Det gick ju bra!

Tack alla ni som höll tummarna för bra väder i lördags, det blev strålande sol. Dock blåste det en hel del men bättre det än att bli blöt.

Bra gick även kursen för Sylvia. Det märktes tydligt att Dísa och jag inte tränat på sista tiden. Eller ja, det märktes väl mest på konditionen på Dísa. Annars hittade vi "rätt" ganska snabbt.
Duktig som Sylvia är, lades lektionen upp efter hur mycket Dísa skulle orka. Jag red inte fulla 45-minuter, varken på för- eller eftermiddagen. Men det var också det absolut bästa för min lilla häst.

Tindur och Birger red samtidigt som mig. Jag har tidigare lagt mina och Birgers rid-tider olika för att vi ska kunna titta på varandra när vi rider. Men denna gång satte jag oss tillsammans.
Var rätt smart av flera anledningar men mest för att inte heller Tindur är i "rätt kondis".

Birra och Tindurs upplägg blev dock annorlunda än för mig och Dísa. Nu ska här börja ställas mer krav på "Lille-man" (Tindur). Men även på Birger! Behöver jag skriva att jag log lite i ena mingipan när Birra insåg att det nu är slut på att "åka" häst. Givetvis blev det inte något stenhårt pass för grabbarna heller. Men där var det faktiskt Birger som var mer trött än Tindur innan vi var klar för dagen. *ler*


Bra gick det även att hämta hö på söndagen. Jag hade igentligen stallmorgonen (utsläpp och mockning) men snälla Lena, som äger Oli, bytte en dag med mig. Så Birger, pappa och jag åkte dirket till bonden vid 7-tiden på morgonen.
Upplevde lastningen av höet som lätt. Tyckte det både gick snabbt och smidigt. Det brukar det förståss annars också göra men nu gick det vääääldigt fort.

Våran bondes fru hade hängt upp nya gardiner. Både våran bonde och hans fru är lite till åren och dessutom har frun problem med sin höft. När hon hade hängt upp gardinerna i sovrummet och skulle räta till de, hade hon klivit fel på trappstegen och falligt! Bara någon dag innan vi kom. Hur hon såg ut!!!!
Hon hade farit rakt in i garderobsdörren och slagit pannan mot hörnkanten, sedan slagit ansiktet mot säng-gavlen och låret mot golvet. Men jösses, hon hade kunnat slagit ihjäl sig! Nu hade det gått bra och behövde aldrig uppsöka sjukhuset men det var mycket färger i hennes ansikte. En gul-grön-blå-lila-röd variant i hela ansiktet, oj vad det såg ut att göra ont. Stackar´n!

Så när jag nu ska börja puttsa fönster och byta gardiner ser jag mig extra nog för vart jag sätter fötterna. Fast det är klart, sist jag var och "klängde i gardinerna" fick jag också min beskärda del av smärta. Klev ner från stolen och med knäskålen före, rakt in i elementet. En liknande ilande smärta gick genom hela kroppen och det gjorde så ont att jag inte ens kunde skrika. Det gick dock över rätt snabbt men knäskålen var inte vacker ett bra tag framöver.

Så till er som nu ska putsa fönster och byta gardiner...ta det försiktigt!
Ser ni någon som putsar fönster i hockeyutrustning så är det bara jag! *ler stort*

Fågel, fisk eller mitt i mellan!

Onsdagens ridning liknade mer ingenting än någonting. Eller ja, det var då fart i Dísa i allafall. *ler*
Jag och Birra tog D&T ut efter Fångstvägen. Zorro fick följa med och springa han också. Trodde inte att Dísa hade så mycket energi men jösses, det hade hon.

Vi skrittade på en bit och lät sedan hästarna jogga igång lite i trav. Dísa gick i en helt underbar trav. Tindur, ja han såg så klart så där jätte fin ut eftersom trav är hans absolut bästa gångart.
Efter den traven blev Dísa mer "upp i det blå". Då hade hon fått känslan av att springa och nu ville den inte riktigt ge sig.

Tindur fick fart i sig han också så vi gasade lite och lät de jobba i både tölt och trav. Tog det ändå rätt lugnt, kunde ju inte låta de flänga på hur som helst. Det har de inte ork till. Även om de själva verkade tro det. *ler*

Zorro hade super kul. Sprang som en tok in och ut i skogen. Hittade pinnar att bära på och såg vääääldigt lycklig ut när jag sa att han hade en fin pinne.

