Hälsade på & Lilla fina Tindur!

Jag och Birra var till Maj-Britt och hennes man, Ulf, för att hälsa på under förra helgen. Maj-Britt är sedan många år tillbaka jobbarkompis med min mamma. Så länge jag kan minnas har mina föräldrar umgåtts med M-B och Uffe som för övrigt gått/går under benämningen mina "reserv föräldrar".

Maj-Britt har ett brinnande hästintresse och har sett ett år tillbaka en egen islandshäst. Det var hon som köpte Helena Sjöholms tidigare häst, Gyllir.

Maj-Britt och Uffe bor själva i Alalahti som ligger efter Nikkaluoktavägen. Ett par mil längre upp efter samma väg som vi åker till Dísa och Tindur nu när de går på bete.

Under sommaren har Gyllir fått komma närmare sin matte genom att gå på bete bara några hundra meter ifrån M-B och Uffes hus. Helt perfekt! Vem vill inte ha sin häst så nära sig själv som möjligt? Annars huserar Gyllir i Puoltsa hos Matti & Kerstin som har Ofelas-islandshästar. Men som sagt nu är det sommar och då bor han "hemma".

Gyllir hade fått sin kompis Ulfur (Anna-Saras häst, som gick med D&T några veckor förra sommaren) till hagen och när vi var och hälsade på kunde vi så klart inte låta bli att fota de lite. Det var ingen direkt aktivitet på de båda men så var det också ganska varmt. Men de såg ut att njuta. *ler*

Ulfur och Gyllir på bete! Förstorar man bilden ser man även att Maj-Britt står bakom fuxen = Gyllir. Och Kebnekaise syns ganska tydligt bakom mitt huvud.

Gyllir! En nöjd fux!



Fota gjorde jag även under onsdagskvällen då Birger red Tindur. Tyvärr blev det inga super bilder och kameran, som går på batteri, tyckte att nya batterier behövdes ganska snabbt. Med andra ord blev det inte så många bilder eftersom vi inte kommit ihåg att ta med oss några nya batterier.

Men något fick jag bild på trotts allt. Tindur gick dock inte så där suuuuuper som han gjorde sist men så var det också en ganska tryckande värme. Ja, alltså han gick ju fint, var duktig, gjorde sitt bästa och Birger red honom bra men jag jämför så klart med det jag tidigare sett.

Skritt med lätt samling, dock har Tindur här hamnat något "bakom hand".

Trav! Jag tycker man ser på bilden att Tindur höjer ryggen för att jobba med den. Och tittar man på Tindurs rumpa ser man ju ganska tydligt att han tar i med bakbenen. Birger rider dock här i ett ganska lugnt tempo så den där "super-traven" jag tidigare skrivit om, (vilket utfördes i ett ökat tempo) är det inte vi ser. *ler*

Tydlig bild på vart Tindur är påväg med bakbenet. In under sig för att ta i. Zorro tyckte det var lite varmt!

Dísa fick vara kvar i hagen och titta på medans Birra och Tindur höll till på vägen brevid. Efter att kameran så fint förklarat att den inte orkade mer med de gamla batterierna jobbade vi Tindur lite mer konkret.

Birger red och smalade fram medans jag gick brevid, bakom, och duttade med spöet på rumpan. Nu jobbade Tindur jätte fint med bakdelen under sig och mer reslighet fram. Vi gjorde detta i både skritt och tölt. Inte så länge och så klart i intervaller för att sedan ge honom stort beröm och Birra satt av.

Fina, fina, duktiga lilla Tindur!

Synd att inte kameran kunde ha fotat detta. Men, men... det kommer fler dagar och då ska fickorna vara ladde med batterier.

Ren-känsla, ren känsla samt renlig känsla!

Att det finns renar i Fjällnäs/Kaalasluspa där hästarna går har väl knappast undgått någon som läst denna blogg. Själv tycker jag renar är bland det mest osmarta djur som finns. Renkalvar är supersöta men de större/äldre djuren kan gärna få hålla sig i skogen för min del.

Men de tre renar som befinner sig i närheten av hästhagen är faktiskt riktigt fina. En av de som är något större fick vi "inspektera" på nära håll i lördags. Den befann sig på bilvägen och stannade framför våran bil (därav min åsikt om osmarta djur *ler*) och nu såg vi hur fin den faktiskt var. Stora horn som var mörka med "hår" på, de såg liksom mjuka ut. Hela renen var mörk i sin kroppsfärg och var jätte fin i pälsen. Såg nästan ut som om någon stått och borstat den med pälsglans.
Sedan hade samma ren vita kotor på alla fyra benen. Den var jätte söt!



Renen klev sedan ner från vägen och gick i riktning mot en av hans kompisar som befann sig ute på myren.
Förstora denna bild så ser man hur "mjuka" hornen ser ut, samt att han har vita "fötter".

Istället befann sig nu den tredje renen, som givetvis också var i närheten, framför våran bil. Den gick framför oss en ganska lång sträcka. Vi smygkörde bakom för att inte stressa den. Det var som om den bogserade oss. Är det kanske en sådan ren-känsla tomten upplever under jul??? *ler*




I går söndag red vi mot Fjällnäs. Dísa tyckte vi kunde gå mot Kaalas-byn i stället och var inte alls med på noterna till en början. Men efter att ha travat igång en bit kom hon på andra tankar.

Birger red Tindur med islandsbettet och det såg denna gång än bättre ut. Ni skulle ha sett traven!!! Där var det minnsan inte någon "mes" trav, nää, här pratar vi trav i klass! Jösses!!!

