Turister ska vara tyst! & Sylvia kurs!

Så flög en vecka iväg igen. Hmm, nåväl.... liiiite har skett under veckan trotts allt. *ler*

På måndag kväll var jag och Birra ut och red Dísa och Tindur. Det gjorde vi även på torsdag kväll och hade nog gjort det fler kvällar om vi inte känt oss så himla förkylda.

Men på måndag kväll iallafall, så red vi och tog vägen förbi is-hotellet på vägen tillbaka. Dísa hade känts något hård i munnen under turen så jag hade "gormat" lite på henne. Fått henne lyhörd/mjukare och lyssnade nu bättre.

När vi så passerar Ice-hotel finns där turister (vänligt sinnat folk men inte alltid så roliga). En hel del människor går efter stora vägen mot själva hotellet och vi möter alltså dessa.
Vi rider på motsatt sida av vägen och plötsligt får en av männen för sig att smacka. Detta hör ju självklart Dísa varpå hon drar in rumpan och far iväg. Inte långt, bara ett par steg men iallafall. Så j*vla onödigt! Jag fick många fula tankar men lugnade mig väldigt snabbt.

"Gubben" (ja nu kallar jag den "smackande-mannen" för det) ifråga såg mest undrande ut....han vände sig om och gick baklänges. Var väl nyfiken på vart jag och Dísa skulle ta vägen. Gubben fick inte så roligt. Jag fick ju stopp på Dísa rätt snabbt.
Jag vände tillbaka till Birger och Tindur för att där göra en volt och hamna brevid dem. Det var då jag såg att gubben gick baklänges.

Tindur och Birger.....ja de hade så klart inte hört något. Birra trodde Dísa hade fått syn på någonting och skuttat iväg. Men så låg ju jag och "Skutt-Fia" en bit före grabbarna.

Hur som helst..... Turister ska vara tyst!! *ler lite*

Tre amigos! (som är tysta *ler stort*)
Safir, Tindur och Dísa!

Som ensam tjej tar sig Dísa vissa friheter ibland!
"Blääh, på dig du!"


Torsdagens ridtur gick lugnt och sansat med en mer mjuk Dísa. Pigg var hon och så också Tindur. Både jag och Birger började se fram imot lördagens kurs för Sylvia.


Så väl i går lördag var det bara att inse... semestern är över och nu får det vara slut på ledigheten för hästarna. Jamen jösses, märktes det att vi inte ridit för Sylvia på jätte länge???? Ja, det kan man lugnt säga.

Under hela hösten har vi "såsat". Varken jag eller Birger red kurs under höst-perioden. Vintern har varit super kall, Dísa fick sin "sen/muskel"-skada, vi själva har varit lite förkylda osv, osv. Vilken massa bortförklaringar, känns det som. Men det är ju så det har varit. Bara att liksom ta det för vad det är. Och nu..... börja om igen.

Nu har min lilla häst inte riktigt samma plan som jag själv. Nähädå, Dísa har sänkt sin tolerans nivå avsevärt och tycker förmodligen det har varit suuuuuuuuper skönt att inte behöva anstränga sig. Det visade hon klart och tydligt igår.

Dísa, klippt sedan ett par veckor tillbaka.

Oborstad häst, men mycket praktisk klippning!

Trött Tindur som jag nu funderar på att klippa även han. (Denna bild är dock inte tagen igår)


Tindur var jätte duktig igår. Så även Birger. De har nu fått börja träna på lite annat eftersom "Lille-man" inte är så liten längre. Nu gäller lite mer krav men givetvis också att få Tindur att förstå vad som begärs av honom samt hur han ska göra. Roligt att se när det "lossnar".

Dísa därimot... ja hon ställde sig på bakbenen och protesterade. Och detta bara när jag bad henne flytta undan för skänkeln! Dvs det var inga höga krav jag hade men trotts det blev det vilda protester. Suck!
Till slut blev jag less på hennes dumheter. Så när hon vid ett tillfälle var på väg upp på bakbenen, lättade precis från marken.... slog jag henne i huvudet!

Ja alltså, nu slog jag ju inte skiten ur min häst. Så klart inte! Utan jag tog handen och slog (låter hemskt...ordet, slog) henne precis bakom nack-stycket på tränset. Snabbt gjorde jag det, mer som en dunk och självklart "bara" en gång.

Oj, så förvånad hon blev! Hon reste sig aldrig hela vägen utan satte snabbt ner framhovarna i marken igen. Efter det lättade hon inte fram något mer. Det slutade hon helt med och jag blev jätte nöjd över det men.....
.....fick eeeeeennnnnnnooooorrrrrmmmmmt dåligt samvete över vad jag just hade gjort.

Det hjälper inte att "snurra runt" henne när hon stegrar sig. Hon reser sig, jag snurrar runt henne i mycket tvär volt men sedan är vi tillbaka igen. Upp på bakbenen.... och så håller vi på så där fyra-hundra-miljoner-gånger.
Så nu provade jag detta. Kändes rätt dramatiskt att behöva ta till. Men nu fick det ett resultat. Tanken var att Dísa skulle uppleva det som om hon slog i huvudet "i någonting". Jag tror det gjorde sitt. För som sagt, fler stegringar blev det inte även om vi forsatte med samma övning.