När vi skulle vända tillbaka efter vägen tyckte Dísa att nu fick det faktiskt räcka med att ta det lugnt. Hon laddade redan när jag skulle vända, hon var start klar med frambenen innan bakbenen hade bytt riktning. Tindur och Birger som hade varit bakom oss hamnade nu framför och det tyckte Dísa inte alls om. HON skulle ju vara först.
När Zorro, som varit före mig och Dísa, inser att vi vänder....ja då kommer han så klart i full "sula" och springer om oss alla. Varpå Dísa sätter in bakbenen under sig... trycker iväg....och....wwwrrrooooommm!

Vi flög förbi Birra och Tindur, jag hant med att fråga Birra om det gick bra, för nu blev det åka av. Jodå, hörde jag Birra säga, nu något bakom mig, sedan hörde jag inte honom mer.
Mer liknande en fågel än en häst, flög Dísa fram efter vägen. Jag fick jobba lite för att få henne att inse hur dumt det var att hon sprang så fort.

Efter en del övertalning fick jag min häst att lugna sig lite. Men nu hade hon fått smak på det här med att springa fort så det var det enda hon ville. Jag tyckte att det fick räcka och att vi faktiskt skulle vänta på Birra och Tindur. Så jag vände henne tillbaka, efter att ha kommit ner i tölt (som för tillfället var den gångart som gick långsammast) och då blev det stopp.

Dísa stannade och gjorde en regäl frustning. Hon tog i från svansen och frustade genom hela kroppen. Kändes som om jag skulle skjutas iväg. Så stod hon med huvudet högt och tittade på Tindur när han och Birra kom mot oss. Precis som om hon glömt att de faktiskt var med. *ler* Jag skrattade lite åt henne.

Resten av vägen blev det att ställa och flytta, böja och bända för "Lill-Fia". Jag accepterade inte att hon skulle "flyga" iväg igen. Så nu fick hon jobba istället.
"- Gör det jobbigt för henne!" hörde jag Birra säga. Och precis det var vad Dísa behövde. För att komma på andra tankar och lugna ner sig något.

Sista biten efter vägen blev en kontrollerad tölt och det gick såååå bra. Tindur töltade även han och Birra var över lycklig för att det gick så fint.


Igår torsdag blev det mer "lugnt vatten". Birra hade ont i sin nacke (han får det ibland) så jag tänkte först gå ut och rida själv. Men Anne, som också var i stallet, skulle ut och tömköra "Fari" och Lena skulle följa med på Oli. Så hakande jag på de istället.
Blev en stillsam ridning i skog och mark. Jag var helt klart förberedd på att Dísa skulle dansa men nähädå, nu var det en annan häst. Som en "gammel-gädda" i vattnet lunkade hon på längst bak i ledet. Ingen stress alls. Vilket så klart var bra, framför allt eftersom hon är rätt ostadig på foten i skogen.

Tindur blev kvar i hagen med Safir. En ganska bra träning för hans del. Birra som också blev kvar (dock ej i hagen *ler*) hade koll på läget och sa sedan att "Lille-man" inte alls stressat upp sig som han tidigare har kunnat göra. Lite gnägg hade det kommit och något travsteg hade det blivit men annars hade Tindur varit lugn. Lekt lite med Safir hade han också gjort men inte hela tiden.


Nåväl, nu har jag haft en häst som varit "fågel" ena dagen, "fisk" den andra... blir det möjligen "mitt i mellan" ikväll? *ler stort*

Jag har ju helt glömt att visa Dísas nya grimma som jag köpte i Luleå. Rosa så klart!

Lite mycket just nu!

Dagarna rinner iväg och jag hinner inte hit för att skriva om allt. Det är lite mycket just nu.

Helgen gick super fort. Lördag vet jag inte vart den tog vägen och söndag ja då var hela dagen fullspäckad.

På söndag morgon mockade jag och Birra hela stallet, vägde hö, tog ut hästarna osv. Hängde sedan på transporten och for upp till Fjällnäs för att ta ner sommarhagen. När hagen var nerplockad for vi med allt till mina föräldrar (som har plats *ler*) och fick oss lite kaffe.
Vidare hemmåt och planera möte. Birra gjorde en sockerkaka, jag hoppade in i duschen och sedan åt vi middag. Jag till styrelsemötet och Birra for ner med transporten igen till Jukkas och tog då även in hästarna.

