Ridning, julbord och lite julpynt!

Trevlig första advent på er alla! Snart är julen här! :-)


Jag och Birra red inte idag. Gårdagens julbord gjorde sig påmind så vi lät hästarna vila från aktivitet. Därimot var vi och red i går. Vi tänkte se om det gick att kanske ta sig över isen till Jukkas men det visade sig att nej, det gjorde det inte.

Ingen bilväg är plogad över älven ännu. Skotrar har kört upp en "stig" men den är alldeles för mjuk för hästarna. De går igenom och det är inte roligt när de gör det. Står ju nästan på nosen/mulen. Vi red lite på den översnöade isbanan istället. Birger och Tindur travade på lite och det var synd att jag inte hade kameran med (som alltid när det är något man vill visa *ler*). Jag och Dísa travade lite också men jobbade mer i skritt och att flytta undan hennes rumpa.
Birger och Tindur på älven i våras.

Efter en liten uppvärming på isen valde vi att fortsätta rida men tog då Altastugvägen (som inte leder till Alta). Hästarna var pigga och glada och det gjorde ridningen hur rolig som helst. A-stugvägen är väldigt backig och vi utnyttjade det i vår träning. De lagomt lutande backarna var hur mysiga som helst att galoppera efter. Dísa och Tindur var genast med på noterna. Tölt och trav reds också och "lille-man" ser såååå söt ut när han vet att han töltar, dvs att han kan och gör rätt.


Igår kväll blev vi bjudna på julbord av Lasse och Liselotte. Ännu ett stort tack till er!
Vi var på Jukkasjärvi hembygdsgård och åt. Det var så gott! Aldrig har jag varit med om ett julbord som var så fint upplagt och planerat. Och all maten, ja det går inte att beskriva. Det var så mysigt att sitta där inne och bara njuta av allt det goda. Att det var närmare -20'C ute gjorde bara att det kändes ännu mysigare.


Gå in på följande länk och kika lite hur det ser ut och vad som finns i Jukkasjärvi.

http://www.icehotel.com/Winter/Eat/Hembygdsgarden/


Blev lite julpyntat här hemma igår också. Har gjort en del även idag men i stallet har det inte blivit dessto mer. En ljusstake kom upp innan vi for hem men det får väl bli mer under veckan. Jag som tänkt göra nytt julpynt till stallet har inte hunnit med det ännu. Det kommer.

Galopp i mjuksnö och lockig matte!

Jag och Birger red D&T tillsammans med Anna och Vaskur igår. Vi tog samma vända som jag och Birra gjorde härom dagen. Nu hade det kommit ännu mera snö så det blev lite plumsande.

Första vägen förbi Syvijärvi gick i halvraskt tempo. Det var där det låg mest snö. Fortfarande är snön mycket lätt så vi travade på lite och sista sträckan upp mot byvägen blev det en galopp. Hur kul som helst. Kändes som att sitta på en gunghäst. Så mjukt och fint gick det. Väl uppe på byvägen var Dísa "laddad". Hon blir ofta så´n. Har hon fått börja springa vill hon gärna göra det mer. Dessutom var ju byvägen plogad så nu blev det lättare för hästarna att röra på benen. Villket så klart Dísa inte var sen att upptäcka.

Tindur och Birger körde på de också. Tindur var pigg och sparade inte på krafterna. Nu valde Birra att rida lite bakom mig och Anna eftersom han inte har någon pannlampa. Men det gick fint det också.

När vi kom till Torpet-vägen upptäckte vi till våran besvikelse att den vägen nu var plogad. Den som var så fin härom dagen med orörd snö. Vi red ner efter den ändå. Gick ju bra det också, hästarna slapp plumsa men vi saknade vår "galopp-snö".

Finns en backe i slutet av Torpet-vägen som det är så där lagom lutning på. Där lät vi hästarna galoppera igen. Dísa som hade "trippat" tidigare blev nu lite trött och travade sista biten. Tindur därimot hade luft under hovarna och körde om oss. Vaskur var pigg även han men valde att gå efter Dísas linje ;-)

Vägen till och förbi kyrkan gick i tölt och trav. Vägen därefter, hemåt stallet, gick i skritt och lite tölt. Dísa var så duktig och hennes tidigare trötthet vid galoppen var som bortblåst.

Tillbaka i stallet skulle Dísa så klart rulla sig i boxen. Som jag skrivit tidigare älskar hon verkligen att göra det. Gör ju inte mig något att hon tycker om det men hur kul är det tex när man är på kurs eller tävling? Med hennes man!!! Kan ju tänka er hur hon ser ut *suckar leendes*.

Efter att hon rullat klart borstade jag av henne. Brukar spraya Bodywash på henne när hon är som svettigast. Det är en form av tvättlösning som tar bort svett och smutts (köpt från Hööks och behöver inte sköljas ur) och det tycker hon är ganska skönt. Problemet eller vad man nu ska kalla det är att hon absolut måste rulla sig en gång till efter att jag sprayat, för då har hon ju blivit blöt igen!!!! :-) Kan ju föreställa er hon "fin" min piga brukar se ut på kvällarna.

Så tycker Dísa om det!

Tindur därimot, han ser vi sällan rulla sig. Att han tycker om att ligga ner och sova det vet vi men att rulla sig.... nä det är inte hans grej. Jag har sprayat även honom med Bodywashen men han tycker inte om det. Ser jätte sur ut och riktigt blänger på mig. Så numer gör jag det bara om han är riktigt, riktigt svettig. Då tycker han det är iallafall liiiiite skönt. Han är så söt!

Söta, underbara Tindur, har ett "hjärta" på sin mule!

I "vanliga fall" brukar det ju kunna vara killar/pojkar som skitar ner sig och tejer/flickor brukar vara de som är mer fina i kanten. Jo tjena, inte hos oss! Här är det tvärt om. :-)

Jag har varit hos frisören idag. Det händer inte ofta. Ville göra något nytt med mitt hår och har nu permanentat mig. För bra många år sedan hade jag mitt hår ständigt permanentat men lät det växa bort. Jag var så less på mitt raka hår så nu är jag tillbaka i den mer krulliga varianten. Hur skönt som helst att slippa det platta tunna håret. Kanske är det lite extremt lockigt just nu men det brukar ju vara så precis när det är nygjort. Blir bra om en vecka eller två.

Mera snö och isiga hästar!

Jodå, det har snöat idag också. Eller har, det snöar ute nu också :-) Jag som tycker det är mysigt med snö börjar faktiskt tycka att det kan upphöra lite. Både Dísa och Tindur är totalt igen-isade när vi kommer på eftermiddagen. Finns inte en chans att det går att lägga en sadel på dem som de ser ut. Enda allternativet är att de först får tina upp en stund inne i stallet och därefter kanske kunna ridas.

