Ingen "rytm"!

Den här sommaren är nog den som upplevs mest "stökig". Det har liksom inte blivit någon "rytm" i någonting. Eller tja, jag tänker först och främst på hästarna. *ler lite*

Nu har det väl inte gått någon nöd på varken Dísa eller Tindur men att ha en "sommar-idyll" med betande hästar i stor härlig sommarhage, utan annat än härliga lata dagar, verkar inte bli denna sommars mening.
Och jag skyller allt på vädret. Japp, framför allt på åskan.

Tror inte jag vart med om att det åskat så mycket som just detta år. Iallafall är det ingenting jag kommer ihåg. Hur som helst tycker jag det varit ovanligt mycket av den varan. Och just åska skapar för oss, stressade hästar.

Nu är det ju tur att vi har möjlighet att nyttja stall även under sommarmånaderna. För i går kväll var det dax igen.
Vi lät D&T sova ute från måndag till tisdag för då var det riktigt fint. Dísa var så pass bra i sitt ben att det nog var skönt för de "små liven" att få återgå till utevistelse även under natten. Vi tog ner de till betet som ligger en bit nedanför stallet och lät de husera där. Hade en plan på att dra upp de till Fjällnäs igen men vi valde att avvakta lite. Och bra var väl det....

Igår tisdag drog åskan fram igen...Och jösses vad det small! For ner till Jukkas efter att Birra slutat jobbet och himlen var nästan helt svart. Hämtade Dísa och Tindur från beteshagen och promenerade upp med de till stallet. Precis då började ös-regna.
Fick in de i stallet, sedan tog det inte många minuter förrän det började mullra. Dísa tittade med STORA ögon ut mot dörren men behöll sig ändå lugn.

Hon gick runt lite i boxen men till synes ändå inte "uppe i varv". Tindur tog det lugnt och såg mest ut att tycka det var skönt att få komma in i sin box. Han stod och halvsov men höjde lite på huvudet när det small som värst.

Behöver jag skriva att de fick sova inne?

Det är det jag menar med "rytm".... en natt inne - en natt ute, en dag utan åska - en dag med åska, två veckor i Fjällnäs - två veckor i Jukkas osv, osv.

Men jag klagar inte, oj nejdå. Jag bara skriver av mig lite. *ler* För hur mycket "orytmik" det än må vara denna sommar, skulle jag aldrig välja bort att umgås och "hjälpa" våra djur.

Så ska det se ut!

På lördag morgon när vi släppte ut hästarna rullade sig Dísa i hagen. Kan det vara ett bättre tecken på att hon känner sig bra i benet? Det var skönt att se. Och inte var det några som helst problem för henne att ta sig upp heller. Mitt hjärta blev varmt av glädje.

Så både lördag och söndag kväll har vi varit ute på promenad. På lördag var vi ute ca 20-minuter och igår, söndag, tog vi en prommis på nästan en timme.

Försökte gå på underlag som inte skulle vara varken halt eller "knöligt" för Dísa och jag tycker vi lyckades ganska bra. Även Birger och Tindur promenerade. Birra hade så klart kunnat rida men han sa själv att det kunde behövas lite egen rörelse av kroppen som variation. Och han gör ju som han vill, nästan iallafall. *ler*

Zorro har givetvis också varit med när vi "rört på oss". Och det är så himla fint hos Inger för det är skog precis bakom husknuten. Koppel till vovven är inte ens med när vi "luffsar" iväg.


Håller på att inreda lite i sadelkammaren...om någon läser detta och har ett litet bord till salu (eller vill ge bort) hör av dig/er! Ungefärliga mått 80x70 och av mat-/köksbords modell. Inte större än 90x90. Kanske finns det någon som har ett bord som bara står i vägen? Släng det inte! Jag hämtar! Förutsatt att det finns inom Kiruna kommun (ler).

Bättre ben och låd-flyttning!

Till min stora glädje är Dísas ben bättre. Redan igår morse gick hon betydligt bättre ut från boxen till hagen. En aning stel och så var hon men inte alls som dagarna innan. Sedan var det som om hon blev bättre allt eftersom dagen gick, för på eftermiddagen när vi kom till stallet gick hon jätte fint.

Nu gör ju Dísa inte några "hundra-knop" i hagen men hon rör sig på ett helt annat sätt än vad hon gjort sedan i söndags. I dag, torsdag, såg det också ganska hyfsat ut på morgonen. Inte 100% men kanske 80-90% och det gör mig så glad.

