Lite roligt i vattnet & ström i trådarna!

Då älven ligger så nära till, är dagar som idag, toppen att gå ner dit och busa lite. Det finns en jätte fin sandstrand som vi naturligtvis nyttjar. Om det inte ligger folk och solar där så klart. *ler* Lång-grunt är det också.

Tindur tyckte det var fantastiskt roligt att gräva i vattnet.

Dísa blev lite sur när Birra hällde vatten över ryggen på henne.

Tindur funderar om han ska leka med Zorro. Notera barnen som simmar i bakgrunden till höger om Birra.

Dísa spanar!

Fler bilder finns under länken:
http://www.pixbox.se/alb1087178


Vi har fått låna Annes ström-testare. Jag har en egen men hittar den inte. Letat som en idiot men nähädå, så klart när man behöver den. Tur att Anne har resurser.

Gick igenom hagen i dag då vi var lite osäkra på hur mycket spänning det igentligen är i el-banden. Till min stora förvåning visade det ändå mellan 4 - 6000 volt. Super bra! Och detta trotts att aggrigatet står och blinkar på låg/dålig jordning. Ska inhandla fler jordspett till nästa sommar.

Kan det bero på el-banden att jordningen blir dålig? Alltså kvalitén på de? Sist vi hade hage i Kalasluspa var det inga som helst problem med att jorda. Då hade vi dock super kvalité på el-banden. Använde bara toppen kvalité och förbrukade ca 1300 meter.

Vi lånade ut ett av de 500 meters banden förra året och av en anledning, som jag inte går in på här, fick vi tillbaka ett med sämre ledning. Nu har vi använt oss av det sämre bandet men även vårat super band. Kan detta få aggrigatet att "skrika"?

Hursom helst så kan jag och Birra känna oss lugna. Det finns ström i trådarna så det räcker. Tror jag!

Gummi och Sproti!

http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/ostersund?videoId=1.1060297&renderingdepartment=2.41565

Här har vi en mästare!!

Igår ridning idag för varmt!

Det var hur skönt som helst i luften igår. Bilens tempmätare visade +18'C när vi kom ut till hästarna på kvällen. Jag och Birra var ut till D&T två gånger, dels på förmiddagen och sedan på kvälls-sidan.

Det blåste och det höll de flesta insekterna borta. Vi bestämde oss för att rida en sväng.

Tindur och Birger redo för en tur.


Vi tog till höger nere vid byvägen och red bort mot Fjällnäs. Från hagen hela vägen bort till vändplanen som ligger i Fjällnäs är det 4km. Så hade vi ridit hela vägen fram och tillbaka skulle det blivit 8km.


Nu kändes det ändå lite för varmt för att kräva av hästarna att de skulle gå så långt. Vi red nästan 3 km mot Fjällnäs och jösses vad bra det gick!


Dísa kändes jätte fin att rida. Jag kom på mig själv med att sitta och le. Tindur töltade på i ett ganska friskt tempo och hela ridturen kändes trevlig.


Det är ren grusväg hela vägen så det är ganska bra underlag att ligga och träna på. Nu krävde vi inte så mycket jobb av D&T igår men vill man så går det. Dessutom har de hyvlat vägen rätt nyligt och det har gjort den ganska slät. Toppen!


Lite roligt när solen lyser och man kan titta i skuggan hur hästen går. En bit red Birra med Tindur framför mig och Dísa. Jag samlade ihop henne och bad henne att inte rusa förbi Tindur. Vi töltade och i skuggan såg jag hennes benlyft. Jag ljuger om jag säger att hon lyfte i 90 grader, men lyfte på fötterna gjorde hon. Jag blev så glad över att se hur duktig hon var så vi saktade av. Varför kan det inte gå så bra när vi tävlar??? *ler*


Idag stekte solen alltför mycket för att jag skulle orka med att göra någon form av aktivitet.


Tindur njuter av sällskapet.


Så det fick bli smörjning av hästarna och lite små pyssel.


En av tjejjerna (kommer inte ihåg vad hon heter) som bor i husvagnen som står på samma äng där hästarna går, kom och hälsade på. Hon är även lill-matte till Zorros kompis Dilko. Tjejjen kom och pratade lite med mig och Birra. Jätte gullig var hon, berättade att hon red på Kiruna Ridklubb och gillade förståss hästar jääääätttte mycket. Hon var överlycklig över att D&T nu gick i hagen och dessutom så nära husvagnen. *ler*


Dísa & Tindur. Tänk att gräs kan vara så gott! (märkena över nosryggarna är från flugmaskerna som vi tagit av innan fotning)


I slutet på denna vecka kommer vårat tält. Birra har köpt ett tält från http://www.dancover.se/ som ska fungera som sol,regn och vind skydd till Dísa och Tindur. Som de går och står just nu har de ingenstans att komma undan regn. Så klart finns det skogsdungar osv men jag känner våra hästar. Har de någonstans att kunna komma in vill de gärna gå dit någon gång unger dagen. Om inte annat för att få skugga. Tror det kommer bli jätte bra.

Dísa!

Bete! och "ny" transport!

"Åååh, grrrääääässs!!"

"Tjoohooo, sommar!!!"
Wwrroooomm!

Idag har vi då släppt Dísa och Tindur på bete. Jösses vad glada de blev. Jag har aldrig sett Tindur hoppa rakt upp i luften och göra en bakutspark men det gjorde han idag. Som synes fanns det mycket spring i benen. *ler*
http://www.pixbox.se/alb1087178
Lite bilder från idag finns i länken ovan. Fler kommer allt eftersom.

Vi lät de utforska hagen medans jag och Birra instalerade el-aggregatet. Så klart skulle det inte gå att bara sätta i sladden i väggen. Nähädå, lampan på aggregatet, som indikerar att jordningen inte är ok, blinkade. Vi har fyra jordspett och sätter de med ca 1 meters mellanrum. Slår ner de så långt det går i marken och ser till att alla skruvar sitter ordentligt mellan stolparna och kablarna. Men efter att ha flyttat stolparna 5ggr och ändrat kablarna 9ggr gav vi upp (!). Så nu får den där lampan blinka bäst den vill. (Tänker fula tankar om el-aggregat)

Huvudsaken att lampan för högsta ström-försörjning blinkar. Då är det iallafall ström i el-banden. Fast det är klart att det stör mig när det inte är helt ok. Någon som har förslag på vad som kan vara fel???

