Två veckor till tävling & Snart kommer björnen!

I går lördag visade kalendern att det är exakt två veckor till det att vi ska stå på startlinjen i Gällivare. Bifrost Islandshästförening har då tävling och både jag samt Birger har anmält oss. Återstår ju att se hur det går.

Själv har jag inte kännt mig i from alls de senaste dagarna. Vaknat med täppt näsa och nyst om vart annat. Birra låter ungefär likadant. Fast han har klagat på känningar i bihålorna.


Som de flesta säkert sett av de tidigare bilderna är vi alltså tillbaka i Jukkasjärvi med D&T. Vi hyr hela Inger Keisus stall med tillhörande hage. Underbara Inger (och givetvis resten av hennes familj) är så himla snälla och goa. Och vi trivs, hästarna, jag, Birra och Zorro!

Jukkasjärvi erbjuder mycket variation ridmässigt. Många, många stigar i skogen, en del grusvägar osv. Plus att Inger har en jätte fin "grus-volt" på gården. Den är helt perfekt att träna förflyttningar och sådana övningar på. Dessutom står där två tallar som liksom bildar en naturlig "ått-volt" om man vill det.

Förr använda vi också en hel del fotbollsplanen som finns i Jukkas. Numera hyrs den tillsammans med närliggande klubbstuga av en hundförening. En ganska nystartad hundklubb som heter just, Jukkasjärvi hundklubb. De har satt upp agilityhinder där och ofta är det någon där med sin vovve och tränar. Dock använder de inte hela fotbollsplanen så det finns plats att rida om man inte stör.
Jag och Birra har varit dit och ridit en sväng och det blir säkert fler. Dock var det ju bra att jag satt och kollade runt lite på de lokala sidorna härom dagen.


Den lokala annons sidan www.kiruna.cc visade en bild på en björn! Jag höll på att sätta i halsen när där stod Permobjörnen kommer till Jukkas!

Att läsa björn och Jukkasjärvi i samma mening är INTE kul. Jag har en enorm björn-nojja och skulle rätt och slätt garanterat dö om vi mötte en under en ridtur.

Jag förstod inte vad "Permo" betydde och givetvis gick jag in och tittade på annonsen. Tänkte först att det var en björn någon "döpt". Ungefär som när en björn kommer nära ett samhälle. Då händer det ju att tidningar osv "döper" björnen till något.

www.jukkasjarvihundklubb.se/38728350

Kan ju säga att det var fint att bli upplyst om detta. Det hade kunnat gå riktigt, riktigt fort tillbaka till stallet. *ler lite*

Myspys visar trivsel!

Att en häst kan ligga ner när den känner sig trygg vet väl de flesta. I Poikkijärvi låg både Dísa och Tindur ibland när de var ute. Även i Annes stall hade de båda legat vid något tillfälle. I förra stallet låg de aldrig.

I dag på förmiddagen när vi kom till stallet såg det ut så här!

Visst ser de ut att ha det skönt?!?

Dísa!

Tindur!

Birger passade på att sola en stund med "Lille-man"!

"Myser du, så myser jag!"

"Stall-husse" Anders hälsade på Tindur, som lugnt och tryggt låg kvar!

Söta och fina vovven, Gissa (hon heter så *ler*), ville gärna visa upp sin boll!

Dísa har riktigt, riktigt skönt!

Det finns ingen som helst tvekan över att de trivs! Och jag behöver väl knappast skriva att jag (vi) gör det samma?!

Jag kan sova igen!

Djuren betyder allt för mig. Jag har alltid varit djur intresserad och när det kommer till mina egna djur drar jag mig inte för att gå genom både eld och vatten för de. Att andra tycker detta är konstigt eller upplever mig som jobbig/besvärlig bryr jag mig inte om. Birger delar mitt starka djurintresse och tur är väl det *ler*.

Lite har jag ändras med åren, den första tiden med egen häst var jag extremt överbeskyddande. Visst är jag det idag också men numera kan jag iallafall resonera och prata om saker och ting utan att "flyga i luften" för att andra inte tycker och tänker likadant. Men jag är fortfarande inte rädd för att tala om hur jag vill att mina djur ska skötas. Och givetvis kan jag fortfarande bli både arg och upprörd när det kommer till folk som inte förstår sig på djurens bästa. Jag har dock lärt mig att inte fortsätta kämpa i "motvind-uppförsbacke-och-vatten-till-knäna" utan inser när det inte går att hitta en lösning.

