Berg- och dalbana!

Jaha så har jag då varit så där jätte duktig på att uppdatera här igen. Är givetvis vääääldigt ironisk. Men precis som rubriken säger har det varit lite "berg och dal" ett tag.

Ja alltså det har inte hänt något speciellt. Kanske kan det vara just det som skapat den "sänka" jag känt. Eller jag vet inte. Jag har i allafall känt mig väldigt nere, trött och orkeslös. Inte lust med något och för att inte tala om ridningen....den har skitit sig totalt. Dísa har gått som en kratta och ingenting har fungerat.
Att börja samla på frimärken har inte varit långt borta!

Har upptäckt att jag själv "håller masken" inför folk. Om någon frågar hur läget är säger jag alltid att det är bra. Även om allt käns bäck-svart. Men vem vill höra att någon annan inte mår bra? Jag tycker själv det ibland (beror så klart på vem det är och situationen i sig) är jobbigt och lyssna på andra när de ska förklara hur dåligt de mår.
Så vem är intresserad av att höra ifall jag säger att läget INTE är så fint??? Nää, dessutom går det ju "fortare" att säga att allt är ok, behöver ju liksom inte gå in i någon förklaring där.

Samma sak här... vem orkar läsa en blogg där det skrivs deppigheter??? Bara dessa rader käns hur trist som helst. Nåväl...


Förra lördagen, dvs inte nu i lördags, utan för en vecka sedan, flyttade vi hagen till hästarna. De har en ungefär lika stor hage nu men med betydligt mer att äta. Jag och Birra funderade länge på om vi verkligen skulle flytta hagen men betet, där de gick, började sina totalt.
Så i fem timmar (!!) höll vi på för att få allt klart. Ner och upp med två varv el-band, stolpar och för att inte tala om tältet.
Men det gick ändå rätt bra. Dísa och Tindur var då glada när de släpptes lös i den nya hagen.

Vi har inte flyttat så långt. Bara till andra sidan av det hus folket på gården bor i. Två hästar har redan gått där i början på sommaren så det är lite nerbetat. Men det är ingenting man kan se på Dísa och Tindur. De ser mer ut som badbollar än hästar just nu. Dock ökas deras träning mer och mer nu när det börjar bli höst.

Höst ja, den är på väg. Härom dagen, när jag var ute med Zorro, började snöa! Japp, och det var ordentligt det snöade också. Jösses, det var alldels vitt i luften. Nu var det ingenting som stannade kvar, det är för varmt på marken än men ändå....snöa gjorde det. *ler*

Och från snö i luften förra veckan till +13'C igår. Vädret har också sina berg- och dalbanor.


På kommande lördag är det kurs-start för Sylvia. Birger och Tindur är laddade. Ska bli jätte kul att få utveckla Tindur ännu mer. Han är verkligen på gång. Birger skiner i hela ansiktet efter han ridit. Det går ju så bra. Vilket jag givetvis unnar honom, för att inte tala om Tindur. Han har till och med börjat ge mig och Dísa "draghjälp" när vi är ute.

Det blir till att lasta hästarna på lördag och åka till Karhuniemi. Vi brukar ju kursa för Sylvia på Frostgård i Laxforsen men denna gång blir annorlunda. Hela helgen den 4-5 september är det aktiviteter för de som annars brukar gå kurs. Man kan säga att det kört ihop sig totalt. Ändå kollade jag av att det var ok att starta den 4 september långt innan för att kunna ge Sylvia ett besked.

Nu har vi iallafall slagit ihop lördags-gruppen, som annars är 10st och rider i Laxforsen, med söndags-gruppen, som brukar vara mellan 5-10st och håller till i Karhuniemi. Vi skulle ha blivit en grupp på 9 men det ser ut att bli totalt 12st som kommer rida. Med Sylvias medgivande, så klart!

Jag som inte kommer kursa Dísa få väl hålla i kameran. I Karhuniemi finns inget ridhus men de har en stor och fin anlagd utomhus-ridbana. Och om det bara inte regnar borde det kunna bli några bilder. Återkommer givetvis mer om lördagen senare.

Fram till dess blir det att hålla igång Tindur så han orkar lite under själva kursdagen. Dísa ska givetvis också hållas igång.
I går var faktiskt första gången sedan Boden-tävlingen (Midur i juni) som hon kändes fin. Jag blev riktigt glad av att rida henne. Det är jätte länge sedan jag kände så. Hon fick mig mer positiv än på länge....så kanske den där frimärkssamlingen ändå får vänta!