Tinni for också på söndag. Träffade Johanna på morgonen i stallet. Hon kom tillsammans med sin sambo och lilla son för att hämta sin häst. De skulle köra ner Tinni till Piteå för vidare transport neråt.

En häst mindre i stallet på måndag kändes lite konstigt. Det gick förvisso snabbt att mocka men det är klart att det märkets att Tinni inte var kvar.

Jag och Birra gjorde i ordning D&T och var ut och red en sväng. Mestadels skritt eftersom de nu igen inte har gått på ett tag. Känns inte som om det blir någon direkt jämn fördelning av våran ridning just nu. Vi som dessutom har Sylvia-kurs på lördag. Måste hålla igång hästarna nu denna vecka så de inte "dör" på lördag.

Dísa och Tindur = kompisar!

Planen på att hålla igång hästarna stöp dirket igår tisdag. En mycket nära bekant till mina föräldrar har hastigt blivit änka. Hon i sin tur ska nu flytta/byta lägenhet och behöver lite hjälp med allt vad det innebär. Igår blev det att bära grejjer. Som då gjorde att vi inte kom ner till stallet förrän närmare sju.

Nu ska jag inte skylla ifrån mig på detta för att hästarna inte är i bättre kondis. Nää, det hade vi kunnat tänka på tidigare. Men just denna vecka känns det som om hästarnas ridning är prio nummer ett. Dock hade varken jag eller Birra (inte Dísa eller Tindur heller för den delen) velat gå ut och rida i det väder som blev igår kväll. Jösses vad det regna! Och blåste!

Men resten av veckan kommer det inte spela någon roll vad det är för väder, hästarna måste ridas. Och jag som hatar ordet måste, suck!

Sylvia-kursen på lördag kommer hållas på Jukkasjärvis fotbollsplan. Tanken var först att vi skulle vara i Frostgårdens ridhus. Nu ska de göra om underlaget där just denna helg så vi får vackert lov att hålla till utomhus.

Håller bara vädret i sig är det kanon fint att vara på fotbollsplanen. Men vi har lite erfarenheter av dåligt väder när vi varit där tidigare.

Dísa och jag i ös-regn på en tidigare Sylvia-kurs. Märk väl vad Dísa tycker om detta!
(förstora/klicka på bilden, så syns det bättre)

Dísa och jag på en annan kursdag. Snön flyger i luften! Fast det är bättre med snö än regn. *ler*

(Bortse från min "sneda" sitts, jag ska precis ta foten ur höger stigbygel.)

Håll alla tummar ni har för att vi får bra väder på lördag. Skulle kännas så mycket roligare med hela kursen.

På söndag bär det av för att hämta hö. Min kära pappa ska då tillsammans med mig och Birra iväg för att hämta mat till hästarna. En "baksida" av att ha häst. Men även det, som mycket annat, hör till. Känns dock bra att det blir efter kursen, för det är lite mycket just nu.

Trevligt sällskap i skogen!

Oli! (ursäkta gammal bild, från i våras)

Lena, Oli´s ägare kom ner till stallet igår kväll. Hon pratade om att ta Oli ut och promenera. Jag förstod det som att hon skulle gå brevid honom med bara grimma, en sådan promenad. Så jag kollade av med Birra om han ville följa med ut och gå. Vi tänkte ta Zorro med oss och promenera men låta D&T få vara i hagen med de andra.

Så fel jag tolkade vad Lena menade. Hon skulle rida Oli och låta honom promenera. *ler* Både Lena och jag skrattade gott åt hur vi båda hade tänkt. Men jag och Birra med Zorro hängde med i allafall. Lena red, Oli, jag, Birra och Zorro promenerade.

Det var jätte skönt väder för just en promenad. Det blev en vända upp i skogen bort mot el-ljusspåret. Inte på själva spåret, där blir motionärerna inte så glada om vi rider, utan vi befann oss efter/under kraftledningen.

Birra och jag red samma väg i måndags och då var "hela byn ute" i skogen. Jösses, vad folk det var överallt. Men igår... mötte vi två pers på hela vägen. Vilket ju var helt ok för då fick Zorro springa lös.

Lena red och vi "knatade" på. En uppfriskande promenad. Oli såg lite fundersam ut där vi gick men såg ändå ut tycka det var skönt att röra på sig.

