Årets värsta dag för djuren måste ju utan tvekan vara nyårsafton. Att människan som påstår sig vara så förståndig kan utsätta djur för sådan stress, som det faktiskt blir. Jag har lite svårt att förstå detta.
Nåja, tur att det bara är nyår en gång per år!
Synd bara att folk inte kan hålla sig till just den dagen/natten/kvällen till att skjuta sina rakter. Ett totalförbud mot smällare är ju inte helt fel men en kompromiss till det hela hade kunnat vara att endast få skjuta/smälla den 31/12. Eller kanske mellan 18.00 den 31/12 till 06.00 den 1/1. En begränsning men ändå en möjlighet för folk att fira.
Dísa tycker inte om nyårsafton. Hon är inte så jätte rädd för raketer som "bara" smäller men de med vissel-ljud och knaster tycker hon inte om. Att himlen lyser upp av en raket tycker hon inte heller om. Tindur är inte så brydd. Han kan kika lite men stressar inte upp sig.
Nu har inte vi hästarna ute under nyårsafton. Eller jo de får vara ute så länge det är ljust, villket inte är så värst länge. Ungefär vid 14-tiden får de gå in i stallet. Kanske hade de klarat sig ute men jag tänker inte chansa. Får de panik och spränger hagen blir det inte roligt. Har läst om folk som varit med där hästar fått panik och dragit iväg. Tänk vad hemskt!
Nä, då är det bättre att de får stå inne i stallet och äta lite hö. Lyssna på musik får de också göra. Cd-spelaren får gå under kvällar och nätter ett par dagar. Lugna favoriter är mycket lyckat att spela. Att bara låta radion gå är inte så smart, har vi lärt oss. De firar ju nyår även där. Jodå, det skjuts raketer även på radion! Villket i sin tur skapar mer stress för hästarna.
Ända sedan jag och Birger skaffade våran första islänning har vi varje nyår funnits i stallet vid tålvslaget. Vi spenderar alltså kvällen och natten tillsammans med hästarna. Det har blivit lite av en tradition och känns av flera anledningar som ett bra sätt. Ok kanske inte det mest glamorösa sätt att fira nyår men har man djur så har man.
Dessutom slipper ju Zorro vara i stan. Han har inte "firat" något nyår än så där vet vi inte hur han kommer att bete sig. Men de andra hundarna vi haft tror jag upplevt det som rätt skönt att inte behöva vara mitt i stan under den värsta "raket-skjut-tiden".
Jag, Birger och Anna var ute och red en sväng i kväll. Kanske inte det smartaste att göra om man har en häst som är väldigt rädd av sig. Det kan ju faktsikt dyka upp en eller annan raket redan nu. Men i Poikkijärvi var det lugnt, därimot skjöt någon i Jukkasjärvi. Eftersom Jukkas bara ligger på andra sidan älven hörs det ju rätt bra därifrån. Dock var det "bara" raketer som small. Ganska dova smällar så hästarna tyckte inte att det var så farligt. Dísa var mest nyfiken och ville stanna för att titta vad det kunde vara. Tindur ryckte till lite men struntade sedan totalt i det. Vaskur, han brydde sig inte heller.
Fullt medvetna om att det kan "firas" innan onsdag tog vi iallafall och red hela Altastugvägen. Den som jag och Birra bara red en bit av i lördags. Det konstiga vädret har gjort alla vägar hala men det är inga problem för hästarna. Med fyra broddar per sko och dessutom lite högre brodd, får de fäste som aldrig förr.
Det blev inte så hård ridning. Men den backiga vägen kräver sitt så hästarna var ändå lite små svettig när vi kom tillbaka. Dísa gick betydligt mycket bättre idag efter att hon i förrgår blivit påmind om hur hon ska arbeta med ryggen. Red henne inte inspänd idag och hon gick hur fint som helst. Duktig tjej!
Återstår att se om vi rider i morgon. Onsdag ska vi inte "äventyra" något utan då är det ridföbud. Så skönt när dessa dagar är över.
Och faktiskt så hoppas jag på en klar och kall onsdagskväll/natt. För kanske, kanske, kanske kan då folk se till att skjuta sina raketer och inte spara till dagar längre fram.