Birger red Dísa & Igår gick det fort!

För första gången någonsin red Birger Dísa i fredags. Birra tog "mod" till sig och ville prova rida "Lill-fia". Birger har alltid tyckt att det sett lite halv jobbigt ut när Dísa får för sig att skutta iväg när jag rider henne. Och när hon ibland drar in rumpan och springer är inte heller något Birger velat uppleva. Men i fredags red han då min häst.

Det gick jätte bra. Jag tog Tindur och vi red först ner till vattnet och lät hästarna plumsa i kanten av stranden en stund. Dísa med sina korta ben hamnade ju ganska snart långt ut och Birra fick fötterna i vattnet. Han skrattade och konstaterade att Dísa helt klart inte är så hög.

Tindur tvekade en gång när vi kom mot vattnet men med en vänlig skänkel mot sidan på honom så klev han i. Red runt en stund och lät honom plumsa. Tror att han tyckte det var lite skönt för det var ganska varmt i luften.

Zorro som också var med såg ut att njuta av vattnet även han. Han sprang omkring i vattnet och slängde en pinne. Lycklig vovve! *ler*

Sedan red vi upp till vägen och Birra "kände" lite på Dísa. Han provade rida lite tölt och trav och det såg ganska ok ut. Dísa behöver mjukas upp innan hon hittar den där fina tölten som hon faktiskt ändå har. Nu blev det inte någon dirket uppvärmning av modell bända-böja-flytta utan vi red mest fram och tillbaka efter bilvägen.
Birger fick till en ganska fin trav och det var han så glad över. Vilket han givetvis också skulle vara eftersom den gångarten inte är helt lätt på Dísa.

Jag red Tindur på vanligt tredelat bett och jobbade lite med att få ner hans nos. När han har detta bett vill han föra upp sin mule något och inte hitta den rätta formen. Jag töltade och travade honom lite och var ändå nöjd med resultatet innan vi slutade.
Något jag upptäckte var att han nu jätte lätt växlade mellan tölt och trav. Ja, alltså att han kunde komma över i ren, fin tölt från traven när jag samlade ihop honom. Det har han haft jääääättte svårt för tidigare. Tölt har man fått jobba igång från skritt men se nu... har det hänt grejjer. Duktig liten häst!

Dísa såg ganska fundersam ut när inte jag satt på henne. Jag såg på hela henne att hon undrade vad som pågick. Men hon skötte sig fint och gjorde inga som helst försök till att rusa eller skutta med sin husse på ryggen. Och Birra var så nöjd och glad efter ridningen att han hemskt gärna skulle vilja rida henne igen. Vilket han givetvis får göra.


Men igår söndag var det nog rätt bra att Birra satt på Tindur och inte på Dísa. För igår var "räcer-räkan" igång igen. Igår var det också helt underbart väder. Det blåste och var +9'C vilket gjorde hela kvällen perfekt för ridning. Trotts att solen sken var det alltså ingen värme men det blev varmt ändå.
Jag fick jobba, oj vad jag fick hålla mig vaken för nu var det en helt annan Dísa än tidigare dagar. Efter att Birra och Tindur tagit en galopp var Dísa inte sen att vakna. Hon hörde att de kom snett bakom oss, i galopp, och så var vi iväg. Dísa drog in rumpan, jösses hela hästen försvann bakom sadeln, och så drog hon.

Jag lät henne faktiskt springa. Kände ganska snabbt att det inte var någon idé och börja plocka i tyglarna. Jag satt så himla bra i sadeln också. Jodå, jag hant faktiskt reagera över det. Att jag satt i sadeln. Brukar kunna ha lite problem med det iallafall när det gäller att sitta ner i galoppen. Det brukar väl mer likna en stående halvsitts när jag ska galoppera. Men inte igår. Så det var lite kul, trotts att jag inte hade någon större koll på hastigheten. *ler*

När vi närmade oss korsningen hade farten i min häst så lämpligt mattats av något. Så nu var det inte några problem att be henne sakta av till skritt. Om än något motvilligt saktade vi av och även Birra med Tindur fick ner farten.

