Höststorm, hästmys & has-sår!

Jösses vad det har blåst! Det har riktigt dånat utanför fönstret. Vi bor i tegelhus som i normala fall är mycket tyst men den senaste veckan har det levt om ordentligt. Och då givetvis som mest när man ska försöka sova.

Jag har ingenting imot höststormar, kan t o m vara lite mysigt. Men har man en pigg häst kan det vara mindre roligt. *ler* Det blir liksom lite mer "vind i rumpan" på hästen så att säga. *ler stort*
Tråkigt är det dock att alla löv nu är borta. De fina höstfärgerna sitter inte kvar i träden. Det enda som lyckats hålla sig kvar där är rönnbären men det är väl också allt. Jag längtar verkligen till snön kommer. Det gör så mycket för att ljusa upp utomhus. Som det är nu, ser man ju knappt handen framför sig på kvällarna.


Att ha hästarna tillbaka i stallet innebär hästmys. Jag älskar att pyssla med de och i onsdags tog jag tag i Dísas man. Jag har inte kammat igenom den ordentligt på hela sommaren. Jag är väldigt rädd om hennes man så det blir inte så ofta den borstas. Eller tja borsta är väl kanske fel att säga, jag kammar den med en halvgles kam. En borste kommer inte i närheten av hennes man!

Dísa myste medans jag sprayade pälsglans i manen och sedan kammade. Det tog mig ca en timme att gå igenom allt och då även pannluggen. Hon stod och blundade medans huvudet sjönk längre och längre ner. Myyyys-pyyys! *ler*

Igår kväll tog jag hand om Tindurs man. Den är heller inte genomgången ordentligt på ett tag. Dock har Birra ändå sett till och hålla den fin och tovfri. Jag använde så klart samma halvglesa kam även till "Lille-mans" man och pälsglans, givetvis. Han därimot tyckte vi kunde mysa på ett annat sätt än att hålla på och "peta" i hans man.
Jag fick kamma lite och sedan la han upp sitt huvud på min axel, jag kliade honom då bakom öronen och det tycker han om. Han stod så en stund men sedan var han nöjd. Bara för att jag skulle kunna kamma igen. Men så tog det inte länge...så ville han lägga upp huvdet på min axel igen. Så höll vi på. *ler*

Tindur har inte lika lång man som Dísa. Den är inte kort, nej inte alls, utan helt lagom. Att jämföra de två mot varandra (eller vilken häst som helst mot lilla-D) är kanske inte så rättvist då Dísa är i en "klass för sig".

Hur som helst är Tindur jätte söt och har en mycket fin man. När jag stod och kammade honom såg jag att den dessutom blivit längre. Dock drog den upp sig efter en stund. Hmm, han har lite krusig/vågig/lockig man...har han kanske varit och fått en permanent?? *ler*

Av den man-delning, jag tidigare gjorde på honom, syns inte mycket. En "tuss" på kanske 10cm vid manken har stannat kvar på motsatt sida. Naturligt har Tindur all man liggande på höger sida och jag skulle så gärna vilja ha den jämt fördelad på båda sidor. Men under sommaren försöker jag undvika att ha snoddar i manen då detta kan slita sönder den. Så klart har snoddar alltid en förmåga att kunna slita på hårstrån oavsett om det är sommar eller inte men just under betestiden nöter de sönder mer än annars.
Så nu när de hästarna är "stallade" igen och "pyssel-fingrarna" kommer fram, blir det säkert kvällar då manen åter kommer att delas.


Anne har varit bortrest denna vecka och vad får hennes häst då? Så klart ett sår! Jag upptäckte det på onsdag kväll när vi tog in de.
Johanna och Elin hade varit ute och ridit och precis kommit tillbaka när jag och Birger kom till stallet på eftermiddagen. De i sin tur släppte ut Tvifari och Oli i hagen igen och alla hästar fick eftermiddags-hö. Det var lugnt i hagen, inget tjaffs eller jagande.
Efter att de ätit tog jag in Dísa först, det var då jag tog hand om hennes man. Varken jag eller Birra hörde något "bökande" ute i hagen men på något sätt hade Tvifari fått sig ett sår på ena hasen.

Tindur fick komma in han också efter en stund och borstades osv. Jag tvättade av benen och karlederna ordentligt på både D&T innan de fick komma in. Gör det vissa dagar i veckan för att hålla karlederna rena och fina då hagen ännu är något lerig. Givetvis borstas benen rena de andra dagarna.
Men när så Oli och Tvifari fick komma in för kvällen, ja det var då jag upptäckte såret på Fari.

Vi brukar alltid gå igenom hästarna när de kommer in för kvällen, kratsa hovarna osv. En bra rutin som går fort och som i onsdags kväll kan ge "resultat". Och detta trotts att Johanna ändå tagit han om Tvifari endast två timmar innan.
Såret var som ett snitt rakt över hasen på höger bakben. Ca 3-4 cm brett och jag tyckte det såg djupt ut först. Men efter att jag tvättat rent såg jag bättre. Såret såg inte ut att behöva sys utan jag la en kompress över och lindade sedan.
Redan igår kväll var det mycket finare och jag tror att, får det bara hålla sig rent och tort ska det nog vara läkt om ett par dagar.

