Det ska vara roligt att rida!

I går kväll blev det så äntligen ridning igen. Under måndag och tisdag har det varit sådant skitväder att ridning varit allt annat än lockande. Det har faktiskt snöat (!!) både under måndag, tisdag och onsdag. Inte så ovanligt när det gäller Kiruna men det är alltid lika "imponerande" när snön kommer efter att värmen visat sig.

Söndagen innebar ingen ridning eftersom hästarna gått rätt hårt under kursen på lördag.

Så igår fick vi då chans till att repetera lördagens Sylvia-kurs. Tindur var super duktig! Birger lyste av lycka och sa att "Så bra har det aldrig gått att rida efter en kurs!" Och det såg riktigt, riktigt bra ut.
Till och med när de galopperade gick Tindur "på-tygeln" och jag tittade lite avundsjukt på de när jag och Dísa rusade förbi.

Birger och Tindur "böjer" under lördagens kurs.

Duktiga lilla Tindur!
Ser ni skillnaden från det kort jag visade i tidigare inlägg då "Lille-man" vägrade släppa i munnen, då det tog mig tio minuter att få honom mjuk?!? *ler*
I bakgrunden, Cilla och Gustur.

Ska tillägga att Tindur nu inte rids på det hemska bett som han blev så hård i munnen med. Tänk att ett bett kan göra sådan skillnad!


Dísa var också duktig igår, riktigt duktig men hade lite för bråttom. Jag jobbade med att få henne lika fin som under kurs-dagen och det gick iallafall någorlunda. I skritt är det inga som helst problem att få henne mjuk och fin. I trav har hon blivit riktigt fin men jag får påminna henne lite nu och då om vad jag vill. I tölten går det bättre efter lördagen än innan men inte helt "perfekt".
I galoppen...blir det ingenting av någonting.

Dísa har blivit så fin på volt. Att trava med eftergift är inga problem för henne längre. Har ju dock fått jobbats en del med. Det gör det så klart fortfarande men från att knappt tagit ett travsteg till att hitta traven snabbt, gör mig så glad.

Dísa jobbar på. Till min stora glädje ser jag att halsmuskeln ligger på rätt sida, dvs över och inte under. *ler*
Sari och Höttur i bakgrunden.


Eftersom Dísa är femgångare har hon väldigt lätt för att gå i pass. Jag i min tur har alltid varit rädd för att "störa" henne när vi galopperar. Eftersom Dísa far iväg i pass om jag bryter hennes balans har galoppen blivit något lidande.

Men efter att ha börjat rida för Sylvia finns det inte längre någon orsak till att inte jobba med även denna gångart. Tyvärr har vi inte haft så mycket fokus på detta än, då det varit så himla mycket annat (och fortfarande är *ler stort*) men teorin finns i allafall.

Jag måste börja jobba Dísa i galoppen precis som i traven, tölten och skritten. Böja lös henne i sidorna och krama lös henne i munnen. Inte vara rädd för att ta i henne när vi galopperar. Lite som i traven när vi började jobba med den. Jag måste lära mig att rida henne i galoppen och inte bara åka med.
Lättare sagt än gjort!

Igår låg Birger och Tindur en bit före mig och Dísa efter Pietterasjärvivägen. Jag skrittade och böjde min häst medans Birra travade på. De tog sedan en galopp och då bestämde jag mig för att också göra detta. Till Dísas stora lycka!

Dísa drog järnet och det fanns inte en chans till att göra någon form av arbete i den galoppen. Vi passerade Birra och Tindur varpå jag såg hur fint de jobbade. Tindur gick med eftergift i munnen, lätt böjd/välvd hals och trampade fint under sig med bakdelen.
Jag och Dísa....tja vi trampade mest fint under oss med ALLA ben samtidigt.

Där kommer våran största poängsänkning ligga under tävlingen. Galoppen! Förutom allt annat som kan dra ner poängen... *ler*.

Hursom helst var det iallafall roligt att rida igår. Och det ska vara roligt att rida!

Glad ryttare på fin häst!
(Alla bilder är från kursen i lördags)

Något som därimot inte är så himla roligt är att packa! Jag ser allt vi ska ha med oss när vi åker och fattar inte hur det ska få plats. Vi brukar ha en hel del med när vi bara ska åka och tävla men nu är det ju en hel vecka innan också som ska planeras, med mat, kläder, hästmat, täcken, vovve-mat, prylar och ännu mer prylar.

