Z ett år, ridning och hästminne!

Zorro fyllde ett år igår! Så klart fick han en liten bit semla :-) Nu är inte vi mycket för att ge godsaker till honom men fyller man år så gör man.Zorro är den enda i kullen som blev ljus. De andra valparna blev svarta förutom Harry han blev mer gråaktig. Här syns Z tillsammans med syskonen dagen innan han flyttade hem till oss.

Red gjorde vi igår också. Idag har hästarna fått vila efter fyra dagars "håll-i-gång". I går fick det bli en vända till kyrkan, dock kyrkan i Poikki och inte Jukkas. Vi höll ett lite mer friskt tempo och både D&T var med på noterna.
Dísa hade mer fart i sig igår. Inte riktigt full rulle men betydligt piggare än tidigare dagar. Tindur, han hade fart! Jag ropade till Birra att det är roligt att se de bakifrån någon gång. Birra ropade tillbaka och frågade vart vi höll hus!? *ler*

Eftersom det är "långt" mellan gångerna Dísa sätter och fäller päls glömmer jag hela tiden bort hur hon reagerar. Igår kväll kom Birra på att det kanske är det som gör att hon inte är så allert. Självklart!!! Dísa blir ju alltid sådan, både när pälsen sätts och när pälsen släpps.
Dísa måste tycka att hon har en ganska konstig matte som inte kommer ihåg hur hennes älskade häst brukar må denna tid på året. Tur att husse har mer koll! ;-)

Jag kanske skulle "låna" hästens minne. Enligt en Amerikansk studie har man kommit fram till att hästar minns bättre än man tidigare trott.
http://www.hestafrettir.se/nyheter/1733/

Jukkasjärvi och Jukkas igen!

Eftersom det är kurs på lördag känns det som om det är lite "panik" med att få hästarna i någorlunda form. Efter nästan två veckors uppehåll pga kyla och förkylning har det nu blivit dax att ta i tur med ridningen.

Så klart har vi fått börja lite mjukt och forsätter i det relativt lugna tempot men på något sätt känns det ändå som om D&T har en viss grund-kondis (?). Tindur, han har helt plötsligt börjat få bråttom medans Dísa hellre tar det lugnt. I "vanliga" fall brukar det vara tvärt om men det är kul att se en pigg och framåt Tindur. :-)

I går red jag och Birger, Dísa och Tindur, is-vägen över till Jukkasjärvi. Väl där, red vi runt några kvarter med villor för att komma upp vid Jukkas-kyran och sedan vända tillbaka.

Tindur tyckte att tölt var en mycket trevlig gångart och såg lätt och fin ut i händerna på Birger. Dísa tyckte att tölt inte alls var roligt utan föredrog trav. Det är väääääldigt ovanligt när det gäller henne. Dísa brukar tölta oavsett om hon har en "bra" eller "dålig" dag. Men eftersom jag länge sökt traven hos henne så var jag ändå glad, det finns ju mer än tölt att rida. ;-)

Vi växlade mellan skritt och trav men höll inte något raskt tempo. Hästarna, inbillar jag mig, tyckte det var lite roligt att få se något annat. Det är ett tag sedan vi var i Jukkas och det är ju lite mer liv och rörelse där än i Poikkijärvi. Trotts det var varken Tindur eller Dísa på något sätt extra "tittiga". Nää, det var precis som om de varit där förr. Konstigt! *ler lite ironiskt*

Idag red jag och Birra precis samma väg. Dock hade jag en mer pigg och framåt Dísa än igår. Idag fungerade (eller rättare sagt, jag kunde rida) även tölten. Då var det istället Tindur som tyckte att det där med tölt, det kan vi ta en annan dag. :-)

En lagomt lång sträcka, utan motlut, fick de stäcka ut i galopp. Och villken galopp!! Helt underbart. Dísa tog först i för fullt men efter ett par meter blev det en mer kontollerad galopp. Birger log med hela ansiktet när vi saktat av. "Fan va´bra det gick!" Det är nog ungefär vad Tindur också hade sagt om han kunnat prata. Hela hästen såg lycklig ut.