Min pappa har kört 120mil på två dagar. Och det bara för att jag (Birra och hästarna så klart) ska få en bra och fin hästtransport. Jag vet att jag har skrivit det förr men min pappa är världens bästa!

Pausat i Lansjärv på väg neråt.

Transporten är av märket Umesläp http://www.umeslap.se/ och är av modellen A45. Min far sätter säkerheten främst och vilket släp är då bättre än Umesläpet? Pappa köpte transporten från Umeå (Bygdsiljum) så därför blev det helt naturligt att återvända dit nu när den skulle få sig ett "lyft".

När vagnen ändå var på plats passade de på att gå igenom den och göra en survice. Alla, jodå a-l-l-a var imponerade över hur fräsch och fin transporten var (är). En av killarna som jobbade där frågade tom om vi över huvudtaget körde hästar i den *ler*.
Han hade sett en (1 !!) vagn som var lika fin som våran. Det var en bonde som ägde den och han körde bara potatissäckar! *ler stort*

Både Per (som är chef) och två av de andra anställda påpekade hur mycket de fått se under åren. Folk har kommit dit med transporter som inte varit urmockade, broddhål i väggarna, trasiga mellanväggar m m. Visst, företaget är där för att folk ska kunna få hjälp med att laga sina vagnar, absolut. Men för de som jobbar och ska utföra ett arbete inne i vagnen kan det inte vara kul när den inte är urmockad.

Sedan är kanske vi lite pedant. Men vi (jag, Birra och pappa) är rädd om grejjerna! Ni skulle sett minen på Per när vi öppnade in i transporten. Hans haka ramlade ner och det enda han kunde säga var: "Men gud vad ni har slitit ut vagnen!"
Kanske ska till-lägga att han flinade, skrattade och sedan uttryckte: "Har ni inte alls använt den?" Ett gott betyg tycker jag.

Våran, (pappas) transport har nu dörrar fram istället för bommar, kanterna runt fönstret är nu åtgärdade, el-kabeln mellan bilen och vagnen är utbytt till en ny fräsch. Så nu har vi en "ny" transport.

Utanför huvudkontoret i Bygdsiljum/Umeå.

Och pappa.... jodå han hant hem till Kiruna festivalen och se Jerry Williams. *ler*

Lata dagar och en pappa som har bråttom!

Kanske ska börja med att skriva om bilderna från förra inlägget. Bilderna är från en sida som gör reklam för el-band. Det är alltså inte jag själv som tagit de och jag känner varken hästarna eller deras ägare.

Jag gillar inte värme! Jo, jag vet, jag har skrivit det förr men nu börjar det bli fööör varmt för min smak. Till och med Birger tycker det är lite varmt *ler*.

Vi har haft ett par ganska lata dagar i stallet. Anne är ledig och har varit på gården i stort sett hela dagarna. Hon har hunnit med att både mocka och fylla vatten till alla hästar innan vi kommit dit.

Dísa och Tindur går i vinter-hagen men har fått tillgång till en "egen" äng. Anne har varit så snäll att hon gett D&T en bit av sitt bete så de får gå och äta lite smaskigt gräs. En smart konstruktion är gjord så hästarna kan gå ut på ängen direkt från vinter-hagen. Så bra, eftersom de inte har fått äta hur mycket som helst på en gång.

Vi kommer förmodligen ta hästarna till Fjällnäs (bete) på lördag. Hade nog gjort det tidigare men eftersom vi åker till Umeå idag så känns det bäst om de är under Annes "bevakning".


Innan jag red in Dísa körde jag och Birger in henne. Det är hur roligt som helst att variera ridningen med att åka kärra. Tror även att Dísa tycker det är lite små kul att få göra något annat. Tyvärr har vi inte någon egen kärra. När vi stod i Poikkijärvi lånade vi Annas, som hennes pappa gjort. Men det gick ju bara att köra under sommar/barmarks tiden. Jag har alltid velat ha en rissla!

Så när Anne helt plötsligt säger att hon har en (rissla, alltså) stående i sitt torp blev jag jätte glad. För den skulle vi få låna! Tjohoo!
Eftersom Rune och Annes torp ligger i närheten av dit vi ska i Umeå så tyckte de att vi kunde ju ta med oss risslan upp. Toppen smart! Tyckte jag. Skulle ju kanske ha kollat av det med min far först. Det är ju ändå han som kör.

Pappa delade inte riktigt min förtjusning. Han har bråttom hem i morgon för att hinna ut och se Jerry Williams. Kiruna Festivalen är i stan och "Jerka" spelar på fredag kväll. Hade jag hört mig för med "pappsen" innan så hade han sagt det på en gång. Nu lovade jag Anne att vi skulle hämta risslan men tyvärr blir det inte så.

Nåväl, kommer väl kanske fler tillfällen att hinna hämta den. För det hade varit riktigt roligt att få köra till vintern. Och jag....längtar dit!

Hade kunnat sluta väldigt illa!

Får man svära på sin häst? Jag brukar inte vilja använda hårda ord eller tänka fula tankar om min älskade Dísa men ikväll..... Fast det var mer min rädsla över att hon skulle bli skadad som skapade denna "bitterhet".

Så här var det:
Jag tog en grimma och satte på Tindur. Han stod i Tinnis box. Jag skulle flytta över Tindur till den box som ligger längst in i stallet (Olí's plats). För att komma in dit måste man gå igenom Safirs box. I Safirens box stod Dísa.

Jag öppnade boxdörren in till Dísa, höll ett stadigt grepp om Tindurs grimma, öppnade in till platsen Tindur skulle och tog av honom grimman. När Tindur kliver in i "sin" box blev det öppet för Dísa ut i stallgången. Hon stod alltså först snällt i Safirs box medans jag gick förbi med Tindur.

Men se´n... Dísa såg sin chans och gick!
Ytterdörren var öppen men jag hade hängt för linan som gör att hästarna kan gå fritt från hagen in i stallet. Men det jag inte hade kommit i håg var att sätta för linan som gör att hästarna inte kan gå runt stallet. (!!)

Rune hade under kvällen kört med traktorn just där och givetvis tagit bort linan för att kunna göra det han tänkt.
Det är absolut inte Runes fel att linan sedan inte hängdes tillbaka, nejdå jag har bara mig själv att skylla.

Dísa vet att hon inte ska gå ut ur sin box fast dörren är öppen. Hon VET det! Hon brukar kunna vara jätte duktig men inte ikväll.

När jag hunnit ikapp henne utanför stallet ser jag hur hon försvinner runt hörnet och bort runt knuten.