Det ska bli jätte kul att åka, missförstå mig inte nu. Jag längtar verkligen men det här med att packa....njeeää det borde vara klart av sig själv. *ler*

Duktiga hästar, mössor & På lördag åker vi!

Jag är så himla nöjd med Dísa från kursen i går. Hon var jätte duktig! Det var även Tindur som börjar se mer och mer fin ut. Eller ja alltså fin är han ju alltid men han börjar hitta den rätta formen.

Vi red utomhus på Frostgårdens utomhusbana. Jag tyckte den såg liten ut när vi svängde in på stallbacken men se det var den inte alls. Alldeles tillräcklig för två ekipage att träna. Och så nyttjade vi även vägen, grusvägen som leder till själva stallet och förbi den samma.

Bilder och lite mer text finns på följande länk:
http://www.pixbox.se/alb1184015


Nordur, våran islandshästförening kommer sälja mössor av modell luva. Mariann Tapani kom med idéen och det tycker jag var helt rätt. Jätte fina luvor som finns i alla tänkbara färger och sedan med Nordurs logga i antingen vitt eller svart (det får man bestämma själv).
Kanske lite fel årstid att tänka på mössor/luvor men varför inte... man kan ju faktist ha en "dålig hårdag" *ler*.
Kika in på våran hemsida, som för övrigt numera har en enklare adress: www.nordur.se


Nu på lördag den 29 maj åker vi till Sylvia i Luleå. Jag, Birra, Tindur, Dísa och Zorro. Vi åker dit och har lite semester. Fast man ska kanske inte kalla det för semester för det blir till att ladda inför tävlingen som är helgen därpå.

Nu vet jag inte hur mycket tid Sylvia har till att hjälpa oss men det är inte därför vi åker dit. Det ska bli så skönt att komma iväg från allt ett tag. Få rida någon annanstans och träffa lite bekanta på annan ort.

Men vi har bokat in oss på en ovalbaneträning för Sylvia den 1 juni. Den kommer vara hos Linda och Tomas på deras ovalbana i Ersnäs. Man får en halvtimme var på ovalbanan med Sylvia som instruktör och hur nyttigt är inte det? Det kommer bli hur kul som helst.
Varken jag eller Birra har ridit på deras bana tidigare men förra sommaren var vi ju där och fotade när Sylvia på Démantur och Anna Mattsson med sin Baltasar red.

Sedan kommer det bli väldigt nära att åka över till Boden med hästarna när det närmar sig tävlingsdagen/dagarna. Dísa och Tindur får bo på "travet" medans jag och Birra (och Z) åker i melllan. Enligt Sylvia tar det bara ca tio minuter att åka mellan hennes gård och Boden-travet. Men då pratar vi Sylvia..... och som hon själv tidigare har sagt...hennes bil "skenar" lite ibland *ler stort*.

I morgon, Sylvia-kurs!

I morgon är det dax för Sylvia-kurs igen. Ser fram imot det även om min lilla häst har en förmåga att få mig frustrerad. Men nu är det verkligen dax att fokusera på allt det positiva. Jag måste börja ladda inför tävling *ler*.

Även denna gång har jag satt min och Birgers ridtider på olika tillfällen. Ska se om det går att fota men när vi håller till inomhus på Frostgård brukar det bli rätt mörka/dåliga bilder. Det blir till att prova och se.

Igår byttes däcken på transporten, ytterliggare ett tecken på att det börjar bli sommar. I kväll blir det lätt ridning för att behålla så mycket energi till i morgon som möjligt.

Ett kort inlägg detta men hoppas ha mer att komma med imorgon, eller kanske ikväll.

Broddar, mygg, åska & Tindur ger Dísa vad hon vill ha!

Äntligen är det slut på broddandet! I söndags åkte de av helt och hållet. Nu slipper vi hålla på att brodda och brodda-om varje gång vi ska ut och rida. Det är bara så himla skönt! Jodå, det är helt ok att göra denna procedur men att nu få slippa.... är toppen! *ler*

Igår kväll var Stina och skodde både Dísa och Tindur. Så nu har de båda fått sommar dojjorna på sig. Känns bra att ha fått hästarna ny-skodda, eftersom det börjar dra ihop sig för tävling. Det är ju ett par veckor kvar men det blir jätte bra för hästarna att hinna "gå in" fötterna. Framför allt nu när snösulorna är borta och det säkert kan upplevas lite annorlunda.