Därför kändes det lite extra trist när vi nu flyttade Dísa och Tindur i tisdags-kväll. För i det stallet sa man när vi kom att "inga problem är för stora för att hitta en lösning på"!

För en del verkar det fungera bra att ha sin häst där, antagligen eftersom inte de haft synpunker över hur saker och ting sköts. Samtidigt var det svårt att få folk att förstå hur man kan ändra skötsel osv till det bättre. De var "vana" vid att göra på ett visst sätt och jag hade svårt att se mina djur skötas så. Det skapade problem.

När vi kom dit med D&T i november var det snö. Ta bara en sådan sak som att när hästarna kommer in i stallet borstas de inte av från snön som ligger på ryggen! Inte heller tas snö-styltor/klumpar bort från hovarna! Hästarna står då inne hela natten och "gungar" på kotorna och i vissa fall även bryter i kotleden. Visst det tinar men det tar ju ett tag i sågspån som isolerar. (Behöver jag skriva att D&T har snösulor som förhindrar detta bildande av klumpar under fötterna?)

Sedan var det inte någon som kollade av hästarna när de kom in på kvällen. Dvs det var ingen som gick igenom de och tittade ifall det uppkommit någon skada eller liknande. Likväl kan någon ha tappat en sko och det är som sagt ingenting som kollades av på kvällen.

Vi gick dock ihop några stycken och kom vi överrens om att hjälpas åt med varandras hästar. Det ingick igentligen i stallhyran att få de inttagna osv men efter att ha sett hur det gått till, var det inte aktuellt för mig och Birra (och några fler som ändå kände att vi hade lite rätt).

Och ja det hittades sår på hästarna, som var i behov av "vård". Tack vare att vi gjorde så tillsammans gick det ju bra. Vi tittade givetvis även till de andra innan vi for hem för kvällen.

Under veckodagarna sköttes utsläpp och intag av de som jobbade på gården. Helgerna samt fredag kväll sköttes av oss som hade hästarna. Men under veckorna var det då "personal" som skötte stallet och ibland var mockningen under all kritik. Och när vi (jodå, det var fler än jag) sa till om detta, ja då hände det inte så mycket. Stallägaren lyssnade men inte mer än så. Resten av veckans mockning såg likadan ut ändå.

När jag på ett stallmöte tog upp om andra tänker på att titta ifall alla hästar skitit i boxarna på morgonen, ja då tittade folk på mig som om jag var den största idiot de sett. Jag fick till svar att det väl självklart att hästarna skiter under natten....!!! Men nähädå, det är faktsikt inte så självklart. Om en häst är sjuk och drabbats av kolik eller liknande kan den mycket väl ha stått hela natten utan att ha gjort ifrån sig. Kommer det då en person och bara släpper ut den hästen till mer mat ute i hagen, ja vad händer då??? Den hästen ska ju absolut inte ha i sig mer mat!! Och deffenitivt ha dit en veterinär snabbt!

Det här var det inte många som tänkt på, och det kan man ju förstå. Men reaktionen som kom...nja, den fick mig att höjja på ögonbrynen. Någon menade på att man mockar ju direkt på morgonen och då även upptäcker detta, men är man ensam och mockar 11 boxar tar det ju ett tag. Har då den sista hästen inte skitit, ja då har det ju gått några timmar. Timmar som är super viktiga att hjälpa en sjuk häst. Det samma gäller under veckorna. "Personalen" släpper oftast ut hästarna och går sedan för att mata hundarna och gör lite annat. Det är väl helt ok men INTE ifall en häst är dålig.

Nåväl, någon blev väl kanske lite mer medveten om vad som kan hända.

Över huvudtaget verkade som om de som hade sina hästar i stallet inte varit med om, sett eller hört så mycket om vad som kan hända en häst. Givetvis är det bra att man inte haft skadade eller sjuka hästar, jag önskar ingen att få sitt djur skadat eller sjukt. Men jag menar just VETSKAPEN om vad som kan ske. Varför ska det liksom behöva hända något innan man gör något åt det??????

Sedan kan man ju så klart inte förbereda sig på allt. Inte heller kan man skydda sig mot alla skador och sjukdomar som kan drabba ens häst. Men att inte lära sig vad som kan hända, ja det är faktiskt svårt för mig att förstå. Än mindre att inte vilja!