Jag fick inte tag på henne. Det var nu jag blev rädd. För precis mellan stallets baksida och grannens hage (de har också häst) ligger en hel del ståltråd/vajer. Har förmodligen varit någon typ av hage för länge sedan för det sitter fast i gamla stolpar.

Rakt genom detta gick Dísa och fastnade!!! Hästarna i grannens hage såg henne och började springa. Så klart fick även Dísa fart under hovarna och slet sig lös från ståltråden. Jag var helt säker på att hon slitit av både senor och ben. Jag skrek åt henne men vad hjälpte det?

Dísa fortsatte springa längs med grannens hage och nu blev jag arg. Stanna häst-#%¤" var det enda jag tänkte för jag såg framför mig hur hon skulle gå och fastna en gång till.

Birger lyste med sin frånvaro. Han hade gått och rastat hunden. Ingen telefon hade jag på mig för det fanns inga fickor i kläderna. Så jag skrek! Men jag fick inget svar. Efter en stund hörde jag Birra: "Vart är du?!??" Han hade ju ingen aning om vart jag var. Inte syntes jag särskilt bra heller där i skogen/buskarna.

Dísa vände nu in i skogen igen, bort från grannens hage och började gå upp mot stallet. Det var så mycket små-björk där att hon inte kunde/ville springa. Jag såg min möjlighet att få tag på henne. Jag genade mellan granris/träd/sly och nästan slängde mig över henne. Dísa stannade tvärt och såg ut som om hon inte fattade någonting. "Vadå, var det mig du ville ha tag på???"

Jag hade fortfarnde kvar grimman i handen som jag använde till Tindur. Fick den på henne och kunde nu leda tillbaka. Blev först tvungen att hitta en öppning ur skogen där det inte låg järntråd.

Tillbaka på framsidan av stallet möts jag och Dísa av Birger, som frågar varför jag släpper ut henne lös så där. Det var tur för honom att jag inte hade något hårt i handen för då hade han fått det i huvudet.

Väl inne i stallet gick jag igenom Dísa ordentligt. Otroligt nog fanns inga skador på henne. Det syntes två märken efter ståltråden över vänster bakben men det hade inte skurit in i skinnet. Det hade kunnat sluta väldigt illa.

Bild på häst som sprungit igenom ståltråd och fått halsen avskuren.

Ett ben som skurits av, rakt genom hud och senor. Precis som tandtråd genom smör.

Använd aldrig, aldrig stål-/järntråd/vajer i hagen!

Cyklister är inte roliga & transporten till Umeå!

Nää, cyklister är inte så roliga tycker Dísa. Inte jag heller, när jag rider. Om personen/personerna i fråga som åker på sin "två-hjuling" inte pratar, ja vad har man då för chans att höra de?

Så igår när jag och Birra var ute och red blev det "dans" efter vägen. Till och med Tindur tyckte att cyklisterna var jobbiga. Han brukar inte bry sig men igår var det annorlunda.

Inte för att det händer så mycket. Dísa rusar framåt och fjantar sig medans Tindur hoppar till och spelar jääääätte rädd. Det är mer tanken på vad som kan hända som får mig att bli lite irriterad.

Jag tycker det är konstigt att folk inte är mer rädda för att passera en häst. Dvs bakifrån, tysta och dessutom på en cykel!!! Om Dísa eller Tindur får för sig att hoppa ut på vägen (givetvis av ren rädsla eller överraskning) ja vad händer då med den på cykeln? Verkar inte som om folk tänker så. Att en del bilister inte har något vett det vet jag men nu har jag börjat reta mig på de med två hjul istället.


Idag har min far och jag rengjort transporten in i minsta detalj. Han har tillgång till en regäl högtrycks tvätt så nu är den renare än någonsin.

Vi ska åka till Umeå på torsdag. Eller rättare sagt, vi åker till Skellefteå på torsdag kväll och sedan till Umeå på fredag morgon, tidigt.

Vi ska byta bommarna fram i transporten till dörrar istället. Eftersom Tindur står och gräver/vevar med frambenen. Han drar till sig allt som ligger framför bommarna.

Jodå, jag vet, man ska inte lasta lösa saker framför hästarna i transporten. Men har man dörrar kan ändå lite grejjer vara där utan någon större fara. Plus att när vi behöver ha hö med oss är det en mycket bra plats att lägga hö-balarna på. Om man då har en "Tindur" i transporten slutar det med att allt hö ligger under honom och gärna också pissat på. *ler ironiskt*

Så världens bästa pappa (MIN!*ler*) har bestämt att vi ska få dörrar insatta. För att få det gjort ordentligt måste vi åka ner till Umeå där transporten är köpt. Snäll som han är min far, ska han själv köra ekipaget. Jag åker med så klart och Birra också tror jag, det beror på hans jobb.

Här syns tydligt hur mycket utrymme hästarna har att "veva framben".

Lerinpackning!

När jag skulle ta ut Dísa från hennes hage och släppa ut henne på ängen gick det inte så bra. Jag trodde att jag skulle kunna ta henne "under hakan" och bara gå. Det kunde jag glömma.

Dísa visste vart hon skulle och tyckte det var fruktansvärt onöndigt att jag skulle gå och hålla i henne. Hon tröck sig mot mig hela tiden och nästan gick på mig.
När vi kommer fram till grindöppningen, har Birger och Tindur hunnit dit före oss. Varpå jag stannar och Dísa.....kliver rakt på min fot!

Jag brukar inte skrika och leva om när en häst ställer sig på mig men s*tan vad ont det gjorde idag. Först sjönk foten ner i leran och när det väl tog stopp, ja då stod hela Dísa på den.

Birger skyndade sig att släppa ut Tindur (som stod ivägen för att Dísa skulle kliva av min fot) på ängen men se då tyckte inte min häst att ängen var så intressant längre.
Hon tvärvände, varpå jag tappar balansen och ser hur hela ler-vällingen kommer imot mig. En lerinpackning var nära!!!
Jag hant få ner ett knä (i leran) och rädda mig från en inte alltför trevlig upplevelse. *ler*

När Dísa tvärvänt drog hon järnet upp i stora hagen och ville dela middags-hö med Safir. Birger tyckte att Dísa var fräck som dels ställt sig på mig och dels bara rusat iväg. Så han for iväg efter henne. Jodå Birra sprang, i leran (med höga knälyft) och gormade för att få tag på Dísa. Som så klart inte hade någon grimma på sig. Villken syn! Ni skulle ha sett!
Hade Birra halkat skulle han absolut fått sig en lerinpackning och inte bara "nyllet".... utan hela han. *ler stort*

Tinni har åkt på bete, han for igår. Ikväll åkte Safir också på sommarlov. Så det är rätt tomt i stallet nu. Eller tomt och tomt det är ju fyra hästar kvar så helt tomt är det ju inte.