Som så många vet är sommaren inte min bästa tid på året. Jag har en viss avsmak för värme och sol. Jag ääääälskar den ljusa tiden, absolut, finns inget bättre men värmen..... Redan i söndags blev jag påmind om vad sommar innebär.

Myggen är här! Åååh, så roligt!! Blä *ler*
När jag och Birra red genom skogen för att ta oss till Pietterasjärvivägen kände jag hur det börja "bita" på min hand. Johodå, mycket riktigt. Där sitter en mygga och äter som bäst. Genom min handske, dessutom!!!
Nu hade jag bara ett par tunna ridhandska i bomull på mig, men ändå. Mygg... nej tack!

Anne har tidigare investerat i en mygg-dödare som går på gasol. Den är bara så bra! Förra sommaren/våren stod den i hagen och vilken skillnad när den var påslagen. Den drar till sig myggen och täcker en användningsyta som är jätte stor. Hoppas den kommer igång snart detta år också.
Givetvis är den inhägnad så att inte hästarna kommer åt den och givetvis är det en maskin som inte skadar eller påverkar hästarna negativt.

Jag kanske skulle hänga en sådan i svansen på hästen när jag rider *ler stort*.

Åskan gick också i söndags. För min del var det första gången i år som den hördes. Såg inga blixtar (hade inte ridit då) men mullret hördes lång väg.
Jag (och Birger) har för vana att inte rida när åskan går. Men nu hade vi sadlat och gjort klart hästarna för ett träningspass. När vi precis kommer ut på gården hör vi åskan men de mörka molnen var långt borta. Så vi red.
När vi passerade Kärstins stall var hennes sambo ute och han trodde åskan skulle åka bortåt. Det mullrade på ganska bra och jag kände för att rida tillbaka till stallet. Men det regnade inte och Birra trodde inte heller att ovädret skulle dra in över oss.
Det gjorde det inte. Åskan försvann åt motsatt håll och vi kunde rida som "vanligt". Sommar, suck! *ler*


Och så brunstiga lilla Dísa. Hon var inne i en högbrunst period i början/mitten på förra veckan. Hon hade sitt "tik-skydd" på sig och bra var ju det. Men hon höll ändå på och visa upp sig för grabbarna. Safir var hon extra intresserad av. Och han av henne.
Så löjlig hon såg ut. Som jag tidigare skrivit blir min häst ingen vacker flicka när hon brunstar. Hon har bara en sak i huvudet och det är inte mat.

Dísa höll på att "kroma" sig för Safir. Hon gick snett framför honom, lät honom bita henne i manken, pep och vände rumpan åt honom för att han skulle "komma åt". Förståndiga Safir lät bli att göra något annat än att naffsa på henne. Men Dísa.... ja hon gick baklänges för att få hanns uppmärksamhet.
Jag satt på pallen ute på gården och tittade på henne hur hon höll på. Jag ropade åt henne att sluta och av det blev det mest att hon bara satte nosen i backen och letade lite mat. För att sekunden senare backa vidare mot Safir.

Tvifari kom också och ville "vara med". Eller nja, han kom mest för att titta vad Dísa och Safir igentligen höll på med. Dísa försökte lyfta sin svans men täckets svanslapp hindrade henne. Det är bra med täcke! Då ställde hon sig och kissa i stället. Och nu tyckte Tvifari att det var liiiite intressant. Han började bita Dísa i bakhasorna och hon bara pep åt honom, ställde upp sig och pep igen. Jag säger bara, suck!

Tvifari klättrade aldrig upp på henne utan höll mest på att bita/naffsa henne i benen. Mycket upphetsande tyckte Dísa. Jodå, jag hojjtade till de men nu hade min häst helt stängt öronen (som om det skulle hjälpa att jag ropade).

