Elin är även svärdotter till Lena som äger Oli.
Elin med sin Sida!
Elin och Magnus, bröllopsbild från Gotland!
Långt ifrån den "fars" som komikerna Stefan&Krister gör är titeln till detta inlägg. Eller ja, det är klart att bröllpet mellan Elin och Magnus givetvis är ett roligt och trevligt inslag, men det där med "jäkelskap".... ja det är inte alls åt det roliga hållet.
I lördags (när jag för övrigt fyllde år) skulle jag och Birra ut och åka häst&vagn. Tänkte vi. Men åskan kom farandes och eftermiddagen ute hos hästarna i Fjällnäs blev inte som vi tänkt.
Gosade med "de små liven" och såg till att smörja samt spraya de med myggmedel ordentligt. Aldrig är väl mygg och knott så ihärdiga som när det ska till att regna?
Vi stannade kvar ett tag och kollade av vad som hände när åskan kom. Vi satt i bilen och kunde konstatera att allt gick lugnt till. Hade hört av Birgers arbetkompis (som bor alldeles brevid hagen) att Dísa och Tindur sprungit en del när åskan tidigare gått.
Men nu var det alltså lugnt.
De extremt mörka molnen drog förbi och vi kunde inte längre höra att det mullrade. Inte heller såg vi några blixtar. Regna gjorde det fortfarande så vi valde att åka hemmåt.
Tindur på bete i Fjällnäs! En dag då det inte regnade *ler*.Åskan gick "hårt" på lördag kväll inne i stan. Jag och Birger tyckte det var rätt bra att den höll till här och inte ute hos hästarna.
Söndag eftermiddag kommer vi ut till D&T...
Hämtar de i hagen och börjar göra iordning de för att nu äntligen få komma ut och köra lite kärra.
Dísa står snällt stilla och jag flätar hennes man för att den inte ska vara ivägen för tömmarna. Hon står och "gungar" på ett konstigt sätt. Ungefär som hon ibland kan göra när hon skos på framhovarna. Liksom flyttar tyngden bakåt men sedan fram igen utan att flytta på sig själv. Hmm...jag tänkte inte mer på det.
Jag la selen på henne och spännde fast den. Tog fram bettet, ja jag tänkte köra med bett eftersom hon inte gått på ett par dagar och det kunde bli lite väl spännande annars.
Gav min häst bettet och hon vägrade ta det i munnen (!!). Dísa brukar inte göra så. När jag erbjuder henne bettet från min hand brukar hon snällt och villigt ta det. Men inte nu! Jag reagerade men inte mer än att jag tyckte hon kunde öppna munnen. Birra stod brevid och log lite...kunde det vara så att Dísa faktiskt inte gjorde som hennes matte sa???
Jag körde den där "stoppa-fingret-på-lanen" tekniken varpå Dísa givetvis öppnade munnen och tog bettet. Jag satte fast tömmarna och öppnade grinden för att leda bort henne till kärran. Dísa tog ett steg och hoppade liksom till lite för att sedan inte kunna gå!!!
Förbannat! Hon var ju halt!!!!! Min älskade stackars lilla häst lirkade sig framåt men markerade extremt på ena frambenet. Hjälp!
Visst hon kunde gå men det var inte mer heller. Det var bara att lirka tillbaka henne till hagen och ta bort allt hon hade på sig för att sedan noooooga undersöka hela henne.
Jag hade ju visiterat henne innan vi började gå. Det gör jag alltid, givetvis även Tindur. Därför var det så konstigt att jag inte sett något...Men det syntes verkligen ingenting på henne. Ingenstans! Ingen värme, ingen svullnad, ingen reaktion på tryck...INGENTING! *suck*
Jaha, vad gör vi nu?
Jag ville inte lämna henne i hagen i Fjällnäs. Det behövde jag aldrig säga. Birra började ganska omgående att tömma transporten, som var full med grejjer eftersom den "huserar" som "stall" när vi är på bete. Ut med allt. Packa om alla saker, ta med elaggrigatet (eftersom den behövs i stall-hagen) samt gjordspetten och så lasta.
Dísa kunde ju stå. Och hon kunde väldigt försiktigt gå. Så då kändes det ändå bäst att få ner henne till stallet i Jukkas för att kunna ha henne inne i boxen. Den hältan såg inte ut att må bra av rundvandring i en stor hage med stora grästuvor osv.
Tindur var inte så sugen på att gå in i transporten. Kan man väl förstå. Varför behöva lämna gräset när det finns kvar? Men han klev sedan snällt in efter lite övertalning.
Dísa gick in efter Tindur och jag tittade på henne och funderade om det igentligen var så smart att åka iväg. Men jag behövde inte fundera.