Bäst av allt hade det ju varit om hästarna haft ett täcke på sig under dagen. Men eftersom det inte är vi själva som släpper ut dem på morgonen är täcke inte att tänka på. Lasse känner att han inte hinner med det och dessutom är ju ingen av hästarna hans egen. Att han släpper ut dem och ser till att de får frukost och vatten är ju hur snällt som helst bara det.

Självklart hade jag ju åkt ner på morgonen och lagt ett täcke på de älskade "fyrfotingarna" om de hade kräft det. Tex av hälsoskäl eller så.
Om det är kallt ute på morgonen, -26'C eller kallare brukar Lasse ge dem frukost inne. Då åker jag (eller både jag och Birra) ner på fm för att lägga ett täcke på och sedan släppa ut dem. Så får de vara ute från ca 9 tiden istället för kl:6.

Men då handlar det om ren kyla. Idag har det inte varit kallt. -10'C var det i Poikkijärvi när vi kom dit. Det är snön som ställer till det för vår ridning. Pratade just om det idag nere i stallet. Den dagen det slutar snöa blir det väl kallt istället! Men är det "bara" runt minus 18-19 grader går det ju att kanske ta en liten skritt-vända. Så hästarna iallafall får komma ut och se något annat.

Jag bytte broddar på Dísas framhovar idag. Tindur har redan fått nya broddar då Kärstin var och satte en ny framdojja på honom. Birra bytte då broddarna på den andra framskon också så att det inte blir någon höjdskillnad för "Lille-man". Nu har då Dísa också fått lite högre broddar på sig. Jag brukar byta ut broddarna på hästarna allt eftersom det kommer snö. De första "plutt-broddarna" får sitta under den första halkan och små-snön, sedan kommer de "riktiga" grejjerna fram :-))

Snart börjar det bli dax att julpynta stallet. Jag tycker det är hur roligt som helst. Igentligen är det väl kanske Anna som ska göra det men hon låter mig hjälpa till. Tycker det blir så mysigt när det kommer upp lite glitter och ljus. Igentligen hade jag velat få upp en belysning "ala-julgran" inne i stallet men har inte kommit för att köpa någon. Hästarna har en nattlampa som lyser nattetid. Hade ju varit mysigt att "byta" ut den mot lite stämningsfull julbeslysning nu under december. Nåja, kanske stallvärden köper in något? Vi får väl se. Jag ska iallafall ta och göra lite nytt pynt till hästarna. Vad det blir får jag återkomma till. Självklart också med lite bilder.

Bus i bus-väder!

Nu har vintern kommit till Kiruna! På bara ett par dagar har det kommit mellan 3-4 dm snö (minst) och allt är nu vitt. Mysigt!


Igår blåste det rätt bra under hela dagen men på eftermiddagen avtog vinden något. All ny-snö lockade så klart till bus villket hästarna genast var med på.


Jag och Birger red först den lilla rundan förbi Syvijärvi (hur man nu stavar). Dísa och Tindur var pigga och tyckte att den lägsta växeln skulle ligga i nivån trav. Släppte på alla "krav" och bara lät de ha roligt. Det hade vi också. Snön yrde runt hovarna och sista biten tillbaka till by-vägen blev det galopp.
Tillbaka på by-vägen konstaterade vi att det gick för fort, inte kunde vi väl vända hemåt redan.


Vi red vidare och tog nu "Torpet-rundan". Där låg också mycket snö! Kan ju tillägga att all snö var väldigt mjuk och lätt. Riktig kall snö. Hästarna behövde inte jobba hårt utan lekte mest.
När vi skrittade ner efter första biten på Torpet-vägen skuttar Dísa helt plötsligt till. Det var säkert något i skogen som hon hörde. Jag flaxade med armarna och bakom mig hör jag Birra:

"Vad gör ni? Som ryttare ska man hålla händerna stilla och låga på var sin sida om manken!!" Jag skrattade så tårarna rann :-)


Blev inte så mycket tölt-ridning utan mest trav och galopp (förutom skritten då så klart). Jösses vilken trav det blev i all snö! Så ska "riktig" trav vara :-) För Dísas del, Tindur han travar ju så himla flott och fint oavsett om det är snö runt benen eller inte.


En riktigt rolig ridtur blev det som vi idag hade tänkt göra om. Dock kröp termotern ner till -21'C så vi valde att inte rida. Då det har snöat nästan hela dagen idag också såg D&T ut som två vandrande snö-högar när vi tog in dem. Isiga på ryggen och i man samt svans. Borstade försiktig av den snö som låg löst, resten fick sitta och täcken las på. Varken Tindur eller Dísa tycker om att bli borstade när de är så där isiga. Det är klart det skull inte jag heller göra. Känns säkert i pälsen om man inte är försiktig.
Gammal bild men typ så här såg de ut.

Efter att de stått ett tag med sina ulltäcken på sig så var all is borta. Lite små blöta var de men det torkar under natten.


Zorro stor trivs med all snön han också. Han tycker det är väldigt roligt att "skotta" med nosen. Han har ju så långa ben så fram kommer han trotts att det ibland ser ut som om han har snö långt upp över magen :-)


Busig Zorro i busigt väder igår.

Snöigt värre och tappad sko!

Nu kommer snön! Det har snöat nästan hela helgen för att inte tala om idag. Just nu är det riktig snöstorm ute men det tycker jag är ganska mysigt, fast inte om man måste vara ute ;-)



Birger har jobbat så´nt där knepigt skift i helg. Först ett par timmar på förmiddagen, ledig mitt på dan och sedan jobbat igen på em-kvällen. På lördag valde vi att inte rida bara för att det skulle bli så stessigt. Pysslade med hästarna och såg till att de mådde bra. Tog in dem så de fick äta kraftfoder inne och kollade av att alla "hårstrån låg på rätt plats" ;-)



Igår söndag såg vi framimot att sticka och rida. Eftersom det hade snöat hela natten låg det ca 2-3dm nysnö på marken och det lockar ju till en del "bus". Efter att ha mockat och gjort klart tog vi in hästarna för att sadla. När Birger skulle kratsa Tindurs ena hovar blev våra ridplaner grusade. "Lille-man" hade tappat en sko! Suck!

Jag ringde till Kärstin (med ä *ler*) och hon hade möjlighet att komma på kvällen och fixa dit en ny sko.



Ute i hagen gick Birra omkring och letade dojjan. Självklart hade ju även snösulan åkt av och låg nu någonstans i hagen. Jag gick också ut och letade efter att jag pratat med Kärstin. Vi hittade inte varken skon eller sulan. Men med all den snön var det ju inte så konstigt. Dessutom visste vi inte ifall Tindur tappat skon redan under lördags eftermiddagen. Eftersom det inte var vi som tog in hästarna på lördag kväll kollades inte ifall att alla skor satt där de skulle. Lasse brukar inte göra det. Han tittar bara att det inte sitter snö-klumpar under fötterna och eftersom D&T har snö-sulor fastnar det ju ingenting på dem. Och så klart inte heller under en hov som inte har en sko.



