Kallt ute & Dísa, en draghäst!

Helt plötsligt visade termometern -25*C när vi kom ner till stallet! Brr men jag ska inte klaga. Det finns/fanns inte en mygga i sikte *ler*.

Hästarna blir så söta i frostklädd päls. Birra hade tagit med sig kameran eftersom Dísa skulle få prova dra rissla. Så klart blev det något foto på "bara" hästarna först.

Dísa

Tindur smälte nästa ihop med trädet. De såg mycket lika varandra ut. *ler*

Tindur! Jodå, det är han! *ler stort*

Dísa spanar nyfiket!

Jag valde att först låta Dísa få gå en liten sväng med bara skackarna. Det är ju ett tag sedan hon drog något. Det gick fint. Hon kom in i det rätt snabbt. Det är mest det här med att svänga som jag ville påminna henne lite om. Hon kan inte bara vända utan måste trampa åt sidan eftersom skacklarna tar imot och gör henne "rak".
Inga problem! *ler*

Sedan satte vi fast skacklarna på risslan och under tiden fick Dísa nosa ordentligt på själva risslan. Hon fick en chans att se vad det var som skulle "jaga" henne. Stina och Malin hade lite hö kvar i botten och det tyckte Dísa så klart var jääääättttte gott. Smart, för nu tyckte min lilla häst att den där släden var riktigt trevlig.

Jag började med att gå brevid Dísa när hon drog igång. Gick från gården ut på vägen, bort till första busshållplatsen, tillbaka till gården, vände vid stallet och gjorde om samma sak en gång till.
Första vändan gick jag brevid, andra vändan åkte jag i släden. Dísa var super duktig.

Tyvärr blev det bara bilder från när jag går brevid. Kameran tyckte det blev lite kallt. Konstigt! *ler*

Jag och Dísa är ute och drar.

Luffsar på med duktig häst.

Hon fick en hel del godis men det var hon värd.

Birra gick med en bit brevid Dísa då jag själv satt i risslan. Men det var inte långt, han klev sedan upp på släden även han och åkte med hem till stallet.
Dísa kan numera titulera sig, draghäst.

När motivationen tryter!

Hästarna mår bra, Zorro mår bra, jag och Birra mår bra. Men... min motivation mår inte alls särskilt bra.

Jag tycker hela hösten har gått i det tecknet. Dålig motivation vill säga. Plus att det har varit lite små förkylt här och lite små förkylt där. Rygg-ont och halka osv.
Ridningen har det blivit si-så-där med. Det har helt enkelt inte känts roligt. Bloggandet har också blivit efter-släpande, vad skulle jag kunnat skriva om?

Men visst får man ha svackor ibland? Någon gång så där? Ett tag?

Nu har ju jag och Birra inte på något sätt missunnat Dísa och Tindur. Oj, nejdå! Jag älskar hästarna precis lika mycket som förut och har pussat på de i stort sett varje dag *ler*. Men någon konkret träning eller "håll-i-gång" har det inte blivit.

Vi har ägnat oss åt lite mys-pys istället och det kan ha sett ut så här:

Dísa tycker såååå mycket om att bli kliad bakom örat!
Myyyyyys!

ZZZzzzzzz! "Gose-grisen"
(Dísa då, inte jag *ler* eller ja det är väl en tolkningsfråga *ler stort*)


Jag och Birra har varit ute och strö ridit men som sagt ingenting mer seriöst, förutom i förrgår. Och då gick det så himla fint. Jag blev så glad över hur duktig Dísa var.

Tindur har roligt i hagen med alla grabbarna. I kväll höll han i gång de allihop. Dísa ser ut att tycka det är rätt skönt för nu slipper ju hon ha honom "hängandes i svansen". Men att Dísa och Tindur tycker om varandra går inte att ta misste på. Och Tindur....ja han älskar "sin" Dísa.

"Min, Dísa!"

"Om jag har huvudet här, så vet jag att hon inte går iväg!"

"Vad stör du mig för?!?? Ser du inte att jag sover?!!?"

ZZZzzzzzzz!

Hjärt-nosen i Dísas man.

Till veckan blir det släd-körning med Dísa. Om det går bra vill säga. Ska i morgon ut och prova dra med henne så får vi se.
Stina (som äger Rambo) ringde mig härom dagen och är i behov av en extra häst, nästa fredag. Det kommer ett gäng som ska åka häst och släde så förstärkning behövs.
Om allt fungerar ska jag och Dísa hoppa in och hjälpa till. Jätte roligt! Då får vi/jag göra något annat. Och det är roligt att köra. Det tycker Dísa också.

Fast det är ett tag sedan sist Dísa drog något bakom sig. En "riktig" släde har hon aldrig dragit. Timmerkälke med skaklar gick fint och så klart rockarden under sommaren. Men eftersom vi inte äger något sådant själva har den typen av aktivitet uteblivit.

