Hästarna var så där härligt frostiga i pälsen när vi tog in dem. De har inga problem med "lite" kyla. Zorro därimot tyckte det var lite kallt. Han började hoppa på tre ben så nu ska sockor inhandlas till honom :-)

Jag och Birger har en köldgräns på -20'C när det gäller ridning. Så klart går det ju att rida ändå fast det är kallare men hur roligt är det? Dessutom tycker inte jag om att hästarna ska gå och dra i sig kall-luft vid anstängning. Skritta går ju, men vart har fötterna och fingrarna då tagit vägen? :-)
Hade det handlat om hästarnas hälsa, dvs att de måste rör på sig oavsett temp och väderlek så skulle vi/jag självklart rida. Men när inte det där "måste" finns får det gärna vara.
Igår jobbade Birra kväll. Vi var hos hästarna på morgonen och fixade med allt. Anna hade lovat att ta in D&T på kvällen villket hade gått bra. Själv tog jag hem sadeln för att se över den och smörja den lite. Eller smörja och smörja, jag har gjort ren den med sadeltvål och vatten. Funderar faktiskt på att inte lägga på något fett denna gång. Sadeln ser mjuk och fin ut så jag tänkte prova att låta bli.
Därimot har min super sköna sadel börjat låta. Så där knirr,knarr,knirr,knarr när jag rider. Ibland mer och ibland mindre. Fruktansvärt irriterande. För att inte tala om när man travar....då knarrar det i travtakt ;-) Hade tänkt att Sonja (sadelmakare) skulle få titta på den. Hon kommer (eller har varit) upp hit för att ta sig an en del sadlar. Nu blev det tyvärr så att jag inte hade någon möjlighet till att vara med. Dock tänker jag skicka ner den till henne istället i början på nästa år. Går ju lika bra det.
Birger och Tindur använder sig av en gammal Ulan sadel. Det var tanken att den bara skulle användas som inridnings-sadel men har hängt med längre än så. Birra tycker den är hur skön som helst, jag... kan inte rida i den. Eller kan och kan, men jag sitter som en "kråka". Sadeln ligger bra på Tindur, har lagt en gelepadd under, och "lille-man" går hur fint som helst med den. Därför används den ännu ett tag. Meningen är att det ska bli en ny sadel till Tindur, eller bättre begagnad men vi har bara inte hittat den rätta ännu. Birger har provat några men inte suttit i den som han känner passar honom och eftersom han gillar den han har är det ingen brådska.
Jag irriterar mig över små saker. Att jag sedan jag varit liten har kort stubin gör ju inte saken bättre. Nu har jag kommit till insikt med mitt humör allt eftersom jag blivit äldre men jösses vad jag kan reta mig på saker. Dessutom är jag ganska långsint. Det finns en person som "kläckte ur sig" en komenter för ett par veckor sedan, det kommer jag inte glömma.
Hur gör man för att inte vara sådan? Jag biter mig i tungan för att inte slänga ur mig något spydigt. Folk som har en viss ton i ett samtal, jag-kan-jag-vet-säg-inte-åt-mig, stör mig enormt. Hur struntar man sån´t ?
Jag försöker verkligen att vara en glad och positiv person men när det är folk i min närhet som beter sig som .... så blir jag inte glad. Birger som är precis tvärt om och kan nonchalera andra personers negativa sidor försöker få mig att inse att jag bara slösar med energi. Kan jag ju hålla med om. Jag har inte svårt för att umgås med andra och tycker det är roligt ju fler man är. Jag är inte en stor egoist som kan och vet allt. Men hur gör man med sådana som tycker att jag är det och dessutom visar det?