Så här var det:
Jag tog en grimma och satte på Tindur. Han stod i Tinnis box. Jag skulle flytta över Tindur till den box som ligger längst in i stallet (Olí's plats). För att komma in dit måste man gå igenom Safirs box. I Safirens box stod Dísa.
Jag öppnade boxdörren in till Dísa, höll ett stadigt grepp om Tindurs grimma, öppnade in till platsen Tindur skulle och tog av honom grimman. När Tindur kliver in i "sin" box blev det öppet för Dísa ut i stallgången. Hon stod alltså först snällt i Safirs box medans jag gick förbi med Tindur.
Men se´n... Dísa såg sin chans och gick!
Ytterdörren var öppen men jag hade hängt för linan som gör att hästarna kan gå fritt från hagen in i stallet. Men det jag inte hade kommit i håg var att sätta för linan som gör att hästarna inte kan gå runt stallet. (!!)
Rune hade under kvällen kört med traktorn just där och givetvis tagit bort linan för att kunna göra det han tänkt.
Det är absolut inte Runes fel att linan sedan inte hängdes tillbaka, nejdå jag har bara mig själv att skylla.
Dísa vet att hon inte ska gå ut ur sin box fast dörren är öppen. Hon VET det! Hon brukar kunna vara jätte duktig men inte ikväll.
När jag hunnit ikapp henne utanför stallet ser jag hur hon försvinner runt hörnet och bort runt knuten.
Jag fick inte tag på henne. Det var nu jag blev rädd. För precis mellan stallets baksida och grannens hage (de har också häst) ligger en hel del ståltråd/vajer. Har förmodligen varit någon typ av hage för länge sedan för det sitter fast i gamla stolpar.
Rakt genom detta gick Dísa och fastnade!!! Hästarna i grannens hage såg henne och började springa. Så klart fick även Dísa fart under hovarna och slet sig lös från ståltråden. Jag var helt säker på att hon slitit av både senor och ben. Jag skrek åt henne men vad hjälpte det?
Dísa fortsatte springa längs med grannens hage och nu blev jag arg. Stanna häst-#%¤" var det enda jag tänkte för jag såg framför mig hur hon skulle gå och fastna en gång till.
Birger lyste med sin frånvaro. Han hade gått och rastat hunden. Ingen telefon hade jag på mig för det fanns inga fickor i kläderna. Så jag skrek! Men jag fick inget svar. Efter en stund hörde jag Birra: "Vart är du?!??" Han hade ju ingen aning om vart jag var. Inte syntes jag särskilt bra heller där i skogen/buskarna.
Dísa vände nu in i skogen igen, bort från grannens hage och började gå upp mot stallet. Det var så mycket små-björk där att hon inte kunde/ville springa. Jag såg min möjlighet att få tag på henne. Jag genade mellan granris/träd/sly och nästan slängde mig över henne. Dísa stannade tvärt och såg ut som om hon inte fattade någonting. "Vadå, var det mig du ville ha tag på???"
Jag hade fortfarnde kvar grimman i handen som jag använde till Tindur. Fick den på henne och kunde nu leda tillbaka. Blev först tvungen att hitta en öppning ur skogen där det inte låg järntråd.
Tillbaka på framsidan av stallet möts jag och Dísa av Birger, som frågar varför jag släpper ut henne lös så där. Det var tur för honom att jag inte hade något hårt i handen för då hade han fått det i huvudet.
Väl inne i stallet gick jag igenom Dísa ordentligt. Otroligt nog fanns inga skador på henne. Det syntes två märken efter ståltråden över vänster bakben men det hade inte skurit in i skinnet. Det hade kunnat sluta väldigt illa.
Bild på häst som sprungit igenom ståltråd och fått halsen avskuren.
Ett ben som skurits av, rakt genom hud och senor. Precis som tandtråd genom smör.Använd aldrig, aldrig stål-/järntråd/vajer i hagen!