Tindur hade hela tiden ett öga på vad som försegick. Han gick i hagen och bökade runt med mulen efter matrester. Jag såg på honom att han hela tiden hade koll på läget men avvaktade. Men så tyckte "Lill-hingsten" (Tindur) att det fick vara nog.
Han stegade raka vägen till Dísa, som nu befann sig på andra sidan hagen med Tvifari och Safir. Tindur gjorde aldrig något mot Safir och "Fari" utan de flyttade på sig av bara farten när Tindur kom klivandes.
Tindur tog tag i svanslappen på Dísas täcke, lyfter upp den, reser sig på bakbenen och bestiger henne! Jag trodde jag skulle tappa hakan. Där står Tindur på bakbenen och betäcker Dísa med halva hennes täcke i munnen!!! Behöver jag skriva att efter detta är benremmarna till täcket avkortade?

Nu blev det fart på Birger som precis klev ut från stallet och såg detta. Birra for ut i hagen och gormade på hästarna att de faktiskt fick sluta hålla på (som om de skulle bry sig om vad husse tycker). Det tyckte de alla var jäääääättttte roligt. "Oj, så skoj! Någon som vill få lite fart på oss!!"
Allihop drog ett frivarv runt hagen i full galopp och gjorde skutt-bock-hopp-språng i luften. Till och med Oli tyckte det var skit kul.
Så stannade Dísa vid grindöppningen och tittade på mig under sin busiga pannlugg.
"Jag har inte gjort något!!!"
Ston....sommar....

Jag berättade hela historien till Anne när de kom hem från sin "borta-vecka". Hon pratade om att jag kanske skulle fundera på att hormonbehandla Dísa. Kanske kan vara ett sätt att få bort detta "uppvisande". Men... jag kommer inte att göra detta än. Inte förrän jag tagit ett föl på henne. Jag vill inte äventyra hormonerna/brunsterna innan hon gett mig ett föl. Vill inte rubba chanserna. Så det får bli till att fortsätta ha täcke, när det brunstas. Men se till att ha bensnörena korta! *ler*
(Helt och hållet mitt eget fel att jag inte kortat av benremmerna. Jag hade inte sett hur långa de var förrän Tindur visade upp det.)

Och Tindur... tja han gav ju bara Dísa det hon ville ha. Dísa såg då så nöjd ut när han "fixade biffen".

Tindur spanar! "Kommer det en tjej där??!?" (bild från betet -09)

Wilma, den lilla hästskötaren!

Lena som äger Oli var ner i stallet under veckan vi bodde i Jukkas. Nu var hon så klart ner flera gånger under den veckan men en kväll hade hon tagit med sig sin son-sambo Elin och barnbarnet Wilma.

Söta lilla Wilma är en sann djur-älskare. Självklart ville hon umgås med Oli. Har man en farmor som har egen häst måste givetvis hästskötsel ske med jämna mellanrum *ler*.

Wilma är även van vid hund då hennes mamma och pappa själva har två vovvar, samt att Lena också har hund. Att Zorro var runt omkring och nosade var ingenting som Wilma brydde sig om. Hon klappade honom gärna när han kom nära men annars var det mest Oli som gällde. Jätte bra träning för "Z" eftersom han inte träffar så många "små människor".


Wilma! "Mamma, fammo... Där är Oli!!!"


Lycklig liten tjej höll själv i hästen!

Zorro studerar vad som händer.

Kratsa hovarna ingår så klart. Wilma studerar sin fammo.

Och sedan gjorde hon likadant!

Äntligen dax att rida!

"Hur gör vi nu då?"

Sedan gick de några varv runt på gården och hela Wilma sken av lycka. Så mysig liten tjej som vi hoppas se fler gånger i stallet.

Oli.... ja han såg riktigt stolt ut där han gick och bar på Wilma. Och det är klart att han visste, att han bar på en "guldklimp".

Så gick den veckan förbi!

Veckan i Jukkas flög iväg. Anne och Rune är nu hemma sedan igår kväll och vi är åter boendes i lägenhet.
Kan ju avslöja att jag åkt upp på stan tillsammans med Birger när han farit på jobbet. Vi har inte haft tillgång till någon dator nere i "byn". Och nää, jag klara mig inte utan. *ler*

Ambitionen om att rida två gånger per dag har gått i stöpet totalt. Ridit har jag och så även Birger men två gånger per dag har det dock inte blivit.

Igår red vi efter Fångstvägen och där var det vatten. Ingen har väl undgått att vi nu har super varmt ute?! Värmen kom på lördag kväll/eftermiddag och sedan har den hållt i sig. På bara några dagar har den snö som funnits praktiskt taget försvunnit. Visst det finns någon liiiiten hög men annars har det mesta smält bort.
Eller ja, det mesta har ju blivit vatten. Och inte lite vatten heller. Efter Fångstvägen igår blev det intressant ridning när vi på flera ställen blev tvungen att rida igenom "pölar" som täckte hela vägen.

