Tog ut Dísa på gården för att just se hur hon rörde sig. Hade henne i longerlina och hon visade inga som helst tecken på att ha ont eller så. Jag skrattade gott åt henne. Hon for runt som "jag vet inte vad" utan att jag bad om det.
Om Dísa vet att jag har godis i fickan så skyndar hon sig att göra allt som hon tror att jag vill. Hon är så rolig!
Hon gick inte ut på spåret runt mig, som när man longerar, nähädå... hon höll sig nära mig och trodde att jag ville något annat.
När jag tog tag i grimman för att hjälpa henne utåt, ja då började hon dansa runt mig med bakdelen. Hon hade nosen mot mig och flyttade rumpan/bakdelen jätte fint runt sig själv. Såg riktigt fint ut men det var inte det jag ville.
Jag log åt henne.
När jag sedan tog tag i andra sidan av grimman för att få henne och sluta flytta runt, ja då började hon göra samma sak åt andra hållet! Jamen, jösses! Vad jag skrattade!!
Och så tittade hon på mig, så där sött. "-Visst ääääääär jag duktig nu, matte!" "Ge mig godis!!!"
Efter att ha fått Dísa lite "lugn" hittade vi rätt. Som sagt, hon visade inga som helst tecken på att ha ont eller vara besvärad av sitt ben.
När jag kände mig klar tog jag min häst och gick bort till vägen fram och tillbaka. Bara för att göra något annat. När vi vände och gick tillbaka till stallet stannade vi för Dísa ville titta på släden som stod vid huset.
Jag gick fram till henne där hon stod med mulen i släden och frågade om vi inte skulle ta och gå in nu. Då lyfter hon huvudet och flyttar sig super elegant i en skänkelvikning åt sidan. Jag trodde jag skulle gå åt av skratt! Utan att jag sa något, utan att jag rörde henne, jaa utan någonting alls gjorde hon detta.
Så stannade hon och tittade på mig, "-Får jag godis nu??!!!?!"
Efter den kvällen har vi varit ute och ridit.
Men innan denna kväll, när "Lill-Fia" hade vilo-dagar, var det Tindur och Birger som fick jobba. Tindur har börjat bjuda mer framåt och det är helt underbart att se. Nu är det ingen "räcer-räka" vi pratar om här, men i Tindurs-mått mätt är det en skillnad.
Några kvällar blev det "drillning" av grabbarna på gården. Det var synd att det var kväll och mörkt. Hade varit roligt att fota men i mörker blir det inte bra bilder.
De är duktig, både Birger och Tindur. De trivs så bra med varandra också. Men fortfarande går "Lille-man" (T) för högt med huvudet. När jag nu stod på marken var det lättare att hjälpa Birra med hur han skulle göra. Det här med att "krama-tygeln" var/är ganska nytt. Både Birra och Tindur fick dock kanska snabbt kläm på det hela och OJ, så fint det blev. *ler*
Birger och Tindur, som trivs med varandra. (bilden är från förra våren)
Kompisar!När vi nu varit ut och ridit tillsammans, Dísa, Tindur, Birger och jag, ja då har min lilla häst varit super pigg. Så klart! Men även Tindur har gått på framåt. Trotts skritt! Det kanske inte är så mycket att skriva om men, faktiskt när det gäller Tindur.... så är det just det. Något att skriva om. *ler*
Zorro har varit med och fått springa även han. Och Dísa tycker det är jääääätttte roligt att ibland leka "rädd" när Zorro kommer springandes förbi. Eller tja, rädd är kanske inte rätt ord.... hon kanske reagerar på Z:as fartvind? *ler stort*
Hur som helst är det roligt att ha en pigg och glad häst igen. Att hon sedan plötsligt reser sig på bakbenen och slänger sig iväg framåt, det är en helt annan sak och dessutom enligt Dísa, mitt fel. Jag ska ju inte sitta och "bromsa". Sådan är enligt min häst fruktansvärt onödigt!
Zorro med hästarnas boll i hagen.
Efter att ha varit ute bland hästar, blir man trött!Och så sjunger vi alla......"ja må han leva, ja må han leva....." För Birger fyller år idag! Grattis Birra!