Klart och tydligt är också att min lilla häst legat ner och sovit i boxen. Både i går morse och idag finns tydliga spår i spånet (totalt tillplattat där hon legat) plus att hela Dísa är full med spån. Tindur har vi "tagit på sängen" både tisdag, onsdag och idag. Han har legat i boxen när vi kommit och klivit upp efter att jag pratat med honom inne i stallet. Han tar det coolt, det är liksom inte så bråttom för honom! *ler*


Eftersom aktivering av hästarna inte är så aktuellet blir det annat att göra i stallet. Förutom att sitta och titta samt gosa med alla djur, hund-katt-häst-sambo (ler stort) så blir det att snickra lite.
Och faktiskt, för en gångs skull var det inte snöstorm, -30*C eller ösregn när vi gjorde något. Vi (jag och Birger) brukar ju kunna lyckas med att göra saker och ting när vädret är som sämst och då så klart utomhus-jobb.
Men igår var det fint. Möööörka moln på himlen men ingenting som drabbade oss på något sätt. Så vi passade på att flytta hö-lådan.

Tror att jag tidigare skrivit om just denna hö-låda. Hur fint det ser ut på tillverkarens hemsida och hur enkelt allt är med och fylla på den osv. Men jag tror inte att just denna tillverkare varit med om hästar som inte kan vänta på sin lunch.

Hö-lådan är alltså en låda som skruvas/sätts fast på väggen. En timer sätts i eluttaget och styr på så sätt en magnet som sitter inuti själva lådan. Magneten håller uppe locket som sitter nertill och löser ut när strömen bryts. Höet läggs i uppifrån genom det övre locket och lådan är då "laddad". Hö-lådan går under namnet Lunchbox och finns bla att köpa här: http://www.hasttema.se

Som jag tror att jag tidigare skrivit går denna hö-låda inte att sätta hur som helst när Dísa och Tindur bor i hagen. *ler* Den kan inte sitta inom räckhåll för de och gör den det måste den helt klart "D&T-säkras".
Dísa är helt otrolig på att öppna denna låda. Jag vet inte hur hon gör men upp får hon den. Och det är ju liksom inte meningen. Vill ju gärna att hästarna ska få sitt hö utspritt över dagen och att lunchen blir just lunch.
Min lilla Dísa har dock sett till att hon och Tindur inte har "behövt" vänta till lunch. När Inger var hemma hade hon hört luckan öppnas (den låter lite när den faller mot väggen) ungefär vid 9-tiden...hrmm. Inger hade haft dörren öppen in till sitt hus och på så sätt hört luckan. Trodde väl inte riktigt först att det var den men johodå, där stod Dísa och Tindur och åt hö!

Birra och jag har gjort vad vi kunnat för att "säkra" lådan innan vi tog D&T på bete. Vi konstaterade dock att den behövde komma upp högre på väggen. Vilket vi skulle fixa inpå höstkanten när vi tänkte komma tillbaka till stallet. Men nu är det alltså redan gjort. Känns bra. Och eftersom hästarna behöver denna lunchbox/hö-låda nu ett par dagar, var det lika bra att ta tag i det.
Nu sitter lådan så pass högt upp på väggen att "stege-och-fallskärm" inte är fel. Stege iallafall, annars når man inte över huvudtaget. För även om lådan nu sitter högt, så är det ju ännu lite högre att komma åt och fylla på höet (alltså uppifrån). Men nu vore det väl f*n om Dísa ska kunna komma åt den.
Men vi tänker faktist sätta en liten "ram" runt nedre kanten ändå. Bara för att hon inte ska ställa sig på bakbenen och knuffa till locket underifrån (vilket i sin tur gör att locket släpper, magneten orkar inte hålla imot om den bli tilltryckt). Jodå, det skulle hon helt klart kunna fixa men inte just nu då, pga benet. Men till vintern...med lite snö som gör att hon skulle kunna komma upp lite närmare...ja då kan man ju räkna ut vad som händer. *ler*

Och Tindur, ja han är säkert glad över att ha en så bra kompis som sin Dísa. Jag menar, varför liksom behöva vänta på maten när den kan serveras tidigare. Och just serveras gör den ju, för det är inte han som gör jobbet, nää det är det Dísa som fixar. Men det är klart...nu när hon är "justerad" kanske han är där i stället och "gör jobbet". Hmm, nåväl vi kommer göra det ännu mer besvärligt för de att lyckas. Och Tindur är, som den söta pojk-häst han faktiskt är, inte så värst sugen på att göra mer än vad han behöver. *ler*
Men det är klart, han stod ju hela kvällen igår med mulen bland alla våra saker för att se vad vi höll på med, så han kanske redan har räknat ut hur han ska lösa "problemet"! :-)

Bröllop & "Jäkelskap"!