Tindur har tidigare hatat vatten. Då pratar vi verkligen om "hat". Han har inte satt sin hov i vattenpölar och att gå ner i älven... glöm det! Med åren har han blivit bättre, mycket bättre. Det går nästan inte att jämföra *ler*. Igår.... travade han jätte fint rakt igenom pölarna. Han var jätte duktig.
Eftersom det var så mycket vatten och pölarna kom med som längst 20 meters avstånd, blev det bra travträning. Dísa som har lite svårt för det här med trav gjorde mycket bra ifrån sig. Hon travade på riktigt fint och när vi kom i vattnet, ja då blev stegen ännu bättre.

På tillbakavägen hörde jag Birger gorma på Tindur vid ett tillfälle. Jag bromsade upp Dísa och frågade vad de höll på med. Det var så pass mycket vatten just där vi gått att Tindur tyckte det var hur kul som helst att börja "bocka och dansa". Birger delade inte denna förtjusning. Det är klart, min kära sambo såg väl sig själv simmandes i vattnet *ler*. Tindur lugnade sig snabbt men tyckte det var lite "halv-kul" när vattnet stänkte överallt.

Vi har börjat använda boots på Tindur. Det har vi testat en gång tidigare men då var han inte mogen för det. Tror det är två år sedan.
Nu... jäklar vad fint han går.
Provade först att sätta G-bootsen på honom men de satt inte ordentligt. De lossnade. Har ett par "klockor" sedan min första häst och de kan Dísa inte ha. De ger henne skav i karlederna. De satt perfekt på Tindur. De väger 230g och det fanns inte en antydan till att de skulle skava eller ge honom annat obehag.

Så nu tränar Birra och Tindur med boots. Inte alltid (så klart) men ibland. Och som jag skrev.... j*klar vad fin han blir. Tindur då, inte Birra (fast det är klart, Birra blir ju rätt fin med boots han också *ler stort*).

Tränade båda hästarna på gården för ett tag sedan. Då var Tindur INTE med på noterna. Det är en häst som kan bli ooooootroligt envis. Dísa är sto och kan vara tjurig men hon försöker i allafall oftast även om hon "lackar till". Tindur.... vill han inte, så krävs det enromt tålamod att fortsätta jobba fram det man begär.


Dísa, mjuk och fin!

Dísa, trevlig i handen och lätt att flytta!

Dísa, mjuk i munnen!

Tindur ville inte släppa bettet. Han var som ett järnspett i handen och så har jag inte upplevt honom förut. Det var inte alls roligt att rida.

Tindur, började med att försöka böja honom och flytta för skänkeln. Ingen effekt!

Efter att ha hållit på och flyttat undan honom för skänkeln i båda varven, ridit "8-volter", volt med utflyttad bakdel, insåg jag att det inte var lönt.

Jag gjorde istället halt och bad honom om att sänka nosen och släppa bettet. Jomen tjena! Om jag visste vad jag gav mig in på hade nog fortsatt med mina "8-volter", volt med utflyttat bakdel osv, osv.

Med en mjukt lirkande tygeln bad jag "Lille-man" om att släppa i munnen. Han vägrade!

Så här satt jag i 10 minuter!!! Ingen vacker syn!

Jag pratade med Tindur.... lirkade lite höger-vänster (ala Sylvia).... pratade med honom igen.... Nähädå, inte en reaktion. Suck! Mina armar mådde inte så bra. Jag vägrade släppa, det var han som skulle göra det, inte jag. Hade jag gjort det.... oj vad "odräglig" han hade blivit.

Efter 10 minuter, japp, 10 minuter(!!!) släppte han något och sänkte sin mule. Då hade Birger för länge sedan stoppat undan mobil-kameran (så tyvärr blev det ingen bild på "nos-sänkningen"). Birra satt "upp-flugen" på Annes rissla och tyckte det var vääääldigt intressant det jag och Tindur höll på med.

Men så, plötsligt, kom Tindur på andra tankar. Han släppte bettet och sänkte sin mule. Tjoohooo! Jag belönade honom så klart jätte mycket och gav enorm eftergift. Tindur stoppade hela mulen i marken och jag klappade honom på halsen.