Vi red in till Kaalas-byn och runt där två gånger. Det blir liksom en "volt tillbaka" i stooort format när man rider in i byn. Man kommer tillbaka till samma väg/håll man kom ifrån och det är ju rätt fint när man rider. Och där blev det alltså två varv igår. Med pigga glada hästar och en vovve som hade fart i benen även han.

Birger red Tindur med islandsstångbettet. Och med det bettet blir hela hästen en helt annan. Så himla synd att man inte får tävla med det bettet i lätt klass. För Tindur blir verkligen pampig! Hade varit kul och visa upp honom på en tävlingsbana när han går så där fint. Men Birra är inte helt främmande för att ställa upp i öppen klass med "Lille-man". I c-klass då, så klart, men momentet "ökad tölt" finns inte riktigt ännu. Eller tja, visst ibland sticker de iväg i en mycket fin tölt som är åt det ökade hållet men Tindur orkar inte så långt.

Hmm, svårt det där. Det är tävling i Gällivare hos Bifrosts islandshästförening den 11-12 september. Men vi har ännu inte bestämt hur vi ska göra. Tävla - inte tävla, tävla en häst - tävla två hästar, tävla öppen klass - tävla lätt klass, osv, osv. Nåväl, sista anmälningsdagen är inte förrän i slutet av augusti. Vi har liiiite tid att fundera.

Jag vet att jag tidigare skrev om att inte tävla Dísa. Men när hon går så där fint som igår, ja då kommer så klart tävlingslusten fram. Men, men... Kanske "delar" vi på Tindur istället. Dvs Birra tävlar honom i en klass och jag tar honom i en annan. Eller kanske inte. Blev lite mycket nu. *ler*

Bra och dålig ridning & Sattsning på Tindur!

I söndags gick ridningen riktigt, riktigt bra. I tisdags gick ridningen riktigt, riktigt dåligt. Tänk att det kan var vara så olika.
Nu pratar vi också just ridning, för det var helt och hållet jag som inte kunde rida, INTE Dísa´s fel på något sätt. Eller ja kanske hennes fel på så sätt att hon inte förstod vad jag ville men det var också allt. Att hon inte förstod. Vilket i sin tur handlar om att jag inte kunde rida henne.

Jag bytte bett under tisdagen och trodde i mitt stilla sinne att jag skulle få henne att gå bra på det. Gick allt annat än bra. Möjligen de sista metrarna innan vi skrittade hem men annars liknade det nog mest ingenting.

Söta, söta, underbara Dísa. Ibland känns det som om vi bara står och stampar på samma ställe när det gäller ridningen. Nu har vi så klart en hel del kvar att jobba med men iallafall. Efter sju år tillsammans kan vi varandra ganska bra, jag och min häst. Min älskade häst! Nu finns det säkert någon som "läser mellan raderna" och får detta till att jag är leds på min Dísa.... glöm det! Det är inte så jag menar. Jag menar bara det att vi skulle behöva få lite saker att lossna och bli roliga.

Eller jag vet inte vad jag menar. Det är väl kanske motgången från onsdagen som talar. Eller så har jag just nu en riktig "ryttar svacka". Men jag är absolut inte leds på min "söt-höna". Kanske kan det vara tvärt om, att hon är leds på mig. *ler*

Tindur därimot, fortsätter att visa sig från sin fina sida. Birger red honom både på söndag och tisdag med vanligt tredelat bett. Nu blev det inte riktigt samma form på Tindur men jösses, vad fint det gick ändå. Birger själv fick jobba! Han sa själv att det inte var lika lätt som tidigare när Tindur hade islandsstången i mun. Men så är det ju också Birras sätt att rida. Som jag tidigare skrivit.

Vi har dock en plan inför hösten/vintern/våren. Vi kommer sattsa mer på Tindur. Dísa ska inte kursars i höst utan det blir "Lille-man" som ska ridas för Sylvia. Där blir det också eventuellt jag som får ta den träningen. För även om Birra känner Tindur bäst och får honom att gå super bra är det inte alltid så lätt för honom (B) när det ska ske saker snabbt under en kursdag.

