Dock blev han lite stressad första gången vi skulle vända. Nu gick det inte lika enkelt som tidigare. När han bara hade skacklarna kunde de ju glida undan lite av Tindurs egna vikt men nu när släden var där... ja då blev "Lille-man" så illa tvungen att trampa åt sidan för att komma runt.
Tindur fick lite bråttom men när Birger hjälpte honom runt gick det jätte bra. Vi promenerade omkring och gjorde stora volter åt båda hållen först på gården och sedan en gång ut på vägen till första busshållplatsen. Det gick som en dans!
Kanske ska tillägga att Tindur både på onsdag kväll och idag haft lokselen på sig. Inte heller det bekom honom. *ler*
Så idag tog vi båda våra "kör-hästar" och drog med. Vi har stall morgon denna helg och det gör att vi aktiverar hästarna på dagen. Toppen för att fotografera. Vilket vi inte kunde göra i onsdags kväll, för vem vill se svarta/mörka kort? *ler*
Turen idag gick till kyrkan. Vi bestämde att Tindur skulle få börja dra och sedan byta, så att Dísa skulle få ta hemvägen.
När Tindur får jobba så att tömmar används, sätter jag ihop bettet med grimman. Dvs jag kopplar en karbinhake mellan bettringen och grimmans sidoring, precis som vi gjorde med Dísa förra fredagen.
På det sättet har jag lättare "styrning" utan att bli för hård i handen på Tindur.
Innan avfärd vid stallet. Tindur redo mellan skacklarna och Dísa väntar på att få gå iväg.
Duktig liten Tindur! Dísa har helt hamnat i skymundan av mig. Men hon är där bakom *ler*.
Tindur drar rissla själv, utan Birger brevid!
Framme! Här stannade vi utanför kyrkan och bytte drag-häst!När vi körde in Dísa använde vi oss av ett sk sidepull. Även vanlig grimma användes och jag har aldrig kört henne med bett i munnen. Förutom förra fredagen då vi hjälpte Stina att köra turister (av säkerhetsskäl för Stinas företag). Men som sagt, då med kopplingen som jag beskrev för Tindur.
Så Dísa hade sin sidepull färdigt på sig när hon gick bakom släden. Jag satte fast ett longerdelta från sidoring till sidoring för att ge ett fäste under hennes haka till grimskaftet. Som i sin tur satt fast i till släden (hänger ni med?).
Selade av Tindur, tog av honom tränset och satte fast honom där Dísa gått. Selade på Dísa, tog bort longerdeltat och satte fast tömmarna. Birger stod brevid henne, framme vid huvudet. Jag satte mig i släden och Birra frågade om jag var klar. Jodå, jag hade koll på tömmarna.
Nu tyckte Dísa att det gått aldeles för långsamt när Tindur dragit släden. Hennes matte hade ju suttit och smackat en del (för att få Tindur framåt) så nu fick det faktiskt lov att bli en ändring på den saken! Behöver jag säga mer????......
Hela Dísa laddade.... Birger hant med att få detta foto av henne. Han hade kameran framme efter att ha fotat oss s-t-å-e-n-d-e-s framför kyrkan. Upp i släden kom han aldrig. Det gick för fort för det.
Dísa, laddar för att dra järnet. Kolla tömmen... helt spänd och tittar man på det röda luddet över nosen syns det att jag försöker bromsa.Jag fick runt henne på vändplanen och sedan även stopp. Smackade lite men nähädå hon skulle INTE gå lugnt. Laddade igen men nu insåg även jag att detta inte skulle bli så bra.
Såg framför mig hur vi skulle göra kaffe-ved av Stinas släde. Hur Dísa i panik skulle rusa förbi Konsum och dra med sig julgranen. Trassal in sig i tömmarna och sedan ligga i en hög framför Ice-hotel som en staty för turisterna att fota.
Riktigt så roligt skulle vi inte ha. Jag tog Tindurs träns och satt det på henne. Han har i och för sig en bettstorlek mindre än Dísa men det fick lov att gå. Vi skulle ju bara tillbaka till stallet.
Jag kopplade inte ihop bettet med sidepullen, inte heller bytte jag så att Dísa fick låna Tindurs grimma (att koppla samman med) nej, jag satte faktiskt tömmarna dirket i bettet.
Nu blev det skillnad. Visst, Dísa ville trava och det fick hon också göra. För så fort jag tog liiiiiite, liiiiite i tömmarna lyssnade hon. Perfekt! Hon var het och ville framåt men trotts det hade jag full koll på henne. Toppen! Gissa om hon fick jobba!?
Dísa lugnade sig ganska snart. Dock har hon blivit så mycket starkare i kroppen. Plus att hon vet att vi kan öka tempot. Hon behöver inte "bara" skritta framför risslan. Som de flesta vet är den gångarten (skritt) väldigt onödig enligt Dísa själv, när hon har den kondisen.
Att hon dessutom "tvingats" gå bakom släden en stund gjorde henne säkert ännu mer villig. *ler*
Så här i efterhand skulle vi nog ha tagit Dísa först och låtit Tindur få dra hemmåt. Men det är lätt att vara efterklok. Vi får helt enkelt göra det nästa gång.
På väg tillbaka fick Tindur gå sist!
Dísa har lugnat sig och skrittar nu i "fotograf"-tempo!
Duktig Dísa på väg hemmåt!(Förstorar man denna bild syns det hur hon löddrar i munnen, lite svårt att se bettet men titta nooooga så syns vart tömmen är fastsatt)
Nu ska selen rengöras och smörjas. Den ska lämnas tillbaka i morgon. Släden kommer förmodligen Stina och hämtar snart. Det har varit super roligt att få låna både selen (Tack, Eva!) och risslan (Tack, Stina!).
Tomten!.....om du läser det här.....så vet du vad jag önskar mig!!!!! *ler*
