Fint öga, fina hovar och 12 veckors bete idag!

Tindurs öga ser jätte fint ut. En liten nyans av ett ärr är det enda som syns. Kommer säkerligen försvinna med tiden. Hur som helst har svullnaden helt lagt sig och ingent sår syns. Det är bra!


Både Dísa och Tindur har haft en tendens till att ha torra hovar denna sommar. Precis som förra året fick Tindur en spricka i vänster framhov. Den sprickan växte ner allt eftersom hoven verkades men till slut gjorde det att en bit av hoven lossnade.


Matti i Puoltsa har ett specialmedel att bygga upp hovar med. Det gjorde han även förra sommaren. Vilket är så himla bra att kunna få hjälp med. Det håller "hålet" rent samtidigt som det gör att skon verkligen sitter på hela hoven.
(Och som vanligt hoppas jag nu att ingen tror att Tindur lidit på något sätt!)


Matti kommer få ta sig ann "Lille-man" när det gäller skoning framöver.
Tiden var inne för det hela och i fredags eftermiddag åkte vi till Puoltsa för att få det gjort. Det är väl det enda som kan kännas lite bökigt, att måsta åka iväg för att få skoning. Men det är givetvis värt det. Och dessutom får vi ju chans till att hälsa på i byn där vi annars inte är så ofta. *ler*


Zorro blev så klart överlycklig att få träffa Nova och Skuolfi igen. Dock valde vi denna gång att låta Z leka med endast Nova. "Skolfan" fick vara inne i huset en stund.


För Dísa och Tindur var det första gången de var till Puoltsa sedan getterna flyttat dit. Nog syntes det på både D&T att de var lite fundersamma. Vad var nu detta som gick omkring på golvet i stallet????? Bräkte gjorde de, horn hade de och små var de också!!



Tindur i hovslagar spiltan med spetsade öron och nyfiken blick!



"Vad ÄR det där för något???!!???"




http://www.pixbox.se/alb1203696


Fler bilder med text finns under länken ovan!




Med fina fötter och något mindre intresserade av getterna åkte vi sedan tillbaka till Kaalas/Fjällnäs. Dísa var givetvis också med men hon syns inte på bilderna. Hon stod i en box längre in i stallet och spanade på allt som hände.


Idag, söndag 26/9, är det precis 12 veckor som D&T varit på bete i Kaalas. Ett par veckor innan vi tog dit de var vi ju nere i Luleå så det är mer än 12 veckor sedan de var i stallet i Jukkas. Men i morgon åker vi tillbaka med de. Blir säkert lite ovant i början men mitt hjärta får det lite lugnare. Det börjar bli kallt på nätterna och snön ligger på fjälltopparna. Och även om hästarna säkerligen klarar sig med täcke osv vet jag två stycken som kommer ligga ner i boxarna och sova.
Birger tog dock hästarna lite på "bar gärning" på fredag morgon. Vi fodrar de nu två gånger per dag med hö. När Birra och Zorro kom ut till de hade Tindur legat inne i tältet och Dísa utanför i en sandgrop och sovit. Det värmde så klart att veta att de kan koppla av. *ler*


Lite skönt kommer det säkert bli för de också nu när de ska få en egen box. Pratade med Anne härom veckan och hon tänkte ändra om lite i stallet. Eftersom det bara kommer bli fyra hästar i stallet behöver inte någon häst dela "kupé". Oli ska få den stora dubbelboxen själv, kan han väl vara värd med sina 27 år? Tvifari ska få ta Safir gamla box, den brevid dubbelboxen och sin bäste-vän Oli.

Dísa och Tindur får vi ställa som vi vill i tidigare "Fari" och Oli boxarna. Förmodligen ställer vi Dísa i Tvifaris tidigare box och Tindur där Oli stått. Tindur kommer bättre överrens med "Fari" änn vad Dísa gör. Och där vi tänkt placera Dísa finns endast en box-granne och det blir då Tindur. Ställer vi Dísa i Olis gamla box blir hon granne med både Tindur och Tvifari. Vilket kanske kan fungera toppen men jag tror mig känna min lilla fröken-häst bättre änn så.
Tindur känner vi så klart också väldigt väl, men skulle de små liven visa oss motsattsen är det inte värre änn att de får byta plats.

Sår vid ögat & Två tikar var en för mycket!

Jag tyckte det såg lite svullet ut vid Tindurs ena öga när vi hämtade hästarna från hagen på tisdag kväll. Givetvis undersökte jag ögat noga när vi tagit upp hästarna till "transport-hagen" (en hage vi gjort brevid transporten där de kan gå medans vi sadlar osv).