Elin som köpte Sida av Monika&Lina Carlsson, har i helgen som gick gift sig nere på Gotland. Stort GRATTIS!
Elin är även svärdotter till Lena som äger Oli.

Elin med sin Sida!


Elin och Magnus, bröllopsbild från Gotland!


Långt ifrån den "fars" som komikerna Stefan&Krister gör är titeln till detta inlägg. Eller ja, det är klart att bröllpet mellan Elin och Magnus givetvis är ett roligt och trevligt inslag, men det där med "jäkelskap".... ja det är inte alls åt det roliga hållet.

I lördags (när jag för övrigt fyllde år) skulle jag och Birra ut och åka häst&vagn. Tänkte vi. Men åskan kom farandes och eftermiddagen ute hos hästarna i Fjällnäs blev inte som vi tänkt.
Gosade med "de små liven" och såg till att smörja samt spraya de med myggmedel ordentligt. Aldrig är väl mygg och knott så ihärdiga som när det ska till att regna?

Vi stannade kvar ett tag och kollade av vad som hände när åskan kom. Vi satt i bilen och kunde konstatera att allt gick lugnt till. Hade hört av Birgers arbetkompis (som bor alldeles brevid hagen) att Dísa och Tindur sprungit en del när åskan tidigare gått.
Men nu var det alltså lugnt.
De extremt mörka molnen drog förbi och vi kunde inte längre höra att det mullrade. Inte heller såg vi några blixtar. Regna gjorde det fortfarande så vi valde att åka hemmåt.

Tindur på bete i Fjällnäs! En dag då det inte regnade *ler*.


Åskan gick "hårt" på lördag kväll inne i stan. Jag och Birger tyckte det var rätt bra att den höll till här och inte ute hos hästarna.

Söndag eftermiddag kommer vi ut till D&T...
Hämtar de i hagen och börjar göra iordning de för att nu äntligen få komma ut och köra lite kärra.

Dísa står snällt stilla och jag flätar hennes man för att den inte ska vara ivägen för tömmarna. Hon står och "gungar" på ett konstigt sätt. Ungefär som hon ibland kan göra när hon skos på framhovarna. Liksom flyttar tyngden bakåt men sedan fram igen utan att flytta på sig själv. Hmm...jag tänkte inte mer på det.
Jag la selen på henne och spännde fast den. Tog fram bettet, ja jag tänkte köra med bett eftersom hon inte gått på ett par dagar och det kunde bli lite väl spännande annars.
Gav min häst bettet och hon vägrade ta det i munnen (!!). Dísa brukar inte göra så. När jag erbjuder henne bettet från min hand brukar hon snällt och villigt ta det. Men inte nu! Jag reagerade men inte mer än att jag tyckte hon kunde öppna munnen. Birra stod brevid och log lite...kunde det vara så att Dísa faktiskt inte gjorde som hennes matte sa???

Jag körde den där "stoppa-fingret-på-lanen" tekniken varpå Dísa givetvis öppnade munnen och tog bettet. Jag satte fast tömmarna och öppnade grinden för att leda bort henne till kärran. Dísa tog ett steg och hoppade liksom till lite för att sedan inte kunna gå!!!
Förbannat! Hon var ju halt!!!!! Min älskade stackars lilla häst lirkade sig framåt men markerade extremt på ena frambenet. Hjälp!

Visst hon kunde gå men det var inte mer heller. Det var bara att lirka tillbaka henne till hagen och ta bort allt hon hade på sig för att sedan noooooga undersöka hela henne.
Jag hade ju visiterat henne innan vi började gå. Det gör jag alltid, givetvis även Tindur. Därför var det så konstigt att jag inte sett något...Men det syntes verkligen ingenting på henne. Ingenstans! Ingen värme, ingen svullnad, ingen reaktion på tryck...INGENTING! *suck*

Jaha, vad gör vi nu?