Annars var själva kursen jätte nyttig. Vi har massor att träna på nu inför nästa gång. Sylvia kommer redan den 17/4 så det är inte mycket tid till dess. Men nu börjar motivationen komma tillbaka och det är roligt.

Zorro var också med. Ja, alltså inte på själva kursen, utan han fick vänta i bilen medans vi red. Zorro lekte en stund med Cillas vovve Kyron, även kallad "Kurre". Det gjorde Zorro överlycklig. De har ju träffats förr och Z tycker mycket om "Kurre".

Väl hemma vid vårat garage tyckte Zorro att han kunde få gå hem själv. Efter en hel dag "på vifft" lockade inte en utevistelse längre.

"Om jag tar mitt koppel själv och går....får jag ju ta mig dit jag vill!"

Svanskli, ridning & snöbad!

Tindur har fått en ful vana att skrubba/klia svansen. Vet inte varför men tror det kan bero på att han blir varm eller liknande. För när han får jobba på lite, när vi rider osv, blir han riktigt svettig baktill = vid/mellan skinkorna.
Tror inte det är mask. Har kollat igenom skiten noga (bläh, urk, äckligt) men ingenting. Hästarna är även kollade med "Kolla masken" i höstas, som då inte visade något.

Så nu är det "smörja svansen" som gäller. Eller ja alltså, vi hjälper Tindur med att hålla rent och mjukt runt svansen. Är ju en självklarhet men nu får vi vara lite extra noga.


Jag och Birra har haft stall-morgon denna helg. Igår var vi ut och red på förmiddagen efter att hästarna ätit frukost. Vi var även ut och red i fredags kväll. Då var vi bort till isen och red ut en bit på älven. Nu från "fel" håll. Är ju ganska vana vid att rida från Poikkijärvi över till Jukkas och inte tvärt om. *ler*

Igår blev det Fångstvägen och Zorro fick följa med. Zorro blir helt tokig när han vet att han ska få följa med och springa. Jaa, helt toooookig! Han låter värre än en draghund som ska ut och dra hundspann. Jag skojjar inte, Z kan verkligen föra oväsen. Och när vi lämnar honom i bilen, dagar han inte får/kan föja med när vi rider, ja då låter det som om vi håller på att misshandla hela hunden. Suck!

Själva ridturen gick fint. Dísa skötte sig utan "skutt-eli-skutt" förutom när vi skulle vända tillbaka. När jag vände henne så hant vi bara halvägs runt innan hon drog järnet och kastade sig iväg. Hon är så´n ibland. Birra tyckte det såg farligt ut men jag är liksom van. Dísa tyckte väl det gick för långsamt.
Tindur var duktig. Han frustade och stönde vid en del tillfällen när Birger ville att han skulle flytta sig i sidled. Men Tindur gjorde det Birger bad om. Och sedan frustade han. Han är så söt den lilla hästen.

Lite tölt och trav blev det också. Dísa tyckte dock att det där med trav, kunde vi göra en annan dag. Men jag gav mig inte. När vi nästan var tillbaka på stället där vi kopplar Zorro (innan alla bilar) fick jag/hon till en klockren, super fin trav så jag valde att sitta av som belöning. Dísa tittade på mig med sina stora vackra ögon, "-Jaha, så det var det du ville!?? Kunde du väl ha sagt med en gång!!!?!!" Hennes blick sa allt. *ler*

Väl tillbaka i stallet fick hästarna vila en liten stund medans jag och Birra broddade om de. Vi byter ju alla tåbroddar i skorna på Dísa och Tindur innan vi rider. De går med blindbrodd i hagen och vinterbrodd när vi rider. De har 4 brodd/sko så 8 broddar byts varje gång/häst.

Ute i hagen brukar Dísa alltid rulla sig på morgonen när hon går ut. Jodå, a-l-l-t-i-d och givetvis alltid när vi ridit ska det rullas i boxen. Tindur gör det mer sällan. Men igår, så var "Lille-man" lite varm i pälsen. Han kändes dock inte svettig men ett "snö-bad" tog han....

.....så fin han blev!


Lunch smakar gott efter ridtur och rullning!
(Borstade så klart av honom efter att jag fotat)

Zorro blev lite trött efter turen. Som han springer är det ju inte så konstigt. Upp och ner i snödrivorna. Ut i djupsnön och nosa, osv. Så när han kom hem.......

.....zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz!

Dísa bra i sitt ben, Tindur bjuder framåt & Grattis Birra!

Dísa har blivit bra i sitt ben. Eller ja en liiiiiiten, liten bula känns fortfarande men det är ingenting som på något sätt "stör" henne.

Tog ut Dísa på gården för att just se hur hon rörde sig. Hade henne i longerlina och hon visade inga som helst tecken på att ha ont eller så. Jag skrattade gott åt henne. Hon for runt som "jag vet inte vad" utan att jag bad om det.

Om Dísa vet att jag har godis i fickan så skyndar hon sig att göra allt som hon tror att jag vill. Hon är så rolig!