Det var ingen fara med själva ögat men ögonlocket hade fått sig en reva. Förmodligen har han stoppat huvudet i någon buske eller liknande och rivit sig lite. Nu har ju buskarna inte längre några löv som skyddar grenarna så det är klart att det kan ha varit en kvist ivägen. Tindur är, som det felsta kanske vet, inte så brydd över vart han sätter sitt huvud. Finns det mat eller annat som är intressant, stoppar "Lille-man" sin mule (och hela huvud) dit oavsett vad som är ivägen. Totalt obrydd med andra ord.

Ögonlocket tvättades rent och jag la en tunn hinna med aleo-vera salva över själva revan (som inte var stor). Ögonen är ju känsliga, lika så ögonlocken, så det är klart att det blev en svullnad när revan uppkom. Nu hoppas jag inte att någon tror att Tindur gick med ögonlocket hängade och med en storlek av en tennisboll....oj, nej självklart inte!!! Utan det var mer en "lätt" svullnad men som ändå gjorde mig uppmärksam när jag la på honom grimman.

Hur som helst såg ögonlocket på Tindur jätte fint ut i går kväll. Svullnaden hade lagt sig och man kunde bara skymta en nyans av revan. Jag tvättade ändå rent och lag dit lite ny salva. Tror han tyckte det var lite skönt för han stod alldels still.

Dísa såg mest ut att fundera över vad vi höll på med. Kikade nyfiket men såg nöjd ut över att det inte var hon som behövde uppmärksamheten.

Dock är både Dísa och Tindur ganska vana vid att jag tvättar de runt ögonen. Jag brukar tvätta de runt ögat och i ögonvrån ibland med egen gjord koksaltlösning. En "blöt" bomullsrondell och en torr efteråt och det blir toppen. Ser till och med ut som om hästarna tycker det är lite skönt att få ögonen tvättade. Och det gör jag givetvis inte varje dag men så fort det syns lite "klet" i ögonvrån och liknande. Inte för ofta men heller inte för sällan. *ler*


Jag och Birra for upp till Puoltsa igår kväll och hälsade på hos Matti och Kerstin. Zorro blev överlycklig och både Nova och Skuolfi var ute på gården. Båda tjej-vovvarna blev glada åt att träffa Zorro men det var ändå inte helt bra.

Skuolfi som varit längst på gården och som är Zorro kompis sedan Z var valp är inte helt överrens med att även Nova vill vara kompis med Zorro.
Skuolfi har dessutom blivit något skällig och skäller praktiskt taget hela tiden när Nova är med och alla tre ska leka. Zorro blev olycklig och förstod inte alls varför Skuolfi skällde så han började också. Och när Zorro skällde och visade osäkerhet gjorde det att Nova blev sur på "Skolfan". Nova morrade, Zorro morrade och Skuolfo skällde! Jösses!

Det gick inte att höra ett ord av vad Matti sa där han stod. Ändå var vi inte långt ifrån honom. Kerstin visslade på tikarna och alla vovvar försvann. Tillbaka kom Zorro och Skuolfi i full rulle. Och nu var Skuolfi tyst. Hon var tyst så länge hon lekte med Z men började vi prata med henne, ja då skällde hon.
Kerstin hade tagit in Nova i huset och lät Skuolfi få ha "sin" kompis (Z) för sig själv. Konstigt det där, att vovvarna blev så uppjagade av varandra. Zorro tycker jätte mycket om BÅDE Nova och Skuolfi, de är ju tejjer! Men dessa två tikar samtidigt blev en för mycket!

Nu går det bra igen & Ändrad nedräkning!

Tindur spanar!

Ridningen flyter på igen och jag är så glad. Dísa går jätte fint och känns pigg. Hon tycker säkert det är skönt nu när hon inte har så mycket päls att svettas i. Och det är helt underbart att rida en häst som vill frammåt.

Tindur har framåtanda även han men den senaste veckan har han dock varit något lugnare. Trotts att även han har mindre päls på kroppen är det ju ändå så att ny päls håller på att läggas. Lite mindre allerta brukar hästarna vara just denna tid på året så det är inte något konstigt med det.

Jag njuter av vädret också! Helt underbart när det är endast 5 grader varmt. Perfekt rid-väder och inte en mygga/knott/broms eller svidare i närheten. *ler*


Under helgen som gick var det igentligen tänkt att vi skulle flytta hästarna tillbaka till Jukkas och "stalla" de. Det blev flyttat en vecka. Vi har alltså ändrat nedräkningen och siktar nu på måndag den 27 istället.
Hagen i Jukkas hos Anne har varit i stort behov av material som gör den mindre blöt och lerig. Detta har Anne ordnat men tyvärr inte fått någon leverans till gården förrän denna vecka. Att då ha hästarna gåendes i hagen gör jobbet med marken svårare. Det är klart att det hade gått men varför "böka till" det om det inte behövs? *ler*
Så därför går Dísa och Tindur kvar i Fjällnäs en vecka till. Och de ser inte ut att misstycka över det.

