Ersnäs träningen och "Min lilla"!

Linda Wikström och Thomas Bergman bor i Ersnäs som ligger ca 2,5mil från Sylvia. De bor helt underbart! Att de dessutom har sattsat på gården och anlagt en egen ovalbana gör ju inte saken sämre. *ler*

På tisdagen under våran första vecka hos Sylvia deltog både jag och Birger på en kurs ute i Ersnäs. På Linda & Thomas bana fick varje ekipage en egen halvtimme med Sylvia som instruktör.
Hur nyttigt var inte det?
Varken jag eller Birra har ridit för en instruktör på ovalbana tidigare. Och att det nu dessutom var Sylvia, ja det var helt enkelt toppen!

Anna Mattsson med Baltasar och Sylvia med Demantur!

Lägger in en bild från förra året när jag och Birger var med Sylvia och Anna Mattsson till Ersnäs och kikade på deras träning. Jag har tyvärr ingen bild därifrån i år eftersom vi båda red och det precis efter varandra. Här syns iallafall Linda & Thomas fina ovalbana!


Man fick värma upp på ridbanan (som även den är anlagd på gården av Linda och Thomas) och sedan rida ut till ovalbanan där Sylvia fanns.

Birger och Tindur red före mig och Dísa. Av det jag såg, jag fick inte vara så nära eftersom Tindur blev störd av att se Dísa, såg det bra ut. Birra var i allafall nöjd efteråt och hade fått många nyttiga tipps av "fröken".

Min och Dísas träning gick också bra. Riktigt bra! Jag var så himla nöjd med min lilla häst efteråt. Dísa travade som aldrig förr och Sylvia berömde för det hon såg. Roligt att höra att Dísa faktiskt har utvecklats liiite. *ler* Vi jobbade lite med galoppen också och det var så lyckat. Även det gick super. Det fanns liksom plats/utrymme för mig och Dísa att galoppera. Vilket brukar kunna vara problem om vi ska hålla oss på en ridbana eller "mindre" utrymmen.

Fick mycket tipps av Sylvia inför tävlingen och så klart inför andra, kommande tävlingar. Banan var så fin att rida på, jag ville inte alls åka därifrån. Och våran halvtimme bara flög iväg.

Lite stolt och riktigt glad åkte vi tillbaka till Mariebäck. Jag hade fått lite känsla över vad som skulle göras till helgen. Men som vi alla vet.... gick ju den tävlingen käpp rätt åt...!


Ingen sommar hos Sylvia utan föl! Så även i år.

Lára hade precis 6 dagar innan vi kom, fått ett stoföl. Pappa till den lilla är Demantur, "Snyggo"-himself.
Sylvia säger att hon visst ägnar sig åt färg-avel. Brun, färg-avel heter det hos henne *ler*. Och många av de föl som fötts i Mariebäck har blivit just bruna. Så även årets lilla snutta! Men "en bra häst har ingen färg" heter det ju som bekant och brunt kan faktiskt också vara fint.
Dessutom är det en tjej!
Sylvia har döpt henne till Littla-min som betyder "Min lilla".

Littla-min & Lára med K-G som kollar läget!

Trött liten tjej som vifftar på svansen!

Kolla in de ljusa ögonfransarna, hon är ju bara så söt!

"Ska vi busa?!!?!"

Wwwrrrrooooomm!

"Jag har hört att man ska sätta under sig och lätta fram!! Titta då mamma!!!"

"Men mamma, kolla in mig då!!!"

Inte lätt att nå ner till gräset när benen är långa och halsen är kort!


Littla-min mådde inte så bra under ett par dagar. Hon höll på att torka ut eftersom hon inte fick äta tillräckligt från sin mamma. När Sylvia upptäckte detta tillkallades veterinären som skulle sätta dropp åt Littla-min. Men det gick inte att få in en kanyl.
Istället blev det till att handmata det lilla fölet så att hon skulle få i sig det hon behövde.