Birger jobbade också med att få Tindur mer på bakdelen. Att trampa in under sig mer med bakbenen och lätta fram. Det gick så himla fint för de! Tindur svarade utan att konstra och jag såg hur han riktigt sänkte korset. Det var liksom inte några "Dísa takter" där inte. Bara tänk tanken s-a-m-l-a så tjurar hon ihop totalt. Inte Tindur!

Jag red upp brevid de och duttade med spöet på korset på Tindur medans Birra med mjuk hand bromsade upp lagom framtill. Små, små lätta duttar i takt med att Tindur trampade gjorde honom snabbt införstodd med vad vi var ute efter.
De var super duktiga!!!
Birra jobbade i intervaller och behöll på så sätt en glad och framåt Tindur. Växlade också med trav i mer fri form för att sedan samla ihop även där. Dock valde Tindur att, trotts halvlång tygel som gjorde att han kunnat gå långt fram med mulen, gick i en jätte trevlig form. Av sig själv!
Det var som om Tindur själv hittat en form där han kände att det var skönt att gå i. Och när då Birger ökade drivningen ja då kom den där traven som var i en klass för sig.

Själv jobbade jag Dísa mestadels i tölt. På vägen bortåt var hon mindre framåt så där växlade jag med att rida även trav. Fick till riktigt bra trav, dock inte i Tindur-klass men i allafall. Dísa var duktig hon också.

När vi vände, vid första huset i Fjällnäs, kom Dísa på att det kunde gå lite snabbare hemåt. Nu behövdes inte drivningen lika mycket som innan. Jag fick jobba mer med förhållning än drivning men kul var det. Och bra gick det!

Blev mestades tölt på tillbaka vägen med fokus på att få ner mulen. Dvs jag jobbade för att få henne i en något lägre form och efter lite ställa-höger-ställa-vänster ala Sylvia, kom det ganska långa sträckor där min piga gick toppen. Sedan fick jag påminna henne igen men nu gick det snabbt för henne att förstå vad jag ville.
Underbar, ren känsla att tölta fram med en häst i trevlig form!



Så här i sommar tider används ju en hel del medel på hästarna för att hålla borta dessa flygande insekter. En hel del klet och kladd blir det vilket inte alltid är så lätt att få bort. Dísas svans har varit riktigt äckligt fet och det av en blanding med salva/myggmedel/pälsglans. Bläh, inte så kul!

Det har blivit svanstvätt ute i det fria! Perfekt att tvätta svans när man är utomhus men jag har tidigare haft svårt att hitta något tvättmedel som gjort riktigt rent. Jag har provat mycket men tycker inte ens att schampo gjort svans/man riktigt ren. I allafall inte svansen, när den varit så där fet.

Men jag har hittat lösningen....Yes diskmedel! Helt perfekt!!! Det löser upp fett och smuts superlätt och svansen blev jätte fin. Jag trodde inte riktigt på det innan men se oj! vilket resultat! Nu ska även Tindurs svans få sig en genomgång. *ler*

Innan sista sköljningen satte jag lite, lite hårinpackning längst ut i svansen. Det gav effekten att svansen blev mjuk samt lätt att reda ut. Hittade en hårinpackning jag själv inte använder hemma bland mina egna grejjer. Blev ju toppen, istället för att bara slänga bort det. Går säkert lika bra med balsam men jag tog det jag hittade.

Så numera tvättas, åtminstonde svansarna med Yes diskmedel. Ska kanske skriva att det är utspädd diskmedel jag använde och inte koncentrerat. Och det ger en härligt renlig känsla.

Väder, vind & Oturen kommer i 3!

Under onsdagskvällen började det regna. Till och från men regna gjorde det. Under dagen var det mulet och sedan kom skurarna. Vi la täcke på hästarna när vi var ute hos de och det såg ut att uppskattas.

På torsdag när vi kom ut till de små liven igen, var tanken att ta av de täckena men se det var bara att ändra den planen. Nästan precis när vi kom fram till hagen med bilen kom regnet med all sin kraft. Det bara vräkte ner!

Jag hant precis få på mig regnkläderna innan det störtade ner vatten som allra mest. Birra, ja han höll sig inne i transporten och slapp på så sätt både regn och regnkläder.

Det regnar lite!

Givetvis måste hästarna få sin dagliga omvårdnad ändå! Smörjning av "undersidan" behövs trotts regn!

Dísa, tycker regn är rätt ok ändå!

Tindur, tycker INTE om regn!

Mindre glad Tindur, mer glad jag!

Och som om inte regnet var nog började det även blåsa under torsdags kvällen. Jamen jösses vad det blåste. Riktig storm! Jag låg hemma i sängen och undrade mest över om hästarnas tält över huvudtaget befanns sig kvar i hagen eller ej. Vilket väder! Till råga på allt visade termometern endast 3,7'C! Jodå, det var plusgrader *ler* men det var inte många.

Tur att hästarna hade sina täcken! Och hade vi inte satt de på under tosdagskvällen, när vi var hos de, hade vi fått åka ut till de mitt i natten. Vet en bekant som gjorde just det. Hon hade åkt ut kl ett på natten och satt täcke på sin häst. Är man djurvän så är man! *ler*

Fredagen fortsatte i vindens tecken men utan regn. Jag tyckte det var riktigt skönt. Inga insekter och elände. Och med hjälp av vinden var det ju ingen direkt värme att prata om heller. Helt enkelt perfekt "Ylva-väder" med andra ord. *ler stort* På fredag morgon visade termometern endast 5'C men blev aningen varmare under dagen.

Hästarnas tält ja, det stod kvar efter stormen. Det visade sig att jag oroat mig helt i onödan men nu har jag helt klart för mig att det "sitter" fast. Birra hade så klart redan full koll på detta eftersom han varit vid tältet och kollat av läget, var och varannan dag. Hur som helst, vi hade/har gjort ett bra jobb med att sätta upp detta tält. Även om jag har svårt att tro att någon av de, Dísa eller Tindur, skulle ha befunnit sig inne i tältet under själva stormen. Men det vet man ju aldrig.