Kan man önska sig en släde av tomten? *ler* Anne har varit så snäll att hon tagit upp en rissla från Umeå, där hon och Rune har sitt torp. Men tyvärr är det lite jobb med den innan den är helt kör-klar. Och jag kan inte göra sådant själv (alla som vet hur mycket Anne och Rune själva har att göra tänker inte ens tanken på att de ska hjälpa mig *ler försiktigt*). Kanske till nästa vinter att den går att köra.

Men nu, denna vecka, har Stina lånat ut sin rissla till oss bara för att Dísa ska få träna. Hur snällt är inte det? Nu håller vi bara tummarna att min lilla "Räcer-Räka" sköter sig i morgon. För gör hon inte det blir det ingen fortsatt körning, tyvärr. Eller tja, kanske på måndag. Vi får se. Stina behöver ganska snabbt få veta hur det verkar gå. För om inte Dísa kan hjälpa till (och jag själv förståss) måste hon hitta någon annan till på fredag.

Hittade i mörkret men gick fel i dags-ljus!

På torsdag kväll trottsade vi halkan och gav oss ut med Dísa och Tindur. Zorro fick också följa med men han hade lite svårt att få stopp ibland. Det var ju så halt för honom under tassarna.
Vi red den väg som Anne tidigare visat oss, kallar den numera Anne-vägen *ler*.

Ridningen gick fint. Med hjälp av våra pannlampor såg vi alldeles utmärkt. Vi hittade ett ställe där hästarna fick bra fäste och lät de trava. Vilket så klart gjorde att Dísa sedan fick "luft i benen". Men hon lugnade sig rätt snart.


Idag har vi haft stallmorgon. Släppte ut hästarna och gav de frukost. Mockade stallet och sedan blev det ridning.

Det är en del att göra innan vi kan rida. Bla måste vi brodda om hästarna. Vi har fyra broddar/sko men tå-broddarna är så kallade blind-broddar när vi inte rider. Vi byter alltså brodd varje gång vi ska ut och rida till "riktiga" broddar. Detta i alla fyra skorna på båda hästarna.
8st brodd ska bytas innan vi kan sticka iväg. Och det tar ju sin lilla stund.

Måste dock säga att det faktiskt inte alls är så jätte besvärligt. Varför detta måste göras är pga av skaderisken i hagen. Alla är rädd om varandras hästar. Dessutom kan ju faktiskt Dísa och/eller Tindur trampa sig själv på frambenet med bakbenets tå-brodd. Och det behöver vi inte tänka på nu.
Plus att det är bra träning för Tindur att stå still medans Birger broddar om. Med tanke på att han (Tindur) tycker det är såååååå tråkigt när hovslagaren kommer. *ler*

Så idag blev det Anne-vägen igen. Roligt att för första gången rida där i dags-ljus. Zorro var också med och hade hur kul som helst i skogen.

Dísa var på g. Jamen, alltså, kan någon tala om för henne att man inte ska ha så "bråttom i benen" när det är halt!!?!
Jag fick vända henne runt tallarna i skogen hela tiden för att hon skulle få något annat att tänka på.

Tall-rundning med övertänd Dísa.

Birra hade med sig kameran och fick en del bilder när vi var ute.

En "väldigt" uppärksam Dísa såg allt idag. Titta hur hon har fått syn på spåret efter vägen!

Vända tillbaka, Birra och Tindur har hamnat för långt efter. Så här höll vi på, jag och min häst. Zorro, ja han tyckte det var jätte roligt när Dísa ville öka farten.

Efter stigen i skogen finns en "korsning" som går tillbaka till Fångstvägen. Denna "korsning" har vi sett i skogen varje gång vi varit ute. Märk väl att detta då varit i mörkret med pannlampa.
Idag, i fullt dags-ljus, ja då gick vi fel! Jodå, vi missade "korsningen" och fick vända tillbaka. *ler*

Just denna "korsning" skulle vi markera ut idag när det var ljust. Det finns en stubbe i skogen som riktmärke men när det nu kommer snö så blir den svår att se. Därför passade vi på att markera ut vart man ska svänga av.
Vi skrattade lite åt våran miss men vi fick till en markerad "avfart" *ler*. Även framme vid Fångstvägen satte vi en markering, kan ju vara fint om man vill rida från andra hållet.

I väntan på husse! Som markerade träd. Kolla in Dísa...hon spanar!


Zorro markerade också, på sitt sätt. Han la ut pinnar lite här och där.


Till skillnad från i torsdags blev Dísa idag aldrig riktigt av med all energi. Hon hade lätt kunnat ta samma vända en gång till och då gärna i dubbel hastighet. Nu är det ju faktiskt så att hon inte har den kondisen, även om hon själv gärna vill tro det. Plus denna "¤%"&&"!#¤# halka. Som någon alltså måste förklara för min häst. *ler*

På väg tillbaka, åter på Fångstvägen och Dísa fick fortsätta att "böja & vända".

