Igår red vi till Fjällborg som bor längts bort i byn åt ena hållet. Det blev inte så mycket fart utan mest skritt på halvlång tygel (Sylvia hade blivit galen*ler*). Dísa gick på riktigt fint men i början gick det trögt. Grusvägen ner från stallet gick i sakta mak. Jag lät henne hållas för att se hur hon gick när vi kom ner på den "plana" asfalterade vägen. Jodå, där gick hon hur bra som helst. Skönt!
Tindur var pigg och glad. Birger fick till en riktigt fin tölt och "lille-man" (Tindur alltså, inte Birger) såg så nöjd ut.
Idag red vi en längre sträcka. Det finns en väg som heter Strandvägen. Vi brukar kalla den för "Nedre Åsen" eftersom det parallellt går en väg ovanför, på en höjd, den vägen heter Ås-vägen. När vi rider åt det hållet brukar vi säga "Ska vi ta övre eller nedre?" och så uppkom "Nedre Åsen".
Det finns inte ett gatu-lyse efter den vägen. Helt bäcksvart är det om man själv inte har en pannlampa. Jag och Anna har varsin men Birger, han har inte ens ett ledljus. De lamporna som jag och Anna har är rejäla grejjer. Nästan som strålkastare och det behövs. Ska försöka samla ihop lite pengar så Birger också får en. De är rätt dyra men han kan ju inte rida omkring i mörkret, stackarn. Vill ju gärna att han hittar hem :-)
Idag var det mer fart på min "söt-höna". Behövde inte be henne två gånger om att springa. Hon var med på noterna direkt. Eftersom även Tindur var pigg och vaken var det hur kul som helst att rida.
Jag försökte göra mitt bästa med att hålla mig nära eller i närheten av Birger för att lysa upp även hans väg. Dísa som får mer fart under fötterna när hon går brevid en annan häst hade lite jobbigt. När hon ser/hör att Tindur travar eller töltar vill hon springa fortare. Att då behöva gå/springa brevid honom tycker hon är skit. Hon vill alltid vara först!
Dock blev det en mycket bra träning både för Dísa och mig att ligga brevid Tindur och Birger. Jag var tvungen att tänka på hur jag red, samla ihop min häst och hålla tempot. Antingen trava eller tölta i ett tempo som var jämnt med T&B.
Jag plockade fösiktigt lös Dísa som kändes mjuk och fin. När jag bad henne korta upp tempot gjorde hon detta jätte bra. Det var super bra att ha Birger och Tindur brevid på så sätt. Dísa ville automatiskt framåt men lyssnade på mina förhållningar.
Jag kände mig så nöjd med min häst efter dagens ridtur. Det var en sådan där ridning där jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Men med tanke på att D&T inte är i någon kanon form just nu fick dagens pass räcka och hästarna frustade nöjt på vägen hem.
Efter att jag börjat rida för Sylvia har jag mer och mer övergått till att inte rida Dísa så mycket rakt fram. I stället flytta henne för skänkeln, ställa henne, rida serpentiner och volter osv. Detta har jag nu medvetet inte gjort dessa dagar och kommer förmodligen inte göra det heller resten av veckan. Tycker att Dísa ska få börja med att bara "luffsa" lite. Så klart blir det ju ändå inslag av lite böjningar här och där men inte som jag tränade henne innan Tindur blev skadad. Återgår till det snart men just nu kändes rätt roligt att bara "tuta och köra" lite.
Tindurs sår ser jätte fint ut och det är nu bara en liten del som inte har fått skin/ ny hud på sig än. Det kommer och tittar man på bilden så ser man tydligt att det kommit ny päls på en del som tidigare varit utan. Att Tindur skulle ha varit sydd för fem veckor sedan kan man inte tro när man ser honom. Han är full av energi och bakbenen, tja de tar han i med ordentligt.
Litet, litet sår kvar. Med nya fina hårstrån runt :-)