Vi fodrar hästarna med hö varje dag och numera även med lite kraftfoder. Enda nackdelen med att ha de på betet en vecka till är att det börjar bli mörkt så tidigt på kvällen. Men så länge hästarna mår bra är väl inte mörker något att känna sig besvärad över.

Något jobbigt är det därimot att åka efter vägen hem när det blivit mörkt. Det är samma väg som vi krockade med älgen. Nu är det ju sommarväglag men ändå, jag ser framför mig hur en älg kliver upp på vägen och vi smäller! Det är jobbigt!
Birger är väldigt duktig på att köra bil, absolut, men jag "ser" älgen ändå. Vi har riktigt bra extra-ljus på bilen och dessutom numera en lampa mer än då vi krockade. Men känslan....vill inte släppa sitt grepp om mig....

Nåväl, vi njuter med hästarna ett par dagar extra i "fjäll världen" och hoppas på bra väder. Vi hämtade hö i lördags, första vändan av två (med min far som chafför av bussen där tyvärr inte allt hö går att få med på en gång) och vi hade tur med vädret. Har vi lite tur med vädret fram till söndag eller måndag morgon (Birra är ledig nästa vecka) så är det helt ok med skitväder sedan. Eller ja alltså, kanske inte skitväder men snön är välkommen iallafall. Och då blir det också liiiiite liiiiite ljusare.

Liten har blivit stor!

Jag märker helt klart att jag inte hinner med att skriva och uppdatera här så mycket som jag borde/vill. De som följer denna blogg får glädja sig åt det lilla som skrivs i stället.


Ner-räkningen har börjat. Vi har börjat fodra hästarna med hö och detta för att vänja in deras magar innan de ska stallas in för vintern. Nu kommer vi inte att ta tillbaka de till Jukkas förrän tidigast helgen 18-19 sep men deras magar måste ju så klart få en chans att vänja sig innan dess.

Det ser kanske lite kul ut för den ovanes ögon att vi tar hästarna från deras betes hage och ger de hö i stället. För det är inte dirket någon brist på mat i deras hage. Men det har inte någon betydelse, magarna är känsliga och det räcker som vetskap. Frågar någon får vi väl bara förklara hur det ligger till. *ler*


Inför lördagen som gick, när det var Sylvia kurs, hade vi inte hunnit ge hästarna hö så länge. Visst de hade fått en liten tuss hö i någon dag men långt ifrån tillräckligt för att övergå direkt till hö under en kurs dag (dessutom skulle de ju tillbaka till betet igen). Därför skulle det till att plocka gräs innan själva kursdagen.

Tanken att gå och plocka gräs för hand lockade inte särskillt. Såg framför mig hur min rygg skulle kännas efter det. Att hålla Birra "frisk och glad" inför lördagen var ett måste då det var han som skulle kursa. Hmm... gräset hoppar ju inte av sig själv i en säck! *ler stort*

Efter att ha bollat idéen med att köra en häck-sax i det höga gräset, kom min far på att en lie borde vara rätt smart att använda.

Birger som i unga år använt en sådan var inte rädd för uppgiften och under fredagkvällen stod han liknande en bonde från år 1900 och slog gräs. Och även om det såg mycket "sten-ålders" aktigt ut, var det effektivt. Birra fick lös mycket gräs ganska enkelt så det gick fort för oss att samla ihop några IKEA-säckar med detta. När gräset var slaget krattade jag ihop det och tröck ner det i säckarna.

Vi vägde påsarna och hade fått ihop ungefär 11kg! Helt perfekt! Hästarna skulle ha mat med sig under hela lördagen (det både räckte och blev över, de åt givetvis inte alla 11 kg under tiden vi var i Karhuniemi på kurs).




Varken Dísa eller Tindur har tidigare varit i Karhuniemi. Ett nytt ställe för de båda men ingenting som bekom de på något sätt. Inne i stallet är det väldigt öppet så där hade de full koll på det mesta som hände. Ute på ridbanan blev det lite små-prat från Tindurs sida men han var ju så klart tvungen att svara när Dísa stod i stallet och ropade efter honom.

Stallet i Karhuniemi är 8-kantigt och ska ge liknelsen av en lapp-kåta.

B&T utanför stallet innan kursstart!

Själva kursen gick jätte bra för Birra och Tindur. Första passet kollades mest av hur läget var mellan häst och ryttare för att sedan jobba det med flytt för skänkeln och att hitta Tindurs fokus på Birger.