Nu tror väl de flesta att vi slutade där, men inte riktigt.

Jag samlade ihop honom igen, han började streta imot men nu tog det honom bara en minut att bli mjuk och släppa bettet. Mycket berömm!
En gång till och nu hant jag bara samla ihop honom så gjorde han det jag bad om. Duktiga lilla häst! Nu slutade vi och jag satt av.

Till Tindurs försvar kan jag tillägga att bettet han hade inte var det vanliga. Birger hade ridit med det på honom och sa att han inte tyckte det var bra. Att Tindur kändes något hårdare i munnen än tidigare.
Jag som har ett precis likadant bett till Dísa (dock en storlek större till henne) trodde inte riktigt på honom. Dísa går super fint med detta bett men se det gör inte Tindur. Bettet är ett tredelat rostfritt bett med parerstänger (se bilderna). Behöver jag skriva att "Lille-man" inte längre har detta bett på sig?

Ska tillägga att Birger endast red Tindur två dagar med detta bett innan jag fick "uppleva" skillnaden på hästen. Och att i skrivande stund går Tindur jätte fint, är mjuk och trevlig i munnen och behöver inte använda det "dumma bettet" fler gånger.

Vi flyttar till Jukkas & Tävlingsanmälda!

Tänk att få bo på egen gård och ha hästarna alldeles utanför dörren! Vilken lycka! Jag är så fruktansvärt avundsjuk på de som har det så. Givetvis är jag glad för de som kan ha så, absolut, men liiiite, liiiite "sotis" är jag allt. *ler*

Jag kommer få leva detta liv, en vecka! Tjohoo!!!
Anne och Rune ska resa bort och då ska jag och Birger få bo i deras hus. Helt underbart!!!!! TACK, snälla Anne och Rune!

Väldigt praktiskt så till vida att vi lätt kan släppa ut hästarna på morgonen och ta in de på kvällen. Men så är det ju inte bara det praktiska.... närheten till hästarna....gör allt. *ler* Och så får vi bo i ett jätte fint hus.... Jag är glad!
Vi bor-in-oss from nu på lördag och så flyttar vi hem igen på söndag veckan därpå.


Tävlingsanmälan är inskickad. Hjälp! *ler* Både jag och Birger har bestämt oss för att tävla på Midurs tävling i Boden 5-6 juni. Hur det nu ska gå?

Under veckan vi ska bo i Jukkas borde jag igentligen rida min häst två gånger per dag. Som hon är nu kommer jag och Dísa inte hålla oss på banan.
Hon bara springer och springer, springer lite till och så springer hon ännu mer. Japp, och ju mer jag tar i tyglarna, dessto mer springer hon. Suck!

För att jag ska få ner tempot på henne måste jag ställa henne så pass mycket att hon går i "öppna". Och hon gör det! Jätte fint! I tölt! Takten och tempot blir jätte bra och hon känns så mjuk och fin. Men så fort jag rak-riktar henne.... ja då är det godbye!

Och hur ska det gå på en ovalbana? Jag kan ju inte komma ridandes i öppna runt hela ovalen. I trav håller hon sig fint i tempo, där får jag till och med driva på henne för att hon ska jobba på framåt. Men se tölten.... och hör hon Tindur i bakgrunden, ja då vet väl alla vad som händer vid det här laget?

Tindur och Birger såg jätte fina ut igår när vi red. Birra har hittat rätt och Tindur som nu fått lite gas under hovarna ser så stolt ut. De kommer för mig och Dísa bli svåra att slå om min "Höna" ska bete sig som hon gör på tävlingsbanan.
Jag håller mer och mer på att ställa in mig på att jag och Dísa bara är med och tävlar för att alla andra ska ha någon att slå.

Tindur med sin fjärdepris-rosett, Bifrost tävling -09


Dísa med sin tredjepris-rosett, Nordurs inomhustävling -09

Allt och lite till, på en gång!

Eftersom jag nu varit så duktig på att skriva här (är väldigt ironisk) får det bli allt och lite till på en gång. *ler*

Alla djur mår bra, jag och Birger också. När solen lyst från en klarblå himmel, ja då har vi myst extra mycket.

Zorro, utanför stallet i vårsolen!