Sylvia kom på orsaken till varför inte Littla-min fick äta ordentligt. Lára, är ju kittlig! Jätte kittlig! Så när hennes baby skulle äta, killades det och därför vifftade Lára med bakbenen, svansen eller gick undan osv.

Därför blev det till att lyfta ett utav Láras framben samtidigt som man matade fölet. Alltså, Sylvia höll en nappflaska under magen på Lára, precis som om det skulle vara en spene och samtidigt höll hon upp en framhov för att göra så att bakbenen höll sig på golvet.

En häst ställer sig ogärna på två ben. Visst de kan göra det, absolut, men oftast står de ju snällt på de tre som är "kvar" på marken, ungefär som när hovslagaren skor/verkar.

Littla-min förstod inte att suga/dricka ur nappfalskan om man bara höll den framför henne. Därför fick man krypa under Lára och hålla flaskan där. Vi fick alla hjälpa till med att få i Littla-min så mycket det gick. Lára hade börjat sina i juvret eftersom hennes baby inte sög därifrån.

Sylvia hade fått någon form av spruta som hon gav Lára och den skulle hjälpa till att få igång "flödet" i juvret igen. Vilket den också gjorde. Dagarna innan vi åkte hem, kunde man både se och höra hur Littla-min stod och åt/drack från sin mamma. Hon klunkade, vilket var ett bevis på att hon både fick i sig mjölk och att Lára hade mjölk att tillgå sitt föl.

Sylvia fortsatte att stöd-mata Littla-min men nu märktes det att fölis inte var så hungrig längre när flaskan erbjöds. Och det är klart, varför suga flask-mat när man kan få riktig mat från mamma?

Laxermedel blev lilla Littla-min också tvungen att få ett par dagar. När man ger föl mjölkersättning finns risk att de blir förstoppade. Därför gavs laxermedel och det i rumpan. Inte så mysigt men dock nödvändigt.

Birger hjälpte till med att hålla i Littla-min medans Sylvia skötte resten. Även Fia såg jag hjälpa till med att hålla i Littla-min och det syntes på både henne och Birra att de fick jobba lite. Föl är små och det krävs lite teknik att hålla i de, framför allt när de börjar visa lite styrka. *ler*
Och Littla-min, ja hon mådde jätte bra när vi åkte hem. Och tro det eller ej men på de tio dagar vi var i Mariebäck hade hon vuxit! Tycker nästan man ser det på fotona också. *ler*


Zorro stortrivdes så klart också i Mariebäck. Det är inte bara hästar och människor som trivs på gården. Hundar och katter också.

Zorro har ju sedan tidigare gjort sig vän med Sylvia och Jannes (och Oliva så klart) vovvar, Betty och Loppan. Kärt återseende skedde och jösses vad de sprang.
Loppan tyckte det var suuuuuuper roligt att jaga Zorro, och Zorro tyckte det var suuuuuuper roligt att bli jagad av Loppan.

Betty, hon tittade mest på och funderade om hon skulle behöva "styra upp" det hela. Men när hon insåg att Loppan klarade av Zorro själv, ja då tog Betty det lugnt.

Zorro med två utslagna damer! Betty och lilla Loppan!

(Alla foton är klickbara för större format!)

Clinik- från unghäst till tävlingshäst!

Sylvia och hennes Demantur var och tävlade på Vindurs tävling i Skellefteå under den helg jag och Birger kom ner. Det visste vi om så det var ingenting mer med det men sedan på måndag kväll, blev det clinik på gården. Där Sylvia även visade sin otroligt vackra hingst (Demantur så klart). Detta trotts att han gått en tävling under helgen. Inte illa!

Cliniken, Från unghäst till tävlingshäst!

Först in på banan kom lilla Hamingja. Precis påbörjad träning med sina nyss fyllda fyra år.