Nåja, det blev ingen ridning iallafall. Kärstin fick sätta en helt ny sko på Tindur och som tur var lyckades vi få tag på en snö-sula också. Jag fick mycke "beröm" (läs mutter *ler stort*) av Birger eftersom jag inte hade köpt in någon reserv snö-sula. Nu stod vi där och hade ingenting att sätta på Tindur. Som tur är finns det kompisar som har grejjer. Tack Anki! Behöver jag skriva att fler sulor är på väg?!? :-)



Vi hade tänkt ta med oss Zorro när vi skulle rida men vi gick ner på isen och lekte med honom istället. Han tyckte det var hur roligt som helst och dök som en fisk i snön efter sin leksak som vi kastade åt honom.


Dragkamp är roligt! Här syns lite av hur mycket snö som kommit.

Vart tog vägen vägen?

När vi i går eftermiddag åkte ner till stallet var det jag som körde bilen. Jag som i vanliga fall tycker om att köra bil gillar det inte när snön vräker ner. Tycker det är obehagligt när man kör i mörker och snön kommer mot bilens lysen. Framför allt hel-ljusen.

Enklast hade det ju varit att låta Birger kör istället. Men jag är väldigt envis av mig (ibland) och tycker att "obehaget" borde gå att övervinnas. Så jag körde!

När vi kom ner på Poikkijärvi-vägen hade jag en bil framför oss. Kunde då inte ha hel-ljusen på utan fick tacksamt (snön syntes mindre) använda mig av halv-ljusen. Bilen framför drog upp en del snö, snörök och helt plötsligt var vägen borta. Allt var bara vitt!
Nädå, vi hamnade inte i diket *ler*. Men mycket gjorde nog att jag känner till vägen så väl. Vet hur den svänger osv. Förstår väldigt väl hur folk fort kan tappa kontrollen på sin bil om något liknande händer i hög hastighet och på okänt ställe.
Lättade lite på gasen och tog oss till stallet.

Jag och Birra red D&T till kyrkans parkering i går. Red på i lite trav och galopp dit men sedan blev det arbete i skritt och tölt på "planen". Jag jobbade Dísa på volter och ställde henne åt både höger och vänster. Arbetade på "ått-volten" och försökte tänka på min egen sits.

När jag sedan skulle tölta så ville Dísa bara trava. Jag fick verkligen rida henne för att få till tölten. Visst är jag glad över att min piga hittat så fin trav men hon får ju inte glömma sin underbara tölt. Bara att jobba på! :-)

Birger och Tindur tränade på de också. Birger red Tindur "in i halten" och fick honom så där fint samlad. Precis som på Sylvia kursen. Birra tränade också på volt för att få en mjuk och fin Tindur i båda varven. Flytta bakdelen och lite tölt blev det för dem också. Såg riktigt bra ut.

När vi red tillbaka mot stallet kom jag på mig själv med att inte rida ordentligt med sätet. Att bara rida med händerna är en "döds synd" enligt mig och det var precis det jag gjorde. Så mycket bättre Dísa svarade när jag själv tänkte på hur jag red henne. Tänk vad det ska vara svårt att rida. Eller svårt och svårt men det är iallafall inte enkelt att komma ihåg allt för att få till ett bra slut resultat.

Tänker på alla som tävlar där det ser så där löjligt enkelt ut allting. Oavsett om det är på en islandshäst eller "vanlig" häst. Sådana personer ser jag upp till och det gör säkert också hästen de sitter på.

Zorro pussar Tindur, Dísa tittar på!

Ridning i dagarna två & inte vårat föl!

Hrissla som jag satte in en bild på häromdagen är inte vårat föl. Hon tillhör Sylvia och bor således i Mariebäck. Hrissla har ett eget litet fotoalbum på pixbox och länken dit är:

http://www.pixbox.se/alb842550

Både igår måndag och idag tisdag har jag och Birger varit ute och ridit D&T.

Igår började vi med att rida ner till isen för tanken var att vi skulle träna lite på den banan som är upp-plogad. Vi blev inte långvariga där. Det blåste riktigt hårt och små snö for i luften. Det gjorde ont i öronen så vi red till Fjällborg i stället. Till min stora förvåning gick Dísa ut på isen hur lätt som helst. Hon var jätte duktig!
Vägen till Fjällborg reds i trav och tölt. Jösses vad Dísa travade! Nu var det nästan så att jag hade svårt att få henne att tölta. Eller nja, svårt var det väl inte men hon travade tacksamt om jag inte "höll i hop" henne.

Birger och Tindur växlade också mellan tölt och trav. De red lite sidoförflyttningar och sedan lite samlad skritt. Serpentiner i trav gjordes också och Tindur gick med spetsade öron :-)

På väg tillbaka mötte vi Anna och Vaskur och tillsammans red vi hemmåt. Jag tränade lite samling av Dísa som inte fick chansen att tjura ihop utan gick riktigt fint.

Väl hemma i stallet blev det borstning av D&T med lite pälsglans och så klart gav vi kraftfoder som alltid äts med god apptit ;-)

Idag red vi en helt annan väg. Det är en sträcka som går runt. Dvs man kommer tillbaka till vägen man började ifrån. Vi kan kalla denna runda Torpet-rundan eftersom ena vägen tidigare hette Torpet. Snabb beskrivning: byväg, Torpetväg, kyrkväg och byvägen igen.

Anna sa igår att hon ville följa med oss och rida idag så hon och Vaskur hängde på. Vaskur har bara två broddar i sina skor och det fungerar inte. Det blir halt. Dísa och Tindur har fyra broddar/sko och jag skulle inte välja att ha på något annat sätt.
Jag och Birger är van vid att rida på ett mer framåtdrivande sätt numera (allt efter att vi ridit för Sylvia) så när det idag helt plötsligt blev ett annat ridtempo blev både jag och Dísa lite frustrerade. Anna ville inte köra på i vårt tempo och vi rättade oss efter henne. Det blev en tålamodsprövande ritt för både mig och Dísa.

Dagens ridning innehöll mest böjning och förflyttning. Förutom när vi kom till kyrkogårds parkeringen. Den är fin att rida på. Stor fin parkering som blir lite upplyst av kyrkans beslysning. Jätte fin på vintern eftersom den hålls upp-plogad. Där red jag min häst på volter som vi gjorde i lördags. Inte så länge men iallafall så att hon fann traven åt båda hållen. Blev lite seriös träning trotts allt. Och hon gjorde det bra min "höna" (brukar kalla henne för söt-höna *ler*). Fick till super trav på volt betydligt enklare än tidigare.

Birger och Tindur körde på lite de också på parkeringen. Red på volt i trav och sedan lite serpentiner också i trav. Jag såg inte så mycket av det de gjorde men Birra var nöjd med "lille-man".

Bettlöst, bomlöst och utan skor!

