Nu har jag varit här och ändrat lite på utseendet igen. Sist blev jag inte nöjd så sidan återställdes ganska snabbt till vad den tidigare var.
Få se hur länge jag tycker om denna *ler*. Smakråd tas tacksamt imot.
Hör och häpna (!) igår och idag har vi ridit. Jo, det är sant. Jag har bara ridit Dísa en gång efter att vi tävlade i Boden/Midurs tävling, och då kändes hon precis lika tråkig och hemsk som under själva fyrgångs finalen på söndagen.
Men nu har det blivit så mycket bättre. Min lilla "räka" behövde nog få en paus från allt vad ryttare heter. För igår började hon med att vara aaaaaaningen hård och trög men lossnade riktigt fort när jag böjde-bände-vände-flyttade henne. Det kändes bra för min del, för sist jag försökte få "lös henne" blev det inget resultat över huvudtaget.
Tindur var med på noterna. Han tyckte det var lite roligt att få komma ut och jobba igen. Inte heller han har varit ute på ridtur mer än en gång sedan Boden-tävlingen. Säkerligen behövligt även för honom men nu kändes det som om det var dax att "göra något" både för hästarna och oss.
Idag gick det om möjligt ännu bättre än igår. Trotts att det var väldigt kvaft och varmt ute. Riktigt äckligt väder, mulet men ändå +21'C. Och som de flesta vet vid det här laget är det INTE väder som faller mig i smaken.
Men jag klagade inte en endaste gång på hela tiden vi var ute hos hästarna. Därimot smorde jag in mig nästan från topp till tå med myggmedel så fort jag klev ut ur bilen. Och det var nog det bästa jag kunde göra för jösses vad det var mygg.
Smorde in Zorro också med myggmedel innan vi stack iväg för att rida. Han fick/får så klart följa med och springa när vi rider men att bli smord med myggmedel är det värsta Zorro vet. Han hatar verkligen sitt myggmedel. Och det som luktar så gott (enligt mig). Ett riktigt bra medel som håller alla insekter borta. Inte bara mygg och knott utan också broms, getingar, myror, fästingar m m.
Medlet heter Knock-Out och det står på flaskan att man kan spraya på hundens bädd om den ligger ute så håller sig alla insekter borta. Och det fungerar!!! Helt suveränt!
Zorro därimot håller sig också borta när medlet kommer fram. Kanske inte den opptimala effekten för hundägaren själv. Men nu har han iallafall slutat springa ner till älven för att bada av sig allting. Han slänger sig i gräset och åker på ryggen för att bli av med det. Zorro passar även på att gnida sin nos, sin mage, ja gärna hela sig i gräset för att få bort allt medel jag satt på honom.
Dock är det ett medel som snabbt hamnar i pälsen/kroppen och det kladdar inte så det mesta stannar kvar där det gör nytta.
I Fjällnäs finns just nu en ren som syns lite från och till. Den verkar inte så gammal och har ingen direkt rädsla för människor.
Så ikväll när vi skulle ut och rida kommer denna ren, vi kan kalla honom "Reine", gåendes efter byvägen. Han började trava men stannade upp när han fick syn på oss som kom efter gårdsvägen på väg ner mot honom.
Dísa hade full fokus på "Reine" och Tindur hade också höjt blicken för att kolla in vad detta nu var. Då vi inte riktigt vet hur Zorro reagerar på ren ville vi inte äventyra något utan Birger vände tillbaka och ropade till sig Z.
Dísa stod som förstelnad och bara stirrade på renen. Stora horn har den också och jag kände hur hela Dísa tvekade. Springa efter Tindur eller stå kvar och titta?!?!?
"Reine" fortsatte förbi oss och Dísa stod kvar. Jag pratade med henne lite men var beredd ifall hon skulle kasta sig runt och rusa iväg. Men se det gjorde hon inte. Till min förvåning. *ler*
Jag red upp på en kulle som ligger mellan gården och byvägen för att hamna bakom "Reine". Birger hade nu vänt med Tindur och Zorro och var på väg tillbaka mot oss. "Reine" hade travat iväg så nu var det bara att rida. Renen hade gått åt det håll vi tänkte rida så det blev lite tjat på Zorro att han inte skulle springa iväg.
Z var duktig. Han for ut en gång i skogen för att kolla av vad det var för något som fanns där. Men när vi ropade tillbaka honom kom han ganska snart. Jag såg på håll att "Reine" gick bortåt i skogen när Zorro kom så det var lugnt. Dvs renen blev inte stressad av oss (eller Z) och vi blev inte stressad av renen (och Z jagade den inte).
Tänkte på det efteråt, hade ju varit lite kul att ha ridsällskap med en ren. Jag menar det hade ju kunnat bli riktigt roligt. Rida där efter byvägen med en ren fritt springandes brevid. Fast det är klart, när Dísa kommer på att hon ska "tävla" mot den blir det nog inte lika roligt. För vem ska bromas upp renen??? Dísa lär ju springa tills det att den stannar *ler stort*.