Sylvia själv brukar använda sig av K-G som longerings-hjälp, även kallad "ankare" när de ystra unghästarna ska invänjas. K-G har lite mer att sätta imot *ler* plus att Sylvia själv har problem/smärta i sina händer.

Hur som helst, visade Sylvia här hur de unga hästarna fick vänja sig vid människor samt att flytta på sig när man bad om det. Svenskfödda hästar har i regel en tendens till att vara mer "inpå" oss människor än de islandsfödda.
Respekten för människan som ledare och att den samma har ett eget utrymme som inte bör/ska klivas in i utan att "fråga" är mer naturligt för en islandsfödd än en svenskfödd. Givetvis finns det de som "undgår regeln".

Hamingja och Sylvia!

Cliniken var även en form av avslutning på ridskolan som Sylvia haft. Hon slutar nu helt med den typen av verksamhet och många av de som ridit på ridskolan fanns nu bland oss som tittade på.

Som en avtackning till Sylvia hade eleverna gått ihop och fixat lite inför denna kväll. Anki blev den som fick äran att gå fram och ge de presenter som somboliserade deras tack. Många var de som önskade att Sylvia inte skulle sluta med sin ridskola och lika många var de som kommer sakna att få komma till henne och rida.
K-G tar hand om Hamingja medans Sylvia blir avtackad av Anki!

Sylvia och Anki, konsulterar om vad flaskan innehåller! *ler*

Sedan fortsatte cliniken!

Hamingja fick här lära sig att bli rörd över kroppen med det rep Sylvia hade i handen.

Att sedan flytta undan när Sylvia började snurra på repet var inte lika roligt. Sylvia gjorde det obehagligt för Hamingja med hjälp av snurrandet och på så sätt fick hon hästen att flytta på sig.

När Hamingja gjorde rätt slutade Sylvia att snurra på repet. Duktig liten häst!


Sedan kom hingst nr 2 (Demantur är och förblir hingst nummer ett) på gården in på banan. Sleipnir e:Berserkur och ägs av Sylvia tillsammans med Katarina Lindgren. Fyra år gammal och precis påbörjad ridning.

Sleipnir och Sylvia!

Här gick det undan! Sylvia visade och förklarade hur viktigt det är att ha en häst som tänker frammåt. Och som vill framåt! "Stopp får man alltid någonstans! Viljan frammåt ska uppmuntras!"

"Hästen ska tycka det är roligt! Inte mycket tygeltag utan det kan gå i lite olika riktningar och det är liksom bara att hänga med. Lite som en passagerare! Bara det går fammåt och att hästen tar för sig!"


Sedan var det dax för nästa häst. En träningshäst som fanns på gården med namn Ymir.

Ymir och Sylvia!

Ymir var inte skodd. Han skulle få skor men det hans inte med innan cliniken. Ägarna hade ridit och haft honom oskodd länge och det visade sig rätt snart.

Ymir hade väldigt korta steg. Tog inte för sig och längde inte på något ben.

Han var riden mest rakt fram i skog och mark av lite yngre personer. Så tölten var i det närmaste obefintlig och det som såg ut att vara Ymirs bästa gångart var grisepass.

"Böja-och-bända!" Är något vi som ridit/rider för Sylvia är vääääldigt bekant med. Det var precis vad Ymir behövde. Han var inte jobbad mycket med på detta sätt. Det syntes tydligt.

Efter en stunds arbete på volt blev han mycket mjukare och finare. Lite tölt kom också på den volt Sylvia höll honom. Och hon sa det själv, "Det kommer bli mycket böja-böja några veckor frammåt!"


Hästen efter det var Dád. Sylvias förra tävlingshäst som nu gått på ridkolan ett tag.

Dád är ett sto med lite egen personlighet. Riktigt fin men testar sina ryttare. Och hon testar ibland på ett sätt som kan upplevas som obehagligt. Hon får dessutom panik om man drar i tyglarna när hon springer och det är ingenting som hon testar ryttaren med. Någonting har hänt henne innan Sylvia köpte henne.

