Två dagars ridning med mycket pigga och glada hästar har det blivit. Vi har varit ute tillsammans alla tre och hästarna har haft ganska roligt.
Igår tog vi "nedre Åsen" och det var behagligt tempo som mestadels bestod av skritt. Dock blev det inslag av både tölt och trav samt givetvis en liten galopp.
Dísa är riktigt duktig, hon kan göra en "capriol" med mig på ryggen!! Jodå, hopp upp med frambenen typ sitter på rumpan, skuttar rakt upp och slänger iväg bakbenen utåt-bakåt. Jättefint!! :-) Nu är det ju förståss inte meningen att hon ska göra så men hon tar till alla knep hon kan när hon inte får gå framåt. Igår var fallet att Anna och Vaskur skulle tölta förbi mig och Dísa. Jag samlade och höll in henne, och ett..två...tre..capriol!
Jag kan inte annat än skratta åt henne när hon gör så. Hon språngar mig inte ur sadeln, nejdå hon är mjuk som en katt men hon är för rolig, tänk att hon orkar med att göra så. Det borde ju vara mycket lättare att bara sakta in och lyssna på mig. Inte min Dísa, hon ska vara först, hellst snabbast av alla oavsett vad matte vill :-)
"Söt-hönan" var lite allmänt hoppig igår. Hon har inte gått på ett par dagar och då blir hon oftast så´n. Mig gör det inget att hon sprätter och har sig men ibland påverkar det de andra hästarna och det är väl inte alltid så bra. Nu är ju både Birger och Anna så pass duktiga på att rida så jag tar för givet att de klarar av sina hästar när Dísa "dansar". Men är jag ute med någon annan får jag allt se till att min piga håller hovarna på marken ;-)
En man med hund var ute och gick i går. Det var mörkt, förutom våra pannlampor och Dísa såg inte dem förrän de var ganska nära. Jag såg dem men inte "lill-fia" och när hon upptäcker att något kommer på vägen slänger hon sig åt sidan och vill vända. Nu var jag beredd så jag bromsade upp henne och pratade lite med henne. Jag hälsade på mannen med hunden för att få honom att säga något. När Dísa upptäckte att det "bara" var en person blev allt bra igen. Hon gick så lugnt och fint förbi. Vickade inte ens på örat när hunden skällde :-)
Tindur, han är sitt vanliga lugna, coola jag. Dock har han sådan respekt för Dísa att han inte gärna vill gå framför henne. Nu har det blivit bättre, tidigare kunde han inte pasera utan tvär vägrade att gå förbi. Framför allt om Dísa strök ett öra. Tindur har blivit tuffare och kan nu trava och tölta förbi mig och Dísa. Men att går först en längre stund tycker inte han är roligt. Då går det långsammare och långsammare. För Dísas del är bra träning så klart även för Tindur. Så ibland när vi är ute och rider går en "långsam" Tindur först och en "dansande" Dísa bakom ;-)
Idag red vi "torpet-rundan" fast åt andra hållet. Sista biten upp till byvägen blev en riktigt härlig galopp. Den här gången var vägen inte plogad men då var det någon som kört där med skoter istället. Det brukar bli genomslag för hästarna att gå på skoterspår men här gick det bra. Dessutom var/är vägen så pass bred att man kan rida på sidan om skoterspåret. Det gjorde vi när vi galopperade. Jösses vad hästarna laddade! Birger fick Tindur att börja galoppera men när Dísa såg det.....wroooooom, jodå vi körde om de. Anna och Vaskur var hack-i-häl på mig och D. Birra och Tindur? De kom de också men "skynda långsamt" fick en ny innebörd. :-))
Uppe på by-vägen blev det lätt under fötterna på hästarna. Nu ville de springa mera. Vi lät de trava på och tölta en bit. Väl inne i byn tyckte Dísa att det gick för långsamt. Galopp! Och iväg! Körde upp huvudet gjorde hon och det var ingen idé att försöka ta i de tyglarna. Vi lämnade Anna och Birger med V&T bakom oss. Jag lät henne springa hon hade så mycket energi. Sedan fick hon faktiskt börja lyssna lite. Plockade lös henne och fick ner henne på tygeln. Efter lite spring (vad det nu var för gångart) kom vi ner i skritt. Jag vände henne och red tillbaka mot de andra. Gav henne lite längre tygel och vi skrittade sedan tillsammans allihop till stallet.
Nu kanske det låter som om vi bara är ute och flamsar. Så är det inte. Dock tycker jag att hästarna måste få ha lite roligt och slippa alla krav som ställs inför tävlingar och kurser. Jag har bestämt mig för att inte tävla Dísa i januari. Därimot har vi inte bestämt ännu om vi åker och tävlar Tindur. Birger är lite sugen. Vi får se. Men om Tindur fortsätter att gå lika fint som han gör just nu, är det kanske synd att inte visa upp honom. Nåja, än finns det tid att fundera.
Ett uttryck som jag tycker är så bra:
"Den som sa att man inte kan köpa lycka för pengar, tänkte uppenbarligen inte på att man kan köpa en islandshäst!"