Birger är ju inte "uppväxt" med häst. Utan har på "äldre da´r" lärt sig det här med hästar genom mig. När det sedan kommer till olika termer i ridningen så som ytter-, inner-, öppna-, sluta-, ridvägar, ställa ut-, ställa in- osv, osv ja då blir det inte så lätt alla gånger. För sådant har vi inte riktigt jobbat med. Att då förvänta sig att Birger ska få sin häst att förstå/göra sådana saker är inte så snällt.

Missförstå mig rätt nu. Birger är jätte duktig på att rida. Och han om någon får Tindur att numera dansa fram. Och jag vill absolut inte ta varken glädjen eller Tindur "ifrån" honom. Utan vad det handlar om är att jag kursar Tindur och sedan förmedlar detta till Birra. Typ, från mina händer till hans. Inte för att jag på något sätt är en super ryttare. Nej, nej, nej läs bara de första raderna i detta blogginlägg, men för Birgers del kan det bli lite lättare. Plus att Tindur nu kommer få jobba på lite annat sätt med andra krav.
Och jag kommer inte rida "Lille-man" alla kurstillfällen. Nää, nog kommer Birra också få rida, absolut. Men det får han själv bestämma.

Vi får väl se. Vi provar oss fram men meningen är att vi ska sattsa på Tindur ordentligt fram till vårens tävlingar. Dísa ska också tävla, tror jag. Återstår att se. Känns lite som om hon inte tycker det är så roligt. Hon presterar bra under uttagningarna men sedan är det som om hon tycker att det räcker. "Vadå, finaler??? Jag har ju redan sprungit en dag på den här banan!!"
Jag ska iallafall kursa henne för Sylvia igen till våren. Men i höst får hon hänga med som sällskaps-dam till Tindur. Och det...tror jag hon kommer tycka är ganska skönt.

Dísa och Tindur = hjälpsamma hästar!

Knotten är hemska just nu! Riktigt ettriga och jobbiga. Därför har nu draperier kommit upp vid ingångarna till hästarnas tält.

Självklart ville Dísa och Tindur hjälpa till när detta ordnades härom dagen.

Bilder med text finns här:

http://www.pixbox.se/alb1196943

Tiden går fort när man har roligt!

Så har det gått några dagar igen sedan jag skrev. Tiden går fort när man har roligt och på så sätt har tiden inte räckt till för att skriva här.

I söndags hämtade vi hem hästarna till mamma och pappas gård. Det "årliga" betandet på gården har således skett. *ler* Jodå, mamma tillåter de små liven att äta gräs på tomten. Trodde ni inte va? *ler stort* Men faktiskt så har det gått hästar på deras gård minst en gång per sommar ända sedan jag (vi) blivit hästägare. Och de fyller ju en funktion, hästarna alltså, de går ju som "gäsklippare".

Tindur smaskar gräs!


Dísa gav gräset helt klart godkänt!

Dísa och Tindur njöt av gräset. Och de gjorde ett bra jobb. Det fanns inte mycket kvar av den gröna varan när de fick åka tillbaka till Fjällnäs på måndagen.

Dísa, bland husen i stan!

Till saken hör ju också att mamma och pappa har väldigt trevliga och snälla grannar. Ingen av de tycker det är stötande eller otrevligt att ha hästarna så nära inpå sig. Nu handlar det ju inte om någon permanet plats för hästarna men iallafall.



I år hade vi satt upp ordentligt staket runt hela gården. Eller ja, ordentligt och ordentligt, hmm... beror kanske på hur man ser det. Det var ju kanske inte så snyggt och det var inte två el-band på alla ställen = inte så vackert osv. Men just el-band har vi inte tidigare haft uppe med funktionen att det ska gå att koppla ström till dem. Visst, vi har haft "band" uppe men typ knytit fast de runt träd/stolpar/husknutar osv. Dvs endast så att hästarna haft något att hålla sig innanför.

Nu höll sig både hästarna innanför och barnen utanför. Lyckat med andra ord! *ler*

Barn i all ära. Och givetvis förstår jag att de tycker det är roligt och intressant när hästarna står på gården. Men tidigare år har jag fått "hålla vakt" mer eller mindre varje minut för att barn har gått in på gården för att klappa hästarna. Detta utan att ha kollat av med någon först, barn är ju barn.

Men i år kopplade vi ström till trådarna på kvällen och så satte jag upp en egen-gjord "Varning för el-stängsel" skylt. För även om det finns mycket barn runt om kvarteret hos mamma och pappa så är de så pass stora att de kan läsa och förstå vad en varning betyder. Eller så har de syskon och kompisar som kan läsa.