På hemvägen över isen tog vi en liten trav och jag kunde bara konstatera att min lilla häst har börjat inse hur fint det går att jobba i även den gångarten.
Skritt på lång tygel sista biten hem till stallet och både Dísa och Tindur frustade nöjt. :-)

Eftersom Zorro inte kan gå med sin "tratt" har vi haft "barn-vakt" i tre dagar nu när vi ridit. Först Liselotte & Lasse, sedan mamma & pappa och idag L&L igen. Efter operationen så har han fått en sådan där jätte "fin" plast-tratt som gör att han inte ska kunna komma åt såret. Våran Bichon Frisé tik Blossi (vila i frid) hade en sådan en gång och hon struntade totalt i den. Gick runt och slog den i dörrkarmen, soffan, bordet osv. Helt obrydd!

Zorro..... han bara står helt stilla! När han får "tratten" på sig sänker han huvudet så "tratten" tar i golvet och då kan han inte gå. Jag lyfte upp hans huvud för att visa hur han skulle göra...han tog ett steg, sänkte huvudet och...... klonk! "Tratten" fastnade i golvet och han kunde inte gå.

Så där höll vi på hela fredag kväll och natt. Inte kunde han lägga sig ner heller när han hade den på sig. Han såg ju inte sina tassar!!! Ja, jösses! Efter att ha fösökt låta honom klara sig själv gav vi upp natten mot lördag. Tre timmar, från 23 till 02 sedan tog vi bort den. Ingen av oss fick ju sova.

Nu är Zorro ändå en rätt förståndig hund (kan man ju inte tro när man läser hans "tratt-problem" *ler*) så han låter bli såret även utan "tratten". Han är inte där och slickar. Han bryr sig inte alls om det. Det är hur bra som helst. Så nu går han, eller rättare sagt, från natten mot lördag, går han helt utan "tratt".

Under tiden Zorro hade "tratten" på sig och vi försökte sova kom jag på att vi var ju rätt osmarta. Vi skulle ha köpt en munkorg! Finns ju sådana där mjuka typ i neopren eller liknande. Då hade han ju inte behövt "tratten" men ändå inte kommit åt såret. Men klockan tolv på natten är det inte många affärer som har öppet! ;-) Och på lördagar har inte vår lokala hundaffär heller öppet. Kanske hade det funnits på Coop men nu behövdes det ju inte. Zorro är ju en sådan förståndig hund!

Liten.....

har blivit stor!

Från -28 till -8!

Nu pratar vi väderomslag! Jösses! Från att ha varit kallt i flera veckor har det idag äntligen blivit varmare. Endast -8'C visade termometern i Poikkijävi och självklart blev det till att rida.


Antaligen gick jag ut för tidigt under veckan. För både onsdag, torsdag och fredag har jag legat hemma och inte besökt hästarna. Men idag är febern borta igen och stallet togs i besittning. ;-)


Jag och Birger red Dísa och Tindur till kyrkan. Inte särskilt lång väg men det fick räcka. Nu är de ju tillbaka på noll igen så en liten uppbyggnad lär behövas. Tindur hade dock luft under hovarna idag igen. Sist vi var ut för att skritta dvs i måndags var han också pigg och framåt. Dísa var också framåt idag men inte lika lätt i benen som "Lille-man". Fast det är klart då har ju Dísa också lite mer vikt att bära på (jag tänker på mig själv).


På kyrkans parkering tyckte Tindur absolut att de skulle springa lite. Birger var inte sen med att låta honom göra det. Lite trav på volt och ått-volt gjorde de och det såg riktigt fint ut. Nu höll de ju inte på särskilt länge men man såg hur roligt Tindur tyckte att det var.


Dísa och jag flyttade mest runt för skänkeln och gjorde lite serpentiner i skritt. Jag hostar ännu och var gång jag gör det skuttar min häst. Hon tycker inte om att jag sitter på henne och hostar. Dísa kanske tror det är något nytt "komando" jag håller på att träna *ler*. Nädå, efter ett par regäla host-attacker vänjer hon sig. Men misstänksam är hon. :-)


På vägen tillbaka blev det dock fart även på Dísa. Sista lilla backen upp till by-vägen tyckte hon att det var dax att "gasa" lite. Birger och Tindur hade hittat lite tölt-tempo bakom oss och självklart hörde ju Dísa det. Som jag tidigare skrivit kan inte min "lill-höna" förstå varför hon ska gå sakta om någon annan springer. Framför allt inte om de kommer bakifrån.


