ihop med de andra. Så hade jag också velat ha det. Men...

...Innan Maesa kom sa Anette att det inte skulle bli några prolem med allt runt omkring. Att våra hästar inte skulle behöva stå i mathagen hela dagen utan att Maesa skulle kunna vara där när de andra går i lekhagen osv. Precis som Dísa har gjort när hon varit skadad. Det enda skulle vara att vi inte kom att kunna flytta över hästarna vid 17-tiden som vi brukar. Men det gör inte så mycket eftersom vi ändå kommer ner till stallet och då kan ta bort de från maten och göra någon form av aktivitet istället.

...Tisdag kväll gick och plötsligt säger Anette att Maesa inte alls ska gå i mathagen utan endast i lekhagen. Hon skulle inte få stå och äta hela dagen(!). Vilket drabbade våra hästar med just det..att de fick stå och äta HELA dagen. Maesa hade hamnat i mathagen mellan 10-14 men det sa nu Anette inte gick.
Våra hästar hade fått komma ifrån maten i fyra timmar men fick nu inte det. Jag blev upprörd! Kanske något småaktigt men Dísa och Tindur kan verkligen inte stå och äta hela dagarna. De blir alldeles för tjocka och redan nu ser de ut som två små bollar. Suck!

Dessutom är risken för fång överhängande och att drabbas av det "bara" för att hästarna inte kan få lov att komma ifrån maten (som det utlovats) gjorde/gör mig arg! Och jaa, hästar kan drabbas av fång även av hösilage, det gäller inte bara gräs på sommaren.

...Onsdag gick och våra hästar fick inte byta hage. Jag och Birra åkte ut två gånger till stallet och red bara för att göra något åt saken. Birger var ledig.

Maesa är inte skodd, det har hon aldrig varit. Anette sa innan hon kom att skor ska hon inte få förrän framåt sommaren. Det ändrades under onsdagen! Plötsligt ska Maesa nu ha skor innan hon får gå ihop med de andra. Inget att säga om det. Kan ju vara bra eftersom hon då får fäste att hålla imot om någon ställer sig och trycker mot henne osv. Det var ju så jag och Birra vill ha det när Tindur tappade sin sko (när vi kom till detta stall).
Men min oro blev nu ännu större...Maesa skulle inte skos förrän om en vecka! Skulle det innebära att våra hästar blev stående i mathagen så länge??? Det verkade så!

...Torsdag gick och veterinären var ut och vaccinerade Maesa samt någon fler häst. Nu kom "order" från veterinären att Maesa inte kan gå ihop med de andra på någon vecka för stelkramp vaccinet inte börjar verka förrän då. Givetvis ska men följa det veterinären säger, absolut och jag hade gjort precis likadant som Anette. Men....ingen sa till mig hur det skulle bli med våra hästar!

Jag såg framför mig hur det kommer gå flera, flera dagar och våra hästar blir bara större och större. Jag mådde jätte dåligt över detta! Och det enda jag fick till svar var att Maesa inte kan gå med de andra. Att hon åkt så långt, inte har skor, inte har vaccin och inte är van vid maten! Ja men jag vet det!!!! Men våra hästar då????
Frustration på hög nivå!

Det här kan väl tyckas vara hur löjligt som helst. Kanske t o m småaktigt av mig men jag kan inte rå för det. När det kommer till mina djur, mår jag inte bra när de drabbas av något som inte känns ok.

När vi kom med D&T till detta stall fick de gå tre dagar i lekhagen. Det var i smäll-kalla december men då fick de andra hästarna gå i mathagen hela dagarna. Ingen tippsade oss då om att vi kunnat "byta" hage under dagen. Så som Dísa fått göra nu när hon varit skadad. Det är en riktigt smart idé. Oli gjorde så när han kom...gick upp när de andra gick ner och tvärt om (för då var denna idé kläckt).

När vi kom med D&T var det en kvinna som fräste åt mig att hon minsan INTE gillade att hennes häst åt hela dagen. Det kan jag förstå men som helt ny på platsen visste vi ju inte hur vi annat kunde göra.
Samma kvinna har nu när Maesa kommit inte alls brytt sig(!). Hon i sin tur säger att Jag varit den som upplevts "tjorvig" när det gäller hästarna och hagarna. Denna "kvinna" tycker att Anette inte alls ska ha någon brådska utan ta det lugnt med hopsläppet osv.
Vad är skillnaden????? Hennes häst blir väl precis lika fet nu som då?!! Och nu är det dessutom inte kallt.
(Märk väl att detta hände innan Lotta och Elin löst problemet och jag inget visst om hur det skulle bli!)

Ja, vad säger man?!!?

Efter att jag sms:at med Elin (som jobbar i stallet) och Lotta (som äger gården) fick jag tillslut veta att Maesa tas in i stallet mellan 10-14 varje dag så våra hästar kan få komma ifrån maten. Det hade de kommit överrens med Anette om. Jätte bra, det har löst sig!!

Tyvärr saknar gården fler än två hagar. Det är hur dumt som helst. Som sådana här gånger, kan en tredje hage vara bra att tillgå. Likadant om en häst blir skadad. Och nu tänker jag faktiskt inte bara på mina egna utan på alla i stallet. Vilket jag även menat hela detta inlägg när jag skrivit våra hästar.