Och mycket riktigt, inte en unge inne på tomten. Jag kunde till och med sitta vid bordet inne i köket och äta lite utan att oroa mig för vad som hände ute på gården. Skönt!

Ska kanske tillägga att vi satt upp spännband för grindöppningen och hängt varningsskylten där. El-banden var på så sätt inte direkt ut mot vägen utan det bildades alltså ett mellanrum där inte någon kunde få sig en stöt.

Dísa och Tindur fick sova över på gården och under måndagen var vi kvar där (jag, Zorro, D&T) medans Birger var på jobbet. Givetvis befann vi oss i huset under natten och hade full koll på gården.

Trött Tindur!

Min vy från balkongfönstret, en sovande häst!

Avkopplande djur!

Under måndagen var det tänkt att Stina skulle sko Dísa och Tindur men så blev det inte. Stina hade varit och skadat sig vilket gjorde det omöjligt för henne att kunna sko. Pratade med henne under söndagskvällen och kunde bara konstatera att hon fick krya på sig. Och att det var tråkigt så klart att hon gjort sig illa.

Matti i Puoltsa hade tid att ta sig ann våra hästar för skoning, så det fick bli "farbror" hovslagare denna gång. Istället för "tant". *ler lite*

Innan vi for upp till Puoltsa stannade vi till hos veterinären. Det var dax för vaccinering. Så det blev allt på en gång.

När Birra slutat sitt jobb packade vi in hästarna i transporten, körde till veterinären, fick hästarna vaccinerade, körde upp till Puoltsa, fick hästarna skodda, körde tillbaka till Fjällnäs och släppte ut de i beteshagen igen. Till Tindurs stora glädje!


Hos veterinären (som så praktiskt låg åt samma håll som vi skulle) gick det jätte fort. Vi lastade aldrig ur hästarna där utan hon vaccinerade de inne i transporten. Och bra var väl det. För Dísa.... ja hon tycker inte om en speciell veterinär.

Denna veterinär har stuckit Dísa tidigare och då blev min häst inte så glad. Förmodligen träffade nålen lite tokigt för Dísa fick en bula precis där sticket tagit. Det har hon inte fått tidigare och inte heller efter det.

Men Dísa kommer ihåg....att det inte kändes så trevligt.....och just denna veterinär var det som gjorde det hela.....

Så när nu hästarna stod kvar i transporten var det ganska bra. För lill-Dísa kom ingenstans utan fick vackert stå där hon stod och vipps!... så var det klart.

Tindur.... ja han har inga sådan upplevelser. Han bara står och tittar. Funderar väl kanske vad som händer men bryr sig absolut inte. Viker inte ett öra utan står där så snällt. Duktig häst!




Så for vi då sedan vidare, upp till Puoltsa. Där fick dock hästarna lov till att kliva ur transporten. Lite svårt att sko inne i den *ler*.

På gården fanns inte så mycket hästar. De flesta var uppe i Nikkaluokta, där Matti och Kerstin håller till under sommaren med turridning. Inte heller fanns det så mycket folk på gården. Faktiskt ingen alls. Men Matti var inte långt borta. Han dök upp strax efter att vi lastat av hästarna.

Med sig hade Matti sin och Kerstins nya vovve. Nu har de haft henne ett tag men för mig och Birger är hon ny. Så även för Zorro. Nova heter hon och är en Australien Shepard.
Nova!

Om Zorro och Skuolfi (Matti och Kerstins andra vovve) har haft roligt när vi varit där, ja då hade Zorro och Nova om möjligt ännu roligare. Jamen jösses vad de lekte. De hittade varandra dirket. Så medans Matti skodde Dísa och Tindur, lekte Zorro och Nova utanför på gården.
Skuolfi var med Kerstin på "lång tur" så henne fick Z inte träffa denna gång. Men han såg inte ut att misstycka.


Zorro och Nova!

http://www.pixbox.se/alb1196808 Länk till fler bilder på de två, när de leker.

Zorro och Nova hade roligt utanför stallet....

....medans Tindur (och Dísa) stod inanför och fick fina fötter!

Jag och Birra...ja vi tog oss en kaffe och kände lugnet innan vi "packade" in alla djur och for tillbaka till Fjällnäs.