I tisdags när vi red blev det galopp träning. Eller ja, en del galopp träning i allafall. Det var ändå ganska varmt och med hästarnas magar fulla med gräs fick det bli lite måtta av det hela.
Vi red i intervaller. Det var riktigt kul. Det tyckte Dísa och Tindur också. Zorro hade super roligt även han.
Eftersom Dísa springer hellre än bra (i galopp) hamnade vi mest framför Tindur och Birra. Det brukar bli så när det ska galopperas. Men nu var det lite bra för Birra ropade/pratade bakom mig om hur jag skulle göra. Han påminde mig hela tiden om att böja Dísa, höger-vänster, krama ner henne låg, att jag själv skulle sitta i sadeln osv.
Min sambo har blivit riktigt duktig på att se saker. För mig var det jätte bra. Och Dísa, ja hon fick till sträckor där hon gick riktigt, riktigt bra (i galopp).
Tindur har inga sådan problem att galoppera som Dísa har. Han är mer ren i sina gångarter vilket kan bero på att han är en fyrgångare (dvs har inte pass). Kanske är dumt att skriva att han inte har "passen". Jag har sett honom gå i pass men det är ingen flygande pass utan mer en trött "grise-pass" när han tidigare inte orkade tölta. Men hur som helst har Tindur inte den pass som Dísa kan fara iväg i och det underlättar så klart när det ska galopperas.
Birger var så nöjd med "Lille-man" för de hade hittat ett så bra tempo. Birra sken som solen och sa att det känts som att sitta i en gungstol. Kul!
Lättlastade hästar är värd sin vikt i guld, har jag hört någon säga en gång. Med andra ord har jag och Birra mycket guld eftersom D&T lastar sig själva. *ler*
Hade vi haft ett område som varit inringat eller instängslat, hade både Dísa och Tindur lastat sig själv. Nu brukar vi trotts allt hålla de i grimman eftersom de ändå kan få för sig att gå någon annanstans om de skulle vara helt fria.
Tindur brukar stå på den högra sidan i transporten (bakifrån sett) när båda hästarna åker och då Dísa så klart på den vänstra.
Birger tar Tindur i grimman, går upp på rampen, släpper in Tindur i "spiltan", Tindur går fram medans Birra står kvar på rampen och stänger bommen bakom. Klart! Går sedan runt till framsidan och sätter fast Tindur med transportgrimskaftet.
Dísa tar jag i grimman, går upp på rampen (och jag hamnar då bakom Tindur), släpper in henne i "spiltan", hon går in och jag stänger bommen bakom. Klart! Går runt transporten och sätter fast henne, fram, i transportgrimskaftet. Allternativt att Birra sätter fast henne framtill eftersom han redan står där.
Lättlastade hästar! Dísa står och tittar vart jag tog vägen *ler*!
På väg!Obs! Gamla bilder vi har numera dörrar framtill istället för de bommar som sitter här på bilderna. Vilket gör packning så mycket lättare. Som synes på dessa bilder kan hästarna stå och "gräva" med frambenen och då dra till sig det man lagt framför de på golvet.
Nu ska man väl kanske inte lasta saker framför hästarna men det utrymmet är trotts allt bra att utnyttja.
Fronturlastningen gör att vi aldrig behöver backa ut hästarna när vi är framme. De kan backa, absolut, förra transporten hade ingen fronturlastning. Men är man ensam och åker med häst är det helt underbart att ha möjlighet att ta ut de framtill. Och vi brukar alltid göra så, ta ut de fram, för har man den funktionen så varför då inte använda den? *ler*
Använding av lättlastade hästar, transport och fronturlastning osv, kommer väl till pass i helg igen. Vi åker till Luleå en gång till. Vi far idag på eftermiddagen när Birra slutat jobba. Kommer hem igen på söndag. Rapport därifrån kommer så klart!