Lite beroende på hur tuff man själv är som ryttare är "Daddan" en jätte kul häst. Många på ridskolan hade tyckt mycket om henne.

Sylvia och Dád!

Dád tyckte INTE om när Sylvia rör henne på rumpan med spöet....så.....

.....Sylvia gjorde givetvis samma sak åt andra hållet. För att visa "Daddan" att det inte var något farligt utan att hon faktiskt fick lov att acceptera det som ryttaren gjorde.

En mjuk och fin liten häst. Sylvia visade Dád i alla gångarter och den ökade tölen var rolig att se. Jag fick tyvärr inga bra bilder på det.


Sedan kom han....Demantur! (även kallad Snyggo av mig *ler*)

Den snygga skäck hingsten är endast fem år gammal och som Sylvia själv har sagt "Jag vet vart våran utvecklingskurva pekar!"

Som jag skrev hade Demantur varit och tävlat bara dagarna innan denna uppvisning. Men han gjorde allt Sylvia bad om. Visst kan han ha haft träningsvärk, eller rättare sagt, han hade säkert med all rätt träningsvärk i kroppen men det syntes inte.

Sylvia nämnde att han var lite trött. Han hade legat i sin hage och sovit nästan hela dagen. Men med lätthet tog han sig an ridbanan och visade varför han heter "Diamant".

Sedan kom HAN.... Demantur!

Sylvia visade sin hingst och berättade hur roligt och enkelt allt blir om man redan från början utbildar hästen rätt.

Med mjukhet visade han upp sig, trotts en helgs tävling i kroppen. Såg inte ut att finnas det minsta motstånd i varken mun eller kropp!

Demantur i tölt!

http://www.pixbox.se/alb1187942
Fler bilder på Demantur finns under länken ovan!

"Tack för ridturen!" Efter uppvisningen sökte hingsten kontakt med sin matte. Som det inte går att ta miste på älskar sin häst.

Mor och dotter!

När cliniken var slut kom Olivia ut på gården. Givetvis var det mamma som gällde och hon ville fram för att kramas lite. Eftersom Sylvia var klar med sitt jobb blev det självlart tid för att umgås.

Sylvia med sina juveler, den på fyra- och den på två ben!

Stort tack till Sylvia för denna clinik! Fantastikt roligt att få se och uppleva. Svårt att här få en rättvis bild av allt men som så många redan vet.... När Sylvia rider blir det riktigt, riktigt bra.

Tävlingen, jag både vill glömma och minnas!

Jag börjar helt enkelt med att skriva om tävlingen. Vi gjorde ju en massa annat innan men jag tar det lite senare.

Midurs tävling började inte förrän efter lunch på lördagen. Annars brukar ju tävlingar ofta starta på förmiddagarna men inte denna gång.

Eftersom vi bodde hos Sylvia och det tar ca 20 minuter/en halvtimme att åka i mellan Boden-travet (där tävlingen hölls) och Sylvias gård, valde vi att inte låta Dísa och Tindur sova på "travet" förrän mellan lördag och söndag.
Hade vi åkt ner från Kiruna skulle de fått bo där redan från fredagen.

Hur som helst, ville Birger gärna låta Tindur se och prova banan innan själva tävlingen. Förra gången de tog banan i antog rev de ner en hel långsida av staketet. Det var då Tindur inte var mogen för att starta på en tävling och Birra valde att stryka sig.

Vi åkte därför till travet på fredag kväll bara för att prova banan. Och nu gick det mycket bättre. Tindur var hur lugn som helst. Dísa och jag skrittade mest runt medans grabbarna tog lite trav och galopp. Jag hade i minnet den fantastiska träningen i Ersnäs (red kurs där för Sylvia på tisdagen, mer om det senare) och ville inte riktigt förstöra allt vi jobbat med där.