Flytta för skänkeln!

Lyssna på husse!

Andra passet gick Tindur så himla fint. Och jag min "nöt" hade då inte kameran framme. Över lag blev det inte så mycket fotat trotts att det var fint väder. Pratade så mycket med alla runt omkring att jag helt och hållet glömde bort att fota. Vi hade ju så mycket att prata om, har ju inte träffat hästfolk sedan innan sommaren.


Vackra lilla Tindur har blivit stor. Han utstrålar sådan glädje när han rids och han förstår vad det är Birger vill ha ut av honom. Han töltar numera med lätthet och det syns på hela hästen att han tycker det är roligt.

Under andra passet för dagen, jobbade Birger på att få Tindur att "gå på tygeln" med eftergift i tölten. Och detta då med det tredelade mässing bettet. Alltså inte stången!

På tal om islandsstången... jamen jösses vilket utskällning jag fick av Sylvia (!!).

Innan Birra började rida på morgonen berättade han för Sylvia hur fint Tindur går på det bettet. Birra kom då inte ihåg vad det bettet hette utan Sylvia ropar och frågar mig vad det är för något vi använt. Jag stod då ungefär mitt på gårdsplan.... jag ropar tillbaka att det är ett tredelat islandsbett och då kom det.......

Att vi absolut inte skulle använda ett sådant bett på Tindur för det får honom bara att knäcka i nacken och inte jobba rätt med kroppen och trampa med bakbenen. Att Tindur absolut inte är redo för att ha ett sådant bett. Att det bettet endast är en genväg och inte skulle sättas på Tindur!

Jösses, jag tror folk hörde Sylvia ända upp på stan. Det är länge sedan jag hört Sylvia så arg. Eller jag vet inte om hon var arg, jag tror det. Det lät så. Eller så höjde hon bara rösten, fast nja liiite arg var hon nog.

Jag valde att hålla tyst. Även om jag vet vad hon menar. Och även om jag vet hur det ser ut när vi är ute och rider. Som jag tidigare skrivit är jag fullt medveten om vad som kan hända när man rider med ett stångbett. Och när Birger med Tindur rider tillsammans med mig och Dísa ute efter vägarna ser det inte ut som det gör på en kurs.

Hur som helst blev det en jätte bra kurs. För nu blev det stort fokus på att få Tindur att gå lika bra på det "vanliga" tredelade bettet som han kan gå på stångbettet. Och faktiskt, innan kursen var slut gjorde han just det, gick lika fint på det tredelade bettet som med stången. Sylvia uppmade Birger till hur han skulle göra och sedan bara lossnade det. All respekt till vår ridlärare/fröken, även om hon kan låta liiiite arg. *ler*

Sylvia! Hård, rättvis och duktig! *ler*


Nu när Tindur ska gå kurs under hösten ska givetvis även han få bli av med lite päls. Både Dísa och Tindur har redan satt ganska ordentligt med päls och med det blir det så klart jobbigt/svettigt att springa. Att klippa de små liven redan nu är ganska smart för att de ska slippa få alltför tjock päls under vintern.

"Hej, hej!"

Dísa svettas jätte lätt. Hon blir enormt varm i kroppen snabbt men jag har alltid klippt henne under våren. För att slippa behöva lägga täcke på henne alltför ofta i vinter men ändå inte låta henne bli överhettad vid ridning är hon nu klippt/rakad redan idag.
På så sätt hinner hon sätta ny päls under vintern men som inte blir så tjock och lång. Sedan får vi väl se till våren om hon ändå behöver klippas men det är då det.

Denna klippning fick Dísa idag!

Som sagt, liten har blivit stor, Tindur har också blivit klippt idag. Han har aldrig tidigare blivit rakad så det var lite intressant att se vad han tyckte om det. Lite funderade han nog men när han fick en godis brydde han sig inte dessto mer. Efter en stund stod han nästan och sov. Tror han tyckte det var lite skönt att bli av med päls. Det är ju dessutom regält varmt ute. När vi åkte från hästarna vid 19-tiden ikväll visade termometern +19'C! Helt otroligt!

"Och vad håller DU på med?"

"Mjaa, det här var ju ganska skönt!"

"Oj, såg du husse att jag blivit röd på mulen?!? Jag var ju bara tvungen att klia mig mot väggen!"

"Tack för gräset husse! Men jag måste ha ett öra mot den där konstiga mojängen!!"

"Så här snygg blev jag!!!!"

Så nu har vi två nyklippta hästar. Men jag räknar med att det ganska snart inte kommer att synas. För känner jag Dísa och Tindur rätt, så kommer deras pälsar att likna mammutar innan sista november. *ler*