Ja alltså inte att jag nu äntligen sitter här och skriver, nog för att det också är "kan inte tro att det är sant" men det är snarare bilen jag tänker på.
Vi har fått tillbaka den!!!! Jodå, det ÄR sant *ler*. Efter sju och en halv (mycket noga med den där halva) vecka blev bilen repad och vi fick den tillbaka. Helt fantastiskt! Tänk att man kan bli så glad över en bil.
Hur som helst är det väldigt stress-befriande att ha "egen bil" igen. Det är nog mycket det som gjort att jag inte känt för att skriva. En vecka såg ut att kunna bli helt hopplös med att inte ha någon bil alls. Det i sin tur skulle ha inneburit att vi inte kommit ner till hästarna över huvudtaget. På en HEL vecka!!!! Jag kände mig en aning nere. Det blev inte så! Tack mamma och pappa för hjälpen!
Nu, nya tag och blicka framåt mot kurser och tävlingar. Hoppas kunna åka till Boden i juni för att tävla och sedan även sikta på Bifrosts höst i september. Sylvia kommer upp nu i vår och fortsätter "drilla" oss vilket jag känner kommer behövas *ler*.
Dísa och Tindur mår bara bra. Tindur har dock kommit in i en "bita-svanslapp-på-täcket" fas. När det nu varit så kallt har alla hästar haft täcke på sig. Tindur hade för något år sedan en period där han gick och drog i Dísas svanslapp på täcket. Nu slutade han med det ganska snart eftersom Dísa "talade om" för honom vad hon tyckte om det.
Nu har Tindur hittat ett nytt "offer". Oli!
"Lille-man" går och drar i "Gammel-man (Oli)s" täcke och tycker det är suuuuuuper roligt. Oli är dock inte alltid lika förtjust. Men han (Oli) är så himla snäll att han låter Tindur hålla på. För att inte tala om vad vi på två ben tycker om Tindurs upptåg. Täckena går ju sönder, suck!
Anne har provat kleta på "anti-bit" men det verkar inte hjälpa. Få se om det kanske kan fungera nu när "Olle" har fått ett nytt täcke. Jag håller ju så klart tummarna för det är inte roligt när saker går sönder.
Annars tror jag ändå att Oli tycker ganska bra om Tindur. Jag har sett de stå och äta brevid varandra. Att sedan Tindur leker "släpkärra" det är ju en helt annan sak. *ler lite*
Dísa mår också fint och ser ut att trivas med de andra hästarna. Efter snart ett år i stallet är det endast Tvifari hon har lite "svårt" med. Han är väl kanske inte så förtjust i henne heller men det tar sig. Det är lite till och från mellan de, ena dagen kan jag se de ståendes nära varandra och spana i hagen. Medans nästa dag är de super sura mot varandra och bakhovarna flyger (på avstånd men ändå). Hmm, det är de två som inte riktigt gjort klart med vart de har varandra. Annars är det riktigt skönt att se hur bra de har det allihop tillsammans.
Den stränga kylan har gjort att aktivering totalt uteblivit. Finns inte en chans att jag rider när termomtern kryper under 25 minus, inte under 22 heller. Dock fungerar det ju ganska bra att vara ute och promenera med hästarna men under -25'C blir det ganska "grinigt".
Så nu är vi alla lite så där lagom "rund-och-go". Inte ens Zorro har fått springa ordentligt. Eller ja, visst har han fått springa om han velat men nää inte ens han tycker det varit så kul i kylan. Och som den sanna Kiruna-bon jag är passar jag så klart på att "klaga" lite när det är kallt. Även om jag föredrar -25'C framför +25'C *ler stort*.