Oli är en riktigt charmig häst. Han är 26 år gammal men jag tycker mer han är 2,6 år. Visst ser man på honom att han är till åren men det är endast "över ryggen". Hela han utstrålar annars en harmonisk häst som mår bra. Att han sedan går undan när de andra kommer och "tror att de är något" är ju bara förståndigt. Men jag har sett....han kan faktiskt trycka ifrån lite också. Det är inte bara att köra med "gubben". Det visade han Dísa härom dagen. *ler stort*

Det fortsätter vara lugnt bland hästarna i hagen. Och jag fortsätter att vara imponerad över deras lugn. Enda gången det kan bli något stökigt är när de ska in i stallet på kvällen. Men då mellan Dísa och Tindur, inte med någon annan häst.

D&T delar ju box och Dísa har foder-platsen längst in. Om Tindur kommer från hagen in i stallet före henne blir det lite "pyssel". Väntar in Dísa så hon får gå in först och sedan släppa in Tindur i boxen.

För låter vi Tindur gå in först....ja då går inte Dísa förbi honom. Hon måste gå bakom honom och det gör hon inte gärna längre. Eller jo, hon kan springa förbi men då måste det finnas utrymmer för det, typ ute i hagen. Han har "vuxit upp", lilla Tindur. Dísa kan inte riktigt bestämma lika mycket över honom längre. Och det..... tycker jag faktiskt är rätt bra.

10000-besök!

Idag har 10 000 besökt denna sida. Roligt att så många är in och läser,
trotts att det för det mesta handlar endast om djuren. *ler*



Bjuder på en "super-snygg" bild på Dísa, (från förra stallet). Inte ens väggen hade jag rengjort, precis som Dísas tänder. ;-)

Skönt med ordning & fortsatt lugnt!

Att hålla ordning på hemmet är inte riktigt min grej. Det är långt mellan varven jag gör en riktig ansträngning hemma. Men när det väl händer, görs det ordentligt. *ler*

Därimot vill jag gärna ha det ordnat runt mig i stallet. Var sak har sin plats och hellre en sopad stallgång än en smutsig. Nu är jag inte någon fanatiker på att hålla ordning i stall-miljö, oj nej absolut inte men jag vet vart jag har mina saker. Och visst händer det att stallgången inte är sopad även när jag är där. *ler*

En bekant till mig berättade en gång om stall-tjejerna som red och hade häst i hennes stall. Yngre tjejer som var super duktiga på att hålla ordning i sina stall-skåp.
Stora, egna skåp med allt i "perfekt" ordning.
När dessa barns föräldrar hade tittat in i skåpen var minen i deras ansikten obetalbar. Aldrig i sin vildaste fantasi kunde föräldrarna tro att deras barn kunde hålla sådan ordning.... de städade ju knappt sitt/sina rum hemma(!). *ler stort*

Det fortsätter att vara lugnt runt hästarna i stallet. På måndag eftermiddag hade allt runt 16-höet fungerat fint. I går var första dagen vi inte "vaktade" lunchen men jag antar att allt gick lika bra som tidigare. Jag och Birra kom ner till stallet vid 17-tiden och då var det bara Tinni kvar i eftermiddags-hö-hagen. Han gick och städade.
Safir var på väg ut till ängen och de andra gick i vinterhagen på olika ställen och plockade.

Jag gick in i hagen och kände igenom alla hästar (utom Safir, jag hade inga stövlar på mig och det är sååååå lerigt att gå ut till ängen) och hittade inte en skråma. Oli tittade lite konstigt på mig när jag började känna igenom hans framben.
"-Så här brukar man faktiskt inte hälsa!" såg det ut som han tänkte. Jag dök ju givetvis inte på hans ben dirket, jag smekte honom lite på mulen först. Men enligt honom själv var det inte nog. En liten stunds kliande i pannan gjorde susen. Då blev han nöjd. *ler*

Jag kan inte nog säga hur glad jag är över att det fungerar sååååå bra i hagen. Nu har dessutom Tindur blivit mindre beroende av Dísa. Det blir väl så naturligt eftersom det finns så många andra hästar men tidigare har det inte spelat någon roll. Har Dísa försvunnit ur Tindurs synfält ja då har det gnäggats, sprungits och varit en lite upprörd häst. Men inte nu.

