Igår skulle vi ut och rida alla tre, Anna-Sara, Birger och jag men det la vi åt sidan. Åskan mullrade över älven och vi kände att det inte riktigt var läge att sticka iväg med hästarna. Känns lite onödigt ifall det smäller av en blixt och hästarna blir rädda, inte kul om det händer något.
Så idag tog vi nya tag. Men för mig blev det att inse... ridning, nej. Dísa har varit och dragit på sig ett nytt sår på ena benet. Det sitter på insidan av vänster bakben. Suck!
Tvättade rent och la sedan ett förband över för att slippa få in skit och insekter. Det är ett något större sår än det hon fick på frambenet för ett tag sedan. Får se hur mycket det kommer svälla nu.
Birger och Tindur tog sig dock en tur tillsammans med Anna-Sara och Ulfur. De red en bit efter vägen mot Fjällnäs-hållet och sedan in i skogen. Där hade de snirklat runt lite och sedan kom de ut på ängen där Lipertá och Glaesir tidigare gick.
Det hade gått jätte bra för de och Tindur hade inte alls brytt sig om att Dísa inte var med. Han ville väl visa Ulfur att han är en stor pojke. *ler*
Jag och Dísa gick runt lite på gården och hon fick små plocka i gräset. Jag vet, jag gnäller att hon är tjock och nu låter jag henne äta. Men jag ville inte att hon skulle hoppa omkring på sitt "skadade" ben. Vilket hon garanterat hade gjort om jag släppt lös henne i hagen.
Och att bara gå med henne efter grusvägen, hade blivit cirkus. För varför ska hon behöva gå lugnt och snällt, när de andra ökar takten? Jag hade legat som ett sträck efter henne i grimskaftet. Tänk synen.... byborna hade nog funderat. *ler*
Mycket insekter är det nu runt hästarna. Igår var det hemskt. Det blåste nästan ingenting och så var det åsk-kvaft. Ursch! Knotten och svidarna är värst. Lite broms finns kvar men knotten har verkligen vaknat.
Smörjer så klart in hästana ordentligt. De ser ut att tycka det är sååå skönt. Ser på de när vi åker att de inte vifftar med sina svansar utan betar lugnt och fridfullt.
När vi kommer brukar svansarna gå lite grann men ändå inte så farligt.