Dessutom har Dísa och Tindur fått sig var sin box. Vilket kan vara rätt skönt för de när det är mat-dax. Inte för att det är några problem när de står tillsammans och äter men nu får de ju ändå lite mer ro.

Olí har fått ta den stora boxen. Kan han väl få vara värd med sina 25 år. Dísa hade säkerligen älskat att få ha den för sig själv, som hon rullar och har sig. Men "Olle" är äldst och ålder går före skönhet (förlåt mitt uttryck).

Birra och jag har varit Fjällnäs och gjort klart sommar hagen idag. Så skönt, nu är allt klart. Bara att koppla i strömmen och låta hästarna äta.

Slagit stolpar och ridit häst!

Jag och Birger har börjat göra sommarhage till Dísa och Tindur. Vi har slagit ner alla stolpar idag men el-bandet sätter vi på torsdag. Hästarna flyttar vi dock inte dit förrän i slutet av månaden.

Kommer bli en stooooor hage men inte så jätte mycket gräs. Tror det kan bli bra. Dessutom drar vi hage ut i vattnet så vi slipper bära hinkar, det är så skönt. Snäll som Birra är fixar han med stolparna ute i vattnet.

Här har vi tex en bild från ett tidigare år när Birra snällt plockade ner hagens del som var i vattnet. *ler*

Zorro hittade sig en kompis när vi arbetade. En hund vid namn Dilko. De två hade hur roligt som helst och till våran stora förvåning blev Zorro lite trött. Alla som känner vår hund vet att han inte är så lätt uttröttlig men se det går.

Birra och jag var och red en sväng ikväll. Först runt byn och såg att Frostgårdens hästar fått sig en hage. Dock inga hästar där än men nu vet vi vart de "börjar".

Sedan red vi upp förbi fotbollsplanen och genom skogen tillbaka till stallet. Samma väg som jag åkte av Dísa när jag tyckte det "morrade" i skogen. Jodå, hon gick och spanade den här gången också men nu var jag beredd. Hon gjorde dock inget skutt åt sidan utan gick snällt efter stigen. Villket så klart underlättade för mig. *ler*

Tvifari ser ut att må bra. Det är skönt att se honom i hagen med pigga ögon. Att han sedan ger kompisarna ett nyp i baken när de inte vill klia honom måste väl bara ses som ett friskhetstecken.

Vila i frid! Tankarna går till...

...Marita och Sara med familj! Deras älskade Darri har idag somnat och springer nu på de evigt gröna ängarna.

Beklagar sorgen och skickar många kramar till er!!

Sara och Darri inledde istölten -08

Lysingur och Darri leker i hagen.

Mera regn!

Regn, regn och mera regn! Super trist. Det gör ingenting om det är mulet (tycker jag som inte gillar värme) men det behöver ju inte regna!

Hagen ser inte så kul ut nu. Säg villket hage som gör det den här tiden på året? Jag är extra noga med att kratsa ur hovarna på hästarna nu när vi tar in de på kvällen. Om de står och går i blöta hela dagen är det bra om hovarna får tort och rent under natten. För att inte glömma karlederna.

Tindur har bitit Anne idag. Han tyckte inte att han fick sitt hö tillräckligt fort så då gav han henne ett tjuvnyp. Slyngel!
Det första jag utbrister när Anne säger att han bet henne är: "Gav du honom inte en rak höger?!?"
Varpå Anne tittar förskräckt på mig och säger: "Jag slår aldrig en häst!"

Jag uttryckte mig rätt klantigt, jag vet. Menade så klart inte att hon skulle ha "nitat" Tindur. Själv hade jag nog ryat till och vifftat iväg honom. Villket jag också tror att hon gjorde, har full tillit till hennes sätt att hantera både D&T. *ler*

Snart är det dax att bygga hage inför betet. Jag och Birra brukar göra det innan alltför mycket mygg hinner komma. Rätt skönt också att få det gjort. Fast jag tycker det är ganska roligt att bygga hage/hagar. Dessto tråkigare är det att ta ner de.

Hoppas vi kan få lite tur med vädret när vi ska sätta igång. Ni ska se att det kommer ösa ner regn, hård vind och lite hagel på det. *ler stort* Som jag tidigare skrivit brukar jag och Birger ofta pricka in att göra "utomhus-aktiviteter" när vädret är som sämst.
Men har man en sambo som är ledig lite konstigt (inte alltid lördag, söndag) så får man passa på de dagar det blir, vädret....tja det går inte att göra något åt.

Så fin!

Måste ju bara lägga in en bild på Tindur med sin fina rosett!

Tindur från Norrbyggeby, 4:a i V5, Bifrosts 5-års jubileum 7/6-2009.

Foto: Rebecca Bergman

Hästarna ska få lite semester!(?)

Efter att ha fått skrivit av mig lite igår har jag smått börjat fundera i andra banor. Tror att Dísa och Tindur ska få sig lite semester i sommar. Lata dagar med gräs och sol. Det låter så bra.

I mitt huvud skriker just nu ena delen av hjärnan....nej, nej, nej! Dísa kommer bli så j*vla fet. Jag håller på att brottas med mig själv som ni kanske förstår. Det gör jag varje sommar innan betesdax. Kanske ganska fånigt men jag är rädd om mina djur och bara ordet "fång" (häst sjukdom relaterat till fettma/övervikt) får mig att rysa långt ner i tårna.
Har aldrig haft en häst som fått "fång" men läst om det och hört andra som berättat. Inte kul!

Jag och Birra får bygga hage efter Dísa helt enkelt. Tindur är inte dålig på att lägga på hullet han heller, så det är inte helt fel för honom att också gå i en mindre "kraftig" hage. Det borde ju kunna gå att lösa. Samtidigt vill jag att de får en stooooor hage så de kan springa och sträcka ut ordentligt. Framför allt Dísa som annars går i en lite mindre hage.

Oj vad det låter motsägesefullt när jag läser det jag skriver. Ena stunden si och andra stunden så *ler*.