Igår kväll befann sig Dísa efter en stund längst ut på ängen tillsammans med Safir. Tindur.... ja han var högst upp i vinterhagen med "Fari", Oli och Tinni. Inte en antydan till att han sökte efter Dísa. Han gick och småplockade i marken och kliade sedan "Fari".
När vi sedan tog ut Tindur från hagen, för att borsta lite och försöka få bort kåda ur pälsen, ja då fortsatte han att vara lung.

Nu satte vi fast Tindur utomhus på gaveln av stallet så han såg de andra grabbarna men Dísa var fortfarande utom synhåll. Hade det varit i våras och han inte sett Dísa, oavsett att det fanns andra kompisar... ja då hade han minst stått och skrikt efter henne. I går... inte ett ljud. Han börjar kanske mogna och det är bra. Även om Dísa fortfarande är hans "bästaste-bästa-vän".

Det har varit tävling!

http://www.kuriren.nu/bildspel/StandaloneViewer.aspx?id=5055622&keepThis=true&TB_iframe=true&height=640&width=632

Det har varit tävling i Boden under helgen som gick. Kolla in länken ovan.

Lysande!

Hela helgen har gått så fort. Och hela helgen har vi varit i stallet. Och hela helgen har gått strålande, super bra, kanon, lysande! *ler*

Tog D&T till Jukkas och Annes stall på fredag kväll. Vi kom inte dit förrän rätt sent så vi ställde in de direkt i boxen. Tälet plockade vi ner i Fjällnäs men lät hagen vara kvar. Det började regna så det får bli en dag nu till veckan den plockas ner istället.

Lördag morgon, Anne föreslog att vi skulle lägga ut Dísa och Tindurs frukost nere på ängen. Det finns ängar aldeles nedanför vinterhagen. Dit är det nu öppet så hästarna kan gå ut och in som de vill. Finns inte så mycket att äta där men lite "småplock" har de iallafall.

Annes förslag var jätte bra. D&T fick sin frukost nere på ängen och vi släppte ut de först. Så när de två var "på rätt sida staketet" men med fortsatt öppen grind, släppte vi ut resten av gänget.

De andra hästarna, Oli, Tvifari, Safir och Tinni fick sin frukost uppe i vinterhagen. Dísa tyckte dock att det såg mycket mer intressant ut uppe hos de, så hon struntade i sin "egen" mat och gick upp till grabbarna.
Jag och Birra satt (vi tog ut solstolarna, skulle bli en lång dag *ler*) och kikade på vad som skulle hända.

Dísa kom upp i hagen och skrek sitt sto-skrik (ljus/gällt/högt) på långt håll. Hon var mer än tio meter i från Safir när hon skrek åt honom. Jösses, vad löjligt det såg ut. Safir struntade totalt i henne. De hälsade lite men sedan gick hon vidare. Mot "Fari"... skrek åt honom också på regält avstånd. Han hälsade artigt och sedan delade de hö-hög!
Dísa och "Fari" äter frukost.

Dísa stod en stund och åt med "Fari" men fortsatte sedan sin genomgång av grabbarna. Närmade sig Tinni och.... jodå hon skrek åt honom också. Men inte heller Tinni brydde sig nämnvärt. Han tittade på henne och tyckte nog att hon ströde honom lite i maten. Dock lät han henne få äta brevid sig.

Tinni och Dísa hälsar på varandra.

Under hela tiden Dísa var uppe i vinterhagen och "flöratde in sig" var Tindur kvar nere på ängen. Han brydde sig inte alls om att Dísa gick iväg. Tindur inspekterade ängen ordentligt. Det finns diken uppgrävda för att hålla borta en del vatten, de hoppade han över. Varje hörn skulle tittas på. *ler*

Tindur har hittat lite gräs under träd-riset.

När sedan Dísa hälsat på alla, även Oli, fast han tyckte mest att hon var jobbig, så gick hon ner till ängen igen. Dock hoppade hon inte över dikena utan befanns sig på samma område som vi lagt ut frukost-höet på.

Dísa, har hittat en smörblomma!

Hela förmiddagen avlöpte lugnt och stilla. De andra hästarna gick också ner till ängen efter att frukosten var uppäten. Alla utom Oli. Han var kvar i vinterhagen och stod i solen. Han såg ut att ha jätte skönt.