Wwwrrrrrrooooommm så for vi iväg. Men inte så långt. Det orkar hon inte. I vanliga fall brukar vi ta en galopp upp för denna backe men så klart inte idag. Dísa sprang med den berömda "en-gångart-i-varje-ben" farten men lugnade sig ganska snart. Birger skrattade bakom mig och tyckte det såg hel kul ut.


Riktigt skönt att äntligen få komma ut tillsammans med hästarna. Tror att D&T tyckte likadant. Trotts att det blåste ganska ordentligt när vi red tillbaka mot stallet. Men nu ska jag verkligen inte klaga, det är ju iallafall inte -28'C. :-)

Rund, trind och oborstad Dísa :-)

"Nöt-lös" hund och ny ridklädsel!

Igår kastrerades Zorro. Äntligen, "nötterna" är borta! Han har varit oerhört jobbig när det funnits löptikar i närheten. Och där vi bor, där finns det hundar. När en tik börjar löpa, ja då kommer resten på "löpande-band" :-)

Så klart får man ju räkna med att en han-hund blir lite jobbig när det är tjejer på gång men som Z varit... nää tack! Dessutom lär det ju vara rätt jobbigt för honom själv. Nu behöver vi inte tänka på att han ska förföra någon tik när vi är borta och hälsar på. Så skönt!
Lite trist har han nu några dagar. För att inte stygnen ska gå upp får han inte leka med någon annan vovve samt inte springa lös på tio dagar. Han som ääääääällllskaar att leka med andra. Nåväl, det får gå det också. ;-)

Har ni spanat in den nya ridklädseln som visats på tv ikväll??? Under melodifestivalen passade Alexander Bard på att visa hur årets utstyrsel ska se ut! Visst såg ni väl det??! Kolla länken annars, andra bilden:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2009/article4473159.ab?service=galleryFlash

Ha, ha, ha tänk er komma klädd så på nästa tävling!!

Islandshäst-tävlingar live idag 19/2!

Ni som brukar kunna se film på nätet samt inte har alltför sega modem, kika in på länken nedan:

Hestafrettir visar direkt från tävlingen i Meistaradeild VÍS i Kväll. För att komma till live visningen klicka på länken här nedan. Tävlingen börjar kl 20;15 men live visningen börjar 5 – 10 min innan.

http://www.hestafrettir.is/live.asp

Midvinter-nattens köld är hård!

Okey, nu är väl rubriken mer åt det "jul-aktiga" hållet men när termometern ser ut så här i stallet:

så känns det både som midvinter och att kölden är hård! :-o

Mockningen gick av bara farten i kväll så hästarna fick komma in ganska snabbt. Lasse hade varit snäll och lagt täcke på dem redan i morse. Det hade varit kallt redan då men i eftermiddag blev det som synes ännu kyligare. Brrr!

Av förståliga skäl blev det ingen aktivering av hästarna idag. Zorro ville inte heller vara ute och springa. Ögonfransarna på vovven frös ganska snabbt igen. Dísa och Tindur hade också "frusna ögon" men inte så att de var helt igen-isade. Vita var de dock.

När vi skulle åka hem ville inte bilen starta. Trotts motorvärmare. Då är det kallt! Nu "hoppade" den igång efter en stund men det tog ändå fyra/fem försök. Batteriet är det inget fel på, den laddade vi härom dagen. Hade jag varit bil hade jag inte heller velat starta i -32'C. *ler*

Äntligen ridning!

Jag och Birra trottsade kylan idag. Det var -17'C när vi kom ner till stallet så det var ingenting att fundera över. Vi skulle ut och rida! Så klart blev det inte något hårt pass för hästarna. Skritt på halvlång tygel fram och tillbaka till Fjällborg.

