Som många vet drömmer jag om ett föl efter Dísa. Har man ett sto är väl det nästa omöjligt, eller iallafall för mig *ler*. Men så kommer det stunder som nu då jag inte alls vill att min piga ska få något föl för tänk om det händer henne något (!).
Hos Sylvia har de sorg. Merja, ett av stona, har förlorat sitt föl. Dessutom mår inte Merja själv så bra utan står nu på dropp, efter att fått problem med livmodern. Känns jätte tråkigt och jag tänker verkligen på er!
Tänk vad hemskt om det skulle hända Dísa! Jodå, jag vet, man kan inte gardera sig mot allt här i livet men ändå.
Samtidigt går ju de flesta fölningarna bra med både sto och föl.
Tyvärr bor vi rätt utsatt här uppe. Det är liksom inte "bara" att ställa in hästen i transporten åka till närmaste klinik. Framför allt inte om man dessutom har ett litet föl.
Roligt var det i vart fall idag att besöka Puoltsa. Jag och Birra var dit efter att ha smort och "besiktat" Dísa och Tindur. Vi stannade så klart till hos Matti och Kerstin. Ingen var ute på gården förutom hästarna i hagen så vi gick dit.
Kátina och hennes lilla Kristall kom fram en sväng och hälsade. Kristallen har vuxit sedan vi såg honom sist och pälsen har börjat ändra färg
Kosning, Kerstins sto som för övrigt väntar föl, var stor och rund om magen. Hon såg pigg ut. Ulfur, Anna-Saras häst, kom och ställde upp sig för fotografen.
Det började regna ganska ordentligt. Birger ringde och kollade om Åsa, Anna-Saras mamma, hade kaffet på. Det hade hon! De bor också i Puoltsa men ett par kilometer längre bort. Matti och Kerstin bor i början av byn.
Jag och Birger har aldrig varit till Åsa och Anna-Sara (med familj) tidigare. De bor jätte fint. Familjens båda hundar var hemma och till Zorros stora glädje blev det lek. Eller tja, det var två tikar och båda två löpte så det vart väl si-så-där med lek. Men Zorro är ju kastrerad så inga valpar lär det bli vart fall.
Mycket gott kaffe och nybakade bullar smakade så gott. En trevlig kväll på en dag som började lite jobbigt.