Birra och jag var och red D&T igår. Nu är vi ju hos hästarna varje dag men igår fick det bli en rid-sväng. Har inte varit ut och "skuttat" sedan tävlingen och det märktes, på Dísa! Min "Skutt-höna" är tillbaka! *ler stort*
Vi red runt i byn och Dísa hade jobbigt med att hinna se allt och dessutom hinna med att sprätta till över det hon såg. Jag satt mest och log åt henne. Skönt att hon är sitt rätta jag igen.
Tindur tog som vanligt allt med ro. Vaken och pigg men totalt obrydd över det Dísa i sin tur hoppade till för. Han är så skön den hästen.

Äntligen har de små liven börjat få bort all vinter-päls. Nu börjar de se fina ut när man borstar. Ett tag har de sett mer gråaktiga ut när en borste försökt göra de rena. Framför allt Tindur.
Han blir riktigt fin på sommaren, kol-svart, nästan blå i ett visst ljus om man ryktat honom väl.
Och Dísa.... hon har fått tillbaka sin hage!! Världens bästa stallägare har sett till att min "Lill-fia" slipper kåda i manen! Tjohooo, stor kram till världens bästa vän...Anne!

Bilder från Wången!

Titta in under länken där finns två bilder från Wången på "Gummi" och Démantur, Sylvias hingst. Bild nr 3 och 4.

Fotat av Ulrika, alias Zeven på Pixbox.

http://www.pixbox.se/alb1077912

Sommar, så jobbigt!

Jag förstår inte de som säger att det är lätt att ha häst på sommaren. Jag tycker precis tvärt om. Det mesta jobb jag har som hästägare är just på sommaren. Ok, jag behöver inte mocka och bära vatten men nu ska här smörjas myggmedel istället.

För att inte tala om sig själv. Att stå och försöka få på hästen myggmedel medans det dansar tusen stycken runt mitt eget huvud gör mig galen. Dessutom är det ju inte bara mygg, nähädå det ska vara knott och broms också.

Plus värme, gärna så där lagom kladdigt att kläderna klibbar fast i kroppen. Suck!

Trött Tindur ligger och betar!

Nää, jag tycker inte sommaren. Jag bor här för att jag gillar just kyla och vinter. Ok, våren är fin och hösten men när snön ligger vit på marken och det är si-så-där -10'C ute då myser jag.

Nu börjar det närma sig bete för Dísa och Tindur. Två sommrar på rad har vi inte flyttat de så långt från stallet. I Poikkijärvi gick vi varje morgon med hästarna till en äng som bara låg ett par hundra meter bort. Tog in de på kvällen och det kändes rätt lyxigt att ha allting nära. Dvs alla saker och prylar. Dessutom stå inne och smörja samt gå igenom hästarna utan alla dansande mygg (!).

I år kommer bilen bli ett rullande stall med alla grejjer. Jag kommer måsta stå ute och "brottas" med insekterna och jag känner redan nu hur jag blir på dåligt humör.

Mest bekymrad är jag ändå över hästarna på sommaren. Dísa bör inte äta för mycket gräs för då blir hon suuuuuper tjock. Tindur gillar inte att stå ute i ös-regn, han får dessutom lite ont i ryggen av det. Dísa älskar att få sova i skugga när solen steker som mest. Jag vet att de båda vill kunna komma in/undan insekterna när de är som värst. Osv, osv.

Sylvias häst "Sillen" är helmunderad på sommaren. Ser ni hans ljusa mule? *ler*

Jodå, jag vet... jag klagar rätt mycket just nu men jag tycker inte att det är så roligt med sommar.

Sedan är jag så´n att när det är som varmast, kan jag inte kräva av hästarna att de ska orka ridas. Villket i sin tur gör att de så klart tappar både muskler och inarbetad träning. Och lägger på hullet i stället.

Nåväl, det är tur att det inte är sommar här så länge. Behöver jag skriva att jag är född i Kiruna? *ler*

Rättelse och rädda Dísas man!

Jag hade nog skrivit lite tokigt i mitt förra inlägg. Tvifari hade inte haft magsår innan medicineringen med Finadyn utan troligtvis fått magsår av just Finadynet.

Tvifari

Det var iallafall skönt att se "Fari" i hagen idag. Han åt av eftermiddags höet och såg ut att må bra.
Jag och Birra släppte ut honom tillsammans med Dísa och Tindur på ängen för att få beta en stund (allt efter att ha fått ok av Anne) men se det tyckte inte min häst var så lyckat. Hon blev jätte arg på Tvifari så vi skyndade att ta bort honom därifrån. D&T fick beta en halvtimme och "Fari" fick sedan ta en halvtimme själv istället.

Nu när "Fari" precis kommit tillbaka vill inte Anne (och givetvis vi själva) att han ska råka illa ut för att han inte har alla krafter tillbaka. Detta gör att Tindur får gå med Dísa i en egen hage och Tinni har också fått sig en egen hage. Både Tindur och Tinni är starka individer och det är rätt smart att inte utsätta "Fari" för de två just nu.

Dock har D&T hamnat i lunch-hagen dvs där grabbarna annars äter lunch och nu är jag bekymrad. Det rinner björksav och kåda på träden villket i sin tur hamnar i Dísas man!!!! Jag som är super rädd om den håller på att få "hjärt-snörp".

Jag frågade Anne lite försiktigt om inte D&T kunde få gå i Dísas hage isället. Det kunde de väl men det var långt att bära vatten dit till två hästar. Kände att jag inte ville vara till besvär. Anne har nog att göra med allt vad hästarna innebär just nu.

Jag min "dummer" kom inte på att jag givetvis kunnat burit ner vatten färdigt dit ikväll. Suck!
Jag vet... det är inte några världsliga bekymmer men har man en häst som är såååååå fruktansvärt söt med sin långa fina man så har man. Och jag vill att hon ska behålla den, helst även få ännu längre och tjockare. *ler*

Min älskade Dísa med sin långa fina man!
Bild från Bifrost tävlingen i lördags.

Tvifari är hemma igen!

Igår kväll kom Anne och Rune hem igen med Tvifari. De har varit ner till Uleåborg för att få hjälp min sin häst. Han var riktigt dålig innan du for men mår nu bättre och det är så skönt.


Tvifari hade haft magsår som börjat läka. Dock inte tillräckligt för att kunna stå imot medicinen han fick när han blev sydd ovanför ögat. Han fick därför kraftiga reaktioner som liknade kolik. Varje gång "Fari" skulle göra ifrån sig hade han ont. Så klart ville han varken äta eller dricka men det vet vi ju alla att man måste för att överleva.
"Fari" fick dropp innan han åkte. Birger kliar lugnande i pannan.