Innan vi kom iväg kröp termotern hotfullt neråt och -19'C är det länge sedan vi ridit i. Dísa och Tindur verkade dock rätt nöjda. Frustade och gick med lätta ben. Nog hade de säkert velat springa men de fick faktiskt ta det liiite lugnt. Dísa som ofta tycker att skritt är en fruktansvärt tråkig gångart höll sig, till min stora förvåning, i "rätt" tempo. Tindur gick lätt och fint, såg ut som om han hade fjädrar i hovarna ;-)

Borta hos Fjällborg var det inga hästar ute. De tre som huserar i det stallet var intagna för kvällen. Förmodligen skulle Rambo (Stinas nordsvensk) ut och dra släde. Det såg ut som om risslan var iordningställd inför en tur. Fanns inge folk i närheten dock. Kanske var de inne i stallet men vi valde att bara rida förbi. Mina fötter tyckte att stigbyglarna var något kyliga. Skulle så klart tagit på mig ett par extra sockor men glömde bort det.

På tal om sockor, Zorro får inte ha sina på sig så mycket just nu. Birger har kommit på att om inte Z har de på sig, så smiter han inte! Zorro fryser då om tassarna och springer inte iväg så långt. Bussigt! Inte direkt men det är ganska bra på sitt sätt. ;-)

På-klädd Zorro väntar på att få åka till stallet.

Fortsatt kallt och nu lite bilder!

Kylan håller i sig. Nere i stallet ikväll var det -22'C när vi kom vid 17-tiden. Det hant bli -25'C innan vi åkte. Jag och Birra som tänkt rida även vid -20 men nu verkar termometern inte ens kunna komma dit längre. Suck!

På dagen idag tog vi oss en sväng på marknaden. Det var väl mest det "gamla vanliga". Birra köpte dock en rensteks-bit och jag själv köpte mig lite sy-tråd. ;-)

Vi fortsatte upp till Poultsa en sväng efter stads-turen. Där höll Sanna och Ida som bäst på att raka Sannas häst Raesir.

Raesir tyckte väl "si-så-där" om det hela men var duktig som stod still.

Lilla taxen Ebba såg ut att vilja samla på sig lite hår. Kanske hon frös!? :-)


Inne i stallet var det annars bara några få hästar. Matti hade varit ut en tur med två turister så hans egen häst Frasi fanns inne i en box. Bortanför den boxen Frasi stod i (till höger om honom) fanns ytterligare en box men den var tom. Jag tyckte "Frasse" verkade lite "fladdrig" men tänkte inte mer på det. Jag hälsade på hästen som stod hitanför, dvs hästen i den vänstra boxen om "Frasse", och gick sedan ut för att kika lite medans Anna-Sara red på ridbanan.

När sedan mina fötter tyckte det var dax att gå in och värma sig, gick jag tillbaka in i stallet. Birger hade nu också kommit in och stod vid Raesir för att se hur fin han blev efter att ha blivit rakad. Jag gick bort till Frasi igen men den här gången tittade jag in i den högra boxen som ju var "tom". Jösses vad jag blev förvånad när jag där ser:

"Reinar & Reine" *ler*

Dessa två renar var så små att de inte syntes över box-kanterna. Jag som tyckte att höger-boxen var tom! :-) Frasi såg måttligt road ut över sina box-grannar. Säkert var det därför han var lite "upp i det blå". Matti fanns ingenstans i närheten så jag kunde fråga honom.

Frasi, med ett öra mot renarna. "- Man vet ju aldrig, de kan ju anfalla!"

Kallt och dragit!

Om hoppet att få lite varmare väder infann sig på dagen var det bara att inse hur det försvann lika fort ikväll. Vi hade -29'C i Poikkijärvi och det var inte roligt att vara ute.
Hästarna hade kommit ut strax före lunch och det räcker fullkomligt. Nu skulle de säkert klara sig alldeles utmärkt ute hela dagen men då hade mer tillgång på hö varit önskvärt. :-)

Fotade lite ikväll med nya kameran i telefon men nu var det inte bara att sätta in dem i datorn. Nähädå, nu ska det instaleras nya program osv och det gick inte på första försöket. Jag har provat men när det inte gick känner jag inte för det mer ikväll. Får ta tag i det nu under helgen istället. Ni får ha överseende med en blogg utan ny-tagna bilder för tillfället.