Så kom då lunch-tiden. Även här hade Anne "lösningen". Jag och Birra la ut lite hö i flera/många/små högar inne i lunch-hagen. Inte allt hö, så det fanns till alla hästar men ändå så det fanns kvar om vi skulle behöva slänga ut i stora hagen, ifall det uppstod problem.
Foderhagen är ju en rätt begränsad yta och här skulle nu 6 (!) hästar in samtidigt och äta.

Jahapp, jag gjorde allt för att inte på något sätt visa/känna/smitta över till hästarna min känsla över hur det skulle gå. Stålsatte mig och grinden for upp....

Oli, Tinni, Dísa och Tindur fanns i närheten av grinden när den for upp. De fyra sprang in och fann sig en matplats rätt snabbt. Efter kom Safir och "Fari". Lite pip kom det från Oli och Dísas håll, inte att de var på varandra eller så, nejdå, de bara pep på håll åt de andra. Dísa strök öronen slätt bakåt och tittade surt på grabbarna. Ingen tittade på henne, eller var ens i närheten. Såg ju bara för dumt ut. *ler*

Jag och Birra satt och tittade på de...
...Dísa närmast, Safir längst ner, "Fari" nedanför D, Tinni längst ner i hörnet, Oli = fuxen och Tindur nedanför honom....

....sex hästar i foderhagen och det var sååååå lugnt. Lysande!

Lite grann flyttade de runt varandra. Men inte på något elakt sätt. De liksom rättade sig efter varandra på något sätt. Jag satt bara satt och gapade. Det var precis som om de inte gjort annat än gått tillsammans hela livet. Vi fördelade upp resten av lunchen också så de fick allt hö inne i lunch-hagen. Ingen var lyckligare än jag. Detta gick ju så himla bra!

Vid 16-tiden löste den andra fodergrinden ut på samma sätt som lunchen. Då var inte jag och Birra i stallet men Anne var där och hade koll. Allt gick lugnt till även då. Inga problem!

Jag och Birger som satt hos mamma och pappa och åt middag (tack snälla mamma) funderade just hur det gick. Jag tittade på klockan och precis som om Anne läst mina tankar skickade hon ett sms. Fick en bild där de stod alla i "middags-hagen" och allt var ok. Lysande! *ler*

Birra och jag åkte sedan ner till stallet igen. Träffade då Lena som äger Oli samt Johanna som äger Tinni.
Allt var lika lugnt i hagen som tidigare. Jag passade på att se över Birras sadel och smorde den lite. Plockade sedan in D&T för lite omvårdnad och därefter var det kvällsmat.

Gick nogrant igenom alla hästarna och inte en "skavank" fanns. Jätte skönt!

Söndagen gick precis lika strålande som dagen innan. Satte dock ut Dísa och Tindurs frukost tillsammans med de övrigas i vinterhagen. Birra spred givetvis ut flera högar så alla hästarna har en "chans" att få äta i fred. Jag släppte ut de små liven och inte ett pip hördes från någon av de. Alla fann sig en plats rätt snabbt och mummsade lugnt. Ingen jakt, stress eller slagsmål.

Lunchen och middagen gick toppen, precis som under lördagen. Inga sår på någon av hästarna, jag gick noga igenom de på kvällen (allihop, så klart).

Oli var väl den som hamnade liiiiiite i kläm på dagen men ingenting som igentligen är att prata om. Han är äldst och går alltid undan, han vill liksom inte "sätta imot" och det kan man ju förstå. Så under lunchen hamnade han mellan Dísa och Tinni, båda strök öronen åt honom och då sprang han iväg. Dock hittade han sig rätt snabbt en plats brevid "Fari" och då var allt lugnt.

Idag har Rune släppt ut hästarna på morgonen och det hade gått fint. För att försäkra oss om att lunchen fortfarande går lugnt till var vi ner och kollade till de på dagen.

Jag var inne i stallet en stund och hörde hur det var någon som tjöt och pep i hagen. Jag skyndade mig till dörren för att kika (detta var innan lunch-grinden gått upp) och ser.... Dísa och Oli stå och klia varandra! Jodå, det var de två. Jag blev tvungen att titta två gånger men jag såg rätt. Såg lite kul ut en stund, båda kliade varandra, nosade på varandra och pep/tjöt, sedan kliade de varandra igen. *ler*

Det var bara Dísa, Tindur och Oli vid lunch-grinden idag. De andra var nere på ängen. De kom dock klivandes rätt snabbt när de såg att D,T & O stod och åt. Precis som under helgen hittade alla sig en plats att äta på. Ingen tjaffs och bråk, helt enkelt lysande!

