Bild-bomb!

Här kommer nu lite bilder från olika tillfällen den senaste tiden!

Vägen upp mot slalombacken är, som jag tidigare skrev, väldigt fin att rida. Birger tog fram mobilkameran och tog dessa två bilder första gången vi var upp dit. I dagsläget har det försvunnit ännu mer snö!
(Alla bilder går att klicka på för att få upp i större format)
Dísa spanar mot gården, som syns i bakgrunden! (Hrmm, ursäkta min "lagomt" skitiga jacka!)

Tindur med spetsade öron! Birger hade roligt när han red, tog ett foto från sin plats i sadeln! *ler*


I skogen bakom stallet blev snön riktigt mjuk och fin. Perfekt ställe för hästarna att träna sig och lyfta på benen. Tyvärr har jag inte hunnit med att rida Dísa där pga hennes sår. Snön har försvunnit fort så den träningen som Birra och Tindur fick får jag och Dísa se oss "snuvade" på.

Birger och Tindur kliver på! Var väl inte någon direkt "fin"-ridning utan mer att låta "Lille-man" få luffsa runt och lyfta på benen.

Tindur spanar! Här syns hur mycket snö det var. Dock var den väääääldigt mjuk.

Vilka kliv han fick, Tindur! Tyvärr var jag helt värdelös med kameran och fick inte till någon riktigt bra bild på själva stegen. Och så höll de inte på så jätte länge, jobbigt för Tindur att traska runt i detta.

(Bilderna skvallrar om smutsig snö, men är det vår så är det!)


Förra helgen åkte jag och Birra till mamma och pappas husvagn. Den har de ställt upp hos Maj-Britt (som äger Gyllir) och Uffe som bor i Alalahti (ca 4,5 mil upp efter Nikkaluoktavägen). Fiske turer med skoter är vad de för det mesta gör och vi fick hänga med.

Jag och Birger äger ingen egen skoter, vi håller inte på med sådana "hästkrafter" *ler* utan fick låna en av Uffes. Den vi fick låna var av modell "jag-startar-går-frammåt-men-är-gammal"-Yamaha.

Hur som helst var det ändå roligt, för hade vi inte fått låna "klenoden" skulle vi inte kunnat följa med.

Uffe och Maj-Britt hade även en kälke av modell "glid-runt-i-mig-utan-stötdämpning" som en av oss fick lov att åka i. Jag började där...och fick även hålla i Zorro eftersom han inte orkade springa så långt. Det var blött och mjukt, även på isen, så Z fick åka skoterkälke även han.

Jag (justerar huvan), Zorro, Maj-Britt, Uffe, pappa och mamma!

Maj-Britt, Uffe, jag (här syns hur mycket/stor kälken var, kolla utrymmet framför mina ben!), pappa och mamma! Och så "klenoden"! Som t o m hade spännband för att hålla huven på plats! *ler stort* Men som jag skrev...den tog oss fram.

Pappa pekar upp mot fjället, som vi sedan begav oss upp på. Jag och Birra bytte även plats, han fick åka i kälken med Z och jag fick köra skoter.

Att jag sedan lyckades med att få skotta upp "eländet" (dock helt och hållet mitt eget fel) gjorde ju bara hela skoterturen mer händelserik. Att det hände efter markerad skoterled, behöver vi ju kanske inte tala så mycket om! *ler*

Det blev dock inget fiske...vädret satte stopp för oss. Det blåste för hårt uppe på fjället och den sjö vi skulle till såg vi aldrig.

Jag, Birra och Zorro sov i husvagnen från lördag till söndag. Det var på lördag vi var ut med skotrarna. På söndag åkte vi bil (skönt för oss som fått "jobba" dagen innan) till byn Pirttivuopio. Där har de under några veckor, ett segelflygplans-läger. Vädret var extremt växlande och inga plan var uppe men vi knallade i allafall runt på isen och tittade lite.

Solen sken i "Pirtti" när vi var där men som synes var storm-molnen inte långt borta. Mot Nikkaluokta och Kebnekaise såg det riktigt hotfullt ut.