Uttrycket, "oturen kommer i tre" har jag hört förr. Råkar man ut för något, dvs får otur en gång, ja då kan man räkna med att det händer något ytterliggare två gånger. Har oftast varit så när något drabbat oss. Nu har det hänt igen!

Först var det elaggregatet! Åskan tog den och nu har Maj-Britt varit så snäll att hon titta på den. Och den (aggregatet) gick inte att göra något åt. Eller jo, kanske. Men Maj-Britt själv kunde inte göra något åt felet utan nu måste någon annan kika ifall det går att rädda.

Sedan kom bilen! Härom dagen ringer Birger mig på mobilen och säger att bilen låter konstigt. Som om en sten smällt till under bilen. Plötsligt, när jag pratar med Birra börjar batteriet lysa (indikera på instrument panelen) och nu fattar Birger ingenting. Men sedan händer det plötsligt något mer och nu har generatorremmen gått sönder!

Jahapp, det var bara in med bilen till verkstaden. Vilket Birra lyckades med precis innan hela bilen la av. Kul! Och där stod vi med hästarna på bete 1,6 mil bort!!!

Nu var de så snäll på Jacobssons Bil att de kunde ta sig ann våran bil ganska snabbt. Vilket kändes helt underbart. Jag i min tur var snabb att kolla av ifall vi/jag kunnat få lifta upp till hästarna med Eva och Anette (som har Sida och Lipertá) på bete brevid oss. Det skulle varit helt ok (tack, till er tjejer!) men nu fick vi alltså tillbaka våran bil samma dag.

Och tredje grejjen som hänt beror lite på hur man ser det. Dels kan det ha varit bilen, som när den var inne på verkstaden även behövde få nya bromsklossar fram och inte bara få en ny generatorrem. Kul!! Nää! Trotts att bilbesiktningen sagt, bara en månad tidigare, att vi klarar oss med de bromsklossar vi har och det fram till nästa år. Behövde de alltså bytas NU!
Det var visst riktigt illa med dessa "klossar" dessutom.

Eller så ser man den tredje otursgrejjen som det jag gjorde härom dagen. Råkade öppna post som inte tillhörde familjen och fick veta att en person haft/fått/har cancer. En person som jag/vi vet vem det är men inte känner.
Givetvis såg jag till att återförsluta brevet och skicka det till rätt person, ifall nu någon funderar äver detta.

Oturen kommer i tre, helt klart! Men trotts allt är det denna gång inte något som drabbat oss hårt. Eller ja, det beror ju på hur man ser det. Men vi mår bra, hästarna mår bra, Z är pigg och glad och mina föräldrar njuter av sin semester. Så, jag måste ju ändå säga att allt ändå är riktigt, riktigt bra.

Det är SÅ det ska va´!

I onsdags var det en sådan där härlig dag, enligt mig själv. +10'C, vind och mulet. Helt perfekt väder att rida i. Det hade regnat under dagen men på kvällen när vi kom ut till hästarna var det "bara" mulet.

Vi bestämde oss för att rida in till Kaalas-by och det var riktigt roligt. Dísa var pigg, jätte pigg! Jag satt under hela ridturen med vaderna pekandes utåt från sadeln sett. Så fort jag kom åt henne med underskänkeln, ja då var det bye,bye! Jag red henne endast med låren och hon var helt underbar att jobba med.

Det är så det ska vara! Finns ingenting värre än att sitta och kräva/jobba för att få henne och gå frammåt. För att sedan samla och få henne att gå i form. Bläh, nä så här ska det vara. En häst med fart och vilja. Då är det ju även mycket lättare att forma och samla.

Birger och Tindur hade lite problem till en början. Birra insåg ganska snart att han hade sadlat för långt fram. Det bidrog till att Tindur inte gick bra. Ja, alltså han gick ju inte omkring och haltade, oj nejdå absolut inte, men Birger hade svårt för att få sin häst att både hitta tölten och traven ordentligt. Så när vi hade tagit en galopp och Birger höll på att krossa hela "familje-paketet" valde han att sadla om.

Genast blev hela ridningen för de helt annan. Nu fungerade allt! Tindur såg ut som en helt annan häst och blev nu även han mer frammåt. Kul! Zorro, som också var med och sprang, hade roligt han med.

Det är så det ska va´!

Kompisar!

"Vad händer där!??"

Nyfikna små hästar!

Tindur visar vad han tycker om all fotografering! *ler*

Tindur, som den snygga kille han är!

"Hej, hej!"

Igår lördag red vi åt motsatta hållet, dvs mot Fjällnäs! Nu var vädret lite annrolunda än under onsdagen. Nu sken solen, nästan vindstilla och vi hade ca +23'C. Det var mörka hotfulla moln på himlen men eftersom det inte regnade så red vi.

Tindur har en tendens till att gå för högt med mulen när Birger rider. Dvs han går inte i form och jobbar därmed inte heller korrekt. Birra i sin tur är alldeles för snäll och jobbar inte Tindur ordentligt. Så det blir liksom en grejj de imellan som inte riktigt blir bra. Nu pratar vi inte om några hemskheter här, självklart inte utan mer om finslipning som inte blir helt perfekt.

