Ridning med Anna-Sara och Ulfur!

Stackars Ulfur såg alldeles utstött ut när vi kom till hästarna i eftermiddags. Han stod flera meter bort från Dísa och Tindur. D&T stod tillsammans i skuggan av träden och viftade svans åt varandra. Ulfur gick för sig själv och betade. Fast han såg inte heller ut att vilja "ta kontakt" med D&T. Kanske kändes det bra för honom att bara få gå där själv och beta i fred.


Ridning blev det ikväll. Tillsammans med Birger och Tindur samt Anna-Sara och Ulfur blev det en tur för mig och Dísa in till byn Kalasjärvi.


Ulfur hade fart i benen. Utan att rusa iväg eller på annat sätt vara fräck såg han ut att vara hur laddad som helst. Anna-Sara är duktig på att rida och känner sin häst. Jag hade aldrig någon känsla av att hon inte skulle klara av honom. Ulfur såg heller inte ut att vara "rädd" utan mer som Dísa kan vara. Så där skutta-hoppa-för-att-det-är-roligt. *ler*


Ulfur! (bilden är från Puoltsa)


När vi red iväg kom Ulfur för nära Dísas rumpa. Oj, vad upprörd hon blev. Tvär stopp, öronen slickade bakåt och piiiip åt honom! Ulfur såg mest förvånad ut och gick snabbt runt Dísa i stället. Nu är säkerligen "Uffe" van vid att gå nos-i-svans eftersom han tidigare gått med på en del turer (tur ridning). Men att gå nos-i-svans med Dísa lärde han sig fort att inte göra.


Därimot var det inga större problem att gå bakom Tindur. "Lille-man" funderade väl lite, men som alltid... brydde han sig inte dessto mer.


När vi sedan kom ut efter byvägen red vi lite om varandra. Jag, ibland först, sedan Anna-Sara osv. Birra och Tindur var i täten någon gång men höll sig mer i mitten.

Efter att vi passerat bron ökade vi på tempot lite. Nu kom Dísa på att hon faktiskt hade en till häst med sig. Och den gick minsan inte bakom henne som Tindur oftast gör! Ulfur och Anna-Sara red på och Dísa som jämt ska vara först fick fart under hovarna. *ler*


Det blev en mycket rolig ridning eftersom jag inte är bortskämd med att få "drag hjälp". Det fick jag idag. Till min stora glädje fick Dísa till en tölt som jag aldrig tidigare känt. Det gick fort, eller ja, det gick fortare än vad jag ridit förr på henne i klockren tölt.


Jag satt med ett leende på läpparna. Dísa var såååå duktig! Borta var den tunga häst jag red härom dagen. Lätt och fin i handen var hon och som sagt.... jag satt och log.

Dísa, mattes älskade lilla häst!

Tindur gick fint han också. Jag satt och sneglade lite på honom och Birra i mellanåt. Men det är det här med formen.... Tindur går för högt. Hmm, kanske måste ta en liten lektion med Birra och honom någon dag. Inte för att jag vet om jag kan göra så mycket men lite tipps och trix kanske kan hjälpa till att få Tindur liiiiite mer "neråt".

Jag har lite svårt att instruera samtidigt som jag själv rider. Så det får bli en dag då Dísa kan vara med Ulfur i hagen.

Nåväl, än är sommaren inte slut. *ler* Och i morgon.... börjar Birra sin semester.