Ny bekantskap gjorde oss sällskap!

Anne har skaffat en medryttare till sin Tvifari. Medryttaren heter Johanna och kommer ifrån Stockholm. Johanna har nyligen flyttat hit till Kiruna tillsammans med sin sambo, då han i sin tur fått jobb inom LKAB.

Igår kväll var Johanna i stallet tillsammans med sin kompis Inger-Sofie. Tillsammans med de, Oli, Tvifari, Birger och Tindur gav jag och Dísa oss ut på en tur. Trotts att mörkret kom krypande och vinden tog i, var det en riktigt fin ridstund vi hade.

Vi var väl ute kanske en timme och vi red i skogen runt el-ljusspåret. Ja alltså inte på själva el-ljusspåret (eller joo ett par meter) utan brevid på det sk motionsspåret, där även hundspannen brukar köra. Till min stora glädje var Dísa inte ett dugg snubblig. Hon brukar ju ha en förmåga att inte titta vart hon sätter fötterna. Och då menar jag att hon helt och hållet litar på att jag ska visa vart hon ska gå.
Inte igår! Dísa var riktigt duktig och så även Tindur. Tindur tyckte dock att det gick lite långsamt. Vi ville inte "gasa" eftersom det ändå var rätt mörkt och det kändes dumt i den terräng vi befann oss.

Motvilligt börjar jag inse att det är dax att plocka på sig pannlampan. Iallafall om man ska ut och rida som vi gjorde igår. Att rida inne i Jukkas-by, är toppen eftersom hela samhället är upplyst med gatulampor men innan snön lagt sig är dock underlaget inte så roligt. Gatorna är asfalterade så där gäller att rida brevid vägarna och det blir inte någon konkret träning. Perfekt om man bara vill ut och gå med hästen för hand men att rida.. det funkar, men...nja. Men när snön lagt sig och vägarna plogas, DÅ blir det kul. Och då behövs ingen pannlampa *ler*.

Hästarna verkar ha infunnit sig i boxarna. Dísa och Tvifari blänger lite surt på varandra ibland, stryker öronen och lossas vara jätte arg. Dock står de inte och tjaffsar hela tiden och det är bra. Men jag kan ändå inte känna mig helt nöjd. Jag vet, jag är svår men nu har en annan grejj dykt upp.
Dísa äääääälskar att rulla sig! Det är det bästa hon vet! Efter att vi ridit och hon klivit in i boxen ska hon rulla. Oavsett om hon är jätte svettig eller inte, så ska det rullas! Är hon bara lite varm kan det räcka med en sida men oftast "ombesörjer" hon båda sidorna.
Likadant när hon går ut från stallet på morgonen, då ska det rullas. Hon kan gå och ta en tugga hö men hellre går hon först och rullar sig för att sedan äta frukost.

Till problemet...Dísa vill inte rulla sig i sin nya box! I de 7 år jag ägt min älskade lilla häst har hon ALLTID, oavsett vart vi varit, lagt sig och rulla. Men inte nu! Snyfft!! Jag tror hon tycker det är för trångt.
Tindur därimot, han rullar mer sällan än aldrig. Han är ju lite små-bekväm av sig så jag tror han tycker det är mer jobbigt än skönt. *ler* Han ligger hemskt gärna ner och sover men att hålla på och rulla sig, nää det är inte hans stil.
Boxen Tindur står i är större än den Dísa har. Jag får väl helt enkelt låta Dísa stå en stund i Tindurs box efter att vi ridit. Så får hon chans att rulla och sedan gå "in till sig". Lite bökigt kanske men det få gå.

Jag vet inte varför Dísa tycker så mycket om att rulla. Det var t o m det första hon gjorde i Boden när vi köpt henne. Dísa kommer från Insjön nere i Dalarna och åkte med ett stort transportbolag upp till Boden. Det var då (för 7 år sedan) det längsta norrut de körde. Vi fick åka ner med bil och transport och hämta henne därifrån.
Vi var på plats redan när transport-bussen kom. Mannen som körde gav mig Dísa och jag tog in henne i en box som hon fick låna i ett stall (där hon fick vila en stund innan vi åkte vidare). Vad var det första Dísa gjorde???? Helt rätt, hon rullade sig! Jag minns det som igår *ler*.
Kanske borde jag börja kalla min "Lill-Fia" för "Rull-Fia" i stället.

Hästarna i stallet blev inte som jag tänkt!

Idag är det precis en vecka sedan Dísa och Tindur flyttade "in" igen. Jag som säkerligen hade planen klar med hur hästarna skulle stå i sina boxar fick en kall dusch när vi väl var på plats.

