I söndags gick ridningen riktigt, riktigt bra. I tisdags gick ridningen riktigt, riktigt dåligt. Tänk att det kan var vara så olika.
Nu pratar vi också just ridning, för det var helt och hållet jag som inte kunde rida, INTE Dísa´s fel på något sätt. Eller ja kanske hennes fel på så sätt att hon inte förstod vad jag ville men det var också allt. Att hon inte förstod. Vilket i sin tur handlar om att jag inte kunde rida henne.
Jag bytte bett under tisdagen och trodde i mitt stilla sinne att jag skulle få henne att gå bra på det. Gick allt annat än bra. Möjligen de sista metrarna innan vi skrittade hem men annars liknade det nog mest ingenting.
Söta, söta, underbara Dísa. Ibland känns det som om vi bara står och stampar på samma ställe när det gäller ridningen. Nu har vi så klart en hel del kvar att jobba med men iallafall. Efter sju år tillsammans kan vi varandra ganska bra, jag och min häst. Min älskade häst! Nu finns det säkert någon som "läser mellan raderna" och får detta till att jag är leds på min Dísa.... glöm det! Det är inte så jag menar. Jag menar bara det att vi skulle behöva få lite saker att lossna och bli roliga.
Eller jag vet inte vad jag menar. Det är väl kanske motgången från onsdagen som talar. Eller så har jag just nu en riktig "ryttar svacka". Men jag är absolut inte leds på min "söt-höna". Kanske kan det vara tvärt om, att hon är leds på mig. *ler*
Tindur därimot, fortsätter att visa sig från sin fina sida. Birger red honom både på söndag och tisdag med vanligt tredelat bett. Nu blev det inte riktigt samma form på Tindur men jösses, vad fint det gick ändå. Birger själv fick jobba! Han sa själv att det inte var lika lätt som tidigare när Tindur hade islandsstången i mun. Men så är det ju också Birras sätt att rida. Som jag tidigare skrivit.
Vi har dock en plan inför hösten/vintern/våren. Vi kommer sattsa mer på Tindur. Dísa ska inte kursars i höst utan det blir "Lille-man" som ska ridas för Sylvia. Där blir det också eventuellt jag som får ta den träningen. För även om Birra känner Tindur bäst och får honom att gå super bra är det inte alltid så lätt för honom (B) när det ska ske saker snabbt under en kursdag.
Birger är ju inte "uppväxt" med häst. Utan har på "äldre da´r" lärt sig det här med hästar genom mig. När det sedan kommer till olika termer i ridningen så som ytter-, inner-, öppna-, sluta-, ridvägar, ställa ut-, ställa in- osv, osv ja då blir det inte så lätt alla gånger. För sådant har vi inte riktigt jobbat med. Att då förvänta sig att Birger ska få sin häst att förstå/göra sådana saker är inte så snällt.
Missförstå mig rätt nu. Birger är jätte duktig på att rida. Och han om någon får Tindur att numera dansa fram. Och jag vill absolut inte ta varken glädjen eller Tindur "ifrån" honom. Utan vad det handlar om är att jag kursar Tindur och sedan förmedlar detta till Birra. Typ, från mina händer till hans. Inte för att jag på något sätt är en super ryttare. Nej, nej, nej läs bara de första raderna i detta blogginlägg, men för Birgers del kan det bli lite lättare. Plus att Tindur nu kommer få jobba på lite annat sätt med andra krav.
Och jag kommer inte rida "Lille-man" alla kurstillfällen. Nää, nog kommer Birra också få rida, absolut. Men det får han själv bestämma.
Vi får väl se. Vi provar oss fram men meningen är att vi ska sattsa på Tindur ordentligt fram till vårens tävlingar. Dísa ska också tävla, tror jag. Återstår att se. Känns lite som om hon inte tycker det är så roligt. Hon presterar bra under uttagningarna men sedan är det som om hon tycker att det räcker. "Vadå, finaler??? Jag har ju redan sprungit en dag på den här banan!!"
Jag ska iallafall kursa henne för Sylvia igen till våren. Men i höst får hon hänga med som sällskaps-dam till Tindur. Och det...tror jag hon kommer tycka är ganska skönt.