Veterinärerna här i Kiruna samt Gällivare gjorde det de kunde men det är så begränsat eftersom vi inte har någon riktig hästklinik. Anne tog ett jätte bra beslut och for till närmaste plats som kunde utföra gastroskopi (liten kamera som sänds ner i magen/tarmen).


Tvifari äter och dricker igen men verkar lite deppig sa Anne i går kväll. Så nu får vi göra allt för att få han glad igen. Synd att jag inte kan isländska, han är islandsfödd och kanske hade han tyckt om att få höra en isländsk saga?!? Eller tror ni han gläds åt en på svenska? *ler lite*

Sötisen!
(Nej bilden är inte från idag, även om vi haft kallt *ler*)

Söndag, finaler!

På något konstigt sätt blev det stressigt innan framridningen till lätta fyrgången på söndag. Birger blev på dåligt humör, jag kände mig jätte stressad och Dísa, hon såg ganska frågande ut.

Det var alltså först V5:ans final som vi skulle rida. Fem stycken var vi som alla skulle in på banan. I omvänd startordning dvs med den som låg femma in först.

Jag ville inte värma upp Dísa för hårt. Framridningsbanan/dressyrbanan kändes tung och jag tyckte att min häst skulle ha så mycket energi som möjligt kvar. Smart tänkt men inte inte så smart i verkligheten.

Hade jag tänkt till ordentligt skulle jag kommit ihåg att Dísa får energi av att bara se andra hästar öka farten. Att hon nu dessutom hade mycket egen "spring-vilja" gjorde att hela fyrgången gick si-så-där.

En ganska överladdad Dísa kom in på banan och det kändes inte bra. Inte som på lördagen. Jag red in näst sist och när det var dax att rida fram i tölt, ja då kastade Dísa sig iväg. Jag lyckades fånga upp henne rätt snabbt men oj vad hon ville iväg.

I finalen tar man ner hästarna i skritt och inväntar dommarnas poäng till alla ekipage. Där har man en stunds "vila" och kan samla lite kraft inför nästa moment. Det var totalt onödigt tyckte min piga. Dísa skrittade inte lugnt många meter utan ville öka hela tiden.

När nästa moment, trav skulle visas, ja då for vi iväg igen. Gick även det rätt bra efter en liten stund men det kändes hela tiden som om Dísa skulle över i galopp.

Momentet skritt... Jag min "o-smarta sak" gav inte Dísa tillräckligt lång tygel (har jag kommit på så här i efterhand) utan hon väntade hela tiden på min signal att få springa, villket hon förknippar med kortare tyglar.

Dísa har jätte fin skritt, när hon kopplar av lite och länger på steget, plus att hon får lite halvlång tygel. Tyvärr hade hon för bråttom men lyckades ändå få 5,33 totalt för momentet.

Äntligen, i Dísas ögon sett, galoppen! Nu j*klar blev det fart! Jag är jätte dålig på att rida galopp. Har inte tränat det alls tillsammans med Sylvia och det visar sig klart och tydligt när vi är på en tävlingsbana. Dock fick vi 5,0 av två dommare så lite små-nöjd är jag ändå men totalt 4,67 för momentet....nja, jag vill mer.



Jag och Dísa kom på en tredje plats med 4,79 och det kändes lite surt eftersom det gått bättre under lördagen.

Birger och Tindur kämpade på. Jag hade ingen koll på hur de tog sig runt när vi red men resultatet visade att det gått bra.


De slutade på en fjärde plats med totalpoängen 4,38 och det var deras högsta poäng någonsin!
5,0 för momentet skritt, var inte illa. 4,5 för trav och 4,17 för tölten (inte en dommare under 4,0!!) är så bra!

Tyvärr slutade Tindur att galoppera när han blev "omkörd" och även fast Birger kämpade med att försöka hålla igång gick det inte. Där drogs poängen ner och totalt fick de 3,83 för det.

Både Tindur och Dísa var duktiga. Ok, jag kände mig inte helt nöjd men det var med mig själv och inte med min häst.

Efter lunch var det lätt tölt final. Här kändes det inte lika stressigt att rida fram. Men framridningsbanan var fortfarande tung. Jag fortsatte att intala mig om att Dísa behövde mycket engergi inför själva tävlingen så jag värmde inte henne nu heller så hårt.

Det kändes rätt ok när vi kom in på banan men inte som på lördagen. Jag jämför/jämförde hela tiden med dagen innan och nej, det var inte det samma.

Efter att ha visat valfritt tempo tölt i vänster varv fick vi totalt 4,67 för det. Vände och red likadant i höger varv och fick precis samma, 4,67 där också. Jag och Dísa slutade även här trea, totalpoängen blev 4,67.

Vinnaren i T8 vant på samma poäng som jag och Dísa hade i momentet tölt i v5:an på morgonen. Ja, jag grubblar över det. Känns knepigt men så blev det. Vi var helt enkelt inte bättre än så. Jag har aldrig legat tvåa i någon uttagning förut, att sedan "halka" ner en placering i finalen.... Nåväl, det kommer fler tävlingar. *ler lite*

Birger och Tindur red på. Även här var de riktigt duktiga. Med tanke på att "Lille-man" gått en final på morgonen så var hans prestation mycket bra. De fick 4,0 för tölt i vänster varv och 4,0 i höger, totalt alltså 4,0 för hela programmet!

Tänk för en månad sedan, när vi hade klubbtävlingen, fick Birra och Tindur bara 3,3 i uttagningspoäng och 3,5 i finalen. Det var ju förståss inomhus och förutsättningarna annorlunda men iallafall. Det händer saker!

http://www.pixbox.se/alb1076511
Lite bilder finns under länken ovan. Det kommer fler allt eftersom.

Sylvias fina hingst, Demantur in i stamboken!

Sylvias fina hingst, Démantur frá Minni-Borg, har nu gått in i stamboken! Han har bedömts på Wången idag och red gjorde Gudmundur "Gummi" Einarson. En totalbedömning på 7,76 är inte fy skam!

Sylvia hälsar att hon är nöjd och att det blir spännande på torsdag då möjligheten finns att höja en del poäng.

Grattis Sylvia! till din nu stambokförda "Diamant".

Foto: Linda Wikström, Luleå

Fredag prova banan och lördag uttagningar!

Efter att ha lastat ur hästarna (på fredagen i Gällivare) och gett dem lite hö gick vi själva för att komma till rätta i vårat rum. Vi var framme rätt tidigt på eftermiddagen så vi tog det ganska lugnt.

