Så klart har vi fått börja lite mjukt och forsätter i det relativt lugna tempot men på något sätt känns det ändå som om D&T har en viss grund-kondis (?). Tindur, han har helt plötsligt börjat få bråttom medans Dísa hellre tar det lugnt. I "vanliga" fall brukar det vara tvärt om men det är kul att se en pigg och framåt Tindur. :-)
I går red jag och Birger, Dísa och Tindur, is-vägen över till Jukkasjärvi. Väl där, red vi runt några kvarter med villor för att komma upp vid Jukkas-kyran och sedan vända tillbaka.
Tindur tyckte att tölt var en mycket trevlig gångart och såg lätt och fin ut i händerna på Birger. Dísa tyckte att tölt inte alls var roligt utan föredrog trav. Det är väääääldigt ovanligt när det gäller henne. Dísa brukar tölta oavsett om hon har en "bra" eller "dålig" dag. Men eftersom jag länge sökt traven hos henne så var jag ändå glad, det finns ju mer än tölt att rida. ;-)
Vi växlade mellan skritt och trav men höll inte något raskt tempo. Hästarna, inbillar jag mig, tyckte det var lite roligt att få se något annat. Det är ett tag sedan vi var i Jukkas och det är ju lite mer liv och rörelse där än i Poikkijärvi. Trotts det var varken Tindur eller Dísa på något sätt extra "tittiga". Nää, det var precis som om de varit där förr. Konstigt! *ler lite ironiskt*
Idag red jag och Birra precis samma väg. Dock hade jag en mer pigg och framåt Dísa än igår. Idag fungerade (eller rättare sagt, jag kunde rida) även tölten. Då var det istället Tindur som tyckte att det där med tölt, det kan vi ta en annan dag. :-)
En lagomt lång sträcka, utan motlut, fick de stäcka ut i galopp. Och villken galopp!! Helt underbart. Dísa tog först i för fullt men efter ett par meter blev det en mer kontollerad galopp. Birger log med hela ansiktet när vi saktat av. "Fan va´bra det gick!" Det är nog ungefär vad Tindur också hade sagt om han kunnat prata. Hela hästen såg lycklig ut.
På hemvägen över isen tog vi en liten trav och jag kunde bara konstatera att min lilla häst har börjat inse hur fint det går att jobba i även den gångarten.
Skritt på lång tygel sista biten hem till stallet och både Dísa och Tindur frustade nöjt. :-)
Eftersom Zorro inte kan gå med sin "tratt" har vi haft "barn-vakt" i tre dagar nu när vi ridit. Först Liselotte & Lasse, sedan mamma & pappa och idag L&L igen. Efter operationen så har han fått en sådan där jätte "fin" plast-tratt som gör att han inte ska kunna komma åt såret. Våran Bichon Frisé tik Blossi (vila i frid) hade en sådan en gång och hon struntade totalt i den. Gick runt och slog den i dörrkarmen, soffan, bordet osv. Helt obrydd!
Zorro..... han bara står helt stilla! När han får "tratten" på sig sänker han huvudet så "tratten" tar i golvet och då kan han inte gå. Jag lyfte upp hans huvud för att visa hur han skulle göra...han tog ett steg, sänkte huvudet och...... klonk! "Tratten" fastnade i golvet och han kunde inte gå.
Så där höll vi på hela fredag kväll och natt. Inte kunde han lägga sig ner heller när han hade den på sig. Han såg ju inte sina tassar!!! Ja, jösses! Efter att ha fösökt låta honom klara sig själv gav vi upp natten mot lördag. Tre timmar, från 23 till 02 sedan tog vi bort den. Ingen av oss fick ju sova.
Nu är Zorro ändå en rätt förståndig hund (kan man ju inte tro när man läser hans "tratt-problem" *ler*) så han låter bli såret även utan "tratten". Han är inte där och slickar. Han bryr sig inte alls om det. Det är hur bra som helst. Så nu går han, eller rättare sagt, från natten mot lördag, går han helt utan "tratt".
Under tiden Zorro hade "tratten" på sig och vi försökte sova kom jag på att vi var ju rätt osmarta. Vi skulle ha köpt en munkorg! Finns ju sådana där mjuka typ i neopren eller liknande. Då hade han ju inte behövt "tratten" men ändå inte kommit åt såret. Men klockan tolv på natten är det inte många affärer som har öppet! ;-) Och på lördagar har inte vår lokala hundaffär heller öppet. Kanske hade det funnits på Coop men nu behövdes det ju inte. Zorro är ju en sådan förståndig hund!
Liten.....
har blivit stor!