Tindur har kommit i den nivån nu då det är dax att ställa krav. Han är inte så liten längre utan får lov till att sättas lite press på. Han har utvecklats lite sent, det har han men nu har han vuxit till sig och det både syns och märks. *ler*

Birger i sin tur är så lugn och snäll framför allt i sina händer och det är ju helt toppen! Men ibland kan man behöva ha en hand som hästen känner. Hjälp hur fel det där lät!! Här menar jag nu inte att man ska ta tag i hästens mun och göra illa den. Men det hoppas jag inte att någon tror heller. Självklart ska man rida med en mjuk och snäll hand, levande och följsam! Inget snack om saken! Utan det jag menar är att ibland behöver man krama lite på tyglen och då så att hästen känner detta. Birra har en förmåga att rida med lite långa tyglar och då blir det heller ingenting som Tindur känner.

Jag vill att Birra ska ha lite mer kontakt med sin häst, när Tindur svarar så blir tygeln "lös" osv. Men när Birger rider konstant med lite för lång tygel blir resultatet att Tindur hela tiden går för högt/långt fram med sin mule, alltså ingen form. Men igår, när de fick använda sig av ett annat bett hände det plötsligt saker.

Jag är inte någon fantast av att ta till "hjälpmedel" för att hitta rätt med en häst. Men ibland kan det faktiskt behövas. Mer eller mindre kan ett "hjälpmedel" vara precis det som behövs. Så klart i lagom dos och så klart som just en "hjälp" för att visa hästen den rätta vägen.

Därför fick Birger och Tindur igår rida med ett tredelat islandsstångbett. Det har de inte gjort förr men jag kände mig lugn inför hur det skulle gå. Och s*t*n vad bra det blev!!! Med Birgers sätt att rida och med Tindurs sätt att gå blev resultatet så mycket bättre än vad jag någonsin vågat hoppas.

Nu finns det säkert någon som tror att Tindur bara "knäckte av" i nacken och såg tjusig ut men se nähä så var det inte alls. Efter att ha förklart för Birger hur viktigt det är med drivningen och att Tindur inte bara skulle böja sig i halsen (detta innan vi red iväg) blev det aldrig någon "knäck-effekt" på hästen. Utan istället en häst som gick i jätte fin form, jobbade med ryggen och förstod vad det var Birger ville ha utav honom. Jag blev faktiskt lite avundsjuk på hur fint Tindur gick.

Tindur, ja han började ridturen med att testa. I skritten gick det fint men när Birra sedan skulle driva på honom frammåt för att börja trava, ja då hamnade de ute på myren. Tindur vägrade att gå fram. Han backade och ryggade för nu kunde han ju plötsligt inte gå som han brukade. När Tindur kände att Birger krävde en mer låg form blev "Lille-man" inte så glad. "Vad är nu detta!!??"

Birger gav Tindur en ärlig chans till att förstå vad det hela handlade om. Efter att ha stått där ute på myren en stund kom Tindur på att det inte var någon idé att bråka. De höll inte på så länge men det är så typiskt Tindur, att testa när det är något nytt på gång. Vilket denna gång var ganska befogat. Men med Birras lugn och envishet var de strax uppe på vägen.

När vi sedan travade och jag med Dísa red upp jämsides med B&T kunde jag se hur bra allt såg ut. Till en början var det lite "gamla takter" men när Birger hittade rätt med tyglarna och hur han skulle göra släppte allt. Och när Tindur förstod vad det var han skulle göra ja då blev det så där jätte bra!

Nu tog det ju en liten stund för de att hitta rätt i alla gångarter men på vägen tillbaka kom den där lite avundsjuka känslan från mig. Hmm, men Dísa var duktig hon också. Efter att ha varit lite slö på vägen bortåt hittade hon nu gasen när vi vänt tillbaka. Och....

....det är så det ska va´!

Bland ormar, vråkar och härliga människor!

Det finns säkert fler än jag som inte är så förtjust i orm. En del kanske bara tycker de är mindre trevliga men så finns det personer, som är precis som jag, fobiska. Jag har aldrig blivit skrämd av någon orm när jag varit liten, inte heller har mina föräldrar på något sätt fått mig att tycka illa om dessa krälande djur. Visst de har väl kanske inte tyckt att de varit det gulligaste djuret i världen men aldrig påverkat mig negativt.

Men jag har verkligen suuuuper svårt för orm. När jag var yngre hade jag till och med svårt att se orm på tv. Idag kan jag reagera ifall det finns bilder i tidningar osv men ändå bläddra förbi de. Det är en stor bedrift för att vara jag.

Så när det kryper omkring orm i Mariebäck/Luleå hos Sylvia är jag inte så kaxig. Till min stora glädje har jag inte sett någon orm på gården. Men de finns där! Dessutom av sorten, huggorm! Och tydligen hade K-G flyttat på en bara dagar innan vi kom. Som då hade legat alldeles vid lill-stugan där vi bodde!!! Fy!!!

K-G och Birger hade pratat om detta och kommit fram till att inte säga något till mig. Yvonne hade också varit med på det och så här i efterhand kan jag ju säga att det var riktigt smart. Hade jag vetat att det legat en orm alldeles vid knuten hade jag gått ut och in i stugan genom fönstret i ett av rummen. Det rum som legat längst ifrån hus-knuten där ormen hittats, så klart! Även om ormen nu inte varit där just de dagar vi fanns på plats skulle det inte spela någon roll. Vetskapen räcker för mig!

Så när Janne och K-G pratade på lördagkvällen om att K-G hittat "slangen" vid knuten på lill-stugan blev det hög puls på mig. Jag råkade så klart stå just där och få vetskap om alltihop. Detta när Janne formulerade om "slangen" till orm! Skönt att jag inte fick höra detta på torsdagen, nu skulle vi ju åka hem på söndag så det var lugnt.
Eller njaa, jag sneglade lite extra mot stug-knuten för det kunde ju faktiskt ha kommit dit en ny "slang".

Tack iallafall till K-G, Yvonne och Birra som inte sa något. Och även om jag hoppas kunna få åka tillbaka till Sylvia en dag känns det bra att inte behövt se någon orm denna gång.