Nåja, tur att det bara är nyår en gång per år!
Synd bara att folk inte kan hålla sig till just den dagen/natten/kvällen till att skjuta sina rakter. Ett totalförbud mot smällare är ju inte helt fel men en kompromiss till det hela hade kunnat vara att endast få skjuta/smälla den 31/12. Eller kanske mellan 18.00 den 31/12 till 06.00 den 1/1. En begränsning men ändå en möjlighet för folk att fira.
Dísa tycker inte om nyårsafton. Hon är inte så jätte rädd för raketer som "bara" smäller men de med vissel-ljud och knaster tycker hon inte om. Att himlen lyser upp av en raket tycker hon inte heller om. Tindur är inte så brydd. Han kan kika lite men stressar inte upp sig.
Nu har inte vi hästarna ute under nyårsafton. Eller jo de får vara ute så länge det är ljust, villket inte är så värst länge. Ungefär vid 14-tiden får de gå in i stallet. Kanske hade de klarat sig ute men jag tänker inte chansa. Får de panik och spränger hagen blir det inte roligt. Har läst om folk som varit med där hästar fått panik och dragit iväg. Tänk vad hemskt!
Nä, då är det bättre att de får stå inne i stallet och äta lite hö. Lyssna på musik får de också göra. Cd-spelaren får gå under kvällar och nätter ett par dagar. Lugna favoriter är mycket lyckat att spela. Att bara låta radion gå är inte så smart, har vi lärt oss. De firar ju nyår även där. Jodå, det skjuts raketer även på radion! Villket i sin tur skapar mer stress för hästarna.
Ända sedan jag och Birger skaffade våran första islänning har vi varje nyår funnits i stallet vid tålvslaget. Vi spenderar alltså kvällen och natten tillsammans med hästarna. Det har blivit lite av en tradition och känns av flera anledningar som ett bra sätt. Ok kanske inte det mest glamorösa sätt att fira nyår men har man djur så har man.
Dessutom slipper ju Zorro vara i stan. Han har inte "firat" något nyår än så där vet vi inte hur han kommer att bete sig. Men de andra hundarna vi haft tror jag upplevt det som rätt skönt att inte behöva vara mitt i stan under den värsta "raket-skjut-tiden".
Jag, Birger och Anna var ute och red en sväng i kväll. Kanske inte det smartaste att göra om man har en häst som är väldigt rädd av sig. Det kan ju faktsikt dyka upp en eller annan raket redan nu. Men i Poikkijärvi var det lugnt, därimot skjöt någon i Jukkasjärvi. Eftersom Jukkas bara ligger på andra sidan älven hörs det ju rätt bra därifrån. Dock var det "bara" raketer som small. Ganska dova smällar så hästarna tyckte inte att det var så farligt. Dísa var mest nyfiken och ville stanna för att titta vad det kunde vara. Tindur ryckte till lite men struntade sedan totalt i det. Vaskur, han brydde sig inte heller.
Fullt medvetna om att det kan "firas" innan onsdag tog vi iallafall och red hela Altastugvägen. Den som jag och Birra bara red en bit av i lördags. Det konstiga vädret har gjort alla vägar hala men det är inga problem för hästarna. Med fyra broddar per sko och dessutom lite högre brodd, får de fäste som aldrig förr.
Det blev inte så hård ridning. Men den backiga vägen kräver sitt så hästarna var ändå lite små svettig när vi kom tillbaka. Dísa gick betydligt mycket bättre idag efter att hon i förrgår blivit påmind om hur hon ska arbeta med ryggen. Red henne inte inspänd idag och hon gick hur fint som helst. Duktig tjej!
Återstår att se om vi rider i morgon. Onsdag ska vi inte "äventyra" något utan då är det ridföbud. Så skönt när dessa dagar är över.
Och faktiskt så hoppas jag på en klar och kall onsdagskväll/natt. För kanske, kanske, kanske kan då folk se till att skjuta sina raketer och inte spara till dagar längre fram.
Avkoppling i hagen, så långt ifrån nyårsraketer man kan komma. :-)