Vid 18-tiden var det ok att prova banan. Eftersom det är ett tag sedan Dísa och Tindur var på den så kändes det bäst att gå ut och prova.

Det visade sig vara bra att komma ut på banan och kolla läget. Tindur började hoppa omkring som en kalv på grönbete och jag blev mest förvånad över hur han höll på. Stegrade gjorde han också och på ena kortsidan, när Birger skulle rida tölt, där höll "Lille-man" bara på att konstra. Birger själv blev också förvånad över hur Tindur betedde sig. Birra kände att förutsättningarna inför lördagen var ganska dåliga.

Dísa kändes rätt fin där vi red omkring på banan. Hon lyssnade bra och upplevdes som mjuk. Därimot blev den bortre långsidan (sett från läktaren) helt plötsligt vääääällldigt farlig. Dísa drog järnet och jag fick stopp/kontroll på henne ungefär på mitten av den kommande kortsidan.

Jag tänkte inte mer på det utan red ikapp Birra med Tindur och vi pratade på lite.
När vi sedan kommer till samma långsida igen, ja då gör Dísa en arab-svans-i-luften-trav och skuttar iväg. Då såg jag själv vad det var hon sett... passrakan! de höll på att sladda den. Jösses!

Den långa raksträckan där pass-löpen rids ligger strax nedanför ovalbanan, där nere höll några stycken på att sätta upp markeringar samt sladda till så det blev bra. Dísa tyckte det var helknepigt med folk där så nu var jag helt säker på att hon skulle "rusa" även under lördagen.

På lördag var det för min och Birgers del först den lätta fyrgången som skulle ridas. Efter lunch kom den lätta tölten.

Lätt fyrgång förkortas V5 och inför den hade jag inga som helst förhoppningar på mig själv. Birger hade inte heller några större förväntningar utan vi red bort till uppvärmingen tillsammans.

Väl på dressyrbanan, som är uppvärmningsbanan, kändes Dísa super tung. Hon var hård i mun och tung i handen. Hjälp! Jag böjde och vände, flyttade och flyttade men nja hon kände inte så mycket bättre direkt. Birger red runt med Tindur och provade alla gångarter och det såg fint ut. Jag "gasade" runt lite med Dísa i trav och tölt men det kändes bara tungt.

Så när jag sedan red in på banan, jodå jag var först in, tänkte jag bara att det blir säkert bra om jag kan hålla min häst någorlunda i rätt gångart.


Vi red två och två i uttagningen och vem rider inte in på banan samtidigt som mig och Dísa.....?.... japp, Birger och Tindur!

Birra drog en djup suck på fredag när han såg att vi skulle rida samtidigt. Tindur gick inte bra förra gången vi var i Gällivare och hade Dísa på banan samtidigt. Därför trodde nu Birger att det skulle bli likadant denna gång.

Så blev det inte! Det gick toppen bra, både för mig och Dísa men framför allt för Tindur och Birger. De var jätte duktiga!

Vi var fem stycken i V5:an och Birra med Tindur placerade sig som femte ekipage under uttagningen med totalpoängen 4,37! Inte illa *ler*.

B&T i trav

B&T i galopp

Jag och Dísa låg tvåa med totalpoängen 4,90. Jag var så klart jätte nöjd! Birger också!



Efter lunchen var det då dax för lätta tölten. Det vi red förkortas T8 och där rider man valfritt tempo tölt först i ena varvet och sedan likadant i det andra.

Om Dísa kändes tung på förmiddagen så var hon ännu tyngre nu. Jag försökte tänka på att det ändå gick rätt bra på morgonen trotts att hon då kändes "hemsk" innan. Men det var svårt att intala sig själv det. Birger värmde upp Tindur och de såg rätt travtaktiga ut. Det kände Birra och han tyckte det var dumt att ställa upp i den här klassen med Tindur. Men det "slog vi bort" båda två eftersom vi vet att "Lille-man" kan, om han bara vill. *ler*

Även denna gång red jag in först på banan men nu hade jag en annan "motståndare" efter. Birger red i grupp två så nu blev Tindur och Dísa åtskillda.

Dísa skötte sig hur bra som helst. Helt plötsligt kändes hon inte alls lika tung och jobbig. Jag red på och det visade sig ha gått rätt bra. Fick en totalpoäng på 4,80.

När sedan Birger red in tillsammans med två andra (de blev tre i den gruppen som valt att börja med samma varv) upptäckte Tindur att Dísa inte var med. Jamen jösses, nu blev det liv på "Lille-man". Han gnägga och skrek praktiskt taget hela tiden. Hes blev han också för han lät annorlunda i slutet av programmet. Trotts detta gick det fint, det blev en totalpoäng på 4,32!

Jag och Dísa placerade oss tvåa även i T8:ans uttagning och Birra var helt säker på att han och Tindur inte skulle få rida någon final. Vi var sju stycken i denna klass så två skulle inte få rida på söndag. När vi sedan tittar på de totala uttagningsplaceringarna ser vi att Birra och Tindur ligger 4:a!!!! Så en final skulle det visst bli även för Birger och Tindur, verkligen jätte kul! *ler stolt*



Stort TACK! till Åsa och Anna-Sara Sikku, som höll i kameran när vi red.

Återkommer med söndagens finaler.

Mycket att skriva om!

Kära bloggläsare, jag har inte glömt er!!! Det kommer bara bli väldigt mycket att skriva om så jag får dela upp det. Dessutom är jag jätte trött efter helgen så ni får ha lite tålamod.

Kom hem rätt sent från stallet igår kväll eftersom Annes häst Tvifari är riktigt dålig. Han har kämpat för sitt liv under hela helgen och igår kväll var det inte bättre.
Tvifari har fått en reaktion, (förmodligen) på Finadyn. "Fari" blev sydd förra veckan strax ovanför ögat och fick då Finadyn ordinerat. Så händer det här! Anne har haft honom på dropp i olika omgångar eftersom han varken äter eller dricker.
Jag och Birra tog med oss mer dropp-vätska från Gällivare och underbara veterinären Peter. Han har varit upp och hjälpt "Fari" under helgen. Eftersom Peter var tävlingsveterinär fick vi lite info av honom både på lördag och söndag morgon om hur det stod till med Tvifari i Kiruna.

Jag återkommer senare ikväll om själva tävlingen. Ska äta lite nu och sedan ner till stallet.
Kan ju avslöja att Birger och Tindur presterat bättre på tävlingsbanan än någonsin tidigare och jag med Dísa..... ja vi fick en högre totalpoäng i både uttagningen och finalen än jag kunnat hoppas på. *ler stolt*

Åker snart!