Kallt är det ute och dragit är det inne. Nu är det inte vår lägenhet som är dragig, nejdå, utan jag har kommit på varför jag blivit förkyld. Jag ligger i drag.... från Birgers snarkningar!! *skratt*
Jag låg i sängen i natt och hade ryggen mot honom. Då kände jag hur det riktigt drog längs med ryggen i takt med att han snarkade! Vad tror ni? Visst är det därför jag blivit förkyld!?! En ganska bra förklaring tyckte jag men Birra är inte beredd att hålla med. ;-)

Riktigt trist!

Även om jag nu fortfarande hostar som en tok så tycker jag det börjar bli lite trist med denna kyla. Jag vill ut och rida! Men jag vill inte låta hästarna anstränga sig i de minusgrader som nu är.
Birger och jag har en köldgräns på -20'C vad gäller aktivitet av hästarna. Vi har dock funderat lite på att även om det nu råkar vara så kallt till helgen kanske vi tar Dísa och Tindur på en liten skritt-tur iallafall.

Visst vi hade kanske kunnat gå ut och promenera med dem. Men känner jag min "höna" rätt så har hon en hel del spring/hopp/skutt i benen och då är det lättare för mig att ha kontroll på henne om jag sitter i sadeln. :-)

Det är marknad i stan till helgen. Den startar redan i morgon men jag låter nog bli att gå dit förrän på lördag. Det är inte alls särskilt långt hemifrån oss upp till stan och området där marknaden är. Nejdå, vad kan det ta... en kvart, tjugo minuter att promenera. Men eftersom jag hostar som om lungorna skulle komma ut så tänker jag inte gå ut och anstränga mig. Ok det är väl inte direkt att anstänga sig när man promenerar i lugnt tempo, jag är ju ute och rastar Zorro på dagarna, men iallafall. Det blir lite anorlunda när jag är på stan. ;-)

Vill att denna förkylning ska gå ur kroppen så fort den bara kan. Snart är det kurs-dax och jag har inte tid med att vara sjuk. Tindurs ägare kommer snart upp till oss och våran lägenhet... tja den skulle behöva få sig en riktig extrem home make over! Någon som gillar att städa?? Ingen??... va´konstigt! *ler lite ironiskt*

Bättre sent än aldrig!

Idag kom min julklapp!! Jodå, det är sant. Jag skulle få en mobil telefon av Birger till jul men den har inte dykt upp förrän idag. Men lika glad är jag för det :-)

http://www.mobiledia.com/phones/sonyericsson/w902i.html

Det har blivit kallt igen. -25'C var det i Poikkijävi innan vi for hem ikväll. Det var -22'C när vi kom ner. Blev så klart ingen ridning men lika bra var väl det. Jag är inte helt fri från förkylningen än och hostan, tja den verkar hålla i sig.

Hästarna mår fint. Tindur har i ett par dagar sett till att få lite extra hö. Han tar sig över el-trådarna till Vaskur. Vaskur är i sin tur rätt dålig på att äta upp sitt hö och vem är inte sämre än att hjälpa till? Tindur, så klart! Varför låta mat ligga???

Lite små frostiga i mulen var de små liven när de kom in. Zorro blev också frostig om "mulen" när han var ute. Dock ville han inte vara ute särskilt länge. Vi hade glömt hans sockor hemma i stan och då blev det för kallt för hans tassar.

Så nu tycker vi, både djur och människor att kylan får släppa taget lite. Fast det är klart vi får se det positivt, det är iallafall myggfritt!
Och det har börjat bli ljust ute ganska länge nu på dagarna, det är skönt.

Jag är tillbaka! Tror jag.... :-)

Efter att ha suttit på mötet i söndags tyckte förkylningen i min kropp att det var dax för en riktig utbrytning. I går var jag knappt ur sängen. Jag kravlade mig upp för att kika lite på datorn på kvälls sidan men konstaterade bara att jag orkade läsa mailen.
Skulle ju ha bloggat på söndag kväll efter mötet men jag dök, likt en graciös säl, ner i sängen ganska direkt efter vi kommit hem. Stallet har jag inte besökt förrän idag.