Ihop plock!

Tindur har hakstöd! *ler*
Bilden är från tidigare i sommar.

Idag har jag och Birra börjat plocka ihop lite hästgrejjer. Vi har använt transporten som "stall" hela sommaren så den måste först tömmas innan vi kan sätta in hästarna för avfärd. Så idag har vi plockat ihop och tagit med transporten till stan.
Åker i morgon fm och tömmer allt nere i stallet. Sedan bär det av upp till hästarna och de får vinka adjö till Fjällnäs för detta år. Så tragiskt det lät. Hmm...

Beroende på väder och vind i morgon, plockar vi även ner hagen. Är det dock skit väder får den vara kvar till nästa vecka. Tältet kommer vi ta ner hur som helst. Till min stora förvåning har det stått uppe trotts att det blåst närmast storm de två sista dagarna. Har dock kollat till förankringen och justerat den lite allt eftersom.
Att ha tältet kvar ståendes uppe tills det att vi kommer ta ner hagen (om det inte görs imorgon) känns inte som någon bra idé. Är rädd om det och vill så klart att det ska vara helt till nästa sommar.

Snart slut på sommarlovet!

Dísa

På fredag flyttar Dísa och Tindur tillbaka till Jukkas. Då är sommarlovet över för denna gång.

Jag som oroar mig mycket i onödan har så klart redan målat upp det värsta senariot vad gäller fredagen. Detta gällande utsläpp av D&T i hagen med de andra hästarna. Eller ja det är faktiskt bara en häst som känns lite "små-riskig" men det kan ju lika gärna gå hur bra som helst.

Det tråkiga i våras var att Dísa brunstade och det gjorde så klart alla pojkarna lätt frustrerade. Tindur som anser att Dísa är hans hade svårt att låta Tinni vara den som bestämde. Som de flesta vet slutade det med att Dísa åkte in i en egen hage. Vilket var det bästa för henne då.

Så himla tråkigt blir det om hon nu igen måste stå i egen hage. Dels är den inte så stor och dels känns det super trist om inte hon ska kunna få gå och ha kompisar. Plus att hon då står i en av foderhagarna som är tänkt att användas till annat än att "förvara" en Dísa. *ler lite*

Det löser sig säkert. Jag ska göra allt för att inte "smitta av mig" på Dísa och Tindur under fredagen. Ja, alltså min oro.

Jag höll ju på att få hjärtsnörp när Anne nämnde att jag kanske skulle fundera på att inte vara med när hästarna släpps ihop. Att det kanske hade varit det bästa... för då känner inte D&T av mig och mina känslor. Men nääää, hallå, inte en chans på miljonen. Jag SKA vara med.

Jag ska vara så lugn, så sansad och mycket strategisk. Det kommer gå fint.....det känner jag på mig. *ler*

Ny nosgrimma!

Vilket väder det har varit idag. Hela dagen har det blåst, nästan storm och därpå också regnat. Till och från har det dock upphört men ganska snart börjat igen. Så när vi åkte ut till hästarna var vi nästan helt säkra på att de skulle behöva ha täcke på sig.

Jag har glömt att skriva om mitt nya bett som jag köpte i Luleå. Eller ja alltså inte mitt utan Dísas. *ler* Det är ett tredelat mässing bett med fasta bettringar där ringarna inte är så stora.
Har haft ett liknande tidigare men med jätte ringar. Det såg så klumpigt ut på Dísa, så det sålde jag. Vi har ett till Tindur, med små ringar men han har en bettstorlek mindre än Dísa. Så jag kan inte "varva" imellan hästarna. Men nu har alltså D ett eget.

När jag nu provade detta nya bett på henne (har alltså ridit med detta varje gång efter vi kommit tillbaka från Luleå) kunde jag ganska snabbt konstatera att det låg bra, hon gillade det/skummade lätt i munnen, såg fint ut på henne men.... nosgrimman blev "hel-fel".(!!)

Har haft en sådan nosgrimma som spänns under/nedanför bettet och det blev inte bra nu. Den gjorde så att bettet tröcks upp i Dísas mungipor. Jag försökte justera nosgrimman men då låg den på bettringen på ena sidan och tröck. Nää, det såg bara så fel ut, stackars Dísa!