Vi lastade sedan och åkte tillbaka till Mariebäck (Sylvias gård). För att ladda inför lördagens uttagningar.

Lördag, uttagningsdag!

Veterinärsbesiktningen startade inte förrän vid tolv denna dag. Ingen stress på morgonen med andra ord *ler*. Både Dísa och Tindur travade fint för veterinären som var en glad och trevlig Lasse.

I väntan på vet. besiktning!

Det var några stycken som hade hästarna med sig! *ler*

Eftersom både jag och Birger tävlade blev det inte så mycket fotat under våra klasser. Svårt att hålla i kameran samtidigt som man rider *ler stort*.

Började med T8 (lätt tölt i valfritt tempo). Hela lördagen kändes bra. Jag kände hur fin Dísa var och hela jag var lycklig.

Slut poängen i T8:an för mig och Dísa blev 4,80. Och låg därmed tvåa i den uttagningen. Vi fick 5,0 av en dommare och 4,8 av tre samt 4,0 av den sista.

Birger och Tindur hade en slut poäng på 4,77! Deras högsta poäng någonsin!
Birra och Tindur fick 5,0 av två dommare och 4,5 av två andra samt 4,0 av den femte (i totalpoäng).

Det var totalt fem dommare denna helg.

Så inför söndagen låg jag tvåa och Birger... ja, han låg på en fin tredje plats. Vi skulle båda få rida A-final på söndagen. Vi var tio stycken i den klassen.
Behöver jag säga hur mycket jag fick höra om tiondelar hela den kvällen??? *ler*


I V5:ans uttagning (lätt fyrgång) gick det inte riktigt lika bra. Det gick hyffsat men långt ifrån perfekt.

Tyvärr nollade Birger och Tindur galoppen och blev helt utan någon final inför söndagen. Dessutom lyckades de inte få till traven (!!!). Tindur som har en sådan suuuper trav och har travat sig igenom hela inridningen. Näpp, nu ville "Lille-man" hålla sig till tölt i stället. Vilket så klart gjorde att poängen dök.

Birger och Tindur fick: 2,6 av två dommare och 2,9 av två andra samt 2,8 av en.
De slutatde på totalpoängen 2,77 och därav ingen final.

Jag och Dísa hade en ganska bra dag i V5:an.
Töltade för 5,0 samt 4,5
Travade för 5,0 samt 4,5
Skrittade för 5,5 + 5,0 samt 4,5
Galopperade för 4,5 + 4,0 + 3,5 samt 3,0 (som sagt, galopp är INTE våran grejj)

Dísa och jag slutade på totalpoängen 4,67, vi låg på en åttonde plats och skulle få rida B-final på söndag. Vi var 13 stycken startande i den klassen.

En bra lördag som avslutades med ryttarmiddag och god mat.


Söndag, finaldagen:

Nu var veterinärsbesiktningen betydligt tidigare. Så det var bara att stiga upp och bege sig till tävlingsplatsen.

Tindur och Dísa travade sig igenom även denna morgons besiktning och sedan var det dax för mig börja ladda inför fyrgången.

Eftersom Birger tyvärr blev utan final tog han kameran i stället och fotade lite. Tanken var att fota mig och Dísa i våran final men de bilderna vill jag helst bara glömma.

Vilken morgon. Jag säger bara, suck! När jag började värma upp Dísa kändes hon inte alls som dagen innan. Hon var hård i munnen, super hård och allt annat än mjuk i kroppen. Var det här MIN häst? Kändes inte så.

Jag (som inte tänkte längre än näsan räcker och den är inte lång) tyckte att hon skulle få gå finalen utan boots. Hade ridit båda uttagningarna under lördagen med 240g boots så nu tänkte jag låta henne få gå utan.

Det hela slutade med att Dísa inte hade någon takt över huvudtaget. Allt och jag menar verkligen allt, kändes fel. En sekund på banan funderade jag faktiskt på att låta henne kliva av bara för att få slippa allt elände.
Men jag/vi höll oss på banan men det var också allt.

