I söndags hämtade vi hem hästarna till mamma och pappas gård. Det "årliga" betandet på gården har således skett. *ler* Jodå, mamma tillåter de små liven att äta gräs på tomten. Trodde ni inte va? *ler stort* Men faktiskt så har det gått hästar på deras gård minst en gång per sommar ända sedan jag (vi) blivit hästägare. Och de fyller ju en funktion, hästarna alltså, de går ju som "gäsklippare".
Tindur smaskar gräs!
Dísa gav gräset helt klart godkänt!Dísa och Tindur njöt av gräset. Och de gjorde ett bra jobb. Det fanns inte mycket kvar av den gröna varan när de fick åka tillbaka till Fjällnäs på måndagen.
Dísa, bland husen i stan!Till saken hör ju också att mamma och pappa har väldigt trevliga och snälla grannar. Ingen av de tycker det är stötande eller otrevligt att ha hästarna så nära inpå sig. Nu handlar det ju inte om någon permanet plats för hästarna men iallafall.
I år hade vi satt upp ordentligt staket runt hela gården. Eller ja, ordentligt och ordentligt, hmm... beror kanske på hur man ser det. Det var ju kanske inte så snyggt och det var inte två el-band på alla ställen = inte så vackert osv. Men just el-band har vi inte tidigare haft uppe med funktionen att det ska gå att koppla ström till dem. Visst, vi har haft "band" uppe men typ knytit fast de runt träd/stolpar/husknutar osv. Dvs endast så att hästarna haft något att hålla sig innanför.
Nu höll sig både hästarna innanför och barnen utanför. Lyckat med andra ord! *ler*
Barn i all ära. Och givetvis förstår jag att de tycker det är roligt och intressant när hästarna står på gården. Men tidigare år har jag fått "hålla vakt" mer eller mindre varje minut för att barn har gått in på gården för att klappa hästarna. Detta utan att ha kollat av med någon först, barn är ju barn.
Men i år kopplade vi ström till trådarna på kvällen och så satte jag upp en egen-gjord "Varning för el-stängsel" skylt. För även om det finns mycket barn runt om kvarteret hos mamma och pappa så är de så pass stora att de kan läsa och förstå vad en varning betyder. Eller så har de syskon och kompisar som kan läsa.
Och mycket riktigt, inte en unge inne på tomten. Jag kunde till och med sitta vid bordet inne i köket och äta lite utan att oroa mig för vad som hände ute på gården. Skönt!
Ska kanske tillägga att vi satt upp spännband för grindöppningen och hängt varningsskylten där. El-banden var på så sätt inte direkt ut mot vägen utan det bildades alltså ett mellanrum där inte någon kunde få sig en stöt.
Dísa och Tindur fick sova över på gården och under måndagen var vi kvar där (jag, Zorro, D&T) medans Birger var på jobbet. Givetvis befann vi oss i huset under natten och hade full koll på gården.
Trött Tindur!
Min vy från balkongfönstret, en sovande häst!
Avkopplande djur!Under måndagen var det tänkt att Stina skulle sko Dísa och Tindur men så blev det inte. Stina hade varit och skadat sig vilket gjorde det omöjligt för henne att kunna sko. Pratade med henne under söndagskvällen och kunde bara konstatera att hon fick krya på sig. Och att det var tråkigt så klart att hon gjort sig illa.
Matti i Puoltsa hade tid att ta sig ann våra hästar för skoning, så det fick bli "farbror" hovslagare denna gång. Istället för "tant". *ler lite*
Innan vi for upp till Puoltsa stannade vi till hos veterinären. Det var dax för vaccinering. Så det blev allt på en gång.
När Birra slutat sitt jobb packade vi in hästarna i transporten, körde till veterinären, fick hästarna vaccinerade, körde upp till Puoltsa, fick hästarna skodda, körde tillbaka till Fjällnäs och släppte ut de i beteshagen igen. Till Tindurs stora glädje!
Hos veterinären (som så praktiskt låg åt samma håll som vi skulle) gick det jätte fort. Vi lastade aldrig ur hästarna där utan hon vaccinerade de inne i transporten. Och bra var väl det. För Dísa.... ja hon tycker inte om en speciell veterinär.
Denna veterinär har stuckit Dísa tidigare och då blev min häst inte så glad. Förmodligen träffade nålen lite tokigt för Dísa fick en bula precis där sticket tagit. Det har hon inte fått tidigare och inte heller efter det.
Men Dísa kommer ihåg....att det inte kändes så trevligt.....och just denna veterinär var det som gjorde det hela.....
Så när nu hästarna stod kvar i transporten var det ganska bra. För lill-Dísa kom ingenstans utan fick vackert stå där hon stod och vipps!... så var det klart.
Tindur.... ja han har inga sådan upplevelser. Han bara står och tittar. Funderar väl kanske vad som händer men bryr sig absolut inte. Viker inte ett öra utan står där så snällt. Duktig häst!
Så for vi då sedan vidare, upp till Puoltsa. Där fick dock hästarna lov till att kliva ur transporten. Lite svårt att sko inne i den *ler*.
På gården fanns inte så mycket hästar. De flesta var uppe i Nikkaluokta, där Matti och Kerstin håller till under sommaren med turridning. Inte heller fanns det så mycket folk på gården. Faktiskt ingen alls. Men Matti var inte långt borta. Han dök upp strax efter att vi lastat av hästarna.
Med sig hade Matti sin och Kerstins nya vovve. Nu har de haft henne ett tag men för mig och Birger är hon ny. Så även för Zorro. Nova heter hon och är en Australien Shepard.
Nova!Om Zorro och Skuolfi (Matti och Kerstins andra vovve) har haft roligt när vi varit där, ja då hade Zorro och Nova om möjligt ännu roligare. Jamen jösses vad de lekte. De hittade varandra dirket. Så medans Matti skodde Dísa och Tindur, lekte Zorro och Nova utanför på gården.
Skuolfi var med Kerstin på "lång tur" så henne fick Z inte träffa denna gång. Men han såg inte ut att misstycka.
Zorro och Nova!http://www.pixbox.se/alb1196808 Länk till fler bilder på de två, när de leker.
Zorro och Nova hade roligt utanför stallet....
....medans Tindur (och Dísa) stod inanför och fick fina fötter!Jag och Birra...ja vi tog oss en kaffe och kände lugnet innan vi "packade" in alla djur och for tillbaka till Fjällnäs.