Jag ville inte lämna henne i hagen i Fjällnäs. Det behövde jag aldrig säga. Birra började ganska omgående att tömma transporten, som var full med grejjer eftersom den "huserar" som "stall" när vi är på bete. Ut med allt. Packa om alla saker, ta med elaggrigatet (eftersom den behövs i stall-hagen) samt gjordspetten och så lasta.

Dísa kunde ju stå. Och hon kunde väldigt försiktigt gå. Så då kändes det ändå bäst att få ner henne till stallet i Jukkas för att kunna ha henne inne i boxen. Den hältan såg inte ut att må bra av rundvandring i en stor hage med stora grästuvor osv.

Tindur var inte så sugen på att gå in i transporten. Kan man väl förstå. Varför behöva lämna gräset när det finns kvar? Men han klev sedan snällt in efter lite övertalning.
Dísa gick in efter Tindur och jag tittade på henne och funderade om det igentligen var så smart att åka iväg. Men jag behövde inte fundera.
Dísa gick själv raka vägen in i transporten. Jag hant inte ens upp på rampen så var hon inne. DET var för mig ett tecken på hur hon ville ha det.

Väl tillbaka i Jukkasjärvi var det inte bara att lasta ur hästarna och ställa in de i boxarna. Nähädå, så enkelt ska det givetvis inte vara.

Vi har för ungefär en vecka sedan fått hö (läs gräs) av en man i Jukkas. Han hade slagit gräset men inte tagit rätt på det. Vi gjorde det istället. Men det var/är/blev ju tvunget till att torka...och hur gör man då när man själv inte är "bonde"?
Jo, vi tog sk lastpallar och ställde på kant. Över träplankorna hängde vi höet. Blev ungefär som på "härsjor" men ändå lite annorlunda. Helsmart tyckte vi.
Det var det också men nu hade vi ställt dessa lastpallar med höet, ca 8st, plus hö över boxkanterna inne i Dísas box.
Vi hade även tömt boxen på spån innan och nu var där alltså fullt med hö i stället.

Det var "bara" att flytta alla pallar, hö och annat som var i vägen. In med nytt spån och sedan låta D&T få komma in.

Det är tur att inte någon annan behövde/behöver se hur det såg/ser ut i stallet just nu. *ler lite* Och jag håller alla tummar jag har att Fidde (allas-vår-hovslagare) inte behöver låna stallet för att sko någon häst de närmaste dagarna.

Dísa lirkade in i boxen men såg ändå ut att inte gå så himla dåligt från transporten och in. Men väl inne såg det inte så roligt ut. *suck*


Måndag morgon, upp tidigt och ner till Jukkas för att släppa ut de små liven. Dísa var ingen vacker syn. Det såg väldigt besvärligt ut för henne men det var som om det blev bättre när hon rört på sig lite. Hon gick mellan hö-tussarna och för varje gång jag såg henne gå tyckte jag det var liiiiiite, lite bättre. Det var också det som gjorde att jag valde och ha henne (och T) ute istället för att stå inne i boxen. Dessutom är hagen vid stallet väldigt slät och fin. Inga gropar och liknande.

Åkte sedan ner till lunch och hon gick mer obehindrat samt såg inte alls lika halt ut.
Jag som pratat med veterinären på morgonen valde att avvakta ett besök från henne. Och när jag och Birra kom ner till stallet på eftermiddagen såg Dísa ännu lite bättre ut.

Tog in D&T lite tidigare i går kväll/em eftersom de ändå varit ute från tidiga morgonen. Ville även att Dísa skulle få chans att vila. Och det gjorde hon. Hon tog stöd med rumpan mot boxväggen och såg ut att tycka det var jätte skönt.

Efter att jag granskat min häst suuuper, suuuper noga kan det enda (för mig) tänkbara vara att hon sträckt sig. Hennes högra framben, uppe vid bogfästet är något mer hård över muskeln än den vänstra. Tycker mig känna/se en lite mer svälld muskel där. Men jag vet inte....hmm.
Masserade med liniment en stund just där och Dísa tyckte det var väldigt, väldigt, väääldigt skönt. Hon stod och blundade, fibblade med mulen och sänkte halsen. Kanske är det ändå där hon har känningar?


Jag kan bara gissa vad som hänt. Jag tror att Dísa kan ha sprungit under lördag kvällen/natten för att åskan gick (att den kommit tillbaka och stressat henne) och på något sätt sträckt sig/ramlat/överanstängt en muskel. Men det är som sagt bara vad jag tror.

