I måndags, kurs-repetering!

Då Birra i måndags kände sig lite stel i kroppen (kan han ha varit på Sylvia-kurs???*ler*) valde jag att rida båda hästarna. Repeterade lite från lördagen med både Dísa och Tindur men givetvis med olika krav.

Jag började med Dísa som kändes mycket mjukare än under själva kursen. Hon gjorde inga försök att komma undan det jag bad om utan flyttade sig snällt dit jag ville. Liiite hård i munnen men inte alls som under lördagen.
Dísa med en fokuserad matte!

Här har vi jobbat en liten stund och "Lill-Fia" känns mycket mjukare!

Anne och Runes gård är ganska bra att hålla till på när voltarbete utförs. Eller ja, när det ska flyttas och böjas, vändas och bändas *ler*. Så därför var det mycket enkelt att "bara" byta häst och sedan fortsätta med Tindur.
Birger gjorde i ordning "Lille-man" när jag nästan var klar med Dísa. Jag satte min egen sadel på Tindur och så började vi.

Det är ett tag sedan jag red Tindur och det var riktigt roligt att känna hur mjuk och fin han var/är. Jobbade med honom på volten och han svarade så snabbt med att släppa i munnen att jag blev lite förvånad. Nu var det ju super bra att han gjorde detta, det var ju det jag ville men efter att ha suttit på Dísa som ska fundera, si-så-där-en-kvart innan hon släpper, var det en fröjd att uppleva hur "lätt" Tindur var.


Vänster varv, börjar lite ställd och här har han inte riktigt släppt i munnen.

Tindur mjuknar efter en liten stunds arbete och se hur lös innertygeln är. Han går "där jag ställt honom".

Jag upptäckte en lite rolig sak där jag satt och red. När jag tagit i inner tygeln och ställt Tindur, vred han huvudet, släppte i munnen men höll kvar huvudet i samma läge. Alltså han försökte inte att ta tillbaka huvudet rakt fram när han kände att han inte längre hade något "stöd i handen". Tindur gick "där jag ställt honom".

Jag blev mycket imponerad över detta. Kanske mest för att Dísa inte alls gör så. Henne får jag påminna varannan sekund att hon ska släppa i munnen och hålla böjningen. Tindur....

.....ingenting "i handen"! Han är ställd och har en helt lös innertygel!

Sedan bytte vi varv. Då blev det lite svårt. Som så många andra hästar har även Tindur ett bra och ett mindra bra håll/varv. Även fast vi hela tiden har hållit på med honom lika mycket från/åt båda hållen har det utvecklat sig så. Ingenting som är besvärligt på något sätt, oj nejdå men som här..... Han får lite svårt först, kan tycka det är aningen jobbigt/besvärligt, "bökar" lite och sedan vipps! Så går allt jätte bra.

Höger varv! Här spjärnar han imot något och vill inte ställa sig.

Försök till att få slippa alltihop, pågår!

Även Tindur kan ha "humör" ibland (ingen vacker syn dock). Men med lugn hand, trotts utbrott löser sig allt till....

.....att sluta "böka" och prova jobba istället.

Sedan bli mjuk i munnen och sidan, även i höger varv.

För att bli precis lika "trevlig i handen" som i det vänstra varvet.

Allt är enkelt när man kan! *ler* Tindur är så himla duktig.

Mycket jobb återstår, så klart. Men det är på väg att bli riktigt, riktigt bra.

Jag höll inte på så länge med varken Dísa eller Tindur. Men tillräckligt för att få igenom det jag ville. Härlig känsla att känna när det händer något.

Två mycket nöjda hästar stod sedan i stallet, medans en även mycket nöjd ryttarinna, fick hjälp att brodda-om (de två nöjda hästarna) av sin älskade sambo. *ler*