Förmodligen är det just för att det finns så mycket orm runt omkring området i Mariebäck som två stycken ormvråkar varit synliga i sommar. K-G berättade förra gången vi var där att han sett de cirkla i luften flera gånger på olika dagar.

Så när vi, jag, Birra, Yvonne och K-G satt ute på gården under lördagskvällen var det ingen som höjde på ögonbrynen när en vråk seglade förbi. Dock kom den glidandes väldigt lågt och jag var glad att Loppan just då satt i min famn. Det var alltså inte Loppan vråken fått syn på (inte katterna heller, för de var vid stallet).

Men kanske var det "slangen" den sett!!! För vråken gled förbi lillstugan och in i skogen bakom. Vi såg aldrig att den flög upp så kanske hade den hittat något där i buskarna bland träden. Inte ens då sa K-G, Yvonne eller Birger något om den orm K-G hittat. Nähädå, de var tysta som möss. Vilket som sagt, helt klart var det bästa. *ler*

Måste ju bara få visa en stolt liten ryttarinna till häst. Olivia har nu fått sig en alldeles egen sadel till Eydir. Kan tänka mig att det för henne är lättare att sitta stadigt i denna sadel än i en stor/vuxen sadel. Jag har inte sett dessa sadlar som går under namnet "ponny-puta" i verkligheten tidigare. Men den var riktigt fin. Kul för lill-tjejen som så klart fick ta sig en tur med sin mamma tryggt hållandes i linan brevid.

Och Eydir, ja han såg riktigt stolt ut där han gick och bar på Olivia. Men så är hon ju också hans mattes dyra skatt. Det tror jag att han vet.


Här pågår fix av stigläder innan det bar iväg. Adina och Sylvia på var sin sida om Eydir och en glad Olivia i sadeln.

Jag vet varför jag bor här!

Hemma igen sedan igår eftermiddag. Nu lär det nog dröja ett tag innan vi åker iväg någon längre vända. Vi har dock planer på att ta hästarna och åka upp till Nikkaluokta och rida, samt eventuellt en sväng till Björkliden och göra det samma. Men vi får se. Är det alltför varmt blir det inte några sådan planer. *ler*

Värmen ja, jag läser i tidningarna på nätet hur varmt det är överallt. Och igår, när vi skulle åka från Sylvia, i Luleå, var det nästan ooooooliiiiidligt. Termometern i bilen visade +28'C men när vi närmade oss Kiruna blev det svalare. Samma termometer visade +18'C när vi svängde upp efter vägen mot Fjällnäs, när vi direkt for dit för att släppa ut D&T på betet igen.
Det blåste och det var så himla skönt!!!

Jag och Birger har pratat lite om att flytta. Neråt landet, inte så långt utan då ev till Luleå, Boden, Piteå men efter de här fyra dagarna i Mariebäck vet jag varför jag bor här. Vet helt enkelt inte om jag skulle klara av värmen. Även om jag skulle kunna göra mycket för att bo nära Sylvia (för att lättare kunna gå kurser, träna, fråga osv), och bo nära Boden-Sunderbyn (för att kunna ge spa till hästarna, nära till klinik för hund och häst, osv) tror jag inte att genomlida sommarvärme är något av det.

Och jag skriver genomlida, för det är det jag gör! Hade inte tänkt förstöra bloggen i sommar med att tjata om hur jobbigt det är med värme/sol/sommar, men nu kunde jag inte låta bli (igen). *ler*

Lika trevligt denna gång som den förra att träffa alla människor i Luleå/Mariebäck. Sylvia, Janne och Oliva kom hem på lördag kväll efter att ha varit på lite semester. De hade även varit en sväng till SM och tittat på fina hästar. SM gick i Norrköping under förra veckan och där hade Sylvia köpt sig en jätte fin skulptur. Skulpturen föreställer en töltande islandshäst och är målad/utformad som en skäck. Riktigt, riktigt fin och så kan man associera den till Demantur. Även om "Diamanten" självklart är snyggast i verkligheten och absolut inte går att jämföra med någon skulptur! *ler*

K-G och Yvonne "höll ställningarna" på gården när familjen Huvva-Larsson var bortresta. Till Zorros stora glädje var därför Agita hela dagarna på gården. Eller tja, han sa faktiskt ifrån åt henne en gång. Zorro är så himla snäll att han har svårt för att bli arg på någon annan vovve, framför allt om det är en tik och som är lite yngre. Precis som Agita.
Men Z blev less på Agitas bitande och hängade så han sa ifrån. Inte nu på något "hårt" sätt, oj nejdå, men iallafall. Och Agita lyssnade på honom!
Men han gillar henne jätte mycket, så klart!

Loppan hade det dock ganska jobbigt. Hon "löpte" när vi nu var där och eftersom Zorro är en han-hund var han självklart väääääldigt attraktiv för lilla Loppan. Även om nu Z är kastrerad verkade det inte göra någon störra skillnad för Loppan. Hon tyckte absolut att han kunde få bli pappa till ett par valpar med henne!???!
Jamen jösses!!
"Loppisen" for efter Zorro och hoppade på bakbenen (hon når då knapp upp till hans nos) för att tala om för honom att hon faktiskt var "villig". Zorro blev mest frustrerad och började gå omkring och "lufft-jucka". Men sedan insåg han att det inte var lönt utan la sig ner och tittade med stora ögon på Loppan som då kunde hoppa på honom. Hon gjorde verkligen allt för att få hans uppmärksamhet.
Loppan satt till och med utanför dörren till lill-stugan (där vi bodde) och kraffsade. Och så gnällde hon! Bara så där utifall att Zorro inte hörde att hon var där och skrapade på dörren. Man kan inte annat än små le.