Idag känns det då något bättre. Febern är borta men bihålorna känns som om de skulle komma ut när jag böjer mig fram. Lock i öronen och näsan rinner, hosta gör jag också. Känner mig super snygg just nu *ler ironiskt*. Tur att inte någon ser mig här! ;-)

Världens bästa sambo, Birger, har ju haft koll på hästarna under dessa dagar jag varit hemma. Jag längtade som besatt efter de (hästarna då, Birra ser jag ju varje dag) så idag följde jag med ner till stallet. Min älskade lilla Dísa tyckte det var super mysigt att få lägga upp huvudet på min axel och mysa. Det tyckte jag också :-)
Tindur slöt ögonen när jag kliade honom bakom örat och myste när jag kliade lite under hans pannlugg.

Pigga, glada hästar. Som säkert hade velat ut och springa av sig. Det blev dock bara Tindur som hade den turen idag. Jag orkade inte ens tänka på att rida och Anna var inte i stallet, så Dísa och Vaskur blev kvar hemma. Birger tog "Lille-man" och Zorro på en "liten sväng". De hade varit bort till isen och kikat lite. Birger lyste som en sol när han kom tillbaka. Tindur hade töltat så fint! :-)

På mötet i söndags blev jag invald som ny ordförande i föreningen. Ska faktiskt bli riktigt roligt men som jag tidigare skrev: vi är ju så klart en hel styrelse som jobbar tillsammans och medlemmarna är självklart de som gör en förening levande. Men lite idéer har jag, sedan får vi se hur långt de "bär". ;-)

Nu kommer inte jag sitta och blogga runt omkring vad som sägs i styrelsen, på möten osv men det hoppas jag ni förstår. Så klart kommer jag skriva om det finns något av intresse som alla bör veta, men jag tror ni förstår hur jag menar.

Jag hoppas att jag nu är tillbaka här igen lite mer effektivt. Dessa dagar då febern härjat som värst kändes inte datorn så angelägen.

Förkylt, kallt och ändrad åsikt!

Birger har hostat hela veckan. Började som värst förra helgen men börjar nu bli nästan bra. Då får ju så klart jag eländet och hostar nu som om lungorna håller på att komma upp!
Därför har jag inte inte varit i stallet varken i går eller idag. Världens bästa sambo fixar hästarna och deras bestyr medans jag ligger hemma och dricker honungs-te.

Kallt är det igen. Natten till lördag visade våran termometer här hemma -27'C! Länge sedan det varit så kallt här inne i stan. Ute i Poikkijärvi var det mellan -25 och -27'C under torsdag-fredag och det har inte varit varmare under helgen. Birra har fått ge hästarna en extra kram från mig men de har säkert haft hur bra som helst fast jag inte varit där.

Jag har faktist ändrat min åsikt gällande ordförande-skapet i föreningen. Som jag tidigare skrev har jag svårt att se mig själv i den rollen eftersom tidigare ordförande hållit så hög standard. Än idag känner jag mig långt ifrån lika duktig som de men kanske kan jag ändå bidra med något. Självklart är det ett stort ansvar och jag vill inte göra styrelsen besviken. Men tillsammans kan vi säkert få till det.

I skrivande stund är ingenting klart ännu. Vi har möte ikväll (jag kämpar på med att kurera mig) och då ska ny ordförande väljas. Behöver inte alls bli jag, det kan mycket väl komma någon annan som känner att hon/han vill ta på sig uppgiften. Men vill medlemmarna ha mig, så kommer jag inte att tacka nej.
Återkommer med lite mer info ikväll.

Hjälp, vad hemskt!

Plötsligt fick jag ingen större lust att rida över älven längre:

http://www.hestafrettir.is/veftv.asp?CategoryID=30&MovieID=611

Duktiga och hjälpsamma människor fanns ju som tur var tillhands. Villket jobb de gjorde! Fast det är klart, vem hade inte gjort allt för att rädda/hjälpa sin häst?

"Våran färdiga" avkomma & ny hingst till Norrbotten!

När jag köpte Dísa som treåring fanns givetvis drömmen om att ta ett föl efter henne någon dag. Hade ju tidigare ägt en valack och när det nu blev ett sto var det klart att jag drömde.

