Börjar med en bild på Matti och Kerstin´s föl som kom i förrgår natt. Kosning, Kerstins sto har blivit mamma till ett mycket sött stoföl.
Syns rätt dåligt på bilden, klicka och förstora upp den!
I lördags blev det ridning. Första dagen på rätt länge vi var ut med hästarna. Zorro fick också följa med.
Vi red mot Fjällnäs och Dísa var pigg. Tindur hade inte lika mycket fart i benen men vi tog det rätt lugnt.
Jag valde att rida Dísa bettlöst. Använde mitt sidepull träns på henne och det var ett tag sedan. Det blir en lite annan teknik att rida med det tränset. Jag får inte samma finkänsla i händerna som när jag rider med bett. Men det är en rolig omväxling och jag tror Dísa var ganska förvånad.
Nu var vi mest ute och myste så något direkt vettigt jobb för henne blev det inte.
Tänker tex på det här med trav. Att få Dísa och trava rakt fram kräver att jag kramar på tyglen och får henne att söka sig framåt-neråt. Med bett i munnen blir det direkt kontakt och hon vet numera vad det är jag vill.
Bettlöst.... ja vadå krama på tygeln??? Vart känner hon det??? Över nosryggen förvisso men sedan då?? Jag la min ena hand mot manken på henne i stället och sa traaavaa. Gick väl si-så-där. *ler*
Tölta gjorde hon gladeligen. Där var det lättare att hitta "knappen". Även om hon nu inte gick med någon superflott hållning så var det taktrent iallafall. Och vi var ju som sagt bara ute för att starta igång lite mjukt.
Söt-höna!Birra satt mest och var irriterad på hunden. Zorro var duktig som sprang med men Birra tyckte att han höll sig för långt ifrån oss. Så när det kom bilar (de enstaka som dök upp) blev det ett himla skrikande från Tindurs rygg.
När sedan Zorro bestämde sig för att jaga efter en fågel som flög ut på en myr, ja då gick alla säkringar hos Birger. "Den hunden ska inte med någon fler gång!" Zorro själv såg ut att tycka det var hur roligt som helst. Att husse blev röd i ansiktet var ju inte hans fel. *ler stort*
Igår blev det ridning igen. Dock åt andra hållet, mot Kalasjärvi och utan hund. Jag valde att rida Dísa med bett och nu fick jag tillbaka min "fingertopps-känsla". Det blev trav och nästan bara trav, förutom skritt då förståss.
Tindur var mer vaken än dagen innan. Han tyckte det var roligt att trava och såg jätte fin ut. Birger fick till en del tölt på honom också och även det såg mycket fint ut.
Det är inte bara Dísa som har lagt på hullet dessa dagar, Tindur har fått "mage" han också. Det ser lite små kul ut när jag ser Birra och Tindur bakifrån. Tindurs mage liksom "vankar"/åker från ena sidan till den andra. Speciellt i tölt. *ler*
Vi red runt på bil-/grusvägen inne i byn och vände tillbaka samma väg.
På vägen tillbaka upptäcker vi en ren. Helt ensam var den och verkade inte alls brydd över oss. Dísa och Tindur fick långa halsar och spanade vad det var för konstig häst. Dock utan att på något sätt stressa upp sig. Renen i fråga travade förbi oss och vek av, upp till några hus. Den hade ett blått halsband och gula öronmärkningar. Kanske var det någon i byn som hade den "hemma"?
När jag och Birger sedan åkte upp till Matti och Kerstin, ja då gick det en ensam ren mitt på vägen. Vi trodde så klart det var samma men nej, den här hade stora horn och den vi "ridit med" hade inga alls.
Mycket att bära på huvudet!
Idag valde vi att inte rida. Det fick bli smörjning av hästarna och lite små pyssel istället. Tindur såg till att ha det bekvämt. *ler*
"Så praktiskt med hakstöd!!"