På isen fanns inget vindskydd, bara att dra på sig huvan!

Jag, mamma, Z och Maj-Britt! Zorro skuttar iväg efter en snöklimp! Oj vad jag gillar (ironi) min "kast-stil"! Tack Birra för att du lyckades fånga den så fint! *ler*

Ett utav motorplanen som drar upp segelflygen! Kolla in vinflöjen....det var lite vind!

Så efter två dagar hos mamma och pappa (samt M-B och Uffe) for vi hem igen. Roligt hade vi och jätte god mat åt vi. Nästa år hoppas vi kunna åka upp till de tidigare på våren/vintern. Då är isarna bättre och vädret något mer stabilt.

Och så skickar vi så klart ett stort TACK! till Lena och Elin som tog hand om Dísa och Tindur!

Två bilder på Zorro och hans bästaste-bästa-vän, Alice! Dessa två skulle kunna leka hur länge som helst!

Zorro och Alice!

Bästa som finns är ju att få leka med en kompis!

Alice är Eva´s (som äger Lipertá) vovve och är en blandras mellan Border Collie och Australien Shepherd.

Klantig Dísa & Glad Påsk!

Ingen annan vinter har väl Dísa lyckats med att trampa sig själv så mycket som i år. Och det är med brodden som sitter i den motsatta bakhoven dessutom. Brodd ger ju lite mer "effekt". Suck!

Jodå, hon har nu lyckas trampa upp såret vid kronranden igen. Precis på samma ställe och det gör ju inte saken bättre. Hennes hud får aldrig chansen att läka ordentligt och jag gör allt för att hålla det rent.
Tyvärr är enda möjligheten att hålla smuts borta, att linda henne. Vanligtvis kan det ju vara bra om sår får luftas osv men nu måste hon hållas lindad. De allra flesta vet väl hur en hästhage ser ut vid den här årstiden?!?

Jag vill gärna hålla hennes ben torrt, vilket innebär att varje kväll byter jag bandaget. Men eftersom jag även vill ha henne lindad när vi rider innebär det lite extra arbete. Behöver jag skriva att jag längtar till dess att broddarna är borta?

Allt detta med Dísa skapar en liten frustration inom mig när det gäller tävlandet. Första helgen i juni är det tävling i Gällivare. Detta är den närmaste tävlingen för oss, både avstånds mässigt och sesongsmässigt. I flera år har vi åkt dit för att delta men frågan är nu om jag kommer kunna tävla min piga detta år?
Birger är därimot riktigt duktig med Tindur och håller igång. Våran förhoppning är att de iallafall kommer kunna tävla. Hade varit så roligt eftersom "Lille-man" just nu går så fint.

Vi har ju hela maj-månad på oss. Och med vägar som tinar fram och ger oss stora variationsmöjligheter försöker jag se positivt på veckorna som kommer. Men har man en klantig häst så har man. *ler* Om inte annat får Dísa lov att följa med som "sällskapsdam" åt Tindur.

Vägen upp till slalombacken har tinat fram och den är riktigt fin att rida. Delar av vägen är en gammal truck-väg och den har användes av LKAB nu ett par veckor. Därför har vägen plogats och plantas till med både traktorer och plogbilar. De har även lagt nytt underlag, i form av någon sand-grus-sand blandning och det är helt perfekt att rida på.
Hela vägen upp till toppen på slalombacken har dock inte kommit fram än så vi tar oss inte ända upp. Men till ungefär halva backen kommer vi och det räcker ju gott och väl.

Lägger in lite bilder i nästa inlägg, jag måste plocka fram de på datorn och det tar en stund... Vi har en aaaaaannnniiiiiing många bilder i våran dator just nu och ibland lägger de sig inte i "ordning" när man laddar över de. Men givetvis kommer det blider! *ler*

Vill passa på att önska er alla en Glad Påsk!
Själv har jag pyntat påskriset, borstat katten och dammat av sopkvasten. Drar därmed till Blåkulla och lever loppan med de andra häxorna!