Ganska snabbt utsåg jag hingsten som skulle få äran att träffa min vackra tjej. Kjarni frá Kalfsstödum! http://www.malou.se/kjarni/kjarni.htm
Jag läste det mesta jag kunde komma över när det gällde honom och såg framför mig ett föl som var svart och gärna med något tecken.

Så trist det blev när sedan Kjarni togs bort från svensk avel. Mina drömmar försvann. När vi sedan hade chansen att låta Dísa träffa Kjarnis son Kolgrimmur från Slätterne, vaknade drömmen lite igen. KG är ju super flott och kanske det närmaste jag skulle komma Kjarni.

Men nää! Kolgrimmor var såld till Norge och det bara någon vecka innan vi kom till Slätterne. Suck!
Nåväl, det var helt enkelt inte meningen att Dísa skulle bli mamma ;-)

Jag och Birger har sedan träffat en del avkommor efter Kjarni. Jag har varje gång konstaterat att deras psyke varit helt underbart och dessutom fina i färgen. Jodå, jag vet, en bra häst har ingen färg men iallafall.

När sedan Tindur dök upp hade jag ingen aning om att han var efter Kjarni förrän hans ägare började prata om hingstar. Det var ju verkligen lyckat! Att Tindur dessutom är svart, har en stjärna i pannan och vit fläck på mulen är bara helt underbart! Att inte Dísa är mamma till honom spelar ingen roll. Vi "har" ju en avkomma efter Kjarni! :-)

Nu återstår att se hur länge "Lille-man" blir kvar hos oss. Vi håller alla tummer vi har för att han ska få bli våran på riktigt en dag. Men väljer Maggan (hans ägare) att ta hem honom får vi försöka överleva det också.

Det kommer en ny hingst till Norrbotten nu i slutet av februari. Sylvia i Luleå har varit på Island och hittat sig en tjusig häst. 5 år är han och bilder finns här:
http://www.minniborgir.is/hestar/SalaS/demantur.html

Sylvia är verkligen värd en bra och fin tävlingshäst. Att sattsa på en hingst är ju hur roligt som helst. Hon har förutsättningarna för att det ska bli riktigt bra. Demantur ska nu tränas och visas i vår och det blir spännande att följa deras väg.

Hästarnas egenheter!

Tänk ändå vad personlig varje häst är. Och hur de beter sig. Dísa tex har så klart sina egna personliga sätt att uttrycka sig.


Efter varje ridtur ska hon rulla i boxen. Jodå, varje ridtur ;-) Spelar ingen roll om hon är lite svettig eller mycket svettig. Rulla ska hon.

Slut resultatet blir nästan alltid lika "fint". Fast det är klart, är hon mycket svettig rullar hon sig en extra gång, båda sidorna ska det vara. Har jag "tur" och hon bara har blivit lite fuktig i pälsen kan hon lägga sig på endast en sida.

Detta är sååååå roligt (jag är ironisk) om man tänker på att hon gör precis likadant när vi är och tävlar samt går kurs.






Att hon dessutom har en riktigt regäl hårväxt gör ju saken ännu roligare. Söt som socker är hon och precis som socker fastar det mesta i det när det blir blött.



Nu skulle jag så klart inte få för mig att göra något som "stör" henne över detta. Vill hon rulla sig så får hon det. Men efter v-a-r-j-e ridtur! Nåja, det är bara att borsta och se glad ut. :-)

Tindur rullar sig knapp alls. Jag kan inte minnas när jag såg honom rulla sig sist. Därimot tycker han mycket om att ligga ner och sova/vila. Men att rulla, nja det tror jag han tycker är för jobbigt. ;-)

Tindur har en annan egenhet som han kommit på. När det är dax att ge kraftfodret "spelar" han sur. Hans utfodringsplats är vid sidan om boxdörren. För att hänga dit hinken och inte ha en häst som rusar dit med huvudet ber vi honom alltid backa först. Det har han lärt sig. Så nu backar han färdigt när man kommer men stryker öronen bakåt. Ha, ha, ha, han ser ganska sur/arg ut. Han tycker kanske att det tar för lång tid innan han får sin mat. Dock väntar han snällt tills man satt fast hinken färdigt och säger varsågod. :-)

Precis på samma sätt ber vi även Dísa backa innan hon får sitt kraftfoder men hon "spelar" aldrig arg.

