Är det inte minus 25 grader så är det 25 sekundmeter storm istället *ler ironiskt*. Idag har det verkligen blåst storm ute.
Igår var det dock en jätte fin dag och vi stack ut en sväng med hästarna. Vi red allihop, Birger, jag och Anna bort till Fjällborg. Kändes som en bra start efter deras uppehåll från aktivitet. Dísa var pigg och glad utan att göra varken "katapullter" eller "caprioller". Tindur var sitt vanliga "jag kommer snart" och Vaskur hade bråttom eftersom han hade sina kompisar med.
Man paserar en vändplan på vägen bort till Fjällborg. På den vändplanen stod igår en långtradare med släp parkerad. Inte en människa i närheten och vi vet än idag inte vems "ekipaget" var. Dísa som så klart skulle ligga först gick förbi alltihop men sneglade lite misstänksamt på släpet. Vaskur hade inte för avsikt att gå i närheten utan höll sig på motsatt sida. Så kommer då Birger och Tindur. Vad gör de om inte undersöker hela lastbilen plus släpet. Vi brukar alltid låta Dísa och Tindur kolla in saker de inte sett förr men igår tyckte jag att Dísa hade så fin skritt att vi bara paserade.
När då grabbarna var och "kände" på ekipaget levde det så klart om. Dísa hoppade till och då var det lika bra att vi också gick och inspekterade. Tindur han nosade för glatta livet. Pojkar! Klart det var ju en leksak helt i hans smak :-) Dísa nosade lite grann på släpet men nöjde sig med det. Vaskur gömde sig bakom Dísas svans och var inte intresserad av att kika närmare.
Vägen till och från Fjällborg gick mest i skritt. Dock fick jag och "lill-fia" till en super härlig tölt en sträcka. Birger kom travandes bakom oss med Tindur och det hörde så klart Dísa. När hon hör att de har högre tempo än henne så drar hon in rumpan och ska iväg. Jag lät henne gasa lite och det var då jag bara åkte tölt. Japp, jag åkte, för det var inte så att jag red henne i tölten. Det händer inte ofta men nu blev det så och nöjt gjorde jag faktist ;-)
Jag är enormt trött just nu. För att göra en lång histora kort så kan det bero på en medicin som jag äter. Men för att utesluta att det är något annat som kan "spöka" vill min läkare att jag ska ta en blodprov. Som jag tidigare skrivit är jag jätte nål-rädd. Att ta ett blodprov från armvecket får mig svimfärdig vid bara tanken. Jag har haft en tid bokad för provtagning men ringde och avbokade i sista stund. Riktigt illa mår jag när jag tänker på vad som ska göras *blä*.
Ok, kanske är jag mesig av mig men jag tycker det är så hemskt!
Hade ju förståss varit skönt att få det gjort innan jul. Jag vet ju att det behöver göras. Någon som vill komma och hålla mig i handen??? *ler*