Och sedan har vårat el-aggregat till hästarnas stängsel gått sönder. Förmodligen tog åskan den när det var sådant oväder förra veckan. Birger tyckte att aggregatet lät annorlunda efter den dagen men la inte så mycket vikt i det. När vi nu kom tillbaka efter några dagars avstängt aggregat var det inget liv i den över huvudtaget. Suck!
Den visar alltså inte ens att den får ström! Så vi har nu fått låna ett aggregat av Inger Keisu och det är verkligen toppen snällt. Tack Inger!

Hästarna hade kanske klarat sig utan ström i trådarna men det känns ändå bäst när det finns något som "tickar". Dessutom finns ju "Reinar" där och det vore bra om han kunde hålla sig utanför hagen.
Maj-Britt (som köpte Gyllir av Helena Sjöholm) jobbar med kretskort/el/ström och även hennes man, Ulf, är duktig på sådant. De har nu tagit sig ann vårat aggregat och vi hoppas så klart att de kan fixa den.

Hellre lite åska i norr än mycket värme i söder!

Galopp, Transport & En gång till!

Vägarna i Fjällnäs är helt ypperligga att rida på. Det är grusväg i stort sett överallt vilket är toppen för en ryttare men kanske inte så roligt att köra bil på. Vi är ju dock mest ute efter ridningen *ler* så för oss är det perfekt.

I tisdags när vi red blev det galopp träning. Eller ja, en del galopp träning i allafall. Det var ändå ganska varmt och med hästarnas magar fulla med gräs fick det bli lite måtta av det hela.

Vi red i intervaller. Det var riktigt kul. Det tyckte Dísa och Tindur också. Zorro hade super roligt även han.
Eftersom Dísa springer hellre än bra (i galopp) hamnade vi mest framför Tindur och Birra. Det brukar bli så när det ska galopperas. Men nu var det lite bra för Birra ropade/pratade bakom mig om hur jag skulle göra. Han påminde mig hela tiden om att böja Dísa, höger-vänster, krama ner henne låg, att jag själv skulle sitta i sadeln osv.
Min sambo har blivit riktigt duktig på att se saker. För mig var det jätte bra. Och Dísa, ja hon fick till sträckor där hon gick riktigt, riktigt bra (i galopp).

Tindur har inga sådan problem att galoppera som Dísa har. Han är mer ren i sina gångarter vilket kan bero på att han är en fyrgångare (dvs har inte pass). Kanske är dumt att skriva att han inte har "passen". Jag har sett honom gå i pass men det är ingen flygande pass utan mer en trött "grise-pass" när han tidigare inte orkade tölta. Men hur som helst har Tindur inte den pass som Dísa kan fara iväg i och det underlättar så klart när det ska galopperas.

Birger var så nöjd med "Lille-man" för de hade hittat ett så bra tempo. Birra sken som solen och sa att det känts som att sitta i en gungstol. Kul!



Lättlastade hästar är värd sin vikt i guld, har jag hört någon säga en gång. Med andra ord har jag och Birra mycket guld eftersom D&T lastar sig själva. *ler*
Hade vi haft ett område som varit inringat eller instängslat, hade både Dísa och Tindur lastat sig själv. Nu brukar vi trotts allt hålla de i grimman eftersom de ändå kan få för sig att gå någon annanstans om de skulle vara helt fria.

Tindur brukar stå på den högra sidan i transporten (bakifrån sett) när båda hästarna åker och då Dísa så klart på den vänstra.
Birger tar Tindur i grimman, går upp på rampen, släpper in Tindur i "spiltan", Tindur går fram medans Birra står kvar på rampen och stänger bommen bakom. Klart! Går sedan runt till framsidan och sätter fast Tindur med transportgrimskaftet.

Dísa tar jag i grimman, går upp på rampen (och jag hamnar då bakom Tindur), släpper in henne i "spiltan", hon går in och jag stänger bommen bakom. Klart! Går runt transporten och sätter fast henne, fram, i transportgrimskaftet. Allternativt att Birra sätter fast henne framtill eftersom han redan står där.

Lättlastade hästar! Dísa står och tittar vart jag tog vägen *ler*!

På väg!

Obs! Gamla bilder vi har numera dörrar framtill istället för de bommar som sitter här på bilderna. Vilket gör packning så mycket lättare. Som synes på dessa bilder kan hästarna stå och "gräva" med frambenen och då dra till sig det man lagt framför de på golvet.

Nu ska man väl kanske inte lasta saker framför hästarna men det utrymmet är trotts allt bra att utnyttja.

Fronturlastningen gör att vi aldrig behöver backa ut hästarna när vi är framme. De kan backa, absolut, förra transporten hade ingen fronturlastning. Men är man ensam och åker med häst är det helt underbart att ha möjlighet att ta ut de framtill. Och vi brukar alltid göra så, ta ut de fram, för har man den funktionen så varför då inte använda den? *ler*


Använding av lättlastade hästar, transport och fronturlastning osv, kommer väl till pass i helg igen. Vi åker till Luleå en gång till. Vi far idag på eftermiddagen när Birra slutat jobba. Kommer hem igen på söndag. Rapport därifrån kommer så klart!

Jösses vad det åskade!

Idag gick åskan tungt över stan. Och inte bara där... över hästarna också.

Såg hur svart det var på himlen när vi satte oss i bilen för att åka ut till hästarna. Mycket riktigt var det åska i luften. Jag såg en blixt som skar genom luften och sedan hade jag hjärtat i halsgropen. Tycker inte om åska!

Nästan framme hos hästarna började det ös-regna. Och så kom blixtarna med muller ganska snart inpå. Och vad det regna! Det var som om någon stod på biltaket och hällde en hink med vatten rakt över rutan.