De är för roliga.
*Tindur brukar gäspa en eller två gånger innan man tränsar.
*Dísa kissar alltid när hon kommer in från hagen på kvällen.
*Tindur skrapar alltid med ena fram hoven när han äter kraftfoder.
*Dísa frustar alltid när man ger henne lång tygel efter lite hårdare arbete.
*Tindur gnäggar alltid lite försiktigt åt Dísa om han är inne i sin box före vi tar in henne.

Kommer inte på så mycket mer just nu. Får återkomma! :-)

Ridning på is och ofrivillig avsittning!

Det finns bilder från helgens kurs med Hjalti under följande länk:
http://www.pixbox.se/alb1001887
Blev inte så många och en del bilder är inte helt toppen men kanske någon vill kika lite iallafall. ;-)

Varken jag eller Birger har varit med och gått kurs i helg. Vi har ägnat oss åt våra egna hästar på egen hand. Både igår och idag red vi över isen till Jukkas.
Den plogade vägen är helt perfekt att rida på. Igår var det knappt någon snö alls utan bara ren is. Dísa gick såååå fint i tölten. Tindur därimot var inte så lätt töltad utan hade mer trav i sig. I dag var det tvärt om.

Tindur var lätt på fötterna/hovarna och töltade som aldrig förr. Han ville inte sluta när vi skulle skritta sista biten hem. Så lätt gick det! Dísa därimot tyckte att tölt inte alls var en gångart i hennes stil. Den hade hon lämnat hemma (!). Därimot travade hon super lätt på alla sätt och vis. Gångarterna hade "hoppat" över från den ena hästen till den andra i natt.

Birger som ofta tycker att han är så stadig i sadeln fick sig en tankeställare igår. Han åkte av Tindur! Jodå, jag såg :-)
Vi kom ridandes inne i Jukkas, bland villorna, efter en väg. Birger red före mig och Dísa. Helt plötsligt slänger sig Tindur åt höger och tvär-vänder. Varpå Birra handlöst åker i backen.
Dísa var på väg att vända för att ta till flykten men jag lyckades hålla henne lung. Fick henne att stå still villket nog var tur eftersom Birger fastnade med foten i stigbygeln. Hade Dísa dragit iväg hade förmodligen Tindur sprungit efter.

Nu var det ingen björn som utlöste flykt beteendet hos hästarna, inte heller en varg eller älg. Nää, det var en helt vanlig människa med en hund som kom fram runt ett hörn på sitt hus!
Förmodligen gick Tindur i egna tankar eller tittade åt andra hållet. Och när då personen helt plötsligt klev fram, tillsammans med sin hund, ja då tyckte väl "Lille-man" HJÄLP! *ler stort*

Birger låg där på marken med foten i stigbygeln men hade handen på tygeln. Det gjorde att Tindur snällt stod still och väntade tills Birra fått lös sin fot. Farligt det där med att fastna. Nu tror ju jag att stiglädret hade "löst ut" om Tindur vänt helt om och dragit iväg. Men eftersom han inte gjorde det så hamnade Birger bara på sidan om honom och då blev det som det blev.

Birra sopade av sig och klev upp. Mannen med hunden frågade hur det gick och såg lite undrande ut. Vi skrattade bara och sa att allt var ok. Det gick bra för Birger som inte gjorde sig illa någonstans. Han blev mest förvånad över att Tindur kunde slänga sig åt sidan på det sättet.
Vi pratade lite med mannen och hunden och fortsatte sedan vidare.

Dísa var vääääldigt misstänksam mot allt efter det. Ljud och rörelse var mycket konstigt. Hon skuttade för minsta lilla grej och turisterna vi mötte senare efter vägen, tjaa de var för Dísa en hemsk upplevelse. Jösses, de kunde ju ha ätit henne till lunch! *skratt*
Tindur, han fortsatte som om ingenting hade hänt.