Tindur var sitt vanliga lugna jag. I torsdags såg han något i skogen och skyggade till. Det är något som är väldigt ovanligt när det gäller Tindur. Men så var det mörkt och det kan mycket väl ha varit en skugga eller liknande som han plötsligt såg.

Idag fanns där ingenting som kunde rubba "Lille-man". Ja alltså, ingenting som fick honom att skygga eller så.
Framåt gick han. Birra fick till en super fin tölt på honom en sträcka där det inte var halt, precis innan vi svängde in på sista skogsvägen hem (där det bara är skritt som gäller). Det var en riktigt bra avslutning på ridturen.

Efter ridturen, inne i stallet, ville Tindur pratas vid lite närmare. Men själv var jag inte så förtjust i det. *ler stort*

"Kom hit! Jag kan väl få ge dig en puss!!?!"

Fin ridväg, fin halka & fina bilder!

Jag och Birger var ute med D&T tillsammans med Anne och Fari på tisdag kväll. Anne visade oss en ny ridväg som var hur fin som helst. Det var verkligen kombinerat underlag. När det kommer mer snö blir det toppen för hästarna att träna sig och lyfta på fötterna. Blir både lite "plumsning" och ren väg-sträcka att rida på. Riktigt fin ridväg. *ler*

Jag börjar bli så där lagom trött på denna halka. Och det är inte lite halt heller. Helt spegelblankt! Skulle säkert inte vara några som helst problem att snöra på sig skridskorna och åka. Något jobbigt i backarna bara *ler*.

Tisdagen var inte fullt lika halkig som onsdag. Men då var det också någon grad kaller på onsdag kväll. Den "fina" halkan gjorde att vi inte red.
Fick rapport under dagen att det inte var värt att ge sig ut med hästarna. Trotts fyra broddar/sko blev det alltså ingen ridning.

Nu har vi ju "bara" sk elitbrodd i Dísa och Tindurs dojjor. Ska man/måste man, ut och rida är det riktig is-brodd som gäller. Med regäl spets och något högre i storlek. Någon sådan brodd har vi inte men vi har heller inget "måste". *ler*

Annes dotter Malin har kommit upp från Umeå ett par dagar. Hon och hennes kompis Ida var ute hos hästarna härom dagen och fotade lite. De fick riktigt fina bilder. Givetvis har jag frågat om jag kan få lägga ut de här och visa er andra. Det gick fint. Tack Malin och Ida!

Malin och Tindur har roligt ihop!
Foto: Ida Ögren

Den perfekta mulen! Dísa så klart!

Foto: Malin Järvinen

Malin med sin mammas ögonsten, Tvifari. Foto: Ida Ögren

Malins vovve, Joxa! Foto: Malin Järvinen.

Klicka på bilderna så får ni upp de i större format.

Knepig helg & Dísa har en lille-bror!

En sådan upp- och ner-gående höst är det länge sedan jag upplevt. Precis när det känns som om vi kommer igång med att rida/aktivera hästarna, ja då blir det stopp pga något.
För att inte tala om mig själv. Jag har känt mig pigg ena dagen för att sedan känna mig super trött och orkeslös nästa.

Därav de få blogginlägg som blivit.

Fredag och lördag var jag hemma från stallet. Kände mig jätte konstig och det gungade under fötterna (nej, jag hade inte druckigt *ler*).
Sylvia-kursen som vi igentligen skulle ha gått under lördagen fick alltså utebli. Birger kände sig inte heller pigg på fredag kväll så även han valde att inte rida kurs på lördag. Så för första gången sedan Sylvia börjat hålla kurs här blev det utan oss.

Nu lämnade vi så klart inte bara kursen "vind-för-våg" utan två reserver hoppade in och tog våra platser. Och som jag förstår det hade det gått fint trotts att varken jag eller Birra fanns på plats.


Jag har fått kontakt med Dísas uppfödare som bor i Riddarhyttan. Emma heter hon. Hon i sin tur har sålt Dísas mamma till en bekant som heter Emelie. Emelie har jag nu också kontakt med och som jag förstår det går/står Dísas mamma kvar på gården där Dísa är född. Emelie har köpt Jáfa (som Dísas mamma heter) redan då Dísa var liten. Jag hoppas kunna få bilder av Emelie på Dísa som föl.

Emelie har varit så snäll att hon skickat lite foton på Jáfa men också på Dísas lille-bror.
Dísa har en helbror på två år. De har alltså samma mamma och pappa *ler*. Lite roligt tycker jag. Dynur heter han och tittar man på fotot så ser man att även han har ljusa inner-öron. Precis som sin stora-syster.

Jáfa från Forsen, Dísas mamma.


Dynur, Dísas lille-bror.