Söndagens ridning innebar inte alls samma Dísa som på onsdag. Visserligen var hon aningen laddad men långt ifrån som på förra "turen".
Jag räknade kallt med att få en ny upplevelse när vi började rida. Vi fick en plogbil förbi passerandes efter stora vägen och då kom en "flaschbak" från bussens förbifart.
Men till min stora förvåning höll sig Dísa lugn när denna stora plogbil passerade.
Birger promenerade med Tindur eftersom vi även hade Zorro med oss. Efter stora vägen är det inte så lyckat att ha vovven lös. Så Birra brukar gå till Fångstvägen med Zorro och Tindur, därefter släppa lös Z och sitta upp på "Lille-man".
Jag vet inte vad det var som gjorde att min lilla häst nu plötsligt inte dansade omkring. Kanske var det att hon såg Tindur framför sig, lugnt gåendes med husse och hund brevid (?).
För enligt mig är en plogbil betydligt mer skrämmande utseende mässigt än en buss. Men Dísa stannade liksom bara upp och tittade på den utan att på något sätt verka brydd. Konfunderad matte satt på ryggen! *ler*
Som sagt (skrivet) fanns det fart under hovarna på Dísa under själva ridningen efter Fångstvägen men hon var betydligt mer lyhörd på mig. Tindur gick fint han också och hade framåtanda. Solen sken och det var riktigt mysigt där i skogen. Zorro for omkring, upp i snödrivorna och ner igen, även han såg ut att njuta av alltihop.
Fast det är klart, ett litet "ryck" skulle ju Dísa ha innan vi hade ridit klart. Det var på väg tillbaka efter skogsvägen som Birra smackade på Tindur. Jag och Dísa red framför, varpå "Lill-Fia" så klart lyssnade till sin husse.
Wrrrooooomm, så försvann rumpan på Dísa. Och så iväg! Men... bara några steg. Hon lyssnade som sagt bättre denna kväll än förra. Så det blev en fin tölt till slut istället för tok-race.
Igår måndag blev det samma väg vi red. Dock blev det längre sträcka och Oj! så bra det gick. Nu var det ännu större skillnad på Dísas beteende. Och Tindur.... ja han töltade som värsta tölt-maskinen.
Birger och Tindur red förbi mig och Dísa. Utan att Dísa drog!
Birger och Tindur red upp bakom mig och Dísa. Utan att Dísa drog!
Birger och Tindur red iväg från mig och Dísa. Utan att Dísa drog!
Birger och Tindur red brevid mig och Dísa. Utan att Dísa drog!
Om möjligt var jag ännu mer konfunderad över min häst (än då vi blev passerad av plogbilen). Men hon var så himla duktig. Mjuk och fin kändes hon. Hon till och med sökte sig något neråt i tölten. Ett lyckorus spred sig inom mig.
Lyckorus spred sig även hos Birra. Och det vill jag lova var befogat. För så bra och framför allt länge (långa sträckor) som Tindur töltade, klockrent, har han aldrig upplevt förr!
Tror att Zorro också hade ett litet lyckorus. För han fick följa med och springa även denna kväll. Och att få följa med när vi rider.... det är bland det bästa han vet! *ler*
