Anna-Sara och Ulfur åkte igår. De har farit ner till Wången och ska gå en utbildning där. De kommer hem igen till jul och vi hoppas så klart att båda kommer tillbaka till oss nästa sommar.
Dísa och Tindur var alldeles ifrån sig igår kväll. Varje gång en bildörr stängdes for de runt i hagen och gnäggade som "tokar". När vi öppnade transporten för att ta ut en del saker, ja då gnäggade de ännu mer och kom farandes som skjuten ur en kanon. De trodde väl att det var Ulfur som kom tillbaka. De saknade honom!
Tindur gick inte länge utan att gnägga. Han väntade nog på svar. Kändes lite i mitt hjärta. Men om någon vecka får han komma tillbaka till Jukkas och träffa Safir (och de andra grabbarna). Och Ulfur, ja som sagt, honom träffar nog Tindur igen nästa sommar.
Efter sju och en halv veckas betande på samma äng bestämde jag och Birra oss för att flytta hästarna. De hade säkert kunnat gå kvar där de gick men då med hjälp av stödfodring. Betesmässigt började det att bli lite för magert.
Så igår flyttade vi tältet och idag resten av hagen. De går fortfarande på samma gård som tidigare men nu till vänster om vägen som går upp till huset. Hagen blev inte lika stor som den föregående men fullt tillräcklig. Nu har de nytt fint gräs att äta ett tag till.
Och glada blev de, jodå det blev en del galopp. Även om det nu såg rätt tungt ut för min piga. Jag tvivlade för en stund över att jag tagit rätt beslut. Jösses, nu får hon ju i sig ännu mer gräs och blir ännu tyngre. Men som Birra sa, hon ska inte tävla i höst så ge henne lite sommar-lov. Det är inte hela världen om hon blir lite rund. Så länge det inte blir sjukligt.
Han har rätt min kära sambo. Dessutom har det ju nu äntligen börjat bli "mitt" typ av väder. Dvs värmen har släppt och jag njuter av kvällarna när termometern kryper under tio-graders sträcket. Så nu ska här sättas igång med ridningen igen.
Till er som funderar vart bilderna från Sylvia på Hamradis, hennes nya föl samt Hrissla tagit vägen kan jag bara skriva att det inte blev några. De gick på bete ute hos Linda och Thomas i Ersnäs. Vi såg de på håll när vi var där. Men att i Foppa-tofflor (vi hade inte hunnit byta om) bege sig ut till hagen där de gick, var inte aktuellt.