Men sedan är det ju faktiskt så att har man djur så har man och då spelar inte vädret någon roll. Förutom när det är -30*C, då vi inte rider men annars... de måste ju skötas alla dagar (givetvis även när det är -30 *ler*). Och om det överhuvudtaget ska bli någon form av tävling i sommar, så får man vackert lov att rida fast det öser ner snö-blandat-regn. Vilket har skett de senaste dagarna.

Ridningen har gått bättre allt eftersom. Kan man prata om delad personlighet hos häst??? I så fall pratar vi Dísa. Nu finns det säkert de som tror att det är jag som har en drabbning av "splittrad identitet". Men det är sådan enorm skillnad på min häst från det vi är på kurs inne i ridhus till det att jag rider henne efter skogsvägarna ute.

Från att praktiskt taget "dö" till att hon inte vet vart hon ska sätta fötterna, för att hon har så bråttom.... hmm.



Dísa, med spetsade öron på väg ut och "träna". Lägg märke till min (våran) fina uppsittnings-pall. Anne har tillverkat och den är så himla bra.

Tindur har fått upp kondisen och framåtandan. Riktigt roligt att se. Birger får numera jobba lite och inte bara sitt och "åka". De är som vanligt duktiga. Jag är så lyckligt lottad som har en sambo som också tycker det här med häst är roligt. För att inte tala om hur lyckligt lottade vi är som får ha Tindur hos oss. Tack Maggan!

Jag har börjat ge mig på att dela Tindurs man igen. Har provat det tidigare, för ett par år sedan men det blev inte bra. Nu testar jag igen och skam den som ger sig. Tindur själv tycker väl si-så-där om det hela. Vissa dagar står han bara och njuter av att jag håller på i manen på honom medans andra dagar tycker han det är frrrruuuuukkktansvärt tråkigt.

Jag tror dock att slutresultatet kommer bli bra.

Tindur äter fruktost med början till delad man. Ursäkta obortstad häst, som sagt...frukost!

"Lille-man" fick avklippt nos! Men här syns iallafall jobbet med manen.

Allteftersom dagarna gått har en del snoddar som ska hålla manen på plats lossnat. Så jag har så klart fått sätta dit nya. Men ibland har Tindur sett mer ut som en cirkus-ponny med plymer i manen än en snygg islänning med delad man, framför allt när det blåser. *ler stort*
Men jag envisas! Manen är så pass tjock också att det kommer bli bra...till slut.


Ett års jubileumet har passerat obemärkt förbi. Ett år som vi varit hos Anne i hennes stall. Tredje april var det och som sagt, det bara passerade. Ett helt underbart år som vi så klart hoppas få fler utav.

Tindur har skaffat sig en plats i flocken utan problem. Som den harmoniska häst han är. Säkert även glad över att ha hittat kompisar som vill leka, lite mer än Dísa.

Dísa... tja hon har väl också smält in i flocken. Eller, nja... joo kanske. Alltså hon går tillsammans med de andra, äter tillsammans med de och i mina ögon sett fungerar det. Men... så pratar vi om Dísa!

Hon och Tvifari har väl inte dirket koll på vart de har varandra. Det har blivit bättre, mycket bättre! Men så kommer de nära varandra, tjurar och slänger en bakhov mot den andre!

Eller så ställer sig Dísa bakom "Fari" och där ska hon stå. Han tittar på henne, hon stryker öronen, han skiter i det och då är det lungt. Men om han stryker öronen bakåt åt henne, ja då blir det sura miner och en hov kan flyga. Jösses!

Så länge grabbarna struntar i Dísa, att hon kan sura och stryka öronen bakåt åt de, ja då är det lugnt. Men väljer någon att sätta imot, eller sura tillbaka, ja då blir det "gruff". Men det har blivit bättre. Både från Dísas sida och grabbarna. Oli, "Fari" och Safir har insett att de får drass med denna brud i sin hage. Tindur...ja han är ju liksom van.

Dísa, snett bakom "Fari". Ett öra bak och ett öra fram. (klicka på bilden så syns det bättre)


Som det sto hon är, lilla Dísa, hör ju våren till brunst-tider. När vi kom med hästarna till Anne förra våren blev det ju ett himla "stå-hejj" i hagen pga detta. Så klart! Dísa i hög-brunst och (då) fem valacker (numera fyra eftersom Tinni flyttat). Den ena valacken efter den andra blev alldeles tossig. Dísa "åkte i egen hage" och det blev lugnt.

