Jösses vad dagarna går fort. Jag hinner inte med. Börjar förstå vad folk menar som säger "ju äldre man blir, dessto fortare går åren". *ler*
Andra advent har redan passerat men samtidigt känner jag inte riktigt den där jul-känslan ännu. Kanske för att det inte är så kallt ute. I flera dagar nu har termometern inte visat kallare än -2'C.
I torsdags körde vi Dísa med Stinas släde inne i Jukkas. Körde runt hela byn, dvs bort till kyrkan och sedan tillbaka. Eva Vinsa har varit så himla snäll att hon lånat ut sin loksele till mig. Den ligger jätte bra på Dísa.
Efter att Stina var och provade en sele på Dísa som hon skulle använda på fredagen fick jag lite smått panik. Det var en gammal armesele och jätte tung. Riktigt klumpig såg den ut på min lilla häst. Jag såg på Dísa att det där inte kändes bra. Hon tittade på mig med bedjande ögon precis som om hon ville ha hjälp. Stackar´n.
Så jag chansade på kvällen och frågade Eva om hon kunde tänka sig att låna ut sin sele till mig och Dísa. Det kunde hon! Så jätte snällt!
Vilken skillnad det var. Denna sele, gämfört med den Dísa tidigare provade, var lätt. Ja alltså inte super lätt, som min egena bröst-sele men alldeles, alldels lagom. *ler*
Så i torsdags var vi då ut och drog med denna sele. Tindur fick följa med. Vi satte fast honom bak i släden och där gick han så snällt. Givetvis fick han först en chans att titta vad risslan var för något innan vi drog iväg. Men som den lugna, obrydda häst han är... tittade han bara på den och sedan var det bra.
Jag har så förvånad över hur lugn Dísa är när hon drar släde (och andra saker). De flesta vet väl hur hon är när jag rider, eller iallafall läst om hur hon kan vara *ler*. Men när det är "drag-arbete", ja då blir hon hur cool som helst.
Det knakade i risslan, det lät under medarna och bilar passerade ganska nära. Ingenting som störde Dísa på något sätt.
Tindur... ja han gick därbakom och såg söt ut. Jätte bra träning även för honom. Han fick möjlighet att se vad det hela gick ut på utan att själv behöva jobba. Så vi "bogserade" honom runt byn och båda hästarna verkade nöjda när vi kom tillbaka.
På fredag kväll bar det av till Poikkijärvi. Tillbaka till "gamla" byn. *ler* Vi valde att lämna Tindur i Jukkas tillsammans med de andra grabbarna. Anne skulle finnas på gården så hon hade lite koll (det visade sig ha gått bra för Tindur att vara utan Dísa en stund). Tindur var inte uppstressad eller på något annat sätt orolig när vi kom tillbaka.
Tillsammans med Stinas häst Rambo och Malins häst Lubbe fick Dísa ingå i "körsällskapet". Totalt var det 13 turister från Spanien som åkte med på turen. Vi var tre kuskar och hade var sin medhjälpare att tillgå. Här fick Birra hoppa in! Eftersom han känner Dísa, jag känner Birra och Dísa känner sin husse blev det en jätte bra kombination!
Jag hade fyra personer i släden, tillsammans med mig själv blev vi då fem. Det fanns plats även för Birger (så klart) men han, precis som en av de andra medhjälparna, valde att gå hela vägen. Vi körde runt vägen som går förbi Syvvijärvi (stavning ?). En alldeles lagom sträcka.
Släden Dísa nu drog var inte den samma som vi fått låna i Jukkas. Den här var större. Jag trodde så klart att den skulle bli tyngre men så fel jag hade. Stina förklarade för mig att det inte alls behöver vara så. En större/längre släde kan vara lättare beroende på vad den är gjord utav. Äldre slädar är oftast tyngre för de byggdes med mer "stadigt"/tungt virke.
Så var det. Släden gled lätt bakom Dísa som givetvis upptäckte detta. På vägen tillbaka tyckte hon att vi kunde öka tempot lite. Hon såg att Rambo gjorde det och ni vet ju.... Dísa vill INTE gå sist! *ler stort*
Jag höll in min häst varpå hon istället började tölta framför risslan. Så fin träning hon fick! Nu ville jag helst inte att hon skulle tölta utan i stället trava om vi ökade tempot. Men Dísa måste ha tyckt att det gick ganska lätt att dra för hon töltade på och man såg på henne att hon tyckte det var roligt.
En rolig kväll med en duktig Dísa. Birger var också duktig men sa själv att han hade alldeles för mycket kläder på sig. Så med en svettig häst (som fått mysigt täcke på sig samt lite hö) och sambo (som fått byta tröja samt lite kaffe i sig) åkte vi tillbaka till eget stall.
Tack till Stina och Malin för en bra planerad och genomförd eftermiddag! Vi gör gärna om det!
I lördags jobbade Birra. Han började kl 12 så vi for ner en snabb sväng till hästarna på morgonen. Jag ville pussa lite på min häst och kolla av hur hon mådde. Visste ju att hon var ganska varm i pälsen på kvällen när jag lämnat henne så jag ville även kolla av om hon hade torkat ordentligt.
Lena hade morgonen under både lördag och söndag. Hon var i full gång med mockningen när vi dök upp. Lite lätt snöfall var det i luften och jag gick för att känna på min hästs päls. Hon var fortfarande blöt. Rakt igenom på halsen, bogen, ljumskarna och baklåren. Så hon fick på sig ett täcke. I samma veva fick även Tindur det. *ler*
Pratade en snabb sväng med Lena som säkert funderade varför vi kom bara så där plötsligt. Gav Dísa en jätte kram och åkte sedan hem igen.
Söndagen gick i hö-hämtningens tecken. Tillsammans med Birra och min älskade pappa for vi för att hämta hem sista vändan hö från våran bonde. Allt löpte på så fint. Där fick vi hjälp med att lasta av bonden själv, tillbaka i Jukkas fick vi hjälp med att lossa av Anne och Rune.
Tänk så fort det går när många hjälper till. Vi är inte riktigt vana vid detta men det är helt underbart!
Så nu har hästarna mera mat, ett tag. *ler* Det känns bra. Det är inte så roligt att hämta hö när det blir jätte kallt. Om det nu blir kallt? Idag visar termometer endast -1,8'C och det.... det är inte kallt!