Hon gick inte ut på spåret runt mig, som när man longerar, nähädå... hon höll sig nära mig och trodde att jag ville något annat.

När jag tog tag i grimman för att hjälpa henne utåt, ja då började hon dansa runt mig med bakdelen. Hon hade nosen mot mig och flyttade rumpan/bakdelen jätte fint runt sig själv. Såg riktigt fint ut men det var inte det jag ville.

Jag log åt henne.

När jag sedan tog tag i andra sidan av grimman för att få henne och sluta flytta runt, ja då började hon göra samma sak åt andra hållet! Jamen, jösses! Vad jag skrattade!!
Och så tittade hon på mig, så där sött. "-Visst ääääääär jag duktig nu, matte!" "Ge mig godis!!!"

Efter att ha fått Dísa lite "lugn" hittade vi rätt. Som sagt, hon visade inga som helst tecken på att ha ont eller vara besvärad av sitt ben.

När jag kände mig klar tog jag min häst och gick bort till vägen fram och tillbaka. Bara för att göra något annat. När vi vände och gick tillbaka till stallet stannade vi för Dísa ville titta på släden som stod vid huset.

Jag gick fram till henne där hon stod med mulen i släden och frågade om vi inte skulle ta och gå in nu. Då lyfter hon huvudet och flyttar sig super elegant i en skänkelvikning åt sidan. Jag trodde jag skulle gå åt av skratt! Utan att jag sa något, utan att jag rörde henne, jaa utan någonting alls gjorde hon detta.

Så stannade hon och tittade på mig, "-Får jag godis nu??!!!?!"

Efter den kvällen har vi varit ute och ridit.


Men innan denna kväll, när "Lill-Fia" hade vilo-dagar, var det Tindur och Birger som fick jobba. Tindur har börjat bjuda mer framåt och det är helt underbart att se. Nu är det ingen "räcer-räka" vi pratar om här, men i Tindurs-mått mätt är det en skillnad.

Några kvällar blev det "drillning" av grabbarna på gården. Det var synd att det var kväll och mörkt. Hade varit roligt att fota men i mörker blir det inte bra bilder.

De är duktig, både Birger och Tindur. De trivs så bra med varandra också. Men fortfarande går "Lille-man" (T) för högt med huvudet. När jag nu stod på marken var det lättare att hjälpa Birra med hur han skulle göra. Det här med att "krama-tygeln" var/är ganska nytt. Både Birra och Tindur fick dock kanska snabbt kläm på det hela och OJ, så fint det blev. *ler*

Birger och Tindur, som trivs med varandra. (bilden är från förra våren)

Kompisar!

När vi nu varit ut och ridit tillsammans, Dísa, Tindur, Birger och jag, ja då har min lilla häst varit super pigg. Så klart! Men även Tindur har gått på framåt. Trotts skritt! Det kanske inte är så mycket att skriva om men, faktiskt när det gäller Tindur.... så är det just det. Något att skriva om. *ler*

Zorro har varit med och fått springa även han. Och Dísa tycker det är jääääätttte roligt att ibland leka "rädd" när Zorro kommer springandes förbi. Eller tja, rädd är kanske inte rätt ord.... hon kanske reagerar på Z:as fartvind? *ler stort*

Hur som helst är det roligt att ha en pigg och glad häst igen. Att hon sedan plötsligt reser sig på bakbenen och slänger sig iväg framåt, det är en helt annan sak och dessutom enligt Dísa, mitt fel. Jag ska ju inte sitta och "bromsa". Sådan är enligt min häst fruktansvärt onödigt!

Zorro med hästarnas boll i hagen.

Efter att ha varit ute bland hästar, blir man trött!

Och så sjunger vi alla......"ja må han leva, ja må han leva....." För Birger fyller år idag! Grattis Birra!

Nähä nä, inte det!

När så kylan ääääännnnntligen släppt greppet något, ja då ska hästen min se till att inte vara helt ok. Suck!

Förmodligen är det den sträckning/fläkning/smäll Dísa hade i bogen tidigare som nu visar sig mer tydligt.

Jag var laddad upp till tänderna i eftermiddags när vi åkte ner till hästarna. Nu skulle det ju äntligen ridas. Men när sedan jag tog in min häst för att borsta igenom henne, hittade jag en stor bula, som en tennis-boll i storlek. Den satt på insidan av höger framben, högt upp på underarmen nästan precis under bringan. Hmm.... Nähä nä, ingen ridning där inte!

Placeringen av bulan gör att jag misstänker den tidigare skadan. Nu visade Dísa inga tecken på att halta eller släpa benet efter sig som då sist. Nejdå, inte heller visade hon smärta på något sätt när jag klämde och kände. Lite varm var hon runt själva området där bulan satt/sitter men det var också det enda (!).

Så nu återstår det väl att se vad det blir av detta. Jag får börja gå ut och promenera med henne lite försiktigt i stället för att rida. Men det är bara så himla typiskt!
Min känsla över det hela kan bara uttryckas med en "fin" bild på Dísa själv:


Japp, precis så här känner jag just nu!