Kunde ju så klart inte ha det så. Visst, utan nosgrimma helt och hållet är bäst. Red så i många år när jag red in henne. Men min lilla "räka" gapar som värsta fågel-ungen när jag börjar ställa krav på henne. Så nu blir det nosgrimma i allafall.
Letade i mitt skåp här hemma och hittade en achengrimma. Den funkar fint.

Men jag har inte varit helt nöjd med den. Ville ha en med mjukt vitt foder (dock ändå achen-modell) och "pullback"/tillbaka-spänne under hakan. Hittade ett sådant, bättre begagnat från hastnet.com och den kom idag. Lite lyckat var det att den även hade mässingspännen. Vilket jag inte tittade efter när jag såg den på bild.

Hur som helst... ikväll var vädret strålande hos hästarna när vi kom fram till de. Vilket vi alltså inte trott. Så täcke var deffinitivt inte att tänka på.
Då vi ändå inte tänkte rida fick det bli en njutar-kväll istället.

Medans Dísa och Tindur stod och åt hö, de får numera lite hö varje kväll, satt jag på baklämmen på transporten och smorde det nya tränset. Det var så mysigt. Kvälls solen sken och inga insekter besvärade mig.

Höstplanering, ridning & "Felbandsbolaget"!

Hösten närmar sig med stormsteg och med den planering av hästarnas uppstallning.
I över åtta år har jag och Birger gjort ungefär likadant när hösten kommer. Så när vi nu för första gången (på åtta år) står i ett annat stall, ja då har vi ingen tanke på att vi kanske inte ska göra likandant.

Anne uppmärksammade mig dock vänligt om detta och skrattade gott åt mig när jag förklarade hur bortkommen jag kände mig. Dísa och Tindur kommer stå kvar i hennes stall. Det känns jätte bra. Men som sagt (skrivet), lite nya "rutiner" blir det ju. Dock ingenting som inte är till det bättre. *ler*

I går var Birra ledig så vi passade på att åka för att skotta spån. Vi åker själva och skottar spån i säckar för att använda åt hästarna. Det har vi gjort i alla år men det känns lika jobbigt varje gång. Men sååååå skönt när det är gjort.
Vi fick tyvärr inte med oss så mycket som vi först tänkt (det fanns inte så mycket att ta utav) men det räcker ett litet tag iallafall. Så vi får åka igen senare och hämta mer. "Baksidan" av att ha häst men det hör ju liksom till. *ler*

Birra och jag red Tindur och Dísa en sväng igår kväll. Zorro fick följa med han också. Dock blev det en ridning där Birra retade sig mycket på hunden.
Det är bara så himla jobbigt. Han (Birra) sitter och muttrar/surar på Tindur och gormar över Zorro. Ingenting som går ut över Tindur, nää han (Tindur) ser så obrydd ut, utan det är mer mig det går ut över.
Ja alltså, jag får sitta och lyssna på Birras "muttrande". Och det är inte vad jag vill höra när jag sitter och rider. Hmm... jag kanske ska ge min sambo en meditations kurs i julklapp. (?) Vad tror ni?? *ler stort*

Jag försökte slå "dövörat" till när vi red och hade fokus på min älskade lilla häst. Hon gick jätte fint och frustade nöjt (eller var det kanske för att Birra gormade).
Dísa är lite rolig. När jag krävt något, tex ridit skänkelvikning en bit och sedan låter henne går rakt fram utan dessto mer krav, ja då frustar hon för att visa att det var lite jobbigt. Om jag då säger "..ja du var sååå duktig!" så frustar hon igen. Ha,ha,ha ibland kan vi hålla på så, dvs jag berömmer henne och hon frustar, tre-fyra gånger efter varandra. Det är lite kul. *ler*

Bredbandsbolaget eller som jag numera kallar de "Felbandsbolaget" har varit framme igen. Uppkopplingen mot internet har inte fungerat under en hel dag och innan dess var det vår epost som kronglade. Det har varit problem hit och dit med detta Bredband (läs Felband). Men för tillfället verkar allt fungera. Hinner jag väl bara skriva så släcks datorn....
Nåväl, kanske kan det få gå ett tag nu utan problem. Hade varit lite skönt.