I dag tisdag var hon lite stel igen när hon gick ut till hagen på morgonen. Men då har hon ju också stått still hela natten. Återstår att se hur hon ser ut i eftermiddag. Givetvis tar jag ut veterinären om detta inte ser ut att ge med sig men tänkte ändå att "Lilla-D" skulle få någon dag på sig. Hela Dísa såg dock ut att vara mer energisk idag än tidigare och det...lovar väl ändå gott!?!


Zorro och Lily!

Lily "jagade" pinnen när Zorro rörde på den!

Zorro är liiiite fundersam över om Lily verkligen ska stryka sig mot honom!???

Ingers (som äger stallet) yngsta dotter, Lina har en katt som heter Lily. Henne tycker Zorro om. Och Lily tycker om Zorro! *ler* När vi nu kom tillbaka med hästarna i söndags var Lily där och jag tror hon har saknat oss. Eller iallafall Zorro.

Och igår kväll, när Z låg i sin bilbur med dörren öppen, ja då hoppade Lily dit. Birra skyndade sig fram med telefonkameran och förevigade ögonblicket.


Zorro tar det lugnt, Lily kan väl få hälsa på i hans bil om hon nu vill det!

Ett livstecken!

Så där lagom till det att jag fyller år (i morgon) kommer här ett inlägg som bevis på livstecken från oss! *ler lite*

Det blev aldrig någon tävling. Min älskade pappa blev akut sjuk torsdagen innan tävlingshelgen (vi skulle ha åkt på fredagen, alltså dagen därpå) och att lämna stan var inte ett allternativ.
Själv blev jag mest förvånad över mitt egna "lugn" när ambulansen hämtade honom. Men det föll en tår senare på kvällen när alla spänningar släppte.

I dag mår min pappa bra. Han ser ut och är som vanligt. Dock sätter det givetvis sina spår, om inte annat så hos mig, som nu ett tag oroat mig enormt för att det ska hända igen.


Dísa och Tindur är på bete. Vi har kört upp de till Fjällnäs och de har blivit så där lagom runda och goa´. Hrmm, helst skulle jag velat köra med en gräsklippare innan vi släppte ut de på ängen, för det var hur mycket gräs som helst där. Men vad gör man?
Och de har ju faktiskt gått ganska hårt innan betessläppet. Varken Dísa eller Tindur har varit i så bra form som de var innan vi tänkte åka och tävla.
Nåväl, det syns det inga spår av nu...*ler*. Eller ja, så klart är de fortfarande pigga och glada. Men kroppsformen tänkte jag på...är ju inte som för några veckor sedan.

Hur som helst mår alla "fyrfotingar" bra. Zorro mår fint även han men har väl inte så där jätte många kompisar just nu. Kanske saknar han Gissa och Lilly. Men han kommer ju tillbaka till de så han får vackert lov att stå ut.
Dessutom kommer vi åka ner till Jukkasjärvi och stallet ibland ändå, även fast hästarna inte är där. Måste fixa lite inför hösten osv. Och har då Z lite tur kanske han kan få träffa sina kompisar vid de tillfällena.


Av ägaren till stallet i Poikkijärvi där vi tidigare stod har vi fått köpa en rockard/kärra. Det är alltså den kärra vi fick låna och köra Dísa med tidigare sommrar (när vi stod i Poikki). Jätte kul! Tack, Anna!
Så nu blir det att köra lite kärra med både D&T. Eftersom vi gjorde inkörningen av Tindur "klar" förra vintern blir det även för honom att "leda spannet".
Vi har tagit upp kärran till Fjällnäs och i morgon tänkte vi fara ut med den en stund. Återstår ju och se vad det är för väder, känns inte så roligt att sitta i den om det öser ner regn. Men helt klart super kul att nu kunna variera ridningen med lite körning (även sommar-tid).


En nära bekants hus har brunnit! Känns så tråkigt för de. Vad kan man göra annat än konstatera vad som hänt? Finnas där, så klart, men kan man vara mer maktlös? Som tur är gick det bra med de själva och deras vovve.


Jaa nu pendlar vi alltså efter Nikkaluokta vägen varje dag. Lite ombyte så där eftersom hästarna befinner sig efter den vägen. Besvärligt dock med det vägarbete/järnvägsarbete som LKAB håller på med efter vägen.
Men vad gör det...så länge alla nära och kära få leva och må bra!?!