Ja, ja alla är vi olika.

Sedan har jag svårt att förstå hur man inte kan få till det att ge hästarna mat. Nu sista veckorna fick hästarna torr-hö och utfodrats då klockan åtta på morgonen, två på dagen och vid åtta på kvällen.

Utfodringen runt klockan två hade vid flertalet tillfällen skjutits upp. Det hade t o m hänt att de inte fått sin mat förrän närmare klockan fyra!

Givetvis förstår jag att man måste ta en sjuk hund till veterinären och jag förstår även att man inte kan fodra hästarna om man är ute och kör turister i skogen...men samtidigt har jag ingen som helst förståelse för att hästarna ska behöva lida av detta.

Och jaa, jag skriver lida. För det är faktiskt det de gör när de inte får tillgodo se sig tuggbehovet på så många timmar.

Inte heller förstår jag varför man inte ringer ut "jouren" en sådan dag. Alla hästägare hade stall-jour samma vecka som man hade sin helg. Och skulle inte "jouren" kunna åka ut och fixa lunchen, ja då hade väl den personen i sin tur fått kolla av med någon annan. Vi var som sagt 11 hästägare i stallet.

Jag har väldigt lite förstelse för den mänskliga faktorn när det kommer till djuren. Jag skulle inte säga något om det var te x en lunch-box (som går på ström) eller en lunch-grind (som också går på ström) som av någon anledning inte fungerat. Men när en människa med fungerande hjärnverksamhet inte kan lösa "problem" som uppstår, som här mat-giva, ja då blir jag faktiskt en aning irriterad.

Som ni läser är det mycket "jag inte förstår". Det var också det som fick oss att tillslut flytta. Stallägaren sa att hästarna inte kommer få stå inne under natten från första maj (!!). Japp, ute ska de vara och det spelar ingen roll ifall de är svettiga eller blöta. "Det är bara att lägga täcke på de så klarar de sig!"

Jaha, vadå klarar sig????? För oss som ligger och tränar inför tävling fungerar det INTE att hästen ska klara sig! De ska må bra! Ingenting annat!

Här fanns ingenting att resonera om. I stallkontraktet står att hästarna ska vara ute f o m första maj. Jag vet inte vad jag tänkte på när vi skrev på detta avtal. Jag måste ha varit helt borta. För i Kiruna "finns det inte på kartan" att man lämnar sin häst ute under nätterna i maj månad. Glöm det!

Ska också tillägga att detta gäller i hage utan ligghall eller vindskjul som skydd!

Under sommarmånaderna när det är varmt, torrt och skönt ute är det givetvis mysigt att kunna ligga och vila!

(Gammal bild på Birra och Tindur som myser på betet)


Men stallägaren menade på att så har man alltid tidigare gjort. Samt att man kommit överrens med de som länge haft hästar på gården hur det ska fungera. Och allt hade ju varit så bra tidigare så de kunde inte förstå varför jag (och Birger) nu skulle komma och "tjorva" om detta. Jag/vi berätta om det här med att träna och hur blöt de kan bli av svett osv, hur "illa det rimmar" med att då släppa ut en häst i hagen under natten när det är kallt. Jodå, det är faktiskt fortfarande (idag) minusgrader ute under nätterna.

Det var som att tala med en vägg. Det fanns inte en chans att vi skulle kunna få sköta våra hästar som vi själva ville. Alla hästar skulle vara ute! Började vi ta in våra, ja då är det säkert fler som vill göra likadant. Tro f*n det! Men ingen annan tordes säga till om detta. Jag vet, inte alla är som jag. Men när jag och Birger inte fick någon "backupp" ja men självklart blev det ju bara vi som upplevdes som besvärliga.

Så nu är vi borta därifrån. Det finns mer att skriva om men jag känner att jag inte orkar just nu. Dísa och Tindur får komma in under nätterna. De får sova i egna sköna boxar med spån och gummimatta. De får vila utan att bli störda och ta igen sig utan att behöva fundera på vad som kan komma farandes. De kan känna lugn med närhet av varandra och vi kan rida och träna de i vetskap om att de efteråt kan få samla de krafter som behövs. Och ingen, just precis...ingen (!) kan komma och säga att "så får vi inte göra".

Efter veckor med orolig och nästintill obefintlig sömn, kan jag sova igen!