Sista packningen är snart gjord och det börjar bli dax att röra på sig. Jag har inte börjat bli närvös ännu. Inte Birger heller, säger han *ler*.

Jag har ingen bärbar dator och tror det kan bli svårt att hitta någon att låna så rapport från tävlingen kommer först på söndag från mig. Dessto mer att skriva och berätta. Håll ut! ;-)

Varken Dísa eller Tindur är "putsad" ännu. Ska göra det precis innan vi åker. Tänkte ta itu med de igår kväll men som vädret ser ut nu på morgonen var det kanske bra att jag lät bli. Det snöar ute och är jätte tråkigt så Dísa lär ju vara mer en ler-hög än något annat.
Nåväl, annars finns ju hela kvällen i Gällivare att borsta och putsa.

Hoppas på att kunna komma ut ikväll och prova banan. Det brukar man kunna få inom vissa tider. Håll en tumme för oss att vi slipper regn. Mulet gör ingenting, kan säkert vara rätt skönt för hästarna, men regn... nää vi blir så blöta!

Avsittning i skogen!

Jag och Birra har ridit både igår onsdag och i förrgår, tisdag. Båda dagarna har gått riktigt bra och jag känner ett litet hopp inför helgen.

Igår red vi mest i skogen och snirklade lite här och där. På väg hemåt blev Dísa lite tittig. Jag tyckte det var något som lät konstigt och frågade Birger vad det kunde vara. "Är det någon som startar något eller är det något som morrar!!???" blev min fråga. Jag fick inget svar. Birra hörde inte. När jag då höjde rösten för att ställa samma fråga ja då tyckte Dísa att det absolut var något jääääätttttee farligt i skogen.

Hon slängde sig runt utan att jag var beredd och givetvis hamnade jag på backen. Det enda jag kunde tänka på var att hålla i tyglarna för jag ville inte att hon skulle lämna mig kvar.

När jag tittar upp ser jag en mycket förvånad Tindur som står och tittar på mig. Birra skrattar och frågar vad jag håller på med. Dísa... ja hon stod och tittade in i skogen.

När nu Birger hörde vad jag sa undrade jag om det kunde vara något som morrade. Jag har en stor rädsla för björn. Eller rädsla, respekt kanske det heter... eller nää, jag har en rädsla över att stöta på björn när jag är ute och rider. Struntar totalt i älg och ren men björn... hjälp!

Nu talade Birger lugnt om för mig att björnar inte morrar. De visslar på ett speciellt sätt så jag kunde sluta inbilla mig att det var något i skogen.

Att intala Dísa det samma var inte lika enkelt. Hon var nu helt övertygad om att det fanns något som kunde anfalla. Hon stod med spetsade öron och huvudet högt.

Väl uppe i sadeln igen tyckte min häst att vi kunde skynda oss lite. Tindur som såg hur cool ut som helst, fick ta täten i stället. Dísa gick snällt bakom men forsatte "spana". Nu var jag mer beredd, ifall hon skulle slänga sig runt igen, men samtidigt gjorde jag allt för att försöka få henne att tänka på annat.

Jag gjorde inte illa mig. Blev mest överaskad över att sitta på marken. Tänk vad fort det kan gå.
I efterhand kan jag tänka mig att Dísa kanske såg en ren eller liknande och det jag hörde kan ha varit någon som försökte starta en moped/fyrhjuling (??).

Kanske var det en sådan här Dísa såg?!

Nu börjar det likna något!

Igår fick D&T vila från ridning. Birra kände sig lite trött och jag hade ont i ryggen. Dessutom stod Safir och blev skodd när vi kom ner till stallet så det tog lite tid innan vi hade mockat och gjort allt sådant klart.

I söndags därimot var det ridning som gällde. Vi red bort till fotbollsplan och jag hade satt Cillas lätta, 190g boots, på Dísa. Eftersom det kändes bättre under lördagen att tölta, var jag mest intresserad av att känna hur min häst gick i den gångarten.

När vi ändå var på banan red både jag och Birger igenom fyrgångsprogrammet inför helgen. Tindur gick jätte fint och Birra fick till rätt galopp i både höger och vänster varv. Och ingen hosta från Tindur! *ler*
Dísa gick som en "klocka" i tölten, oj vad bra det kändes. I båda varven! När jag sedan bröt av till trav, ja då gick även det hur fint som helst. Jag satt mest och var förvånad över att hon gick så bra. För säkerhets skull red jag trav även i båda varven och jag blev inte besviken. Duktig tjej!

När Birger och Tindur galopperade tyckte Dísa att hon också skulle få göra det. Så hon började dansa och fjanta sig lite när hon såg att "Lille-man" fick springa. När jag sedan gav henne galoppskänkel, tja då är det inte svårt att räkna ut vart det bar iväg....

Som ett skenande lokomotiv kom vi ångandes men även här blev jag förvånad. Dísa lyssnade snällt när jag bad henne hålla sig på en avlång volt (för den var allt annat än rund). Hon fortsatte att hålla gloppen villket inte alls brukar vara det hon gör.... någon form av pass med "paddlande" framben är mer hennes stil. Jösses, jag blev riktigt glad över att rida.
Jag fick skärpa till mig för att inte "störa" Dísa i galoppen. När hon tog kurvorna blev det lite snävt men i rätt tempo. Jag kände hur ovan jag var vid att hon faktiskt galopperade även i snäva kurvor. Hmm, nåväl efter att ha hållt igång ett par varv gav vi oss. Så himla duktig häst!!

Kändes som om vi inte red så länge. Jag ville rida mera! Men eftersom det gick så bra fick det räcka.
Red genom skogen tillbaka till stallet och två nöjda hästar rullade sig i boxarna när vi kom fram. *ler*

Annes man Rune är en härlig person med mycket humor. För någon vecka sedan ville dela med sig av ett recept:
"Jag ska nog åka hem till stan och skiva lite äpplen, lägga de i sängen och sedan lägga mig själv på dem!"
?????????
"Då kryper latmasken ner från ryggen in i dem istället!"

Ha, ha, ha!! Det lät så roligt när han sa detta. Helt allvarlig var han och såg så där lite finurlig ut. Jag tänkte mest att "nu kommer här ett medicinskt recept, typ naturmedicin (äpplena) eller liknande" och kände mig vääääldigt intresserad. När Rune sedan säger "latmasken" ja då kunde jag inte annat än skratta.