I vår.... har Dísa fått "tik-skydd"! När hon brunstar som mest får hon gå med täcke på sig. Ett tunt täcke med en stooooor svanslapp. Sylvia och jag kom på "tik-skydd för häst" *ler*.
Ganska smart faktiskt.

Grabbarna kommer inte "åt" Dísa och Dísa kan inte lyfta svansen för att visa upp sig för de. Hon kan gå med de andra i samma hage och skulle ändå någon av killarna få för sig att klättra på henne, så kommer de ändå inte åt att fullborda betäckningen. Plus att täcket skyddar Dísas rygg lite (de går ju med skor allihop och dessutom brodd).

Anne kom på en annan lösning (påhittig och företagsam som hon är) med att göra ett "tik-skydd" för häst, som endast täcker bakre delen av stoet. Jag tittade på hur hon hade tänkt men det fanns ingenting som stoppade framtill.
Dvs det skulle endast sitta en gjord runt magen och i den, det täcket som bilder skyddet bak. Det kommer glida av/halka ner-bakåt, tror jag.
Ett vanligt täcke sitter ju runt bogen och kommer ingenstans. Men jag gillade tanken Anne hade. Hmm, vi kanske får slå våra kloka huvden ihop och konstruera något. Kanske kan bli en "hitt" på marknaden. Eller vad tror ni? *ler*

The tre amigos!!! Tvifari, Safir och Oli i lätt snö-yra.


Josefin "Fiffi" Blomqvist har varit till våra hästar i tisdags. Hon är häst-tandläkare och så himla duktig. Kolla gärna in hennes hemsida: www.tandis.org/

Fiffi brukar komma upp en gång per år och gå igenom de hästar som ägarna känner kan behöva detta. Dísa har hon tagit varje gång (utom en). Tindur har hon tagit vart annat. Alltså var det dax för "Lille-man" denna gång.

Tindur var jätte duktig. Jag trodde han skulle böka runt i boxen men se där hade jag fel. Han stod så snällt och Fiffi fick göra sitt jobb. Han var mycket vass i kindtänderna och vilken skillnad det blev. När Fiffi jobbar kan den som vill få känna på tänderna före och efter.
Fiffi använder en sk mun-stege och då kan man sticka in handen (som i en gillrad råttfälla *ler*) och känna på tänderna.
Måste ju bara vara så skönt att få det fixat och slippa dessa vassa delar som skaver mot kinderna.
Fiffi såg också att Tindur bet fast i bettet på höger sida. Och det var ju då inte så konstigt eftersom han hade fått en högre tand baktill som låste honom. Hädanefter, så länge Tindur är kvar hos oss, ska han få "gå till tandläkaren" varje gång hon kommer.

Dísa skötte sig... ett tag. Sedan tjorvade hon lite. Hon har (som tidigare sagts/skrivits) sänkt sin tolleransnivå och det gäller tydligen inte bara ridningen.


Och så har jag ju glömt att visa hur fin Safir blivit. Nu liknar han ännu mer Dísa, eller är det kanske tvärt om?
Jag hjälpte Amande med att raka sin häst och han skulle ha samma "modell" som "Lill-Fia".

Amanda och Safir!

Safir blir av med vinterpälsen!


Jag har tidigare skrivit att jag inte kommer sitta här och berätta vad som tas upp i Nordurs styrelse. Kommer fortsätta med detta men en liten info här är väl ändå ok?

Nordur har ny hemsida! Styrelsen har efter möte 25/4-10 beslutat att lägga ner den gamla hemsidan. Så nu är en ny skapad med adressen: www.123minsida.se/nordur

Vi har lagt upp sidan med denna adress men kommer förmodligen byta den till något enklare, typ nordur.se eller liknande.
Det är en "test" månad först och efter det blir det en permanent adress till sidan. Dock kommer givetvis allt som skrivs ex i annonser, gästbok osv finnas kvar.

Jag sitter just nu och jobbar med denna hemsida men tanken är att hela styrelsen ska ha tillgång till den. När ny styrelse väljs följer lösenord m m med de så att de i sin tur kan fortsätta jobba och hålla igång sidan. Hoppas starkt på att detta blir bra. Då en hemsida är ett mycket bra sätt att komunisera på.