När jag köpte Dísa för ca 5 år sedan, jösses vad tiden går, hade jag tänkt ut precis hur min häst skulle tränas. Dísa var inte inriden och ganska sparsamt hanterad. Hon var ju bara 3 år när hon kom till mig.

Att få börja helt från början med min häst var en stor dröm som gick i uppfyllelse. Hon var helt "orörd" och jag skulle nu få lära henne allt.

Från tiden jag hade Náttfari (vila i frid) så hade jag en bomlös sadel hängades i stallet. En Torsion som jag tyckte mycket om och som fick bli Dísas första sadel. Min häst skulle inte behöva "klämmas in" i en sadel med bom och när jag lite längre fram ville byta sadel blev det en bomlös Top Reiter.

Problem för mig uppstod när jag inte hittade balansen i sadeln. Dísa var pigg och glad och ville springa. Jag kände obehag av sadeln, ingen stabilitet eller stöd någonstans. Var helt fokuserad på att Dísa skulle tänka framåt och att inte jag då skulle vara den som bromsade henne bara för att jag inte hade tillräckligt med balans. Dessutom, hur bra är det att rida in/träna en häst med en sadel man inte kan känna sig trygg i?
En bomsadel inhandlades. Dressyr modell med ljupt säte och regäla knästöd. Jag satt juten i sadeln och det gick så mycket bättre att rida min häst.

Att stoppa in järnskrot i munnen på henne var en annan sak jag inte ville göra. Red in henne utan bett, grimma var det enda som användes ett tag. Tömkörde henne även i grimma och skaffade senare ett sidepull. Körde in henne med endast sidepull och tyckte det gick hur fint som helst.
När jag senare började fundera på att tävla henne uppstod problem. Jag läste FIPO (tävlingsreglemente för islandshäst) och där stod klart och tydligt att man inte fick/får tävla utan bett i lätt klass.
Jag läste också i flera artiklar från kända tränare om hur de gjorde med sina unghästar. Att en väl skolad häst skulle kunna gå med ett tränsbett i munnen var ganska självklart för dem. Jahapp, Dísa fick lära sig att använda bett.

Länge, länge red jag omkring med en grimma under tränset och bettringarna hopkopplade i grimman med hjälp av karbinhakar. Tyglarna hade jag fast i grimman, inte i bettet!
Smorde in bettet med äppelmos gjorde jag också varje gång Dísa skulle få det i munnen. Så här några år senare märker jag själv hur det låter men hej! Tindur fick sitt bett insmord med äpple (dock inte äppelmos, det var så kladdigt) de första gångerna han också :-)

Skor! Nää, slå en söm i min hästs hovar när det verkar kunna gå bra utan kändes fel. Dísa gick länge utan skor. Hon ömmade inte och enligt våran dåvarande hovslagare (pensionerad sådan nu) så hade hon super kvalité på hovarna. Glad var jag för det och tyckte att det gick hur fint som helst utan dojjor. Jag läste artiklar om hästhovar, att de mådde bäst om man inte slog i någon söm i dem osv.

Lite senare kom problemet. Dísa ville inte ta för sig i steget när vi red på små grusvägar. Så klart, det blev ju ömt under hovarna. Att dessutom "kånka" omkring på mig blev inte bra. Fungerade alldeles utmärkt i skog och mark samt på vintern på sidan om vägen i snön men jag ville ju mera.

Skor sattes på min häst. Både jag och Birger tränade Dísa inför påslagningen genom att sätta en sko mot hoven och banka med en hammare. Så höll vi på i någon vecka, varje dag, på varje hov. När "hovis" sedan kom var det inga problem att slå på skorna. Likadant har vi gjort med Tindur.

När skorna sedan satt så fick Dísa först lära sig att gå med dem på utan mig och sedan bli riden. Nu blev det lite annat. Helt plötsligt kunde vi röra på oss oavsett hur väglaget såg ut. Och det upptäckte även Dísa som tyckte det var hel kul. För att inte tala om hur roligt hon tyckte det var att få fäste med hjälp av brodd på vintern :-)

Allt eftersom tiden har gått har jag fått ändra mina åsikter. Att det jag trott skulle vara bra kanske inte fungerade i praktiken. Hela tiden har jag sett till hästens bästa.
Bomlöst, javisst, men kanske inte som enda sadel. Perfekt vid gångartsträning men inte vid hoppig-tittig-unghäst-inridnings-sadel.
Bettlöst, javisst, men med en mjuk, lätt och fin hand är det inga problem med ett tränsbett.
Utan skor, javisst, men kanske inte om du vill ligga och träna din häst inför tävling eller kunna rida utan att behöva tänka på smågrus och halka.

Tindur kom till oss våren innan han skulle fylla 3 (han är född 16 juni). Nu har vi "lille-man" på foder än så länge men hoppas och önskar starkt att få kunna köpa honom en dag. Med honom har vi jobbat utifrån det vi lärt oss av Dísa. Självklart är ju Tindur en egen individ och ska inte jämföras med någon annan häst. Men lite "hjälp" har vi fått från Dísas unghäst tid.
Sedan är inte jag rädd för att prova nya saker. Jag (och Birra) är öppen för det mesta. Dock alltid, precis alltid ska det vara till fördel och glädje för hästen/hästarna!

Sylvia kurs!

Så himla bra det gick igår! Sylvia var här och hade kurs för oss 10 igen. Jag gick med ett fånit leende på läpparna hela kvällen eftersom jag var så nöjd med min häst. Stolt var jag också över Birger och Tindur som så klart också var duktiga.


Dísa hade en liten tjurighets preriod under kursen och det var så klart när jag skulle samla henne. Hon tycker det är jobbigt. Sylvia påminde mig om att bara samla henne korta sträckor och sedan släppa fram henne så hon inte hinner tjura ihop.

Den mesta träningen igår gick dock åt till att träna trav. Dísa töltar hellre än travar. Så fort jag satt ner rumpan i sadeln har hon töltat, tar jag i tyglarna.. töltar hon osv. Nu är det ändring på det :-)


Mer fokus på att böja min häst på volt och samtidigt driva. Erbjuda henne lång tygel när hon hittar traven, därimellan böja henne mycket. Jag märker ju att vi inte jobbat på volt så himla mycket. Kan det bero på att matte (jag) tycker det är tråkigt? Skärpning! ;-)


Så roligt det var att känna hur bra Dísa kunde trava och detta på volt med mig sittande ner i sadeln. Att hon dessutom kunde fortsätta att trava trotts att jag böjde henne var ju helt otroligt. Lång låg hals med böjning var vad Sylvia var ute efter. Lång låg hals med böjning var det jag och Dísa kunde innan kursens slut. Nu är det bara att träna på det hela också så vi inte glömmer bort hur man gör.


