Jag tycker hela hösten har gått i det tecknet. Dålig motivation vill säga. Plus att det har varit lite små förkylt här och lite små förkylt där. Rygg-ont och halka osv.
Ridningen har det blivit si-så-där med. Det har helt enkelt inte känts roligt. Bloggandet har också blivit efter-släpande, vad skulle jag kunnat skriva om?
Men visst får man ha svackor ibland? Någon gång så där? Ett tag?
Nu har ju jag och Birra inte på något sätt missunnat Dísa och Tindur. Oj, nejdå! Jag älskar hästarna precis lika mycket som förut och har pussat på de i stort sett varje dag *ler*. Men någon konkret träning eller "håll-i-gång" har det inte blivit.
Vi har ägnat oss åt lite mys-pys istället och det kan ha sett ut så här:
Dísa tycker såååå mycket om att bli kliad bakom örat!
Myyyyyys!
ZZZzzzzzz! "Gose-grisen"(Dísa då, inte jag *ler* eller ja det är väl en tolkningsfråga *ler stort*)
Jag och Birra har varit ute och strö ridit men som sagt ingenting mer seriöst, förutom i förrgår. Och då gick det så himla fint. Jag blev så glad över hur duktig Dísa var.
Tindur har roligt i hagen med alla grabbarna. I kväll höll han i gång de allihop. Dísa ser ut att tycka det är rätt skönt för nu slipper ju hon ha honom "hängandes i svansen". Men att Dísa och Tindur tycker om varandra går inte att ta misste på. Och Tindur....ja han älskar "sin" Dísa.
"Min, Dísa!"
"Om jag har huvudet här, så vet jag att hon inte går iväg!"
"Vad stör du mig för?!?? Ser du inte att jag sover?!!?"
ZZZzzzzzzz!
Hjärt-nosen i Dísas man.Till veckan blir det släd-körning med Dísa. Om det går bra vill säga. Ska i morgon ut och prova dra med henne så får vi se.
Stina (som äger Rambo) ringde mig härom dagen och är i behov av en extra häst, nästa fredag. Det kommer ett gäng som ska åka häst och släde så förstärkning behövs.
Om allt fungerar ska jag och Dísa hoppa in och hjälpa till. Jätte roligt! Då får vi/jag göra något annat. Och det är roligt att köra. Det tycker Dísa också.
Fast det är ett tag sedan sist Dísa drog något bakom sig. En "riktig" släde har hon aldrig dragit. Timmerkälke med skaklar gick fint och så klart rockarden under sommaren. Men eftersom vi inte äger något sådant själva har den typen av aktivitet uteblivit.
Kan man önska sig en släde av tomten? *ler* Anne har varit så snäll att hon tagit upp en rissla från Umeå, där hon och Rune har sitt torp. Men tyvärr är det lite jobb med den innan den är helt kör-klar. Och jag kan inte göra sådant själv (alla som vet hur mycket Anne och Rune själva har att göra tänker inte ens tanken på att de ska hjälpa mig *ler försiktigt*). Kanske till nästa vinter att den går att köra.
Men nu, denna vecka, har Stina lånat ut sin rissla till oss bara för att Dísa ska få träna. Hur snällt är inte det? Nu håller vi bara tummarna att min lilla "Räcer-Räka" sköter sig i morgon. För gör hon inte det blir det ingen fortsatt körning, tyvärr. Eller tja, kanske på måndag. Vi får se. Stina behöver ganska snabbt få veta hur det verkar gå. För om inte Dísa kan hjälpa till (och jag själv förståss) måste hon hitta någon annan till på fredag.
