Att ha mulen full med snö tycker Dísa är helt ok!
Att bli fotat mycket kan bli trist även för den sötaste hästen!
Tindur spanar på vad Dísa gör!
Fortsätter att gräva efter rötter!
Dísa ville att jag skulle ta upp handen från jackfickan, det kunde ju finnas godis där!
Tindur fortsatte att gräva i jorden!
Även Zorro njuter av det fina vädret!Jodå vi lever, allihop *ler* trotts att jag inte skrivit här på länge. Det har inte känts så roligt eller rättare sagt jag har inte riktigt vetat hur jag ska skriva.
Det har varit en del som inte känts bra.
Dísa och Tindur fick ju var sin box när vi kom tillbaka till stallet efter betet men det blev inte bra. Dísa rymdes inte att rulla i den box hon fick och jag upptäckte flera gånger att hon inte ens hade spån i svansen. Vilket i sin tur indikerade att hon inte legat ner över huvudtaget. Det gjorde mig ont att se.
Efter att ha pratat med Lena (som äger Oli) kom vi överrens om att Dísa och Tindur skulle få flytta tillbaka till dubbelboxen igen. Oli stod ju där men fick nu ta den box Tindur haft. Detta var helt ok med Lena. Oli tror jag tyckte det var ganska skönt att få stå helt ifred. Närmaste boxen brevid honom stod ju tom, det var den Dísa haft men inte längre. Ingen kunde nu hänga in i Olis box och störa honom på något sätt.
Jag fick sedan höra att det funnits tankar runt omkring hur vi placerat Oli, bortanför de andra hästarna som om han skulle bli mobbad. Att han skulle uppleva en utanförskap och inte tillhöra flocken. Varför skulle vi ha en sådan avsikt? Varför skulle Oli känna så?
Jag har också känt mig krävande då jag velat ha min häst i en egen box... men har det varit för mycket begärt, igentligen? Det finns ju plats men ändå inte. Den plats Dísa fick var inte avsedd att vara så liten från början. Det är en dubbelbox som tidgare delades för att lösa uppstallning av hästar som inte kunde stå tillsammans (inte Dísa och Tindur). Men den boxen behövde inte längre vara delad....
Det ska alltså vara två dubbel boxar och två enkel boxar. Men efter den delningen som gjordes är det en dubbelbox, två enkel boxar och sedan två mindre enkel boxar.
Visst vi har haft/har spånet ståendes i den ena delen av den delade dubbelboxen men det (spånet) hade lika gärna kunnat förvaras i fikarummet. Där förvarades ju spånet när vi först kom till stallet med Dísa och Tindur. Då stod det sex hästar i stallet.
Sedan blev det besvärligt när jag uttryckte min (och Birgers) fundersamhet över stallschemat. Om jag inte kunde ifråga sätta det till Anne, vem skulle jag då göra det till? Hon har ju sagt att vi kan prata om allt.
När nu Safir flyttat så är det klart att det blir mer jobb på oss som är kvar men på det schema som vi fick såg det jätte mycket ut. Men varför kan jag inte bara få fråga om det då??
Fick även höra härom dagen att det skulle vara lugnast om det endast varit Oli och Tvifari i stallet! Hur tänker man, om man inte tror att det påverkar oss med de andra hästarna??? Och vad har vi gjort för att förtjäna att få höra detta????
Jag kan inte tolka alla människors sätt att tänka. Jag kan inte tolka någons sätt att tänka! Jag kan bara uttrycka mig själv och mitt sätt att se på saker och ting. En person säger att h*n är så rak på sak, ja men ta då det jag säger lika rakt på sak. Bli inte arg och frustrerad om inte jag också kan få bli arg och frustrerad.
Det blir inte alltid som man tänkt sig... och det är jätte tråkigt! Framför allt när det en gång var så bra.
Att saker och ting förändras är givet, men att ta ut den besvikelsen, som det ibland kan skapa, på mig.... det är att såra mig och få mig att vilja skrika: "Jag kommer aldrig vara din vän igen!"