Birger och Tindur hade mer fokus på formen i tölten. Tindur töltar på så pass fint nu att det börjar bli dax att få lite form på det hela också. Precis som jag med Dísa fick Birger börja samla Tindur i skritt. Rida honom in i halten och det var så synd att jag inte hade en kamera att fota dem. Den svarta hästen var så fin, ja han var så vacker där han stod samlad. Lätt välvd hals, mjuk i munnen, baken under sig och öronen framåt :-) Jag som satt och tittade på blev nästan lite "sotis". Jag ville också rida honom!


Birger utvecklas i takt med Tindur. Lite svårt har han (Birger alltså) med ridvägar men så har han ju inte gått på någon ridskola heller. Och vem behöver kunna ridvägar när man har en instuktör som förklarar så bra som Sylvia? *ler*


Tror att jag har förkylning i kroppen för jösses vad jag känner mig slut idag. Inte träningsvärk eller så utan mer matt och trött. Somnade redan vid 21 igår kväll men inte är jag piggare idag för det. Hmm....


Hästarna fick vila idag. Tror nog de tyckte det var rätt skönt. Dísa var helt genom svettig igår så det skulle inte förvåna mig om hon är lite trött i kroppen idag.

Vi var i stallet på dagen idag och jag gick direkt in i hagen för att hälsa på hästarna. Dísa tittade lite surt på mig. Jag fick inte klia på henne utan hon gick undan. Tindur därimot kom kärvänligt och ville bli gosad med.


Dísa ändrade dock beteende när jag kom ut med kraftfoder hinken (alla hästar åt kraftfodret ute). Då blev hon så söt och gullig så. Mattes lilla häst :-)


Anna kom inte ner till stallet idag så jag och Birra fixade med allt till Vaskur. Utställning med Lenas hund stod på hennes schema så "Slatan" (Vaskur) fick klara sig med oss.

Hrissla har det skönt i gräset. En mysig bild så här i vinter mörkret.

Ridning, inget sår och personlighets kännedom!

Jag och Birra var och red en sväng ikväll. Termometern kröp hotfullt neråt men visade inte mer än -14'C så ridning blev det :-)

Vi red upp till kyrkan och en liten bit efter Åsen-vägen. Dísa var pigg, Tindur också. Red inte så hårt eftersom de ska orka med två pass med Sylvia i morgon. Men lite småsvettig var min piga iallafall när vi kom tillbaka. ;-)

Tindur töltar på. Jag tjatar ju en hel del om Tindurs tölt men det är så roligt att se. Han ser så himla fin ut, dessutom verkar han tycka att det är kul. Han blir bara mer och mer stabil i gångarten och det är klart att han tycker det är roligt när han behärskar den.

Tindurs sår är borta! Tjohooo! Eller det finns en liten, liten skorpa under allt hår men det räknar inte jag. Nu säger vi att det är borta och "lille-man" tycker precis samma sak *ler*.

Så här ser det ut nu och det vita är den lilla skorpa som finns kvar, resten är nu täckt med hår :-)

Gårdagens bloggande gällande person/personer i min närhet som får mig att bli irriterad gav lite respons.

Min kompis sa en del bra saker idag: "...man kan inte gilla/älska alla, alla är vi olika, var mot andra som du vill att de ska vara mot dig, mer än så kan du inte göra. Är någon odräglig/elak/dum mot dig, tja då är det ju de som förlorar på det. Då har ju den personen uppfört sig mot dig som de vill att du ska vara mot dem, då är det faktiskt helt ok att säga ifrån."
Min kloka kompis :-))

Dísa och Zorro, kompisar!

-25 grader!

Så kom det en dag när kylan verkligen visade sig. När det är ca -15'C hemma vet vi att det är kallt nere i Poikkijärvi. Mycket riktigt, -24'C var det när vi kom och -25'C innan vi åkte. Brrrr.

Hästarna var så där härligt frostiga i pälsen när vi tog in dem. De har inga problem med "lite" kyla. Zorro därimot tyckte det var lite kallt. Han började hoppa på tre ben så nu ska sockor inhandlas till honom :-)
Gammal bild men typ så här såg de ut.


Jag och Birger har en köldgräns på -20'C när det gäller ridning. Så klart går det ju att rida ändå fast det är kallare men hur roligt är det? Dessutom tycker inte jag om att hästarna ska gå och dra i sig kall-luft vid anstängning. Skritta går ju, men vart har fötterna och fingrarna då tagit vägen? :-)



Hade det handlat om hästarnas hälsa, dvs att de måste rör på sig oavsett temp och väderlek så skulle vi/jag självklart rida. Men när inte det där "måste" finns får det gärna vara.



Igår jobbade Birra kväll. Vi var hos hästarna på morgonen och fixade med allt. Anna hade lovat att ta in D&T på kvällen villket hade gått bra. Själv tog jag hem sadeln för att se över den och smörja den lite. Eller smörja och smörja, jag har gjort ren den med sadeltvål och vatten. Funderar faktiskt på att inte lägga på något fett denna gång. Sadeln ser mjuk och fin ut så jag tänkte prova att låta bli.



Därimot har min super sköna sadel börjat låta. Så där knirr,knarr,knirr,knarr när jag rider. Ibland mer och ibland mindre. Fruktansvärt irriterande. För att inte tala om när man travar....då knarrar det i travtakt ;-) Hade tänkt att Sonja (sadelmakare) skulle få titta på den. Hon kommer (eller har varit) upp hit för att ta sig an en del sadlar. Nu blev det tyvärr så att jag inte hade någon möjlighet till att vara med. Dock tänker jag skicka ner den till henne istället i början på nästa år. Går ju lika bra det.



Birger och Tindur använder sig av en gammal Ulan sadel. Det var tanken att den bara skulle användas som inridnings-sadel men har hängt med längre än så. Birra tycker den är hur skön som helst, jag... kan inte rida i den. Eller kan och kan, men jag sitter som en "kråka". Sadeln ligger bra på Tindur, har lagt en gelepadd under, och "lille-man" går hur fint som helst med den. Därför används den ännu ett tag. Meningen är att det ska bli en ny sadel till Tindur, eller bättre begagnad men vi har bara inte hittat den rätta ännu. Birger har provat några men inte suttit i den som han känner passar honom och eftersom han gillar den han har är det ingen brådska.



Jag irriterar mig över små saker. Att jag sedan jag varit liten har kort stubin gör ju inte saken bättre. Nu har jag kommit till insikt med mitt humör allt eftersom jag blivit äldre men jösses vad jag kan reta mig på saker. Dessutom är jag ganska långsint. Det finns en person som "kläckte ur sig" en komenter för ett par veckor sedan, det kommer jag inte glömma.

Hur gör man för att inte vara sådan? Jag biter mig i tungan för att inte slänga ur mig något spydigt. Folk som har en viss ton i ett samtal, jag-kan-jag-vet-säg-inte-åt-mig, stör mig enormt. Hur struntar man sån´t ?



