Vi började gårdagen med att rida ner till älven för att kika hur isen börjat lägga sig. Någon, förmodligen barnen i byn, hade varit och plogat upp en liten is-bana alldeles vid strandkanten. Såg jätte fint ut, perfekt träninsplan! Om man får ut sin häst dit vill säga :-)
Tindur, som den lugna trygga häst han är, gick lugnt ut med Birger. Dísa....hon tog inte ett steg ut på isen. Stod på strandkanten bland stenarna och blev väldigt samlad. Som hon drog in rumpan när jag manade på henne. Efter mycket övertalning satte min lilla fröken ut hovarna på isen men ville inte vara kvar där länge. Eftersom jag inte heller gillar att vara på isen (sådan matte, sådan häst) valde vi att avlägsna oss efter att snabbt gått ut och vänt.
Det var igår det.
Idag... stod jag och Dísa på isen en lååååång stund (minst 15 sekunder) innan vi "klev av". Målet är ju att kunna vara där och träna lite. Fast det är ju fint om vi kan få till en lite längre träning än endast 15 sekunder *ler*.
Bildbevis på att vi faktiskt stod på isen.Idag fick Zorro följa med och springa. Han har inte varit med oss annat än i skogen förut. Då har vi ridit direkt ut i skogen från stallet och inte följt någon väg. Birger tog med sig kopplet ifall att det skulle behövas men inte. Det kom inga bilar på hela tiden och Zorro var hur lycklig som helst att få hänga med. Han låg hela tiden före oss, till och med när vi tog en liten galopp :-)
Igår var Dísa på sitt jag-hoppar-ifall-att-något-anfaller humör. Hon är så rolig när hon är sådan. Allt, jodå, allt kan komma och ta henne om hon inte "skuttar" till lite först. För mig gör det inget att hon är sådan. Jag har vant mig men Birra är ibland mindre glad. Dísa har en förmåga att dra med sig Tindur i sina "skutt" och då kan man höra Birger muttra något i bakrunden. Oftast hamnar Birra och Tindur bakom oss då Dísa absolut måste ligga först.
Nu är Birger så pass duktig på att rida och Tindur lyssnar på honom så det är ingen fara.... men jag har fått höra något som liknat "...er kan man ju inte rida med....." och "...den där hästen..." Villket då så klart syftat på mig och Dísa :-)
Alta-stugvägen är backig. Det lutar regält nerför dit och blir fina klättringsbackar hemåt. Tog det rätt lugnt igår men lät hästarna springa på utan krav där det kändes att de orkade. Idag blev det mer samling. Jag har också börjat rida min häst mindre rakt fram. Men långt ifrån lika mycket som innan "vilan".
Tindur töltar på och ser avundsjukt fin ut. Från att tidigare knappt tagit ett tölt-steg till att tölta mer & mer. För att inte tala om hans trav, jösses, den är fin. Skönt att se att Tindur inte tappat sin fina trav trotts att han numera också töltar. Men vi pratar ju om Tindur... "lille-man" som kan, bara han får tid att förstå vad det är man vill :-)
Camilla och Hjalti höll clinic på Kiruna Ridklubb idag. Jag och Birger valde att avstå den för att istället rida våra egna hästar i dagsljuset.
Vi var dock och kikade lite på de som gick kurs på förmidagen. Tyvärr glömde vi kameran i stallet igår så det blev inga bilder.
Jag filmade Anna och Vaskur när de red sitt pass men det var med videokamera och endast på A&V. Knappast något som är intressant för någon annan än de.
Mina egna tankar har gått lite när jag suttit och tittat på andra som rider kurs. Mycket duktiga ryttare och väldigt fina hästar. Jag är långt ifrån lika bra och tankar som far är; varför går man kurs? Varför väljer man att rida för just den instruktören som man gör? Har man något mål? Eller rider man bara kurs/lektion för att det är så roligt att rida?
Nästa helg är det Birger och min tur att kursa. Sylvia kommer på lördag så nu är det bara att få till lite kondition på hästarna (och sig själv) ;-)