Vi såg inte hästarna i hagen förrän vi kommit fram till själva gårdsplan. Då såg jag ryggen på Tindur och sedan även Dísa.
Vi satt i bilen och funderade hur vi skulle göra. Började dra på oss regnkläderna och då kom en blixt som träffade rakt i älven, alldeles utanför stranden. Syntes väldigt tydligt och så small det! Jösses, vilken knall! Då sprang Dísa och Tindur!

Helst av allt hade jag velat gå ut och hämta hästarna, lasta de i transporten och köra de till stallet. Men när jag såg att de faktiskt kunde hantera vädret riktigt bra la jag de tankarna åt sidan.
D&T hade sprungit till andra delen av hagen. Den del som ligger längst ifrån vattnet och där även deras tält finns. Jag och Birra valde att inte kliva ur bilen. Efter att ha sett hur blixten slagit ner kändes det bäst att sitta kvar.

Jag tittade ut genom bilfönstret och såg hur Dísa och Tindur nu stod och hukade sig lite i regnet. Det blixtrade igen och så small det. Men denna gång sprang de inte. De lyfte huvudena men sprang aldrig.
Det fortsatte att blixtra ett tag till så vi satt i bilen och väntade ut det. Kändes bra att sitta där och se hur pass lugna hästarna ändå var.

Ljusblå himmel började visa sig och de svarta molnen började dra sig bortåt, in mot stan. Det fortsatte att mullra och leva om, bra länge men inga fler blixtar.
Vi klev ut och passade på att slänga täcken på hästarna. Vet av erfarenhet att Tindur inte tycker om när det studdsar på hans rygg. Dísa fick också täcke på sig och det såg ut som om de tyckte det var lite skönt.
Nu har de ju sitt tält att gå in i men kan tro att de kanske inte vill gå in i tältet när det åskar som bäst. Så det bli säkert lite mysigt med täcke ändå.

Regnet drog bort men nya hotfulla moln skymtades på andra sidan älven. Så vi lät hästarna ha sina täcken på. Får åka ut i morgon på morgonen och ta av de om det visar sig bli fint väder. Hur som helst började de beta och såg väldigt harmoniska ut. Sprayade myggmedel under deras magar och så fick de var sin liten bit morotsgodis.

Jag...nää jag tycker inte om åska. Är inte så brydd över smällarna/mullret utan tycker mest att blixtarna är rätt obehagliga. Vet ju aldrig exakt vart de ska träffa/slå ner osv. Sommar, suck! *ler*

Lite bilder, igen!

När vi var nere hos Sylvia i samband med Midurs tävling fick vi följa med en dag till Boden när Demantur skulle på "spa".

Jodå, det finns spa för hästar också. *ler* Att jag bor i helt fel kommun behöver jag ju knappast skriva.... Jag vill också kunne ge Dísa och Tindur möjlighet att gå på "spa". Hmm..

Nåväl, i Boden finns en anläggning som heter Stall WF. De har seminstation och även rehab för häst. Men man behöver absolut inte ha en skadad häst för att åka dit. Nähädå, man kan faktiskt ha en fullt frisk häst som kan få lite olika behandlingar. Precis som vi människor ibland.

Demantur och Sylvia har under våren åkt dit för att ha "vatten-gympa". Ja, eller det är ju mer Demantur som har haft vatten-gympa då. Jätte smart! Ingen belastning på hästen från ryttare osv utan bara vatten (och ett rullband).

Sedan finns där en "skak-matta", solarium och "vanligt" rullband. Allt för häst!

Eftersom vi (jag och Birra) fick följa med blev det så klart lite bilder. Nu är det ingen super kvalité på dessa bilder men iallafall något. Jag skyller på att kameran inte tycker om ljuset inomhus.
http://www.pixbox.se/alb1191780


Stall WF har också en egen hemsida som går att besöka här:
http://www.stallwf.se/

Lite ny sida & Ridning med en ren!

Nu har jag varit här och ändrat lite på utseendet igen. Sist blev jag inte nöjd så sidan återställdes ganska snabbt till vad den tidigare var.
Få se hur länge jag tycker om denna *ler*. Smakråd tas tacksamt imot.

Hör och häpna (!) igår och idag har vi ridit. Jo, det är sant. Jag har bara ridit Dísa en gång efter att vi tävlade i Boden/Midurs tävling, och då kändes hon precis lika tråkig och hemsk som under själva fyrgångs finalen på söndagen.

Men nu har det blivit så mycket bättre. Min lilla "räka" behövde nog få en paus från allt vad ryttare heter. För igår började hon med att vara aaaaaaningen hård och trög men lossnade riktigt fort när jag böjde-bände-vände-flyttade henne. Det kändes bra för min del, för sist jag försökte få "lös henne" blev det inget resultat över huvudtaget.

Tindur var med på noterna. Han tyckte det var lite roligt att få komma ut och jobba igen. Inte heller han har varit ute på ridtur mer än en gång sedan Boden-tävlingen. Säkerligen behövligt även för honom men nu kändes det som om det var dax att "göra något" både för hästarna och oss.

Idag gick det om möjligt ännu bättre än igår. Trotts att det var väldigt kvaft och varmt ute. Riktigt äckligt väder, mulet men ändå +21'C. Och som de flesta vet vid det här laget är det INTE väder som faller mig i smaken.
Men jag klagade inte en endaste gång på hela tiden vi var ute hos hästarna. Därimot smorde jag in mig nästan från topp till tå med myggmedel så fort jag klev ut ur bilen. Och det var nog det bästa jag kunde göra för jösses vad det var mygg.