Jag ska inte skylla på bootsen, jag ska heller inte skylla på Dísa, jag ska överhuvudtaget inte skylla ifrån mig på någonting, igentligen.... Det var "väl" bara jag som inte kunde rida min häst denna dag. Suck!

Dísa!

Jag och Dísa:
töltade för 3,5 + 4,0 och 4,5 (jag kände hur dålig takten var, den hårda munnen gav ingen form osv, osv)
travade för 3,0 och 0,0(utan bootsen, blev det mest tölt och i dålig takt dessutom osv, osv)
skrittade för 5,0 och 6,0 (det enda som gick någorlunda denna förmiddag)
galopperade 0,0 (for i väg i pass, hittade lite galopp för att sedan bli pass igen, jag valde att ta ner henne och skrittade runt i stället)

Minen säger allt!

Prisutdelning i V5, B-final. Vi fick iallafall en fin vit rosett!

Med den förmiddagen i bagaget hade jag inte stora förhoppningar inför eftermiddagens A-final i T8:an.

Nu åkte bootsen på igen och faktiskt kändes det ganska bra under uppvärmingen. Jag förväntade mig dock inga mirakel utan red in på banan med bara tanken att Dísa faktiskt tagit sig till en A-final.

Birger valde att rida Tindur utan boots. Han hade också haft boots på sig under båda uttagningarna på lördag, men tyckte nu att Tindur såg trött ut. De fick slutpoängen 4,50 och tog en delad femte plats. Det är deras bästa poäng i en final någonsin. Uttagningspoängen var högre men finalpoängen var/är väl det som räknas.

Tindur och Birra red för:
tölt i vänster varv 4,5 av fyra dommare och 5,0 av en
tölt i höger varv 4,5 av alla fem dommare

Jag och Dísa red för:
tölt i vänster varv 4,0 av en dommare och 4,5 av fyra
tölt i höger varv 4,5 av tre dommare och 5,0 av två

Jag och lilla-D fick totalpoängen 4,59 och tog en fjärde plats.
Jag var ändå ganska nöjd med min lilla häst med tanke på hur hon kändes. Jag vet, jag skrev att jag inte skylla ifrån mig men hur lätt är det?

En mycket välordnad tävling. Duktiga arrangörer, dommare, funktionärer och fina ekipage. Underbara människor som man träffar alltför sällan.

Att det sedan dyker upp saker på en tävling som inte hör hemma där är en helt annan historia. Men det är väl det de gula korten är till för?

Hemma igen och massor att skriva om!

Idag, onsdag, kom vi hem till Kiruna igen. Jag som i normala fall inte trivs i värme har inte upplevt det jobbigt trotts sol och ett antal fler plusgrader än vad jag hört det varit hemma. Vi har haft förhållandevis tur med vädret i Luleå och under de tre första dagarna lyckades jag till och med bränna armarna i solen.

Vi har fått vara med om en hel del.
Bla:
- Sylvia höll en clinik på gården andra kvällen vi var där.
- jag och Birger fick möjlighet att träna på Linda och Thomas fina oval-bana i Ersnäs, under lektion av Sylvia.
- vi har fått hjälpa till med att mata och hålla i, det en vecka gamla fölet, som höll på att bli uttorkad.
- vi har tävlat.
- vi har varit med när Sylvias hingst, Demantur, varit på vatten-träning och "golv-skakning".
- vi har träffat både "gamla" och nya super trevliga bekantskaper.
- sist men inte minst....vi och djuren har haft semester.

Tindur och Dísa i sin egna hage hos Sylvia.


Valackerna har siesta!

Tindur och Dísa gör som sina hag-grannar!

Tindur har hittat nya träd att barka!

Jag kommer att skriva mer så klart men ikväll blir det inte så mycket mer än detta. Har en hel del att packa upp osv så jag ber att få återkomma i morgon.