Igår kväll var Stina och skodde både Dísa och Tindur. Så nu har de båda fått sommar dojjorna på sig. Känns bra att ha fått hästarna ny-skodda, eftersom det börjar dra ihop sig för tävling. Det är ju ett par veckor kvar men det blir jätte bra för hästarna att hinna "gå in" fötterna. Framför allt nu när snösulorna är borta och det säkert kan upplevas lite annorlunda.
Som så många vet är sommaren inte min bästa tid på året. Jag har en viss avsmak för värme och sol. Jag ääääälskar den ljusa tiden, absolut, finns inget bättre men värmen..... Redan i söndags blev jag påmind om vad sommar innebär.
Myggen är här! Åååh, så roligt!! Blä *ler*
När jag och Birra red genom skogen för att ta oss till Pietterasjärvivägen kände jag hur det börja "bita" på min hand. Johodå, mycket riktigt. Där sitter en mygga och äter som bäst. Genom min handske, dessutom!!!
Nu hade jag bara ett par tunna ridhandska i bomull på mig, men ändå. Mygg... nej tack!
Anne har tidigare investerat i en mygg-dödare som går på gasol. Den är bara så bra! Förra sommaren/våren stod den i hagen och vilken skillnad när den var påslagen. Den drar till sig myggen och täcker en användningsyta som är jätte stor. Hoppas den kommer igång snart detta år också.
Givetvis är den inhägnad så att inte hästarna kommer åt den och givetvis är det en maskin som inte skadar eller påverkar hästarna negativt.
Jag kanske skulle hänga en sådan i svansen på hästen när jag rider *ler stort*.
Åskan gick också i söndags. För min del var det första gången i år som den hördes. Såg inga blixtar (hade inte ridit då) men mullret hördes lång väg.
Jag (och Birger) har för vana att inte rida när åskan går. Men nu hade vi sadlat och gjort klart hästarna för ett träningspass. När vi precis kommer ut på gården hör vi åskan men de mörka molnen var långt borta. Så vi red.
När vi passerade Kärstins stall var hennes sambo ute och han trodde åskan skulle åka bortåt. Det mullrade på ganska bra och jag kände för att rida tillbaka till stallet. Men det regnade inte och Birra trodde inte heller att ovädret skulle dra in över oss.
Det gjorde det inte. Åskan försvann åt motsatt håll och vi kunde rida som "vanligt". Sommar, suck! *ler*
Och så brunstiga lilla Dísa. Hon var inne i en högbrunst period i början/mitten på förra veckan. Hon hade sitt "tik-skydd" på sig och bra var ju det. Men hon höll ändå på och visa upp sig för grabbarna. Safir var hon extra intresserad av. Och han av henne.
Så löjlig hon såg ut. Som jag tidigare skrivit blir min häst ingen vacker flicka när hon brunstar. Hon har bara en sak i huvudet och det är inte mat.
Dísa höll på att "kroma" sig för Safir. Hon gick snett framför honom, lät honom bita henne i manken, pep och vände rumpan åt honom för att han skulle "komma åt". Förståndiga Safir lät bli att göra något annat än att naffsa på henne. Men Dísa.... ja hon gick baklänges för att få hanns uppmärksamhet.
Jag satt på pallen ute på gården och tittade på henne hur hon höll på. Jag ropade åt henne att sluta och av det blev det mest att hon bara satte nosen i backen och letade lite mat. För att sekunden senare backa vidare mot Safir.
Tvifari kom också och ville "vara med". Eller nja, han kom mest för att titta vad Dísa och Safir igentligen höll på med. Dísa försökte lyfta sin svans men täckets svanslapp hindrade henne. Det är bra med täcke! Då ställde hon sig och kissa i stället. Och nu tyckte Tvifari att det var liiiite intressant. Han började bita Dísa i bakhasorna och hon bara pep åt honom, ställde upp sig och pep igen. Jag säger bara, suck!
Tvifari klättrade aldrig upp på henne utan höll mest på att bita/naffsa henne i benen. Mycket upphetsande tyckte Dísa. Jodå, jag hojjtade till de men nu hade min häst helt stängt öronen (som om det skulle hjälpa att jag ropade).
Tindur hade hela tiden ett öga på vad som försegick. Han gick i hagen och bökade runt med mulen efter matrester. Jag såg på honom att han hela tiden hade koll på läget men avvaktade. Men så tyckte "Lill-hingsten" (Tindur) att det fick vara nog.
Han stegade raka vägen till Dísa, som nu befann sig på andra sidan hagen med Tvifari och Safir. Tindur gjorde aldrig något mot Safir och "Fari" utan de flyttade på sig av bara farten när Tindur kom klivandes.
Tindur tog tag i svanslappen på Dísas täcke, lyfter upp den, reser sig på bakbenen och bestiger henne! Jag trodde jag skulle tappa hakan. Där står Tindur på bakbenen och betäcker Dísa med halva hennes täcke i munnen!!! Behöver jag skriva att efter detta är benremmarna till täcket avkortade?
Nu blev det fart på Birger som precis klev ut från stallet och såg detta. Birra for ut i hagen och gormade på hästarna att de faktiskt fick sluta hålla på (som om de skulle bry sig om vad husse tycker). Det tyckte de alla var jäääääättttte roligt. "Oj, så skoj! Någon som vill få lite fart på oss!!"
Allihop drog ett frivarv runt hagen i full galopp och gjorde skutt-bock-hopp-språng i luften. Till och med Oli tyckte det var skit kul.
Så stannade Dísa vid grindöppningen och tittade på mig under sin busiga pannlugg.
"Jag har inte gjort något!!!"
Ston....sommar....
Jag berättade hela historien till Anne när de kom hem från sin "borta-vecka". Hon pratade om att jag kanske skulle fundera på att hormonbehandla Dísa. Kanske kan vara ett sätt att få bort detta "uppvisande". Men... jag kommer inte att göra detta än. Inte förrän jag tagit ett föl på henne. Jag vill inte äventyra hormonerna/brunsterna innan hon gett mig ett föl. Vill inte rubba chanserna. Så det får bli till att fortsätta ha täcke, när det brunstas. Men se till att ha bensnörena korta! *ler*
(Helt och hållet mitt eget fel att jag inte kortat av benremmerna. Jag hade inte sett hur långa de var förrän Tindur visade upp det.)
Och Tindur... tja han gav ju bara Dísa det hon ville ha. Dísa såg då så nöjd ut när han "fixade biffen".
Tindur spanar! "Kommer det en tjej där??!?" (bild från betet -09)