Det fortsätter att blåsa. I stortsett lika hårt som igår om inte mer idag. Fast i Poikkijärvi var det ändå överkomligt så vi tog oss en ridvända.
Jag, Birger och Anna red tillsammans "nedre Åsen". Vi tänkte först bara rida upp till kyrkan men när vi kom dit kändes det så kort. Hästarna var pigga och tyckte säkert att det hade varit alldeles jätte trist att bara få gå dit. Så vi fortsatte.
Mestadels skritt men med mer inslag av både tölt och trav än i förrgår. Vände och flyttade min piga för skänkeln lite mer än tidigare och det märks att Dísa har stått ett tag. Nu blir det så där jobbigt för henne igen. Tidigare flyttade hon undan med lätthet men nu går det lite trögt. Och så frustar hon efter varje tillfälle då jag berömmer henne :-)
Tindur är sitt vanliga lugna, trygga jag. Undrar om det igentligen finns något som skulle kunna skrämma den hästen? Han är helt otrolig! Givetvis är vi lyckliga över det. Tindur är en klippa!
Birger fick till lite trav och tölt även med "lille-man" och galopp blev det också i en av hästarnas favvorit backar.
Trotts att det blåste och yrde snö mer på vissa ställen än andra så var det en riktigt rolig ridtur. Lite förvånad är jag att Dísa inte "dansade" mer. Kan ju lätt bli så när det blåser och stormar. Fast det är klart med en så´n "filbunke" som Tindur brevid sig har hon ju ingen anledning att skutta omkring ;-)
Nu ska vi ta ett exempel på min irritation idag utan att trampa någon på tårna.
Tex: om jag skulle åka hem från stallet med person x varje kväll och vet att jag måste rätta mig efter dennes tider. Inte skulle jag då stå och tjata/stressa person x för denne ska skynda sig så jag får komma hem någon gång. Aldrig! Skulle jag vara färdig innan person x så hade jag vackert fått vänta och sysselsatt mig med annat. Slut på exemplet.
Jag och Birra kör hem en person varje vardags kväll och det värsta (jodå, det värsta) jag vet är att stressa i stallet. Om jag är klar med hästarna klockan åtta, nio eller halv tio på kvällen spelar ingen roll. Jag är klar när jag är klar. Av någn anledning har det fallit sig så att vi (jag och Birra) blivit färdig strax före åtta villket gjort att vi nattat hästarna då. Nu verkar det som om det måste vara så varje kväll och det stör mig enormt.
Kanske retar jag mig i onödan men finns det inte tillräckligt med tidspress runt om i samhället? Stallet och hästarna är för mig en "helig" stund. Jag har lovat mig själv att hästarna aldrig ska behöva känna av stress från min sida och det tänker jag hålla. Bara så trist att känna sig irriterad. ;-)
