Så där lagom till det att jag fyller år (i morgon) kommer här ett inlägg som bevis på livstecken från oss! *ler lite*
Det blev aldrig någon tävling. Min älskade pappa blev akut sjuk torsdagen innan tävlingshelgen (vi skulle ha åkt på fredagen, alltså dagen därpå) och att lämna stan var inte ett allternativ.
Själv blev jag mest förvånad över mitt egna "lugn" när ambulansen hämtade honom. Men det föll en tår senare på kvällen när alla spänningar släppte.
I dag mår min pappa bra. Han ser ut och är som vanligt. Dock sätter det givetvis sina spår, om inte annat så hos mig, som nu ett tag oroat mig enormt för att det ska hända igen.
Dísa och Tindur är på bete. Vi har kört upp de till Fjällnäs och de har blivit så där lagom runda och goa´. Hrmm, helst skulle jag velat köra med en gräsklippare innan vi släppte ut de på ängen, för det var hur mycket gräs som helst där. Men vad gör man?
Och de har ju faktiskt gått ganska hårt innan betessläppet. Varken Dísa eller Tindur har varit i så bra form som de var innan vi tänkte åka och tävla.
Nåväl, det syns det inga spår av nu...*ler*. Eller ja, så klart är de fortfarande pigga och glada. Men kroppsformen tänkte jag på...är ju inte som för några veckor sedan.
Hur som helst mår alla "fyrfotingar" bra. Zorro mår fint även han men har väl inte så där jätte många kompisar just nu. Kanske saknar han Gissa och Lilly. Men han kommer ju tillbaka till de så han får vackert lov att stå ut.
Dessutom kommer vi åka ner till Jukkasjärvi och stallet ibland ändå, även fast hästarna inte är där. Måste fixa lite inför hösten osv. Och har då Z lite tur kanske han kan få träffa sina kompisar vid de tillfällena.
Av ägaren till stallet i Poikkijärvi där vi tidigare stod har vi fått köpa en rockard/kärra. Det är alltså den kärra vi fick låna och köra Dísa med tidigare sommrar (när vi stod i Poikki). Jätte kul! Tack, Anna!
Så nu blir det att köra lite kärra med både D&T. Eftersom vi gjorde inkörningen av Tindur "klar" förra vintern blir det även för honom att "leda spannet".
Vi har tagit upp kärran till Fjällnäs och i morgon tänkte vi fara ut med den en stund. Återstår ju och se vad det är för väder, känns inte så roligt att sitta i den om det öser ner regn. Men helt klart super kul att nu kunna variera ridningen med lite körning (även sommar-tid).
En nära bekants hus har brunnit! Känns så tråkigt för de. Vad kan man göra annat än konstatera vad som hänt? Finnas där, så klart, men kan man vara mer maktlös? Som tur är gick det bra med de själva och deras vovve.
Jaa nu pendlar vi alltså efter Nikkaluokta vägen varje dag. Lite ombyte så där eftersom hästarna befinner sig efter den vägen. Besvärligt dock med det vägarbete/järnvägsarbete som LKAB håller på med efter vägen.
Men vad gör det...så länge alla nära och kära få leva och må bra!?!
