fredag 8 oktober 2010

Höststorm, hästmys & has-sår!

Jösses vad det har blåst! Det har riktigt dånat utanför fönstret. Vi bor i tegelhus som i normala fall är mycket tyst men den senaste veckan har det levt om ordentligt. Och då givetvis som mest när man ska försöka sova.

Jag har ingenting imot höststormar, kan t o m vara lite mysigt. Men har man en pigg häst kan det vara mindre roligt. *ler* Det blir liksom lite mer "vind i rumpan" på hästen så att säga. *ler stort*
Tråkigt är det dock att alla löv nu är borta. De fina höstfärgerna sitter inte kvar i träden. Det enda som lyckats hålla sig kvar där är rönnbären men det är väl också allt. Jag längtar verkligen till snön kommer. Det gör så mycket för att ljusa upp utomhus. Som det är nu, ser man ju knappt handen framför sig på kvällarna.


Att ha hästarna tillbaka i stallet innebär hästmys. Jag älskar att pyssla med de och i onsdags tog jag tag i Dísas man. Jag har inte kammat igenom den ordentligt på hela sommaren. Jag är väldigt rädd om hennes man så det blir inte så ofta den borstas. Eller tja borsta är väl kanske fel att säga, jag kammar den med en halvgles kam. En borste kommer inte i närheten av hennes man!

Dísa myste medans jag sprayade pälsglans i manen och sedan kammade. Det tog mig ca en timme att gå igenom allt och då även pannluggen. Hon stod och blundade medans huvudet sjönk längre och längre ner. Myyyys-pyyys! *ler*

Igår kväll tog jag hand om Tindurs man. Den är heller inte genomgången ordentligt på ett tag. Dock har Birra ändå sett till och hålla den fin och tovfri. Jag använde så klart samma halvglesa kam även till "Lille-mans" man och pälsglans, givetvis. Han därimot tyckte vi kunde mysa på ett annat sätt än att hålla på och "peta" i hans man.
Jag fick kamma lite och sedan la han upp sitt huvud på min axel, jag kliade honom då bakom öronen och det tycker han om. Han stod så en stund men sedan var han nöjd. Bara för att jag skulle kunna kamma igen. Men så tog det inte länge...så ville han lägga upp huvdet på min axel igen. Så höll vi på. *ler*

Tindur har inte lika lång man som Dísa. Den är inte kort, nej inte alls, utan helt lagom. Att jämföra de två mot varandra (eller vilken häst som helst mot lilla-D) är kanske inte så rättvist då Dísa är i en "klass för sig".

Hur som helst är Tindur jätte söt och har en mycket fin man. När jag stod och kammade honom såg jag att den dessutom blivit längre. Dock drog den upp sig efter en stund. Hmm, han har lite krusig/vågig/lockig man...har han kanske varit och fått en permanent?? *ler*

Av den man-delning, jag tidigare gjorde på honom, syns inte mycket. En "tuss" på kanske 10cm vid manken har stannat kvar på motsatt sida. Naturligt har Tindur all man liggande på höger sida och jag skulle så gärna vilja ha den jämt fördelad på båda sidor. Men under sommaren försöker jag undvika att ha snoddar i manen då detta kan slita sönder den. Så klart har snoddar alltid en förmåga att kunna slita på hårstrån oavsett om det är sommar eller inte men just under betestiden nöter de sönder mer än annars.
Så nu när de hästarna är "stallade" igen och "pyssel-fingrarna" kommer fram, blir det säkert kvällar då manen åter kommer att delas.


Anne har varit bortrest denna vecka och vad får hennes häst då? Så klart ett sår! Jag upptäckte det på onsdag kväll när vi tog in de.
Johanna och Elin hade varit ute och ridit och precis kommit tillbaka när jag och Birger kom till stallet på eftermiddagen. De i sin tur släppte ut Tvifari och Oli i hagen igen och alla hästar fick eftermiddags-hö. Det var lugnt i hagen, inget tjaffs eller jagande.
Efter att de ätit tog jag in Dísa först, det var då jag tog hand om hennes man. Varken jag eller Birra hörde något "bökande" ute i hagen men på något sätt hade Tvifari fått sig ett sår på ena hasen.

Tindur fick komma in han också efter en stund och borstades osv. Jag tvättade av benen och karlederna ordentligt på både D&T innan de fick komma in. Gör det vissa dagar i veckan för att hålla karlederna rena och fina då hagen ännu är något lerig. Givetvis borstas benen rena de andra dagarna.
Men när så Oli och Tvifari fick komma in för kvällen, ja det var då jag upptäckte såret på Fari.

Vi brukar alltid gå igenom hästarna när de kommer in för kvällen, kratsa hovarna osv. En bra rutin som går fort och som i onsdags kväll kan ge "resultat". Och detta trotts att Johanna ändå tagit han om Tvifari endast två timmar innan.
Såret var som ett snitt rakt över hasen på höger bakben. Ca 3-4 cm brett och jag tyckte det såg djupt ut först. Men efter att jag tvättat rent såg jag bättre. Såret såg inte ut att behöva sys utan jag la en kompress över och lindade sedan.
Redan igår kväll var det mycket finare och jag tror att, får det bara hålla sig rent och tort ska det nog vara läkt om ett par dagar.