Men jag har verkligen suuuuper svårt för orm. När jag var yngre hade jag till och med svårt att se orm på tv. Idag kan jag reagera ifall det finns bilder i tidningar osv men ändå bläddra förbi de. Det är en stor bedrift för att vara jag.
Så när det kryper omkring orm i Mariebäck/Luleå hos Sylvia är jag inte så kaxig. Till min stora glädje har jag inte sett någon orm på gården. Men de finns där! Dessutom av sorten, huggorm! Och tydligen hade K-G flyttat på en bara dagar innan vi kom. Som då hade legat alldeles vid lill-stugan där vi bodde!!! Fy!!!
K-G och Birger hade pratat om detta och kommit fram till att inte säga något till mig. Yvonne hade också varit med på det och så här i efterhand kan jag ju säga att det var riktigt smart. Hade jag vetat att det legat en orm alldeles vid knuten hade jag gått ut och in i stugan genom fönstret i ett av rummen. Det rum som legat längst ifrån hus-knuten där ormen hittats, så klart! Även om ormen nu inte varit där just de dagar vi fanns på plats skulle det inte spela någon roll. Vetskapen räcker för mig!
Så när Janne och K-G pratade på lördagkvällen om att K-G hittat "slangen" vid knuten på lill-stugan blev det hög puls på mig. Jag råkade så klart stå just där och få vetskap om alltihop. Detta när Janne formulerade om "slangen" till orm! Skönt att jag inte fick höra detta på torsdagen, nu skulle vi ju åka hem på söndag så det var lugnt.
Eller njaa, jag sneglade lite extra mot stug-knuten för det kunde ju faktiskt ha kommit dit en ny "slang".
Tack iallafall till K-G, Yvonne och Birra som inte sa något. Och även om jag hoppas kunna få åka tillbaka till Sylvia en dag känns det bra att inte behövt se någon orm denna gång.
Förmodligen är det just för att det finns så mycket orm runt omkring området i Mariebäck som två stycken ormvråkar varit synliga i sommar. K-G berättade förra gången vi var där att han sett de cirkla i luften flera gånger på olika dagar.
Så när vi, jag, Birra, Yvonne och K-G satt ute på gården under lördagskvällen var det ingen som höjde på ögonbrynen när en vråk seglade förbi. Dock kom den glidandes väldigt lågt och jag var glad att Loppan just då satt i min famn. Det var alltså inte Loppan vråken fått syn på (inte katterna heller, för de var vid stallet).
Men kanske var det "slangen" den sett!!! För vråken gled förbi lillstugan och in i skogen bakom. Vi såg aldrig att den flög upp så kanske hade den hittat något där i buskarna bland träden. Inte ens då sa K-G, Yvonne eller Birger något om den orm K-G hittat. Nähädå, de var tysta som möss. Vilket som sagt, helt klart var det bästa. *ler*
Måste ju bara få visa en stolt liten ryttarinna till häst. Olivia har nu fått sig en alldeles egen sadel till Eydir. Kan tänka mig att det för henne är lättare att sitta stadigt i denna sadel än i en stor/vuxen sadel. Jag har inte sett dessa sadlar som går under namnet "ponny-puta" i verkligheten tidigare. Men den var riktigt fin. Kul för lill-tjejen som så klart fick ta sig en tur med sin mamma tryggt hållandes i linan brevid.
Och Eydir, ja han såg riktigt stolt ut där han gick och bar på Olivia. Men så är hon ju också hans mattes dyra skatt. Det tror jag att han vet.
Här pågår fix av stigläder innan det bar iväg. Adina och Sylvia på var sin sida om Eydir och en glad Olivia i sadeln.