Jag försöker verkligen att vara en glad och positiv person men när det är folk i min närhet som beter sig som .... så blir jag inte glad. Birger som är precis tvärt om och kan nonchalera andra personers negativa sidor försöker få mig att inse att jag bara slösar med energi. Kan jag ju hålla med om. Jag har inte svårt för att umgås med andra och tycker det är roligt ju fler man är. Jag är inte en stor egoist som kan och vet allt. Men hur gör man med sådana som tycker att jag är det och dessutom visar det?

På tur!

Jag och Birger tog oss en tur med D&T ikväll. Dísa var hur pigg som helst och Tindur var inte sämre han.


Vi red upp på Åsen och längst bort på den vägen finns en vändplan. Perfekt sträcka för ett par pigga häst-ben. Efter en bit bort på vägen fick Birger Tindur att tölta i ett lite friskare tempo. Tindur har aldrig töltat i det tempot förut. Såg så fint ut. Jodå, jag kunde se det, hade ju pannlampa :-)


Dísa red jag mer friskt men även med en hel del samling. Hon frustade och tyckte säkert det var lite jobbigt. Men hon var duktig. Hon har en förmåga att kunna köra upp nosen lite för högt ibland, det kom något sådant tillfälle idag också. Dock är det långt ifrån som hon tidigare gått. Kramar jag lite på tygeln så släpper hon oftast efter direkt. Gör hon inte det flyttar jag henne för skänkeln och då lossnar det.


Jag har också börjat tänka mer på hur jag själv sitter i sadeln. Helst skulle jag vilja ha någon som sprang brevid med en spegel så jag ser *ler* men det är ingen som vill ha det jobbet *ler stort*.


Skämt och sido, ett ridhus med speglar är ju ändå något som hade varit toppen. Birger har tidigre filmat mig lite när jag ridit och det är verkligen något som är bra. Efter en kurs som jag gick såg jag direkt vad det var instruktören menade. Kände inte själv vad jag gjorde men det syntes sååååå tydligt på filmen.


Nu har tyvärr våran videokamera lagt av (tyckte säkert det blev för mycket häst) så nu ligger filmningen nere.


Nåväl, bara att träna på och fösöka tänka sig in i hur det ser ut. Sedan kommer ju Sylvia, hon om någon rättar till där det är "fel". Men som alltid är det svårt att lära om något som man gjort länge. Nu talar jag om mig själv och Dísa, hon drabbas nog ibland av "s i s"......= skit i sadeln. :-)


Tillbaka i stallet fick hästarna sitt omtyckta kraftfoder och blev så klart omhändertagna efter ridturen. Dísa älskar att rulla sig, jag hinner knappt få av henne sadeln så slänger hon sig i boxen och rullar. Båda sidorna! Spelar ingen roll om jag hunnit ut ur boxen eller inte. "Här ska rullas! Flytta på dig matte!" Tindur, han kikar lite över boxkanten på Dísa men jag tror han tycker att det mest ser jobbigt ut. Att "kränga" omkring så där i boxen är ingenting för "lille-man" han tittar hellre på :-)

Så här trött blev Zorro i söndags efter att han varit med och sprungit när vi red.

Egen ridning och andras kursande!

Så skönt att rida när det är ljust. Birger stackarn som annars "fammlar" i mörkret tyckte det var hel kul att rida när han såg något. Både i går och idag red vi en väg som kallas Alta-stugvägen. Lite missvisande kan man tro att den vägen går över till byn Altajärvi. A-stugvägen går nästan åt ett helt annat håll.

Vi började gårdagen med att rida ner till älven för att kika hur isen börjat lägga sig. Någon, förmodligen barnen i byn, hade varit och plogat upp en liten is-bana alldeles vid strandkanten. Såg jätte fint ut, perfekt träninsplan! Om man får ut sin häst dit vill säga :-)

Tindur, som den lugna trygga häst han är, gick lugnt ut med Birger. Dísa....hon tog inte ett steg ut på isen. Stod på strandkanten bland stenarna och blev väldigt samlad. Som hon drog in rumpan när jag manade på henne. Efter mycket övertalning satte min lilla fröken ut hovarna på isen men ville inte vara kvar där länge. Eftersom jag inte heller gillar att vara på isen (sådan matte, sådan häst) valde vi att avlägsna oss efter att snabbt gått ut och vänt.

Det var igår det.

Idag... stod jag och Dísa på isen en lååååång stund (minst 15 sekunder) innan vi "klev av". Målet är ju att kunna vara där och träna lite. Fast det är ju fint om vi kan få till en lite längre träning än endast 15 sekunder *ler*.
Bildbevis på att vi faktiskt stod på isen.

Idag fick Zorro följa med och springa. Han har inte varit med oss annat än i skogen förut. Då har vi ridit direkt ut i skogen från stallet och inte följt någon väg. Birger tog med sig kopplet ifall att det skulle behövas men inte. Det kom inga bilar på hela tiden och Zorro var hur lycklig som helst att få hänga med. Han låg hela tiden före oss, till och med när vi tog en liten galopp :-)

Igår var Dísa på sitt jag-hoppar-ifall-att-något-anfaller humör. Hon är så rolig när hon är sådan. Allt, jodå, allt kan komma och ta henne om hon inte "skuttar" till lite först. För mig gör det inget att hon är sådan. Jag har vant mig men Birra är ibland mindre glad. Dísa har en förmåga att dra med sig Tindur i sina "skutt" och då kan man höra Birger muttra något i bakrunden. Oftast hamnar Birra och Tindur bakom oss då Dísa absolut måste ligga först.

Nu är Birger så pass duktig på att rida och Tindur lyssnar på honom så det är ingen fara.... men jag har fått höra något som liknat "...er kan man ju inte rida med....." och "...den där hästen..." Villket då så klart syftat på mig och Dísa :-)

Alta-stugvägen är backig. Det lutar regält nerför dit och blir fina klättringsbackar hemåt. Tog det rätt lugnt igår men lät hästarna springa på utan krav där det kändes att de orkade. Idag blev det mer samling. Jag har också börjat rida min häst mindre rakt fram. Men långt ifrån lika mycket som innan "vilan".

Tindur töltar på och ser avundsjukt fin ut. Från att tidigare knappt tagit ett tölt-steg till att tölta mer & mer. För att inte tala om hans trav, jösses, den är fin. Skönt att se att Tindur inte tappat sin fina trav trotts att han numera också töltar. Men vi pratar ju om Tindur... "lille-man" som kan, bara han får tid att förstå vad det är man vill :-)

Camilla och Hjalti höll clinic på Kiruna Ridklubb idag. Jag och Birger valde att avstå den för att istället rida våra egna hästar i dagsljuset.
Vi var dock och kikade lite på de som gick kurs på förmidagen. Tyvärr glömde vi kameran i stallet igår så det blev inga bilder.

Jag filmade Anna och Vaskur när de red sitt pass men det var med videokamera och endast på A&V. Knappast något som är intressant för någon annan än de.