Dísa gick själv raka vägen in i transporten. Jag hant inte ens upp på rampen så var hon inne. DET var för mig ett tecken på hur hon ville ha det.
Väl tillbaka i Jukkasjärvi var det inte bara att lasta ur hästarna och ställa in de i boxarna. Nähädå, så enkelt ska det givetvis inte vara.
Vi har för ungefär en vecka sedan fått hö (läs gräs) av en man i Jukkas. Han hade slagit gräset men inte tagit rätt på det. Vi gjorde det istället. Men det var/är/blev ju tvunget till att torka...och hur gör man då när man själv inte är "bonde"?
Jo, vi tog sk lastpallar och ställde på kant. Över träplankorna hängde vi höet. Blev ungefär som på "härsjor" men ändå lite annorlunda. Helsmart tyckte vi.
Det var det också men nu hade vi ställt dessa lastpallar med höet, ca 8st, plus hö över boxkanterna inne i Dísas box.
Vi hade även tömt boxen på spån innan och nu var där alltså fullt med hö i stället.
Det var "bara" att flytta alla pallar, hö och annat som var i vägen. In med nytt spån och sedan låta D&T få komma in.
Det är tur att inte någon annan behövde/behöver se hur det såg/ser ut i stallet just nu. *ler lite* Och jag håller alla tummar jag har att Fidde (allas-vår-hovslagare) inte behöver låna stallet för att sko någon häst de närmaste dagarna.
Dísa lirkade in i boxen men såg ändå ut att inte gå så himla dåligt från transporten och in. Men väl inne såg det inte så roligt ut. *suck*
Måndag morgon, upp tidigt och ner till Jukkas för att släppa ut de små liven. Dísa var ingen vacker syn. Det såg väldigt besvärligt ut för henne men det var som om det blev bättre när hon rört på sig lite. Hon gick mellan hö-tussarna och för varje gång jag såg henne gå tyckte jag det var liiiiiite, lite bättre. Det var också det som gjorde att jag valde och ha henne (och T) ute istället för att stå inne i boxen. Dessutom är hagen vid stallet väldigt slät och fin. Inga gropar och liknande.
Åkte sedan ner till lunch och hon gick mer obehindrat samt såg inte alls lika halt ut.
Jag som pratat med veterinären på morgonen valde att avvakta ett besök från henne. Och när jag och Birra kom ner till stallet på eftermiddagen såg Dísa ännu lite bättre ut.
Tog in D&T lite tidigare i går kväll/em eftersom de ändå varit ute från tidiga morgonen. Ville även att Dísa skulle få chans att vila. Och det gjorde hon. Hon tog stöd med rumpan mot boxväggen och såg ut att tycka det var jätte skönt.
Efter att jag granskat min häst suuuper, suuuper noga kan det enda (för mig) tänkbara vara att hon sträckt sig. Hennes högra framben, uppe vid bogfästet är något mer hård över muskeln än den vänstra. Tycker mig känna/se en lite mer svälld muskel där. Men jag vet inte....hmm.
Masserade med liniment en stund just där och Dísa tyckte det var väldigt, väldigt, väääldigt skönt. Hon stod och blundade, fibblade med mulen och sänkte halsen. Kanske är det ändå där hon har känningar?
Jag kan bara gissa vad som hänt. Jag tror att Dísa kan ha sprungit under lördag kvällen/natten för att åskan gick (att den kommit tillbaka och stressat henne) och på något sätt sträckt sig/ramlat/överanstängt en muskel. Men det är som sagt bara vad jag tror.
I dag tisdag var hon lite stel igen när hon gick ut till hagen på morgonen. Men då har hon ju också stått still hela natten. Återstår att se hur hon ser ut i eftermiddag. Givetvis tar jag ut veterinären om detta inte ser ut att ge med sig men tänkte ändå att "Lilla-D" skulle få någon dag på sig. Hela Dísa såg dock ut att vara mer energisk idag än tidigare och det...lovar väl ändå gott!?!
Zorro och Lily!
Lily "jagade" pinnen när Zorro rörde på den!
Zorro är liiiite fundersam över om Lily verkligen ska stryka sig mot honom!???Ingers (som äger stallet) yngsta dotter, Lina har en katt som heter Lily. Henne tycker Zorro om. Och Lily tycker om Zorro! *ler* När vi nu kom tillbaka med hästarna i söndags var Lily där och jag tror hon har saknat oss. Eller iallafall Zorro.
Och igår kväll, när Z låg i sin bilbur med dörren öppen, ja då hoppade Lily dit. Birra skyndade sig fram med telefonkameran och förevigade ögonblicket.
Zorro tar det lugnt, Lily kan väl få hälsa på i hans bil om hon nu vill det!