Dísa hamnade inte alls i Tvifaris tidigare box, nää hon skulle stå i den vi hade tänkt att Tindur skulle ta. Dvs Dísa fick ta Olis gamla box och hamnade på så sätt nära Tvifari.
Som jag skrev i det förra inlägget, Dísa och Tvifari är inte de bästa vännerna och jag hade helt klart inte placerat de brevid varandra.

Men Anne ville inte ha Dísa i boxen som "Fari" tidigare hade. Detta eftersom Dísa är ett sto och när hon kissar kan det komma nära väggen som är mot foderkammaren. Att urinet då kan krypa under "leka-blocken" och in i foderkammaren låter ju inte så kul. Men personligen tycker jag det är lite trist att stallet inte är byggt så att vilken häst som helst kan stå där, oavsett om det är ett sto eller en valack. Likadant med boxen som är mot sadelkammaren, där är det också "leka-block" mot golvet som inte håller tätt.
Tycker det är lite synd att det inte finns silikon eller annat tätningsmaterial som kan läggas mot golvet där "blocken" är. Nåväl...

Tindur fick nu hur som helst ta Tvifaris tidigare box. Det såg inte han (Tindur) ut att misstycka på något sätt.

Jag och Birra kom med hästarna på eftermiddagen/kvällen så vi var kvar för att natta hästarna och se till att Dísa och Tindur hittade rätt.
Vi lät D&T vara ute en stund i hagen och träffa Oli och Tvifari igen. Där hände inte så mycket. Liiiite pip och vifftande med något framben och svans var det enda. Ingen som ställde sig och sparkade bakut osv.

Elin, Olis mattes sons sambo (hängde ni med?) var i stallet och tog hand om Oli. Elin tillsammans med sin syster Malin tog "Olle" ut på en ridtur. När de var tillbaka och Oli blivit borstad osv förberedde vi boxarna för att ta in de andra.
Tvifari kom in först och han gick raka vägen in i sin nya box.

Dísa kom lite efteråt och visste inte riktigt vart hon skulle. Så jag visade henne rätt men precis som hon ska gå in i sin box kommer Tvifari farandes inne hos sig, slänger sig över boxkanten med huvudet och hugger henne i sidan av magen! Dísa flyger in i boxen och med stooora ögon tittar sig omkring.
Även Elin såg vad Tvifari gjorde så jag fick lite sympati av henne när jag sa hur jobbigt det kändes för mig att ha Dísa i just den boxen hon fått.

Tindur kom klivandes in i stallet och såg mest förvånad ut över att inte få gå in i dubbelboxen där han och Dísa alltid tidigare stått. Men när han väl fick syn på höet inne i sin nya "lya" gick han fort in där och tog en tugga. Att kraftfodret fanns nära såg han snabbt och sedan ljöd en härlig frustning i den bunken. Han var nöjd!

Jag sov inte många timmar den natten. Jag var helt säker på att Dísa stod inträngd i ett hörn av boxen och inte tordes röra på sig för att Tvifari stod och tänkte bita henne. Att "Fari" stod och hängde över boxkanten in till henne och hotade osv, osv. Det var många bilder som for genom mitt huvud.

Eftersom Birger var ledig, åkte vi ner till stallet på tisdag morgon efter vi ätit frukost. Lättad blev jag över att se hur lugnt det var i hagen. Ingen som for omkring och jagade eller jagades. Alla fyra hästar gick omkring och plockade i marken efter hö som tidigare utgjort deras frukost.

Efter att jag tittat i boxarna kunde jag även konstatera att natten måste varit lugn. Såg inte ut som om varken Dísa eller Tindur vandrat runt. Jag vet inte hur det sett ut inne hos Tvifari eftersom Anne redan hunnit mocka där.
Men vart efter förra veckan gick, kunde jag se att även Tvifari tagit sin box-granne med ro. Jag behövde alltså inte oroa mig för Dísas välmånde inne i sin box.

Och i dagsläget har både Dísa och Tindur börjat hitta sina "platser i boxen". Ja alltså, att de har börjat göra ifrån sig på speciella platser inne i boxen. I förra stallet var Dísa specialist på att skita på bara ett stället och sedan kissa på ett annat, vilket i sin tur gjorde hela boxen mycket lätt mockad. Tindur har inte riktigt haft samma inställning men så är han ju kille. *ler* Dock är ju nuvarnade boxar super lätta att mocka, även om det skulle vara "oreda" inne i de. Detta tack vare de extra tjocka golvmattorna som gör att det inte behövs så mycket spån.


I lördags var det igentligen Sylvia-kurs för Birra och Tindur. Dock blev Birger riktigt förkyld under fredagen och på lördag morgon hörde man knappt vad han sa. Jag själv kände mig totalt orkeslös så det var inte aktuellt att för mig ta Tindur och gå kursen. Därför blev det tyvärr ingen kurs denna gång utan vi får helt enkelt vänta till den 27 (oktober) då Sylvia kommer tillbaka. Och så får vi så klart träna ordentligt fram till dess! *ler*