Mina egna tankar har gått lite när jag suttit och tittat på andra som rider kurs. Mycket duktiga ryttare och väldigt fina hästar. Jag är långt ifrån lika bra och tankar som far är; varför går man kurs? Varför väljer man att rida för just den instruktören som man gör? Har man något mål? Eller rider man bara kurs/lektion för att det är så roligt att rida?

Nästa helg är det Birger och min tur att kursa. Sylvia kommer på lördag så nu är det bara att få till lite kondition på hästarna (och sig själv) ;-)

Camilla Hed & Hjalti Gudmundsson

Camilla och Hjalti är i stan under helgen. Varken jag eller Birger rider kurs för de men det är det många andra som gör. Hela helgen kursar ca 20st och jag var förbi på Kiruna Ridklubb och fotade lite igår fredag.

Bilder finns under följande länk:



http://www.pixbox.se/alb947501



Anki med hästen Assar, Hjalti, Camilla, liten bit av Inger samt Anna och Vaskur i bakgrunden.

Tre bent Dísa!

När vi tog in hästarna från hagen såg jag direkt att Dísa gick lite konstigt. Tog in henne i boxen och "puttade" sedan in Tindur. Anna tog in Vaskur och jag gick in till Dísa. Jag kände igenom alla ben, som jag alltid brukar göra och hittade inget konstigt. Började borsta henne och då stog hon helt plötsligt inte på vänster fram. Hon ville ha den hoven i luften. Lyfte på hoven för att titta under och skon var borta!

Jag brukar alltid borsta igenom hästarna/hästen först innan jag kratsar hovarna. Hade så klart upptäckt den tappade skon men med "hjälp" av Dísa så såg jag det snabbare :-)

Ringde till Kärstin som precis stod och skodde en av sina egna hästar. Hon skulle göra klart den och sedan komma till oss. Toppen! Dísa skulle få på sig sin sko och slippa gå utan alltför länge. Som jag tidigare skrivit så blir min "höna" jätte öm i hovarna när hon är utan skor, stackarn. Men nu löste det sig snabbt.
Birger hittade skon i hagen och snö-sulan var kvar den också villket underlättade när Kärstin kom och fixade tillbaka alltihop.

Blev ju så klart ingen ridning idag utan jag pysslade med hästarnas manar istället. Jag brukar inte borsta manen på varken Dísa eller Tindur särskilt ofta. Reder ut den med fingrarna lite försiktigt i mellanåt. Med jämna mellanrum kommer man & pälsglansen fram och då även en gles kam. Inget slit eller dragande utan bara försiktigt kammande genom manen så den blir ordentligt utredd. Sedan får den vara.

Dísa är en hårfager dam. Men Tindur har en hel del man han också. Inte så lång som Dísa men tjock och den räcker ändå en bit ner på halsen. D har en hyfsat lång pannlugg, T har en kortare variant men han är så fruktansvärt söt! Jag tror faktiskt inte att han hade passat i lång lugg.
Min pappa tycker absolut att Tindur har den mer "fördelaktiga frisyren". Dísa tycker han att jag borde klippa (pappa vet precis vad han ska säga för att jag ska få skämsel-hicka), hon ser ju ingenting :-)

Eftersom Dísa hade ont i sin fot idag var hon mest intresserad av att visa mig hur synd det var om henne. I vanliga fall brukar hon stå och halv-sova när jag håller på och pysslar med hennes man. Det är klart att hon kände av hoven... och att matte gullade med henne när hon visade upp den. Så då visade hon upp den lite extra :-) Hon är så rolig och vet precis hur hon ska få mig att "tycka synd" om henne.

Tindur därimot, han myste hur mycket som helst... efter en stund. Kille som han är måste han ju först visa att han inte tycker om när jag kommer med pälsglansen och ska spraya hans man. Sån´t tjaffs hör inte till en riktig man :-) Sedan kom han på att det var riktigt skönt att bli borstad/kammad i manen. Ögonlocken blev såååå tunga. Jag skulle ha haft en spegel så hade han fått se hur fin han blev. Fast det är klart, det vet han ju redan ;-)

Ridning och fint sår!

Var och red igår samt även idag tillsammans med Birger och Anna. Jag och Birra brukar ju för det mesta rida tillsammans men det händer att vi sticker själva också :-)

Igår red vi till Fjällborg som bor längts bort i byn åt ena hållet. Det blev inte så mycket fart utan mest skritt på halvlång tygel (Sylvia hade blivit galen*ler*). Dísa gick på riktigt fint men i början gick det trögt. Grusvägen ner från stallet gick i sakta mak. Jag lät henne hållas för att se hur hon gick när vi kom ner på den "plana" asfalterade vägen. Jodå, där gick hon hur bra som helst. Skönt!

Tindur var pigg och glad. Birger fick till en riktigt fin tölt och "lille-man" (Tindur alltså, inte Birger) såg så nöjd ut.

Idag red vi en längre sträcka. Det finns en väg som heter Strandvägen. Vi brukar kalla den för "Nedre Åsen" eftersom det parallellt går en väg ovanför, på en höjd, den vägen heter Ås-vägen. När vi rider åt det hållet brukar vi säga "Ska vi ta övre eller nedre?" och så uppkom "Nedre Åsen".

Det finns inte ett gatu-lyse efter den vägen. Helt bäcksvart är det om man själv inte har en pannlampa. Jag och Anna har varsin men Birger, han har inte ens ett ledljus. De lamporna som jag och Anna har är rejäla grejjer. Nästan som strålkastare och det behövs. Ska försöka samla ihop lite pengar så Birger också får en. De är rätt dyra men han kan ju inte rida omkring i mörkret, stackarn. Vill ju gärna att han hittar hem :-)

Idag var det mer fart på min "söt-höna". Behövde inte be henne två gånger om att springa. Hon var med på noterna direkt. Eftersom även Tindur var pigg och vaken var det hur kul som helst att rida.

Jag försökte göra mitt bästa med att hålla mig nära eller i närheten av Birger för att lysa upp även hans väg. Dísa som får mer fart under fötterna när hon går brevid en annan häst hade lite jobbigt. När hon ser/hör att Tindur travar eller töltar vill hon springa fortare. Att då behöva gå/springa brevid honom tycker hon är skit. Hon vill alltid vara först!

Dock blev det en mycket bra träning både för Dísa och mig att ligga brevid Tindur och Birger. Jag var tvungen att tänka på hur jag red, samla ihop min häst och hålla tempot. Antingen trava eller tölta i ett tempo som var jämnt med T&B.

Jag plockade fösiktigt lös Dísa som kändes mjuk och fin. När jag bad henne korta upp tempot gjorde hon detta jätte bra. Det var super bra att ha Birger och Tindur brevid på så sätt. Dísa ville automatiskt framåt men lyssnade på mina förhållningar.

Jag kände mig så nöjd med min häst efter dagens ridtur. Det var en sådan där ridning där jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Men med tanke på att D&T inte är i någon kanon form just nu fick dagens pass räcka och hästarna frustade nöjt på vägen hem.

