Igår red vi mest i skogen och snirklade lite här och där. På väg hemåt blev Dísa lite tittig. Jag tyckte det var något som lät konstigt och frågade Birger vad det kunde vara. "Är det någon som startar något eller är det något som morrar!!???" blev min fråga. Jag fick inget svar. Birra hörde inte. När jag då höjde rösten för att ställa samma fråga ja då tyckte Dísa att det absolut var något jääääätttttee farligt i skogen.
Hon slängde sig runt utan att jag var beredd och givetvis hamnade jag på backen. Det enda jag kunde tänka på var att hålla i tyglarna för jag ville inte att hon skulle lämna mig kvar.
När jag tittar upp ser jag en mycket förvånad Tindur som står och tittar på mig. Birra skrattar och frågar vad jag håller på med. Dísa... ja hon stod och tittade in i skogen.
När nu Birger hörde vad jag sa undrade jag om det kunde vara något som morrade. Jag har en stor rädsla för björn. Eller rädsla, respekt kanske det heter... eller nää, jag har en rädsla över att stöta på björn när jag är ute och rider. Struntar totalt i älg och ren men björn... hjälp!
Nu talade Birger lugnt om för mig att björnar inte morrar. De visslar på ett speciellt sätt så jag kunde sluta inbilla mig att det var något i skogen.
Att intala Dísa det samma var inte lika enkelt. Hon var nu helt övertygad om att det fanns något som kunde anfalla. Hon stod med spetsade öron och huvudet högt.
Väl uppe i sadeln igen tyckte min häst att vi kunde skynda oss lite. Tindur som såg hur cool ut som helst, fick ta täten i stället. Dísa gick snällt bakom men forsatte "spana". Nu var jag mer beredd, ifall hon skulle slänga sig runt igen, men samtidigt gjorde jag allt för att försöka få henne att tänka på annat.
Jag gjorde inte illa mig. Blev mest överaskad över att sitta på marken. Tänk vad fort det kan gå.
I efterhand kan jag tänka mig att Dísa kanske såg en ren eller liknande och det jag hörde kan ha varit någon som försökte starta en moped/fyrhjuling (??).
Kanske var det en sådan här Dísa såg?!