Smorde in Zorro också med myggmedel innan vi stack iväg för att rida. Han fick/får så klart följa med och springa när vi rider men att bli smord med myggmedel är det värsta Zorro vet. Han hatar verkligen sitt myggmedel. Och det som luktar så gott (enligt mig). Ett riktigt bra medel som håller alla insekter borta. Inte bara mygg och knott utan också broms, getingar, myror, fästingar m m.
Medlet heter Knock-Out och det står på flaskan att man kan spraya på hundens bädd om den ligger ute så håller sig alla insekter borta. Och det fungerar!!! Helt suveränt!

Zorro därimot håller sig också borta när medlet kommer fram. Kanske inte den opptimala effekten för hundägaren själv. Men nu har han iallafall slutat springa ner till älven för att bada av sig allting. Han slänger sig i gräset och åker på ryggen för att bli av med det. Zorro passar även på att gnida sin nos, sin mage, ja gärna hela sig i gräset för att få bort allt medel jag satt på honom.
Dock är det ett medel som snabbt hamnar i pälsen/kroppen och det kladdar inte så det mesta stannar kvar där det gör nytta.

I Fjällnäs finns just nu en ren som syns lite från och till. Den verkar inte så gammal och har ingen direkt rädsla för människor.
Så ikväll när vi skulle ut och rida kommer denna ren, vi kan kalla honom "Reine", gåendes efter byvägen. Han började trava men stannade upp när han fick syn på oss som kom efter gårdsvägen på väg ner mot honom.

Dísa hade full fokus på "Reine" och Tindur hade också höjt blicken för att kolla in vad detta nu var. Då vi inte riktigt vet hur Zorro reagerar på ren ville vi inte äventyra något utan Birger vände tillbaka och ropade till sig Z.
Dísa stod som förstelnad och bara stirrade på renen. Stora horn har den också och jag kände hur hela Dísa tvekade. Springa efter Tindur eller stå kvar och titta?!?!?

"Reine" fortsatte förbi oss och Dísa stod kvar. Jag pratade med henne lite men var beredd ifall hon skulle kasta sig runt och rusa iväg. Men se det gjorde hon inte. Till min förvåning. *ler*

Jag red upp på en kulle som ligger mellan gården och byvägen för att hamna bakom "Reine". Birger hade nu vänt med Tindur och Zorro och var på väg tillbaka mot oss. "Reine" hade travat iväg så nu var det bara att rida. Renen hade gått åt det håll vi tänkte rida så det blev lite tjat på Zorro att han inte skulle springa iväg.

Z var duktig. Han for ut en gång i skogen för att kolla av vad det var för något som fanns där. Men när vi ropade tillbaka honom kom han ganska snart. Jag såg på håll att "Reine" gick bortåt i skogen när Zorro kom så det var lugnt. Dvs renen blev inte stressad av oss (eller Z) och vi blev inte stressad av renen (och Z jagade den inte).

Tänkte på det efteråt, hade ju varit lite kul att ha ridsällskap med en ren. Jag menar det hade ju kunnat bli riktigt roligt. Rida där efter byvägen med en ren fritt springandes brevid. Fast det är klart, när Dísa kommer på att hon ska "tävla" mot den blir det nog inte lika roligt. För vem ska bromas upp renen??? Dísa lär ju springa tills det att den stannar *ler stort*.

Hittar inte motivationen!

Hästarna mår bra, jag och Birger också, Zorro mår fint och allt är lugnt. Jag kan bara inte hitta den rätta motivationen just nu till att skriva här. Det kommer säkert men just nu känns det som om det hänt så mycket sedan sist jag skrev att jag inte hinner med att uppdatera allt. Och då blir det ingenting av någonting.

Bilder från Midurs tävling finns under följande länk:
http://www.pixbox.se/alb1189137

En till sväng ner till Luleå och världens bästa Sylvia gjorde vi förra veckan. Vi åkte på tisdag och kom hem i lördags. Lite bilder därifrån finns under följande länk:
http://www.pixbox.se/alb1190868

Kan rapportera att Littla-min nu mår jätte bra. Hon har fått sig en lekkompis som synes på bilderna. Riktigt roligt att se "den lilla" igen och hur hon redan vuxit (dvs ännu mer) sedan vi såg henne sist. Vilket ju bara var några dagar innan.

Kanske låter det som om vi "flänger-och-far" en himla massa men då vi har så lättlastade hästar, är det liksom bara att åka.
Och när vi har en egen bil och en egen transport är det ju inte så mycket att fundera på. Lasta och åk! Helt underbart!

Givetvis ser vi till hästarnas bästa med vila, vatten, mat osv men det hoppas jag inte någon överhuvudtaget funderar på.

Tanken var att rida lite medans vi ändå var i Luleå men det blev inte så. Jätte varmt, mycket broms (insekter) och annan aktivitet gjorde att vår ridning inte blev av. Och så var det, det här med motivationen....

Sedan i lördags (när vi kom hem igen) går Dísa och Tindur på bete. Som vanligt befinner de sig i Fjällnäs och har en jäääättte hage att röra sig i. Deras tält är också uppsatt så de har både regn och solskydd.

Igår onsdag var det storstädning av stallet i Jukkas och efter det bjöd Anne och Rune på grillad korv med bröd och kaffe med super god chokladkaka. Kanske inte låter så mycket för världen men det var riktigt gott efter det arbete vi utfört. Dessutom var det trevligt att få sitta inne hos Anne och Rune en stund. Det var ett tag sedan sist.

Birger började jobba i måndags, han har haft 4 veckor semester (redan). Så nu blir vi nog kvar i stan ett tag. Eller tja, kanske kan vi förlänga en helg, typ tors-sönd och åka någonstans. Men vi får se och som sagt.... jag skulle behöva hitta lite motivation!