Efter att jag börjat rida för Sylvia har jag mer och mer övergått till att inte rida Dísa så mycket rakt fram. I stället flytta henne för skänkeln, ställa henne, rida serpentiner och volter osv. Detta har jag nu medvetet inte gjort dessa dagar och kommer förmodligen inte göra det heller resten av veckan. Tycker att Dísa ska få börja med att bara "luffsa" lite. Så klart blir det ju ändå inslag av lite böjningar här och där men inte som jag tränade henne innan Tindur blev skadad. Återgår till det snart men just nu kändes rätt roligt att bara "tuta och köra" lite.

Tindurs sår ser jätte fint ut och det är nu bara en liten del som inte har fått skin/ ny hud på sig än. Det kommer och tittar man på bilden så ser man tydligt att det kommit ny päls på en del som tidigare varit utan. Att Tindur skulle ha varit sydd för fem veckor sedan kan man inte tro när man ser honom. Han är full av energi och bakbenen, tja de tar han i med ordentligt.

Litet, litet sår kvar. Med nya fina hårstrån runt :-)

Hmm?

Nu var väl kanske inte jag den som hade det bästa betyget i kemi i skolan därför kan jag mycket väl tänka i helt fel banor. Men just nu är problemet att under nätterna i stallet uppstår väldigt mycket fukt på väggar och tak. Det är inte roligt.

Stallet är försett med en varmfläkt och två utsugs-fläktar (eller vad det nu heter) = en stor och en liten, samt sedan ett tag tillbaka även en avfuktare. Värmefläkten är inställd på att starta när temperaturen sjunker till en viss grad. När hästarna står inne går den knappt alls eftersom de avger värme. Den lilla utsugs-fläkten går alltid med samma hastighet. En liten "rackare" som bara har start och stopp. Den stora utsugen har därimot en justerbar hastighet.

Det är här mina funderingar drar iväg. Om det är varmt inne i stallet borde det då inte vara bra med mycket utsug och ventilation? Alltså om hästarna står inne och det blir varmt. Lasse menar att han vill stänga ventilerna som finns inne i stallet och ta bort avfuktaren för att då istället öka hastigheten på den stora utsugen. Att värmefläkten ska gå för att torka upp. Att kall och varm luft gör att det blir fuktigt så den kylan som är ute ska hållas ute.

Nu förstår ju jag också att varm och kall luft ger vatten/ånga/fukt men hur kommer man tillrätta med problemet? I mina tankar låter det helt fel att stänga ventilerna istället för att öka ventilationen. Lika tokigt tycker jag det känns att stänga avfuktaren för att istället öka den stora utsugs-fläkten. Varför kan inte avfuktaren få gå samtidigt som man höjer hastigheten på "stor-sugen" (<-- den lät roligt)?

Jag, Anna och Birger ökar hastigheten på utsugs-fläkten när vi åker på kvällarna. Lasse han går och sänker när han tittar till hästarna. Det var idag när jag påpekade detta som Lasse började prata om det här med kall och varm luft samt det ena och det andra.

Jaja, bara vi kommer fram till någon bra lösning för det känns inte bra om hästarna ska stå inne i den fukten.

Birger som jobbar inom äldrevården har ibland ganska konstiga tider. Som idag tex så jobbar han 7-11 och sedan 15-21. Helknepigt! Så vi var till hästarna på dagen men kände att vi inte skulle inna med att rida. Eller hunnit hade vi kanske men det hade blivit stressigt. Jag vill inte känna någon tidspress när jag är ute och rider så därför valde vi/jag bort det idag. Dessutom tror jag det var bra för Dísas hovar.

Anna och Lena var ut med Vaskur. När de kom tillbaka fick D&T (samtidigt som V) sitt kraftfoder och idag fick de äta inne. Birger passade på att kolla så att alla broddar satt kvar. Jag gjorde den "dagliga kollen" av hästarna så att allt var ok. Det var det :-)

Skulle ju ha fotat Tindurs sår (som ser jätte fint ut) kom jag på nu när jag sitter här. Har helt glömt det. Får försöka komma ihåg det imorgon istället.

Jag blir så trött på mig själv!

Jag längtade hela dagen igår att få komma ut och rida. Termometern visade hotfulla kallgrader men inte så mycket att vi skulle behöva ställa in vår ridning. Anna hade hunnit ut med Vaskur när vi kom ner till stallet. Jag och Birger gjorde våra "dagliga sysslor" och tog sedan in D&T.


Gjorde iordning hästarna och det är så roligt att "böka" på alla dessa reflexer, nej inte direkt. Jaja, är det vinter så är det ;-)


Satt upp och började rida ut från gården. Tindur hade bråttom. Han brukar lunka på efter Dísa men igår hade han luft under hovarna villket var roligt att se. Dísa därimot kände jag ganska snabbt var inte sitt "vanliga jag". Grusvägen ner från stallet till by-vägen gick hur långsamt som helst. Vad var det med henne? När vi kommer ner till vägen som är asfalterad kommer jag på att, jösses hon har ju ont i fötterna! Min älskade lilla häst var ju så klart hovöm från igår. Hon brukar bli det men jag hade helt glömt bort att hon var så känslig. Stackars Dísa!


Jag kände mig som världens sämsta hästägare. Jag blir så trött på mig själv!! Suck.


När vi kom ner på by-vägen blev det lite mer fart på Dísa men inte så där som hon brukar. Dock skrittade hon på ganska bra så vi red en liten bit. Jag satt sedan av och gick med henne istället. Hade hon inte haft snö-sulorna hade jag vänt redan efter 10 meter men de sitter ju på och det dämpar en del för hovarna. Jag inbillar mig att det blir en mjukar "träff" för hoven mot marken eftersom gummi-delen ligger imellan skon och hoven.


Nu var det ju självklart så att Dísa inte visade någon hälta eller motsträvighet att rör på sig. Det skulle jag aldrig utsätta min/mina hästar för. Det hade varit hemskt. När vi skrittade på asfalts vägen frustade hon och verkade ändå rätt belåten. Skritt på lång tygel var det som gällde och inga som helst krav ställdes.


Birger och Tindur skrittade de också men var hela tiden 20 meter före oss. "Lille-man" såg hel busig ut och kikade nyfiket på allt som han inte sett på ett tag. Birger gjorde lite volter med honom och Tindur såg så fin ut.


Idag blev det ingen ridning. Birger jobbar kväll och började kl:12 och Dísa ska så klart få vila sina hovar. Får se i morgon hur hon ser ut att må.


Gav hästarna kraftfodret ute i hagen på morgonen och Tindur äter med hela ansiktet. I boxen på kvällarna när de äter inne, brukar han ha kraftfoder ända upp i öronen *ler*.


"Gott!"


Vi kan ju bara inte lämna de i hagen med kraftfoder i "nyllet" så sedan blir det torkning.


Hela mulen ska bli ren ;-)

Dísa också!